Bikes vs Cars

Förra veckan försökte en cykeldemonstration korsa bron.

De stoppades och fick inte fortsätta.

Och nästa dag…

Det fanns en polis per aktivist där, eller hur?

Rafael filmade. Jag tror filmen finns på bloggen Bike È Legal .

William, visst kontaktade du transportsekreteraren

angående cykelbanan i Paulista?

Jag skickade ett mejl, men som vanligt fick jag inget svar.

Jag flyttade hit 2008 för att studera.

Jag tänkte ta bilen med mig.

Det var så mycket trafik och jag var rädd för att köra.

Det första halvåret tog jag bussen. Det blev väldigt dyrt.

En dag tog jag cykeln till universitetet.

Jag kände inte någon.

Jag cyklade ensam.

Det var riktigt otäckt.

Men jag var full av energi när jag kom till skolan,

jag tänkte klart och var glad,

energisk och full av adrenalin.

Så jag fortsatte att cykla.

Och plötsligt var jag en cyklist i São Paulo.

Idag har jag många vänner här, vi är som en familj.

Vi försöker förstå vad som händer vår stad.

Vad som påverkar borgmästarens beslut

att bygga cykelbanor eller en ny bro för bilar.

Varför är kollektivtrafiken så dyr fast den är dålig?

Vem bestämmer? Och på vilka kriterier?

Vem finansierar detta? Vilka är deras motiv?

Jag tror det är det avgörande problemet i alla städer.

Jag älskar cyklar och hatar att köra,

så jag borde verkligen inte bo i LA.

Jag cyklar och går så mycket som möjligt,

och jag har organiserat mitt liv så att jag kan cykla mycket.

Ska vi gå ner, är du redo?

Har du skorna på fel igen? Ja.

- Är du klar? - Packade du inget att äta?

- Vad gör du? - Nej, jag packade inget att äta.

- Kom nu. - Nej, jag är rädd.

- Det är svårt att gå i trappan. - För du satte på skorna fel.

Sätt dig så öppnar jag garaget.

Det är dags att öppna garaget!

Nu kör vi!

I slutet på 1800-talet, början på 1900-talet

cyklade omkring 20% av befolkningen i LA till jobbet.

Folk körde inte två timmar till jobbet som idag.

De jobbade i närområdet.

Los Angeles var annorlunda då.

På 1900-talet cyklade folk överallt i LA.

Föreställ dig 20% färre bilar på vägarna,

bara det är en tanke som gör en glad.

När man utforskar Los Angeles,

ska man undvika folks bakgårdar.

Det kan vara farligt. Man kan bli skjuten.

VARNING FÖR HUNDEN

Förr var det en cykelväg här.

Känner du till det?

Beläggningen som är kvar ägs av staden.

- Coolt. - Mika, kom hit.

- Tack så mycket. - Varsågod.

För sju eller åtta år sedan

såg jag ett ikoniskt foto av några cyklister som cyklat

från Pasadena på strandpromenaden av trä.

Jag kunde knappt tro det.

Jag undrade genast var det var. Fanns den kvar?

Varför är den borta? Vem tog bort den?

Jag tittar ofta in mellan husen,

för cykelvägen kunde har gått bakom alla husen här.

När man ser på det fotot,

undrar man hur det skulle varit

om alla motorvägar i Los Angeles hade varit cykelvägar,

istället för bilvägar.

IRVINE, KALIFORNIEN

Välkommen till Cars and Coffee .

Om du gillar bilar är detta stället för dig.

Här kan du finna nästan 100 år

av bilhistoria på parkeringsplatsen.

F.D. MARKNADSCHEF

Förstår du inte det så förstår du inte bilar.

SE MEN INTE RÖRA MIN KLASSISKA SHELBY

Folk som kör sådana här bilar

drömmer om att köra racerbilar.

De vet att de inte gör det, men de känner sig så.

De känner att de skulle kunna,

att de kör samma bil som någon körde i Le Mans,

eller på söndagen på någon racerbana.

"Jag kan köra som han. Jag vill vara som han."

Och det får en att känna sig bättre, det bara är så.

- Se på dig, vilken man! - Eller hur?

Så vacker.

- Det var fantastiskt, tack. - Ja, det var härligt.

Vill jag ha ren luft för barnen,

slippa klimatförändringar?

Ja för sjutton.

Och jag tror vi måste ta hänsyn till det nu.

Jag tror alla här på parkeringen,

trots vi älskar bensin

och vill ha våra bensindrivna bilar, så vill vi också ha ren luft

och vill inte att klimatet förändras

så drastiskt som det gör nu, så det är otäckt.

Vi vill också göra något åt det.

När det kommer till kritan

kämpar vi alla mot oljan.

Vi är beroende av den. Vi vill ha den och vi älskar den.

Det är så roligt och det är en del av vårt liv.

Vi har 100 års historia här på parkeringen.

Man kan och vill inte bara lämna det.

Jag säljer inte min bilen fast jag är miljömedveten.

Jag heter Raquel Rolnik. Jag är stadsplanerare,

och undervisar i stadsplanering

vid Arkitekt- och Stadsfakulteten

på universitetet i São Paulo, Brasilien.

Och jag hatar att köra bil.

- Se upp! - Oj, den såg jag inte.

Jag är en urusel bilförare.

Men det finns ingen kollektivtrafik som passar

för att ta mig till universitetet varje dag.

Ibland när man kör, speciellt när det blir köer,

tänker man: "Nu lämnar jag bilen här

mitt på vägen och går bara.

Jag sticker och hoppas bilen försvinner."

Jag vet att många känner likadant.

Men det är omöjligt. Man kan inte bara lämna bilen.

Vad skulle hända då? Det är omöjligt.

Jag önskar jag hade en bil som kunde försvinna över natten.

Om de tillverkade en sådan bil,

vore det kanske en lösning.

Något som försvinner, men sedan kommer tillbaka.

DET BOR 20 MILJONER I SÃO PAULO

7 MILJONER BILAR ÄR REGISTRERADE

Det är inte lätt att cykla i São Paulo.

Man måste ha viljestyrka.

LÄNGE LEVE JULIE

Julie var en glad och väldigt cool tjej.

Hon dödades här 2011.

Hon blev påkörd av en buss på Avenida Paulista.

Hon var på väg till jobbet.

Hon var biolog och jobbade med stamceller.

Hon cyklade lugnt, hon var aldrig aggressiv på cykeln.

Bussen låg inte rätt i filen och trängde in henne i bussfilen,

där en annan buss körde på henne.

När jag ser spökcyklarna blir jag alltid chockad.

De påminner mig om att man kan dö när man cyklar.

Det kan hända och är för jäkligt.

Jag påminns om var jag är.

När Julie dog åkte vi dit för att förstå vad som hänt,

varför cyklister blir trängda.

Det finns ett ställe där bussarna…

ARKITEKT

…börjar accelerera

så de kan köra om för att komma till busshållplatsen.

Busschauffören kan inte se cyklisterna. Det är en död vinkel.

Det är varken chaufförens eller cyklistens fel.

Det är ett fel i systemet som folk inte tänker på.

Det fungerar varken för cyklister eller för busschaufförer.

Systemet i sig skapar stressen.

Detta är Paulista.

- Här? - Här.

Det här är Paulista idag.

Filerna är dimensionerade

så bilarna kan köra 100 km i timmen.

Vår plan är att reducera bredden på filerna,

och införa en hastighetsgräns på 40-50 km/h.

På det viset får vi två meter över till en cykelbana

och kan ha en aveny med träd.

Vi skulle fortfarande tillgodose behovet för den höga trafikvolymen,

och det blir säkrare för cyklisterna.

Projektet är på vårt eget initiativ.

Det finns inga avtal.

Realistiskt sett, om inget händer de närmaste 20 åren,

blir det aldrig bli gjort.

Trafikverket genomför justeringar för att förbättra trafikflödet.

För att förebygga köer, men inte för att förebygga

farliga situationer för människor.

De bryr sig om trafikflödet, inte om människorna.

VARJE VECKA DÖR EN CYKLIST I SÃO PAULO

När bilindustrin blev huvudsektorn

inom Brasiliens industriella utveckling,

fokuserades stadsplaneringen helt på bilismen.

Brasilien bestämde sig för att helt

överge tåg och spårvagnar

och ersätta dem med bilar och bussar.

LOS ANGELES HADE EN GÅNG VÄRLDENS BÄSTA KOLLEKTIVTRAFIK

IDAG UTGÖRS 70% AV YTAN AV VÄGAR OCH PARKERINGAR

Jag minns det sista stora vägbygget i södra Kalifornien.

Den enda jag minns är bygget av motorväg 105.

Den byggdes klart på 1990-talet.

Och jag minns när de byggde den,

var jag med andra cyklister på ett möte

ställde mig upp och sa:

"När ni ändå håller på,

kan ni väl lägga till en cykelbana?"

Men folk bara skrattade åt oss.

De trodde att vi skojade.

Jag vill hoppa över staketet.

Nu står vi på vad som finns kvar av Kaliforniens gamla cykelväg.

De som byggde den

ville att folk snabbt och lätt skulle kunna ta sig till centrum.

När sen bilarna kom, förstördes allt.

Här har vi motorvägen Arroyo Seco,

den första motorvägen som blev mallen