El Cid

Detta är Spanien - år 1080 efter Kristi födelse.

Ett krigshärjat olyckligt land, hälften kristet - hälften moriskt.

Det är berättelsen om Rodrigo Diaz av Bivar...

Känd i historien och sagan som El Cid.

En enkel man som blev Spaniens störste hjälte.

Han satte sig över alla religions- strider och manade alla spanjorer-

- kristna såväl som morer - att kämpa mot en gemensam fiende.

Denne fiende samlade sina grymma krigare på andra sidan Medelhavet.

Det var emir Ben Yussuf.

Profeten har befallt oss att härska över världen!

Var finns Allah i era spanska land?

När man talar om er, talar man om skalder, musikanter, vetenskapsmän!

Var är era krigare? Vågar ni kalla er Profetens söner?

Ni har blivit kvinnor!

Bränn era böcker! Gör era skalder till krigare!

Låt vetenskapsmännen uppfinna nya pilgifter och nya krigsmaskiner!

Och döda - och bränn ner!

Otrogna lever vid era gränser! Driv dem att döda varandra!

Och när de är svaga och splittrade, anfaller jag från Afrika!

Sedan ska den ende sanne Gudens välde - Allahs -

- spridas först över Spanien, sedan över Europa och över hela världen!

Allah är barmhärtig!

Det finns ingen Gud utom Allah!

Himmelske fader, vi irrar i mörker.

Än en gång bränner de ner våra städer och tar vårt folk som gisslan.

Hjälp oss, Fader, sänd oss någon som för oss ut i ljuset.

Fader...

...kom...

Korset...

Vi kunde inte rädda er by, men vi har tillfångatagit deras ledare.

- Vem är ni? - Rodrigo Diaz av Bivar.

Ni är långt hemifrån...

Ni är inte klädd för strid.

Det här skulle ha varit min bröllopsdag, fader.

Varför kom du hit, min son?

Jag trodde det var den genaste vägen till min brud.

- Ska vi hänga dem nu, herre? - Nej, Fañez.

Vi tar dem med oss till Bivar.

Sluta!

Fernando, ta ner de där!

- Välkommen hem, min son. - Jag har moriska fångar till dig.

Såna bröllopsgäster väntade vi oss inte. Ska du begära lösen för dem?

- Det är dina fångar. - Nej, dina. Du tog dem till fånga.

- Du avgör vad vi ska göra med dem. - Häng dem nu!

Vi är emirer, kungar! Ni kan vänta er en stor lösensumma för oss.

Ni verkar mindre hågade att dö än att döda.

Jag är beredd att dö. Jag har ingen lust att uppleva det som väntar oss.

- Vad väntar oss? - Krig, död och förödelse.

Mer blod och eld än någon människa någonsin skådat.

Don Diego, jag tar era fångar till kungen i Burgos.

Fångarna tillhör min son.

Då blir det don Rodrigos fångar vi hänger på slottsgården i Burgos.

Vi ska hänga dem högt! Som ett varnande exempel!

- Dessa fångar ska inte till Burgos. - För kungen får ni hänga dem nu.

Vi har dödat detta folk i åratal. Har det gett oss fred?

Häng mig och min son får aldrig ro så länge det finns en kristen i Bivar.

Hur ska man annars behandla morer?

Vill ni att dessa människor ska leva i fruktan resten av livet?

Antonio, vill du se din kyrka nedbränd också?

Din by skövlad? Döda dem då!

Tala om för er son att det är högförräderi-

- att vägra överlämna fångar till en kungens officer.

Rodrigo vet vad han måste göra!

Svär ni att aldrig mera anfalla kung Ferdinands land?

Jag svär.

Vårt folk har ett namn på en krigare som är både rättvis och barmhärtig.

Vi kallar honom El Cid.

Jag, Moutamin, emir av Saragossa, svär vänskap till Cid av Bivar-

- och tro och lydnad till hans konung Ferdinand av Kastilien.

Må Allah ta mina ögon, skinnet från mina ben om jag bryter mitt ord.

I Allahs namn...

I Allahs namn...

I Ferdinands namn, kung av Kastilien, Leon och Asturien-

anklagar jag dig för högförräderi.

Inom sju dagar ska du stå till svars för detta inför kungen i Burgos.

Nog tog du den genaste vägen... Inte till din brud - men till ditt öde.

Gud sände dig till oss...

Rodrigo!

Jag hörde ett ljud...

Varför är han så sen?

Han kommer vid solnedgången. Det är ännu bara middagstid...

Du vet inte hur kärleken mäter tiden...

Senare betyder tidigare... Solnedgången middagstid...

Fast en ryttare kan inte färdas fortare än han gör...

Hur förälskad han än är...

Hela natten har jag tänkt...

Morerna har dödat honom!

Han har anfallits av en galning. Han har blivit sjuk...

Man säger att alla förälskade kvinnor beter sig så...

...för de vågar inte tro att en så stor lycka kan vederfaras dem.

Hjälp mig...

Klänningen är mycket vacker.

Ers höghet är mycket nådig.

Det är inte ofta vi blir så hedrade.

Det är ju inte heller vilken dag som helst. Då har du inte hört...?

Det har gått rykten...

Om Rodrigo?

Om Rodrigo... Klänningen är så vacker.

Ers höghet...

Kan Ers höghet tala om för mig vad som hänt Rodrigo?

Ja, det kan jag.

Du vet att Rodrigo var på väg hit.

Och att det blev en strid med morerna.

Chimene...

Berätta, far!

- Är Rodrigo sårad? - Nej, han lever och är oskadd.

Älskar du honom så högt?

Två män - min far och Rodrigo.

Chimene, du är mitt enda barn. Jag har inte någon hustru.

Du ensam kan föra mitt blod vidare.

Jag skulle velat ha en son...

- Rodrigo blir din son. - Nej!

Du är ung... Du kan lära dig älska på nytt.

- Skulle jag älska en annan far? - Det är inte samma sak.

Det finns andra män.

Chimene!

Berätta vad som hänt, don Garcia Ordoñez.

- Ni har alltid varit min vän. - Jag skulle vilja vara mer än så.

- Det kan aldrig bli så, det vet ni. - Jo - nu!

- Varför nu? - Kan ni älska en förrädare?

Eftersom jag älskar Rodrigo är frågan meningslös.

- Rodrigo är en förrädare. - Jag tror er inte.

Det finns vittnen... Det är jag som har anklagat honom.

Han ska ställas inför rätta anklagad för högförräderi.

- Ni gör allt för att skada Rodrigo. - Nej, men allt för att vinna er.

- Om nu anklagelserna är sanna? - Det är de inte!

- Det var många som såg det! - De förstod inte vad de såg.

Du kommer att se det själv.

Hans majestät don Ferdinand, kung av Kastilien, Leon och Asturien.

Och infanterna!

Prins Sancho!

Prins Alfonso!

Prinsessan Urraca!

Ni är samlade här för att ge ett utlåtande av största vikt för Kronan.

Garcia Ordoñez anklagar Rodrigo av Bivar för högförräderi.

- Du skulle inte ha kommit. - Då går jag.

- Stanna en stund till... - För evigt!

Och du behöver inte vara rädd...

Hör på dem...

Det betyder ingenting. Jag vet att du är oskyldig.

Du vet ju inte ens vad jag har gjort.

Nej, men jag vet att det inte är förräderi.

Vad har du gjort?

Jag lät en man leva... nej, fem...

Hur kan de kalla det förräderi?

- Vilka är de fem männen? - Emirer...

Morer? Lät du morer leva? Varför?

Jag vet inte ens om det var rätt.

Det var så märkligt... Jag var på väg till dig.

Jag minns inte ens var jag var.

Jag minns inte ens var jag var.

Det måste ha funnits vägar, träd och människor där...

Det måste ha funnits vägar, träd och människor där...

Allt jag minns är ditt ansikte... Det blev en strid - jag deltog också.

Allt jag minns är ditt ansikte... Det blev en strid - jag deltog också.

Mina tankar var inte på svärdet. Jag såg ditt ansikte hela tiden.

Plötsligt tänkte jag... Varför håller vi på och dödar varandra?

De är morer - vi är kristna.

Chimene...

Förstår du vad jag försöker säga?

Ja... men... vi har alltid legat i fejd...

Jag vet... Alltid...

Du tror inte att vi skulle kunna leva i fred?

Det känns inte lätt att anklaga någon man för detta.

I synnerhet inte den man som inom kort skulle bli min svärson.

Men en man som friar konungens fiender måste jag kalla förrädare.

Sire, han skändar vår familj. Det får inte ske.

- Förr var jag kungens vapendragare. - Det var många år sen, don Diego.

Det är kanske bäst att överlämna saken i våra händer.

Nej, vissa saker som sagts här kan inte glömmas.

Greve Gomez av Obiedo, när ni kallar min son förrädare-

är ni en lögnare!

Jag är kungens vapendragare och vill inte besudla mitt svärd-

- med en gammal mans blod. Men ingen får kalla mig lögnare.

Lögnare!

Jag förstår det inte riktigt...

Jag vet bara att om det växte fram ur vår kärlek måste det vara rätt.

- Vad vill ni? - Ni har kränkt min fader.

Jag kräver upprättelse.

Jag vill rentvå hans namn så att vi åter kan bära det med stolthet.

Jag kan inte be om ursäkt... Det är inte det att jag inte vill...

Jag vet bara inte hur man gör.

Ni stiger bara mer i folks aktning. Alla kommer att förstå.

Nej, har jag sagt. Ätervänd hem.

Jag begär inte något för egen del. Jag förödmjukar mig inför er.

- Var barmhärtig... - Inte mot nån som överlevt sig själv.

Herr greve...

Jag bönfaller er.

Jag begär bara två ord av er...

Kan ni inte säga "förlåt mig"?

Jag kan inte och jag vill inte.

Gå nu.

Låt mig inte besudla mitt liv och Chimenes med ert blod.

Ätervänd hem, Rodrigo.

Ingen kommer klandra er för att ni inte utmanade kungens vapendragare.

Jag ber bara en sista gång.

Jag ser att mod och ära fortfarande finns i Kastilien.

Nu minns jag varför jag ansåg er värdig min Chimene. Ätervänd hem!

Det är ingen ära för kungens vapen- dragare att döda en man som ni.

Kan man leva utan heder?