Altered Carbon

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

EFTER ROMANEN AV RICHARD K MORGAN

Faran med att leva för många gånger: Man glömmer att vara rädd för döden.

Vi avfärdade Liemannen som en lustig metafor.

Men att vara rädd för döden är sunt.

Sluta klaga.

Jag sa att du skulle kasta halsbandet.

Nej. Det är mammas.

Du är precis som hon.

Olydiga, otacksamma slyna.

Tak?

Jag säger att det inte var ditt fel.

Jag säger sanningen. De måste lyssna.

Litar du på mig, Rei?

På alla sätt.

RENDERAR

Varför dödade du din far?

Du är bara en unge, och du sköt sönder hans stack.

Han förtjänade det.

-För att han slog din syster? -Han tänkte inte sluta.

Han dödade mamma.

-Polisen säger att hon stack. -De är korkade.

Jag sa åt dem vad som hände.

Han dumpade henne i en syratank. Det fanns ingen kropp.

Inget fanns kvar.

Så de trodde mig inte.

Jag tror på dig.

Den koloniserade världen är full av laglöshet.

Mördare, våldtäktsmän, slavdrivare, gäng.

De lämnar offer efter sig. Oskyldiga.

Vi reser mellan planeter, skyddar medborgarna.

Jag har inget kvar för dig att ta.

De tog min kropp, sålde antagligen den.

Vad vill du?

Rekrytera dig. Till Colonial Tactical Assault Corps.

Är du CTAC?

Jag ser potential i dig.

Jag kan göra nåt av dig.

Hur blir det med min syster?

Jag gjorde det jag gjorde på grund av Rei.

Jag vill att hon är i säkerhet.

Du har aldrig kunnat lita på nån, eller hur?

Vi är protektoratet.

Vi skyddar.

Hon placeras i en bra familj

och får ett bra liv med människor som älskar henne.

Du har mitt ord.

Vad händer nu? Får jag tillbaka min kropp?

Jag rekvirerar den åt kåren. Du kan använda den om du kommer tillbaka.

-Vart ska jag? -Till en annan planet med mig.

För att träna i andra världar, i olika fodral.

Vid den här tiden imorgon är du i en mans kropp.

Och ingen kommer att skada dig eller dem du älskar igen.

Off-planet? Rei, då?

Du kopplas bort från det här livet.

Den som vet vad du är kommer att vara i fara.

Jag måste säga åt henne.

Om du vill att hon är i säkerhet, kan du aldrig se henne igen.

Lita på mig.

Tak?

Rei?

Välkommen tillbaka.

Du kommer att dö.

Du blöder invändigt, hål överallt,

och du fick blodförgiftning i slakthuset.

Jag kan inte rädda det här fodralet.

Jag borde inte ha brytt mig, men jag ville skynda på släktträffen.

Den får vänta tills du får ett nytt fodral.

Vänta... Ortega?

Hon mår bra. Jag slog henne medvetslös. Jag hade bråttom.

Slappna av.

Du vaknar i en ny, mer hållbar kropp,

lite mindre gaijin och bättre hår.

Du måste rädda det här fodralet.

Var ingen bebis.

Du bytte fodral som du bytte strumpor.

Nej!

Tak, du är sönderslagen, septisk,

och Reapern i ditt blod kämpar emot.

Du hallucinerar antagligen nu.

Om jag inte dödar dig kommer febern och organsvikten att göra det.

Lova.

Jisses, varför det?

Okej då, Tak.

Om det är vad du vill. Jag är skyldig dig det.

Här...

Du är inte här. Du dog.

Det funkade inte.

Du känner mig bättre än så, storebror.

-Vi kommer alltid tillbaka till varann. -Oavsett hur lång tid det tar.

Tvåhundrafemtio år.

Du har verkligen tappat greppet.

Hur?

Hur överlevde du Stronghold?

Snabb version, sen är du tyst och vilar.

De sprängde skytteln.

Sen vaknade jag i en billig VR-värld

med en arkeologielev som jobbade på sin avhandling.

Han hade hittat min stack i spillrorna tillsammans med genetiskt material.

En chans på miljarden.

Han placerade mig i ett syntfodral och...

Du låg på is och alla andra var döda.

Jag sa att jag var en oskyldig åskådare, dödad av hjärtlösa Envoys.

Första chansen jag fick, stack jag med mitt DNA.

Tjänade pengar, gjorde några kloner.

Jag har varit på egen hand sen dess.

Inte nu längre.

INTERSTELLÄR BESKYDDARE

-Det här fodralet är skit. -Fodralet är inte problemet.

-Det är priset för överföringen. -Jag avskyr drogen.

Huvudvärk i dagar.

Hör på!

Det här teamet har satts ihop från de tillgängliga.

Återacklimatisera er en halv dag, sen kör vi kl. 03.00.

Kovacs, hur känns det att vara tillbaka i ditt originalfodral?

Mer slitage än jag väntade mig.

Reflexerna är bra.

Tacka kåren för det goda skicket.

Vem fan är det?

Det är min hemvärld.

Första gången hemma sen jag gick med.

Målet är en yakuza kumicho vid namn Gottfrid Saito.

Terror, mord, prostitution och han betalar inte skatt.

De måste läras en offentlig läxa.

Den som måste dödas är Saito, krossa hans stack.

Alla andra dödar vi om vi kan.

Flest dödade, mest lediga dagar, mest bonuspengar.

Till och med ni kan räkna ut det där.

Upp med händerna!

Kovacs, du tar Saito.

Lägg ner vapnet

innan jag borrar ett hål genom din stack, gaijin- jävel.

Du ska kontakta dina vänner.

Säg att du dödat Saito, att de ska komma in med sänkta vapen.

Var har du fått det halsbandet ifrån?

Det var min mors.

Tak?

Döda honom, värdelösa hora!

Döda honom nu!

Var fan har du varit?

-Nej! -Kovacs, döda honom!

Kovacs, vad gör du?

Kom.

Den här vägen.

Tak, kom.

En bra familj?

Det var vad han lovade.

Tekniskt sett är det sant.

Jag blev såld till yakuza som kobun.

En perfekt liten fotsoldat, lojal mot min oyabun, Saito.

Varför skulle jag inte vara det? Jag hade ingen annan.

Du skulle vara i säkerhet.

Och du trodde på det?

Jag minns dig som smartare.

Protektoratet och Jaeger kommer efter oss.

Han slutar inte förrän han hittar mig.

Yakuza och protektoratet vill ha våra huvuden.

Jag vet inte vilket som är värre.

Några idéer som inte involverar att dö en långsam, hemsk död?

Jag vet inte. Måste off-planet.

Jaeger kommer att blockera portarna

och överföringsstationerna.

Långsam och hemsk död blir det.

Jag tar några till med mig.

I skogen...

...berättade du för nån om vad vi hittade som barn?

Inte en själ.

Litar du på mig?

Inte det minsta.

Hurså?

Jag trodde att Lapptäckesmannen bodde här.

Vi får väl se.

Är du säker på att du minns var det är?

Kanske.

"Kanske"?

Definitivt.

Det här var lättare när jag var åtta.

Österut leder det till grottorna.

Men först imorgon. Det blir mörkt.

Se hur Songspireträdets rötter går igenom stenen.

Undrar du om de äldstes civilisation designade dem så?

Skapade de strukturer under jorden med grenarna som en byggställning?

Det var fler ord än du sagt på flera timmar,

och så handlar det om stenar.

Det gör inget. Det är förbi. Vi går vidare.

Nej. Vi slår läger här för natten.

Vi är tillräckligt djupt inne i skogen.

Går vi under jorden imorgon? Ska vi gömma oss som djur?

Har du en bättre plan?

Jag tycker vi ska hitta potentiella allierade,

men vi har precis dödat alla vi känner, så...

Jag har saknat dig så mycket.

Jag är ledsen, Rei.

Varför gick du?

Döden handlar inte bara om kroppens förstörelse.

Ibland utplånar man bara sitt jag

och ett nytt föds.

Men varje födelse är våldsam

och det finns ingen död utan smärta.

Söker ni de här?