No End (Bez Konca) (Bez końca)

DET NAKNA ANSIKTET

Jag är död...

...sen fyra dagar tillbaka.

Som vanligt satt jag i bilen och väntade på Ula och Jacek.

Motorn var igång och på radion pratade de om regn.

Jag var rädd för att det skulle göra ont i hjärtat-

- men jag kände ingenting alls förutom rädsla.

Jag fyllde lungorna med luft och sen var det över.

Jag tänkte på de holländska melonerna jag planterat på balkongen.

Ula och Jacek kom ut ur huset-

- och när Ula närmade sig började jag domna bort.

Hon lyckades inte få upp bildörren.

Jag såg henne uppifrån, vilket förvånade mig-

- eftersom jag fortfarande satt bakom ratten.

Jag mådde bra och kände mig rofylld.

Allt var tyst och stilla, fast hon såg ut att skrika.

Jag kände varken av huvudvärken efter dagens första cigarett-

- eller tyngden av nycklarna i jackfickan.

Det kändes som att jag skulle kunna komma tillbaka om jag ville-

och köra min son till skolan.

Men det kändes bra som det var.

Jag såg hur de stängde kistan.

Först då verkade Jacek förstå och började gråta.

Det var kallt.

Jacek var blåfrusen, men han tordes inte sticka ner händerna i fickorna.

Jag återvände hem och där var det fortfarande tomt.

Dareks akt låg på mitt skrivbord.

Det är synd att jag missar rättegången.

Ula och Jacek kom hem från begravningen-

och somnade båda två i Jaceks säng.

Ula vaknade av att hon frös och gick till sin egen säng...

Är det Ula? Hej, det är Tomek!

Jag är i Warszawa, jag landade nyss på flygplatsen.

- Är din advokatmake där? - Nej, han är borta.

Ni har väl inte skilt er?

Var det väckarklockan? Vad punktlig jag är.

Antek är död.

Han begravdes i går.

Du får ringa en annan gång.

- Säg inget till dina kompisar. - Det ska jag inte göra.

Du kan väl vara hemma när jag kommer från skolan?

Jag vill vara med dig.

Mamma?

Mamma...

Det ringer.

- Hallå? - God dag, är det fru Zyro?

Jag måste få träffa er angående min make.

Är ni där? Jag behöver få träffa er.

- Vem är ni? - Jag är Dareks fru.

Er make var hans advokat, kände ni till det?

Det är ett politiskt känsligt fall, jag måste få träffa er.

Ni får ringa till byrån, jag ska se till att de får akten.

Det gäller just akten...

Hur var det med biologiläxan till på torsdag?

Det verkar vara störningar på linjen.

Hallå? Hallå?

- Hej då, mamma! - Hej då, Jacek.

- Väntar ni på mig? - Ja, det bröts när vi talade i morse.

Vi tog lite av er mjölk.

Kom in.

Stig på, bara.

- Jag behöver verkligen akten. - Vilken akt?

Om min makes fall.

Den kan jag inte ge er.

Varför vill ni inte hjälpa mig?

Jag måste ge den till en advokat, så är det bara.

Det händer faktiskt att papper försvinner.

Er kvittar det ju ändå.

Kom, Sylwia!

Vänta.

- Var det ett politiskt fall, sa ni? - Ja.

Jag får inte göra så här, men akten ligger här. Ni kan få se den.

- Hon kanske vill leka? - Nej, hon lyssnar gärna.

Här finns ingenting.

- Vad letar ni efter? - Om jag det visste.

- Vad handlar det om? - En strejk som han organiserade.

- Vem ska ta hand om fallet nu? - Kanske nån som er make.

Jag vet ingen som är som han.

Men han gjorde sin praktik hos en äldre advokat.

Han var på begravningen. Labrador, heter han.

Han borde stå med i den här matrikeln.

Ni får fråga på avdelning fyra.

Jag vill gärna veta vilken domare som höll i målet.

Ursäkta, nu står jag till er tjänst.

Zyros fru sa att ni har lyckats fria många.

- Jag undrar om ni skulle kunna... - Det gällde annorlunda fall.

Jag har inte jobbat med ett politiskt fall sen 1952.

Det blev dödsstraff.

Sen dess har jag bara tagit mig an vanliga kriminalfall.

Hustrun kan inte vittna, hon har lämnat landet.

Åk till häktet på en gång, utan vittnesmål kommer vi ingenstans.

Ta en taxi, jag betalar sen.

Smugglingsåtal har blivit min specialitet.

Politik sysslar jag inte med.

- Vad säger ni? - Det är känsligt och komplicerat.

Ni tvingar en gammal man att fatta ett beslut.

- Det är såna tider nu. - Det vet jag mycket väl.

Vad ska man göra åt saken?

- Vad är klockan? - Kvart över ett.

Jäklar... Min klocka.

Den är trasig.

Vet ni vem jag fick den av?

Antek gav mig den i present när han var klar med praktiken.

Ring mig i morgon, så får vi prata mer om det här.

God morgon, kollega.

- Har ni hört? - Vad då?

Nu är det på allvar.

Slutet kommer visst vid 70.

- Är det beslutat? - Nej, men snart så.

Vår tid är över.

Vad ska man göra?

Nu tar de ämbetsdräkten ifrån oss.

Vid årsskiftet är det tack och ajöss.

Ja, jag hörde om det.

Jag skulle kunna röra om rejält i grytan som avsked.

En storslagen final...

Ibland kan man ändra sig.

Ni behöver inte ringa, jag åtar mig fallet.

Ska vises vid fyra i morgon?

- Vem pratar du med? - Ingen.

Jag skulle ringa nånstans men glömde vart.

- Letar du efter nåt? - Nej.

Jag går bara igenom lite gamla saker.

Det ringde en man och sökte dig. Han hette nåt lustigt...

- Labrador? - Just det.

- Han ville prata om akten. - Jag vet.

Jag släcker i ditt rum sen.

- God natt, Jacek. - God natt, mamma.

Antek...

Antek!

Han väntade i bilen medan jag pratade i telefon.

Han blev säkert irriterad. Om jag bara hade skyndat mig...

- Hjärtat är hjärtat. - Ja, men nåt måste det berott på.

- Vad skulle du ha gjort då? - Varit med honom.

- Tänk inte mer på det. - Vad ska jag annars tänka på?

Du är lite över 30, har en fin son och en lyckad översättarkarriär...

- Ni hade det väl inte så bra ihop? - Nej, men ändå hade vi det.

Förstår du det?

Men nu är han borta.

- Ni var goda vänner för tio år sen. - Senare också.

Ja, men nu tänkte jag på när vi träffades.

- Kände du till bilderna på mig? - Nakenbilderna? Han nämnde dem.

- Har du sett dem? - Nej, inte alls.

- Hur fick han tag på dem? - En "vän" skickade dem till honom.

Jag hittade dem i går. Han hade klippt bort mitt ansikte.

Han visste hur lite jag tjänade som guide.

Jag kunde ha förklarat. Varför pratade han inte med mig?

Varför klippte han bort ansiktet?

- Finns det liknande fall? - Ja, flera stycken på sistone.

- Vad är det där? - Ett meddelande.

Det var det som hans fru letade efter.

"Jag är glad att ha er som advokat, herr Zyro."

"Ni den första som förstår mig."

"Jag vill tillbaka till samhället men med värdigheten i behåll."

"Jag ska göra som du föreslår och medge att jag ledde strejken-"

"-men jag var inte medlem i Solidaritet."

"Jag ville lösa problem, inte vandalisera maskiner."

"Jag är orolig för min familj-"

"-och vill inte att Joanna tar Sylwia till sin far."

"Mina cellkamrater hälsar." Undertecknat, Darek.

"Tack för att du inte avfärdar mig som en galning."

Vem ska ta över fallet?

Om jag inte hade varit borta så länge hade jag gjort det själv.

- Jag föreslog Labrador. - Han kommer aldrig att åta sig det.

Det har han redan gjort.

- Vad är det där? - Vad då?

Har du satt frågetecknet intill Labradors namn?

- Har du varit i pappas rum? - Nej, när då?

- I går. - Nej.

- Klottrade du i hans papper? - Nej.

Du ljuger.

Du ljuger!

Du vet att jag inte ljuger.

- Vill du följa med till Praga? - Nej, ge mig nycklarna.

Jag tar bussen hem.

Kan ni vänta ett ögonblick?

Det är ingen fara, det är Anteks fru.

Gissa nu vad de tog, Rumcajs.

- Förbjudna böcker? - Ja,

- Var det många? - Ja, jag höll på att läsa Brandys.

- Anteckningsboken? Kassettbanden? - De tog allt.

Skrivmaskinen och alla brev från Maciek...

- Några anteckningar? - Bara från min engelskakurs.

- Bad du inte om ett protokoll? - Nej.

Får jag se brevet?

"Jag skulle uppskatta om jag återfick det som togs vid min husrannsakan."

Skriv "besök", de avskyr ordet "husrannsakan".

Och varför skriver du att du skulle uppskatta det?

- Det är bara artigt. - Varför ska det vara artigt?

Jag kan skriva brevet.

- Hur hände det där? - Bilen gick sönder.

Minns ni den här listan över advokater som jag visade er?

Ja, den var inte sönderriven då.

- Ser du nåt mer? - Frågetecknet var inte där.

- Kan inte din son ha gjort det? - Nej, det var inte han.

Vem gjorde det i så fall?

Antek.

Han vill inte att Labrador ska ta fallet.

Varför inte?

- Nej, det är ju bara dumheter. - Ja.