Born a Champion

Ljud, tack!

Då så. Fundera på vad du vill ta med medan vi förbereder.

- Vi börjar strax. - Okej.

- Vet du nåt om hans föräldrar? - En del.

Bra, för vi kunde inte hitta nåt alls.

Vi hittade heller inget om nån militärtjänstgöring för Mickey Kelley.

Ja, det finns ett skäl till det.

- Vilket är... - Hur lång tid har vi på oss?

Så lång tid som behövs. Rullar kameran?

Börja med att berätta hur ni två träffades.

Jag träffade Mickey Kelley lite senare i livet, 1991.

Vi hade precis kommit tillbaka från Desert Storm. Han slutade i marinen.

Jag jobbade på restaurangen El Patio, och parkerade bilar.

Mick var bara en kund.

En skitstövel trängde sig och ville ha sin bil först.

När jag sa nej började han kalla mig saker.

Saker som 'böna' och 'taco'.

Det blev slagsmål.

Innan jag visste ordet av blandade sig Mick i.

Men killen hade kompisar med sig. Jag försökte hjälpa till...

Helvete. Mick hade allt under kontroll.

Han sopade golvet med dem allihop.

Det som var galet var att han aldrig måttade ett slag.

Och det var allt. Sen var det över.

Jag tackade honom och sen hämtade jag hans rishög till bil.

Sen tittade han mig rakt i ögonen och sa:

'Tack så mycket, Taco.'

Jag såg vad han var kapabel till, men jag var ändå tvungen att fråga.

'Vad kallade du mig precis?' Han blev nog förvånad över min ton.

Jag är ledsen, jag trodde att de där var dina vänner.

Och de kallade dig för Taco.

Efter det bröt han ut i världens största leende.

Och så blev han den bästa vännen jag någonsin har haft.

Var Mickey Kelley verkligen en sån imponerande kämpe?

Folk verkar tro att MMA-filmens heliga graal är Hickson Gracie vs Yoji Anjo.

Men det är det inte.

Det är Kelley vs Blaine.

Och att det inte skulle ha hänt får mig att skratta.

Jag var nämligen där.

Allt hände på tidigt 90-tal innan sporten ens hade fått ett namn.

- Ja. - Vatten?

- Tack. - Det var så lite.

Jag funderar på rosa eller blå...

Här är ditt vatten.

När vi kom till flygplatsen sa de att vår flight var överbokad.

Det enda som fanns kvar var en plats i första klass.

Jag ville att min man skulle få platsen, han behöver bra stöd för ryggen.

Jag var tvungen att fråga. Jag trodde att han var upprörd över mig som sällskap.

Nej då. Det kan verka väldigt fånigt, men jag saknar honom.

Vi är på väg till Dubai för att fira vår 50:E bröllopsdag.

- Det var där vi träffades. - Oj, 50 år... Grattis.

Sen vårt sista barn började på college har vi inte varit isär mer än 4-5 timmar.

Oj. Personen som sitter bredvid honom kanske vill byta plats med dig?

Ursäkta mig.

Ursäkta mig, du råkar inte veta vem som har sätet bredvid dig?

En väldigt trevlig ung dam och hon gick ditåt.

Är det så? Det var vänligt, sir. Tack.

- Hej. - Hej.

Jag... Fan...

- Du sitter väl på 5F? - Ja.

Jag vet att det är långsökt, men finns det en möjlighet att...

Ta det lugnt. Jag har redan sagt till mrs Miller att hon får ta min plats.

Kära resenärer. Middagen kommer att serveras...

Så... Ska ni tjejer delta i en skönhetstävling?

Nej, vi ska ta bilder för ett nytt pälsföretag i Dubai.

- Är du modell? - Nej, det är första gången.

Advokatfirman jag jobbar för representerar en agentur och de gav mig möjligheten.

Okej... Så du är advokat?

Nej, advokatassistent. Men det här är mer som en plan B.

En plan B... Vad har du för plan A då?

Att vara hemmamamma. När jag har träffat min man självklart.

- Vad är det? Varför tittar du så? - Nej. Det är bara...

Sånt hör man inte varje dag. Det låter bra.

Du då? Vad för dig till Dubai?

- Jag ska undervisa. - I vad?

Kampsport. Och mer specifikt en kampsport som heter jiu-jitsu.

- Det är en brasiliansk variant. - Är det som karate?

Nej, det är inte alls likt. För en lekman skulle det se ut som brottning.

Enda skillnaden är att man får sin motståndare att ge sig

genom att ta stryptag eller låsa lederna eller benen.

- Gud, det låter hemskt. - Nej då.

Det är inte hemskt, det är enkelt. Om nåt går fel så klappar man och matchen bryts.

- Det är ganska säkert egentligen. - Är det? Säkert?

- Vad har hänt med ditt öga då? - Okej... Det var en olycka.

- Normalt sett händer inte sånt. - Så du lär ut hur man slåss?

- Det stämmer. - Jag gillar verkligen inte slagsmål.

Jag vill inte se sånt. När jag var liten bråkade min kusin med en kille.

Det slutade med att båda blev blodiga. Det var hemskt.

Jag kommer aldrig att glömma det.

Om det känns bättre så lär jag inte ut hur man startar slagsmål.

Bara hur man avslutar dem om det krävs.

Ja, nu känns det lite bättre.

Så bra.

- Jag heter förresten Mickey. - Layla.

- Layla? Väldigt trevligt att träffas. - Detsamma.

Herregud. Dreglade jag på dig? Jag är hemskt ledsen.

Det är ingen fara. Jag ville inte väcka dig.

- Herregud, har vi redan landat? - Ja, det har vi.

Jag måste hinna ikapp gruppen.

Jag bor på Scorpione Hotel. Layla Boudreau. Kontakta mig där.

Jag lovar! Fan också.

Skriv ner det. Sabba inte det här, grabben.

Välkomna. Först vill jag tacka er för att ni har kommit hit i dag.

Och stort tack till Amins pappa som har ordnat med den här kursen.

Han har flugit hit mig från USA för att prata om nåt som är en stor passion.

Passionen kanske smittar av sig till er så att den blir en del av ert liv också.

Jag hade möjligheten att få lära mig brasiliansk jiu-jitsu direkt av källan.

Så jag ska göra mitt bästa för att hylla min sensei, Enzo Gracie.

Då sätter vi igång. Jag behöver en frivillig person.

- Vem vill ställa upp? - Amin, kom upp här.

Jag uppskattar verkligen den här möjligheten, så tack.

Tacka min son. Det är han som har presenterat brasiliansk jiu-jitsu för mig.

Han är en duktig elev och lär sig snabbt.

Han vill gärna lära sig att försvara sig mot sin kusin.

- Okej... - Mr Kelley, berätta nu.

Om du är så bra som han säger, varför går du inga matcher då?

Man måste slå sig fram tillräckligt mycket i livet ändå.

Jag gör mitt bästa för att inte öka på antalet såna tillfällen.

- Varför ens hålla på då? - Det har hjälpt mig.

Och till och med förändrat mig. Det har varit som en medicin.

- Jag förstår. - Alla behöver meritokrati i livet.

Och jiu-jitsu står precis för det. När matchen har börjat kommer man inte undan.

Mattan avslöjar alla lögner och bekräftar alla sanningar i varenda fajt.

Det blir som att ha en spegel i ansiktet, varenda dag.

Och det älskar jag.

Förlåt, jag kände precis igen en vän.

- Får jag gå dit och säga hej till henne? - Självklart.

Jag är strax tillbaka, sir.

- Layla! - Mickey! Hej.

Hej, det känns skönt att se ett vänligt ansikte.

Ja, jag sökte dig på hotellet. Men de hade inte ditt namn.

Ja, alla rum är bokade under värdens namn.

Han är nåt slags grekisk pälsmogul. Jag kan inte ens uttala hans namn.

- Är allt bra? Du verkar upprörd. - Layla.

- Du måste genast be om ursäkt. - Han förtjänade det.

Layla, i Dubai får en kvinna inte vidröra en man.

- Men han får ta på mig? - Du har missförstått seden här.

- Du har gjort honom till åtlöje. - Det struntar jag i!

Om mr Kostopoulos vill diskutera modelljobb över en drink så ska du lyda.

Gå och sätt dig vid bordet nu, annars är det kontraktsbrott.

Du, vi kan väl lösa det här...

Vem är du, sir?

- En vän till henne bara. Hur så? - Vad gör du i Dubai?

- Jag jobbar för shejk Bin Khalid. - Så du är anställd?

Vad jobbar du med? Är du köksansvarig eller rastar hundarna?

- Eller sekreterare? - Nej, sir.

Jag undervisar i jiu-jitsu.

Jaha. Alvah här gillar inte jiu-jitsu. Varför gör du inte det nu igen?

Det är för... Vad säger man? Bögar.

Du, Mickey. Jag fixar det här. Jag vill inte att du får problem.

Ja, mr Mickey. Var snäll och gå.

Låt mig få ha en konversation med min anställda.

Vill du prata med den här killen?

Jag klarar mig.

Jag sitter där borta.

Layla, följ med till bordet. Vi har saker att diskutera.

Jag ser att du har träffat Dimitris Kostopoulis.

Min kusin hjälpte honom att starta en liten pälsmarknad.

Nu är han ledande i branschen och är en av de rikaste utlänningarna i staden.

- Känner du flickan? - Ja. Vi träffades på flyget hit.

- Hon är prostituerad. - Nej, sir.

Det är sanningen. Dimitris gillar att anlita vackra, västerländskor.

Han betalar dem 50000 dollar för att vara modeller för hans pälsfirma.

När de kommer hit uppmanas de att göra fler saker och de säger alltid ja.

Ser du hans livvakt Alvah? Han är en före detta spetznas.

Han är också israelisk kampsportexpert, i krav mago.

- Krav maga. - Förlåt?

Det heter krav maga.

Enligt Dimitris har han dödat åtta personer med sina bara händer.

Sir, du får ursäkta mig en gång till.

Så här blir det: Om du inte ber mr Konsopoulis om ursäkt

och tillbringar tid med honom så tar vi tillbaka din flygbiljett hem.

Vet du vad? Det känns som att du försökte förolämpa mig tidigare.

Med det där du sa om att rasta hundar och styra i köket.

Eller missuppfattade jag det? Om du vill förolämpa mig så gör det ordentligt.

- Göm dig inte bakom mångtydiga ord. - Jag inte vem fan du tror att du är...

- Vet du vem jag är? - Nej, sir. Det gör jag inte.

Jag vet bara att jag inte gillar dig särskilt mycket.

Layla, vill du gå?

Du gör mig väldigt upprörd. Och när jag blir upprörd så blir Alvah väldigt arg.

- Och han kommer vilken sekund som helst. - Nej, sir.

Jag tror inte att han kommer tillbaka.

Ring en läkare! Fort!

Salaam aleikum, mr Kostopoulis.

- Är min vän besvärlig, tycker ni? - Nej.

Mickey, det är nog dags att vi går nu. Möt mig i entrén om en stund.

Ja, sir.

Jag hörde inte vad du sa.

Men det där uttrycket känner jag igen. Jag ska säga en sak:

Mr Kelley är min vän. Och jag vet att du är vän med min kusin.

Men han har många. Det har inte jag.

Du är en gäst här. Glöm inte det.

Ers excellens, ni måste tro mig. Jag menade inte att vara respektlös.

Sluta. Jag insisterar på att du stannar en vecka till och lär mig jiu-jitsu.

Det gör jag gärna. Jag är faktiskt smickrad.

Skulle du möjligtvis kunna göra mig en stor tjänst?

- Kan du skicka hem henne med första plan? - Ordnat.

SAN PEDRO I KALIFORNIEN

- Hej. - God eftermiddag.

- Är du vän med Mickey Kelley? - Kanske.