The NeverEnding Story (Die unendliche Geschichte)

DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

- God morgon, Bastian. - God morgon, pappa.

Jag drömde igen, pappa... om mamma.

Jag förstår...

Men vi två måste leva vidare.

Vi har saker vi måste göra, Bastian.

Vi får inte låta mammas död bli en ursäkt att slippa undan det.

Ja.

Jag tror att det är dags att du och jag pratar lite.

Din mattelärare ringde igår.

Hon säger att du ritar hästar i din mattebok.

- Det är enhörningar. - Vad?

Det var inget.

Hon säger också att du inte gör läxorna i tid.

Och jag är besviken på att du inte försökte komma med i simlaget.

Du sa att du ville börja rida.

Du säger att du älskar hästar, men du verkar rädd för dem.

Är du inte stor nog att komma ner på jorden nu, Bastian?

Okej.

Sluta dagdrömma och ta tag i problemen i stället.

Det var fint att prata lite. Det borde vi göra oftare.

- Kom inte för sent till skolan igen. - Jag kom inte för sent igår.

- Där är knäppskallen! - Har du några stålar till oss idag?

Ta honom!

Du är dödens!

- Du kommer inte undan, ditt kryp! - Vi ska ta dig!

- Var är stålarna? - Jag har inga!

Har du inga pengar, så åker du i soporna!

Nej! Nej!

- Vem har gett dig lov att krypa upp? - Tillbaka med dig!

- Nej, inte en gång till... - Tro inte att du kommer undan!

- Han tog den vägen! - Vilken då?

Ut härifrån! Jag gillar inte barn!

Är du kvar än? Hörde du inte vad jag sa?

Du gömmer dig, inte sant? Spelhallen är längre bort.

Här säljer vi små fyrkantiga saker, de kallas böcker...

De fordrar ansträngning att läsa och de piper inte.

- Jag har 186 böcker hemma. - Seriemagasin...

Jag har läst "Skattkammarön", "Den siste mohikanen", "Sagan om ringen"-

-"En världsomsegling under havet", "Tarzan"...

Kom. Vem springer du i väg från?

- Det är några killar från skolan. - Varför?

- De slänger mig i soporna. - Varför ger du dem inte på nöten?

Jag vet inte...

- Vad handlar den där boken om? - Den är mycket speciell...

Hur då?

Dina böcker är ofarliga.

När du läser dem blir du Tarzan, eller Robinson Kruse.

Det är därför jag gillar dem.

Men efteråt blir du en liten pojke igen.

Har du någonsin varit kapten Nemo-

-fångad i din ubåt medan en jättebläckfisk anfaller dig?

- Ja. - Var du inte rädd att inte klara dig?

- Men det är ju bara en saga. - Det är precis det jag menar.

De du läser är ofarliga.

Är inte den det?

- Bry dig inte om det. - Men, ni sa ju att den var...

Glöm den. Den här boken är inget för dig.

Koreanders. Vad kan jag stå till tjänst med?

DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

Oroa er inte. Jag lämnar tillbaka boken.

Matteprov... Å, nej.

VINDEN

"Det var midnatt i Ylskogen och vinden ven i de uråldriga träden.

Plötsligt kom något jättelikt dånande genom den kusliga skogen."

Vad är det där?

Förlåt mig, går det bra om jag gör er sällskap i kväll?

Ni förstår, jag har rest hela dagen.

Nu förstår jag varför ni har valt att slå läger här.

En utsökt läcker kalkstensbit.

Härlig bouquet! Den måste vara av en bra årgång.

Javisst, ni har rätt. Vi valde platsen för dess läckra stenar.

- Är han helknäpp? - Nej, han är en stenbitare.

- Förlåt. - Stackars älskling.

Jag ber om ursäkt.

Det var kalksten med ett stänk av kvarts.

Mycket gott!

Där jag kommer ifrån, uppe i norr, hade vi utsökta gourmetstenar.

Men nu...nu är allihop borta.

- Jag förstår hur det gick till... - Jag svär, det var inte jag.

Jag tror jag vet vad det var. Berätta mer.

Nära mitt hem fanns det en underbar sjö-

men sen...sen försvann den.

- Torkade sjön ut? - Nej, den fanns bara inte mer.

Det fanns inte ens en uttorkad sjöbotten kvar.

- Ett hål? - Ett hål vore något. Det fanns inget.

Och det blev större och större.

Först fanns det ingen sjö mer och till slut...inga stenar.

Fortsätter han käka sten så där, är de snart slut här också...

Nattalf... Det här är allvarligt.

Det du berättar händer i väst också. Ett konstigt Ingenting förstör allt.

Vi nattalfer lever söderut och det händer där med.

Så...det är inte bara i vår del av Fantasien?

Kanske finns det redan överallt.

Kanske är hela landet i fara. Vad ska vi göra?

Jag är på väg för att be kejsarinnan i Elfenbenstornet om hjälp.

Det är vi också! Om inte kejsarinnan kan rädda oss, vem kan det då?

Varför sitter vi här, i stället för att ge oss av mot Elfenbenstornet?

- Vad väntar vi på? - Ja, kom så ger vi oss av!

- Vakna nu! - Kom, lilla flickan!

Vi kan inte bara sitta här! Vakna, dumma fladdermus!

Vi kan inte vänta på en snigel. Ska jag bära dig?

Ingen fara, det är en löpsnigel.

Vi hinner inte ens vänta på en löpsnigel.

Det är verkligen en löpsnigel.

Ingen bryr sig om mig och min dumma fladdermus.

Om jag skulle ta med mig några smaskiga stenar som färdkost...

Å, nej!

Ingenting!

Titta, där är det! Fantasiens hjärta.

Inte visste jag att det var så vackert.

Håll dig vaken! Jag sa åt dig att hålla dig vaken!

Kejsarinnans hem. Hon är vårt enda hopp.

Vänner... Jag vet varför ni har kommit hit.

Ingentinget...förgör vår värld.

Jag vet också att ni har kommit hit för att be kejsarinnan om hjälp.

Men jag har förfärliga nyheter!

Kejsarinnan har blivit dödligt sjuk.

Det finns ett mystiskt samband mellan sjukdomen och Ingentinget.

Hon är döende...

...så hon kan inte rädda oss.

Men det kanske ändå finns ett hopp!

Bland gräsfolket som jagar purpur- bisonoxen finns en stor krigare-

-och bara han kan bekämpa Ingentinget och rädda oss.

Han är vårt enda hopp.

Hans namn är Atreju.

Atreju...

"Kejsarinnan hade skickat bud efter krigaren.

När han till sist anlände till Elfenbenstornet-

-bar han hela Fantasiens hopp med sig."

En liten pojke!

Jag är ledsen, men det här är ingenting för barn.

- Jag måste be dig gå. - Varför skickade ni efter mig, då?

Är han tokig?

- Det var Atreju vi skickade efter. - Jag är Atreju.

Inte Atreju, barnet. Atreju, krigaren!

Jag är den ende Atreju, men jag rider gärna hem och jagar bisonoxar.

Nej, vänta!

Kom tillbaka, är du snäll.

Om du är den Atreju vi skickade efter, vill du då åta dig ett uppdrag?

Javisst. Vad för slags uppdrag?

Att finna bot åt kejsarinnan... och rädda vår värld.

Ingen kan ge dig något råd, utom detta:

Du måste färdas ensam och du måste lämna dina vapen här.

Det kommer att bli mycket farligt.

- Finns det någon chans att lyckas? - Jag vet inte.

Men om du misslyckas, kommer kejsarinnan att dö-

-och hela vår värld kommer att förintas.

När börjar jag?

Nu, och du måste skynda dig. Ingentinget blir starkare för var dag.

Ta den här.

Auryn...

Den som bär Auryn talar i kejsarinnans namn.

Den kommer att ledsaga och skydda dig.

- Farväl, min vän! - Var försiktig!

"Samtidigt, i en annan del av Fantasien-

-gav sig en mörkrets skuggvarelse också ut på uppdrag.

De hade färdats utan mål i nästan en vecka-

utan att finna bot åt kejsarinnan.

Varken Atreju eller hans häst, Artax, hade en aning om-

-att skuggvarelsen, Gmork, redan var dem på spåret."

Vad är det, Artax? Är det redan dags att rida vidare?

Jag vet vad du vill. Det är dags att äta.

En bra idé.

Nej, det är en toppenidé!

Nej...inte för mycket. Vi har fortfarande lång väg kvar.

"Atreju och Artax hade genomsökt Silverbergen, Hopplöshetens öken-

-och Kristalltornen utan framgång. De hade bara en chans kvar-

-att finna Morla, den uråldriga, Fantasiens klokaste varelse-

-som bodde på Hornberget någonstans i det livsfarliga Sorgmodets träsk."

Kom nu, pojken.

"Alla visste att den som lät sorgen ta överhand skulle sjunka i träsket. "

Det går fint, Artax.

Kom nu, Artax!

Vad är det? Vad är det för fel?

Kom, pojken!

Vad är det?

Nu förstår jag.

Det är för svårt för dig.

Artax! Du sjunker! Kom nu! Vänd om, du måste!

Kom, Artax! Kämpa emot sorgen, Artax!

Du låter träskets sorgmod få tag i dig, Artax.

Du måste försöka, du måste bry dig om...för min skull.

Du är min vän, jag älskar dig.

Dumma häst! Du måste, annars dör du!

Kom, snälla! Jag tänker inte ge upp! Ge inte upp, Artax!

Hornberget!

Morla, den uråldriga.

Morla. Morla!

Men det är ju omöjligt... De kan inte ha hört mig.

Är du Morla, den uråldriga?

Inte för att det spelar någon roll, men...ja.

Hjälp mig, Morla. Känner du igen den här?

Vi har inte sett Auryn på länge.

Vi...? Finns det någon annan här också?

Vi har inte talat med någon annan...

...på tusentals år...

...så vi har börjat tala med oss själva.

Vet du att kejsarinnan är mycket sjuk?

Inte för att det spelar någon roll, men...ja.