Barry

Ja! Tryck på paus.

Om du rör teven så dödar jag dig.

Jag vill se vad som händer, så rör inte teven.

Vänta lite.

Tryck på paus!

Jag vill ju titta.

Så här gör du jämt! Varför ska det vara så jävla svårt?

Det har inget med teven att göra.

Det är någon passiv-aggressiv skit som vi måste prata om.

Ja?

Jävlar!

Herregud! Åh, jävlar! Herregud!

- Var är han? - Lugn! Han är min bästa kille.

Han kommer strax med paketet.

Det här är inte likt mig. Jag är ingen brottsling.

- Någon kan bli skadad. - Ja, det är klart.

Min kille ska döda den som befinner sig i lägenheten. Det är tanken.

- Va? - Vad är det? Det var planen.

Nej, du sa inget om att någon skulle komma till skada.

Nehej... Det borde jag ha gjort.

Herregud!

Se? Nu kommer han.

Det kanske inte gick som planerat, men du får det du betalar för.

- Hej. - Du gav mig fel kod.

Du gav oss fel kod.

Hämtade du inte ens paketet?!

Nu sticker jag!

Skjut!

Eldupphör! Jävlar!

Tack och lov att ni kom!

Då så... Okej, det är bra.

Tidningskille. Nu så...

Inta era platser!

- Vad nu? Ni har inga kostymer på. - Nej, det har vi inte.

- Varför har du kostym? - Det är ju genrep.

Ni borde klä om.

- Vi kan inte fortsätta så här. - Vi måste! Det är premiär i morgon.

- Vi kan väl lika gärna ställa in? - Varför det?

För att Gene fick ett nervsammanbrott i går och stack.

- Han snyftade. - Det berodde på mitt framträdande.

Det handlade nog om Moss.

Han skrek: "Janice, Janice."

- "Hur ska det gå utan Janice?" - Det var jag.

Vi klarar oss inte utan en regissör, Barry.

Lugn! Det kommer att ordna sig.

Gene behöver bara samla sig lite. Fram till dess kan jag regissera.

- Va? - Det känns konstigt.

Ta på er kostymerna nu! Sätt fart! Det är premiär i morgon.

Kom igen! Det blir roligt.

- Har du regisserat förut? - Nej, men det blir jättebra.

Visa energi!

- Nu så... - Barry?

- Kolla på det här! - Vi ska inte spela pjäsen.

- Jo, det ska vi. - Nej.

Gene är inte redo. Han är förkrossad och måste bearbeta det som har hänt.

Jag behöver bearbeta det som har hänt.

- Och det behöver du med. - Det gör vi genom jobbet.

Jag vet hur det är att känna paniken komma.

Som när jag rakade håret -

- utan att inse hur svårt det skulle bli att få andra roller.

Ibland glömmer vi vad som är viktigt.

Dessutom är det en dums fars.

- Du valde den. - Ja, innan Janice blev mördad.

- Vi vet inte vad som hände. - Jo.

Alla vet vad som hände Janice utom du.

Vad var det för vits om vi ändå ställer in föreställningen?

Va?

Det kommer att bli jättebra! Du måste lita på mig.

Det blir bra! Regissören är redo.

Kära Batir och alla andra hemma i Tjetjenien...

Affärerna i Los Angeles går jättebra.

Jag vet att ni är osäkra på om vi ska samarbeta med bolivianerna-

men ingen fara. De är härliga.

De är utmärkta tjuvar och jättebra på att skaffa "last".

Och vet ni vad vi är bra på? Att packa om lasten!

Det är som yin och yang. Som ler och långhalm.

Deras ledare, Cristobal, är en riktig guru.

Som Tony Robbins.

Han lär oss hur man uträttar saker och styr världen avslappnat.

Han har kidnappat en av Sydamerikas bästa kockar.

Det tog tid, men nu är han hjärntvättad.

Vårt volleybollag börjar bli omtalat.

Jag kallas "Bullet" på grund av min serve.

Ja, jag har nog aldrig varit lyckligare än så här, Batir.

Min verksamhet kan mäta sig med den burmesisk maffians-

- och Cristobal är dessutom en underbar vän. Snart får ni träffas.

Så, till sist... Ni kan vara lugna när det gäller bolivianerna.

Som Cristobal ofta säger: "Vi är starkare tillsammans."

- Sant. - Hank! Cristobal vill träffa dig.

Hank! Kom in! Har du träffat Esther, den burmesiska maffians boss?

Nej. Troligen för att hon är vår största konkurrent -

- som just nu sitter på min stol och dricker ur min rävmugg.

Jag har ett förslag.

- Pratar hon med mig? - Det är väldigt intressant.

Kom och sätt dig.

Säg mig, vad är det som vi gärna har velat få en del av?

- Choklad. - Heroin.

Det är den sista delen som skulle ge oss riktig makt.

- Lyssna. - Jag har ett kloster.

Genom det tar jag in vad jag vill tack vare religionsfriheten.

Vapen och i synnerhet droger.

Jag erbjuder dig och Cristobal varsin andel.

Okej. Varför det?

Vi diskuterade Thomas Friedman. Har du läst den än?

Du har gett mig många böcker. Jag har inte hunnit än.

- Du måste ta dig tid. - Tjuvlyssna inte.

Friedman säger att inga länder som har McDonalds har krigat.

Esther menar att Los Angeles är stort nog för oss alla.

Vi ger lite McDonalds till alla gäng och då blir de snart ett enda lag.

Så du vill dela vår knarkgömma med henne?

Just det! Och i utbyte får vi Esthers smugglare och mördare.

Det var trist, för jag har redan en armé av de skickligaste mördarna -

i hela Tjetjenien. Så du kan gå.

Dina mannar saknar fysiska färdigheter. De är klena.

Det är inte sant. Och tala inte så högt, de hör dig.

Ja, det där har jag sett förut.

Okej, herregud!

Där ser du! Hur kan vi inte vilja samarbeta med det?

Okej... Herregud!

Nu skrattar alla åt att hon högg sig i handen...

Mr Cousineau?

- Mr...? - Hej, Berkman.

Hej. Jag kan...

- Jag kan återkomma. - Nej.

De tänker ge upp, Barry. Lägga av.

Nej, men er stuga betraktas inte som en aktiv brottsplats längre.

- Här är nycklarna. - Behåll dem.

Det finns tusentals hektar skog där uppe. Genomsöker ni dem?

- Nej. Det var inte genomförbart. - Vilka dumheter!

Hon kan vara där ute. Frusen, skadad eller hungrig.

Vi vet inte vad som har hänt. Ingen vet det.

- Är det ni och Corbin Bernsen? - Nej, det är Ronny Cox.

Mr Cousineau... Janice och jag gav oss på tjetjenerna -

- och de blev sura och gav sig på henne.

Så fort de fick in henne i sin bil den kvällen, var det ute med henne.

Vi har inte fått in mobilsignaler eller hittat kreditkortsspår.

Vi vet redan allt vi någonsin kommer att få veta. Så är det bara.

Jag beklagar.

- Mae! Kom nu. - Okej.

Vi repeterade utan er i dag och det var bedrövligt.

Jag vet att ni behöver återhämta er, men jag undrar -

- när ni kan regissera oss igen. Ni ser fantastisk ut.

I mitt sovrum, under sängen, finns en ask av mahogny.

I lådan ligger en revolver med pärlemorhandtag av kaliber .38 -

som användes i filmen "Flashpoint".

Jag fick den av min rumskompis, Rip Torn.

Vet du hur många gånger i dag som jag har funderat på att gå in dit -

ladda den och ge den en sista kyss?

Vill ni kyssa ett vapen?

Självmord, Barry. Känner du inte till den japanska ritualen harakiri ?

- Basebollkommentatorn? - Jag vill att du går.

Okej.

Här kommer posten!

Här har vi rabattkuponger. De gillar väl du, Esteban?

"Vill du vinna en miljon dollar?" Det går jag inte på igen.

Kolla! Ett paket från Tjetjenien! Kanske Riverdance på Blu-ray?

Batir, Noho Hank här. Jag fick just paketet.

Är det något sjukt skämt?

Du skulle avrätta Gorans mördare. Vi tror att det var bolivianerna.

Men i stället har du valt att samarbeta med dem.

Så nu måste vi döda dig.

Varför så grinig, Batir? Kom igen, vi gick ju på förskolan tillsammans.

Jag kan inget göra, Hank. Du valde bolivianerna framför familjen.

- Bolivianerna dödade inte Goran. - Vem var det, då?

- Vill du verkligen veta det? - Ja.

Okej. Då ska jag berätta det.

- Ursäkta? Finns den här i lila? - Nej, men i ljungrubinrött.

- Vad är det? - Jo...

Man tar rött och blått och blandar de två färgerna.

- Lila, alltså? - Ja, det är visst lila!

- Är alla som jobbar här britter? - Va?

Så du har köpt dig ett par nya gympabrallor?

Typiskt, kortläsaren fungerar inte.

Jävla kortläsare!

Varför funkar den inte?

- Kostar de verkligen 88 dollar? - Får jag prata med dig?

Ursäkta.

Vad nu?

Jag gör bara det där som mr Cousineau nämnde.

Att leva ut karaktärerna i verkligheten.

Att vara brittisk är ingen karaktär.

När besökarna hör dig prata så och sen hör mig -

tror de att vi båda låtsas.

- Vi är inte likadana. - "Inte likadana".

- Vad gör du? - Sluta!

- Vi låter på samma sätt. - Nej. Kan du sluta?

- Vi låter på samma sätt. - Du gör mig vansinnig.

- Sluta. - Du kan ändra brytning.

- Om du spelar australier... - Det skulle jag aldrig göra.

Jag vill inte prata om det.

- Hallå, kompis! - Sluta!