Aziz Ansari: Right Now

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Aziz Ansaris Right Now.

Aziz Ansari!

Tack ska ni ha!

Tack.

Tack så mycket.

Sätt er.

Tack så mycket.

Vilket trevligt välkomnande.

Wow.

Förresten, den här killen är med mig.

Han är behörig.

Han är inte någon...

...skamlös piratinspelare som bara inte bryr sig.

"Du sa 'inga mobiler,' men kamerautrustning då?"

Ja, vi filmar de här showerna, så ni kanske kommer att synas

när de visar den på vad det nu blir.

Ni kommer att säga: "Jag var där!"

Vi filmar flera kvällar, så om ni är kassa använder vi inte er.

Det är kul att vara här. Jag har turnerat ett tag.

Jag kom just tillbaka till New York, mitt hem, för några dagar sedan, och...

Ja.

Jag...

Jag var ute och gick härom dagen, och en kille kom fram till mig och sa:

"Du, jag älskar ditt Netflix-program!" Så jag sa: "Tack så mycket."

Han sa: "Ja, jag gillade dig i Supreme."

Jag sa: "Vad då?

Jag har inte varit med i Supreme."

Och så insåg jag snabbt att han pratade om Hasan Minhaj.

Patriot act.

Ett annat program.

En annan kille.

Och han skämdes ögonen ur sig.

Han insåg misstaget direkt och försökte rätta till det:

"Nej, Aziz var det, visst?" Så jag sa: "Ja, det är jag."

"Master of none!" "Ja, det är jag."

"Parks and rec." "Ja, det är jag."

"Unna dig lite lyx." "Ja, det var jag!"

"Och du blev anklagad för sexuella närmanden?"

"Nej!

Det var Hasan."

Jag har inte sagt mycket om det där...

...men jag har pratat om det på turnén,

för ni är här, och det betyder mycket för mig,

och några av er är säkert nyfikna på hur jag känner angående det.

Och det är svårt för mig att svara på,

för jag har känt så många olika saker det senaste året.

Tidvis har jag varit rädd.

Tidvis har jag känt mig förödmjukad.

Tidvis har det känts pinsamt.

Och i slutändan...

...har det känts hemskt att den här personen kände så.

Och efter ett år hoppas jag att det var ett steg i rätt riktning.

Det hjälpte mig framåt och fick mig att fundera.

Jag hoppas att jag har växt.

Jag tänker alltid på ett samtal där en vän sa: "Vet du vad?

Hela den där grejen får mig att tänka på varje dejt jag någonsin har varit på."

Och jag tänkte: "Det här är otroligt.

Det har inte bara fått mig, utan även andra, att tänka efter,

och det är bra."

Och så känner jag angående det.

Och nej, det var inte det roligaste sättet att inleda en komedishow på.

Men det är viktigt för mig att ni vet hur jag känner angående det där

innan vi delar den här kvällen.

Ja, det där var rätt tungt.

Vad mer ska vi prata om?

Amerika?

Alla är väldigt oroliga just nu.

Många är besvikna.

Folk säger typ: "Herregud, det har spårat ur helt."

Jag är inte orolig.

Vet ni varför? För det här är Amerika, okej?

Inget har spårat ur. Det har alltid varit så här, okej?

Det har aldrig gått som på räls.

Det har alltid varit urspårat.

Varje generation amerikaner har varit urspårad på sitt sätt,

och de har framhärdat, och det ska vi också göra, okej?

Och några av de generationerna har varit värre än vi, eller hur?

Grejer som depressionen,

Vietnam, inkallelseordrar...

Kan ni tänka er om vi hade inkallelseordrar?

Med dagens människor?

"Jag kan inte dra ut i krig. Jag har ett företag.

Vi gör miljövänliga skor av cashewnötter. De kallas 'cashoes.'"

Förut hade de gett någon ett gevär och sagt:

"Åk och skjut lite asiater!"

Nu säger samma kille:

"Det uttalas inte 'pho,' Valerie, utan 'faa.'"

Hans farfar...

Men jag lovar er, det kommer att ordna sig.

För trots hur det verkar har vi ändå en förmåga att lyssna, att förstå.

Ni ska få ett exempel.

Jag läste en artikel. En tjej går på sin skolbal.

En vit tjej med ett asiatiskt plagg.

En asiatisk kille på skolan känner sig kränkt.

Han gjorde riktigt cool sak.

Han gick fram till henne, och de började prata.

Han förklarade sina farhågor om kulturell appropriering.

Hon försäkrade honom att hon gjorde det av respekt och beundran.

Och de lärde sig att förstå varandras perspektiv, och...

Jag skämtar. Det där hände aldrig.

Varför skulle det hända?

Nej, han tweetade hennes bilder och skrev:

"Min kultur är inte din jävla balklänning!"

Och det blev världsnyheter!

Och det skrevs artiklar och tweetades, och jag läste allihop.

Och min favoritsyssla är att läsa de här trådarna

och se folk tävla i vem som verkar mest upplyst.

Ni vet? En person säger typ:

"Att hon vågar stjäla från kinesisk kultur."

Och en annan säger: "Kineserna stal det från Malaysia."

Och jag liksom: "Åh, nej!

Du blev just ägd!

Du trodde att du hade ögonen öppna, men han har inte ens någon panna.

Hans ögon bara fortsätter...

...bara så att han ska se alla orättvisor."

Och lyssna. Jag såg bilderna.

Hon verkade inte ha hjärtat på fel ställe.

Det är inte som om hon tweetade: "Kolla in min ching-chong-klänning!"

Det hade varit illa.

Eller har jag missat något? Klev hon ur limon och...

"Konnichiwa, allihop!

Val äl skolbalen?"

Okej, det vore problematiskt.

Nuförtiden, till och med när det är något rasistiskt

tänker jag: "Kan vi prata om något annat?"

Vi kommer nog inte att fixa det över brunchen.

Jag tror inte att det här är gänget som kommer att lista ut en lösning."

Säga vad man vill om rasister, men de brukar vara kortfattade.

Nyuppväckta vita människor är olidliga!

"Hur ser statistiken ut? Var läste du artikeln?"

"Aziz, har du sett det där avsnittet av The Simpsons?

Det är en indisk figur, dabado badi babadi...

Kommentar, dromedar Jag läste just en kommentar

Nu ska jag säga vad jag läste för dig

Här är listpunkterna för denna grej"

Kan du bara kalla mig Apu och lämna mig i fred?

Ja.

Jag vet.

Jag vet, Candice. Jag såg det för 30 år sedan.

Det är en vit kille som gör en indisk röst.

Jag uppskattar ditt stöd.

Men saker blir inte rasistiska först när vita klurar ut dem.

Jag gillar inte heller de där Simpsons-människorna:

"Varför sa ingen något för 30 år sedan?

Vi vann ju utmärkelser. Ingen sa något."

För indier fick inte säga något förrän för typ fyra år sedan.

Vi har avancerat långsamt i kulturen.

Vet ni vem den första indiern jag såg på MTV var?

Mig!

Det tog ett tag.

Ska sanningen fram var det basisten i No Doubt, men...

Han stod i bakgrunden och spelade bas.

Han hade ingen plattform för sådant här.

Och vi vet ju alla hur det funkar i det bandet.

"Gwen, det är lite problem bland indier-amerikanerna..."

Don't speak!

"Okej. Fan, förlåt."

Intressanta tider

för vita människor.

Jag har iakttagit er.

Jag ser vad som försiggår. Ni försöker vara snälla mot minoriteter.

På ett helt nytt sätt.

Ni tar er tid, ni anstränger er.

Ni sticker ut hakan, kollar på Crazy Rich Asians.

Massor av vita gick och såg den. Kul. Några vita här som har sett den?

Räck upp händerna.

Ja.

Du har sett den?

Den fick typ 97 procent på Rotten tomatoes.

Var den så bra?

Lite mindre? Vad skulle du ge den?

Åttiofem.

Åttiofem? Oj.

Tolv procent mindre.

Var det något speciellt

som fick dig att dra av 12 poäng?

Är du nervös nu?

Jag skämtar. Det spelar ingen roll vad du tycker.

Det är bara kul att ge vita människor dåligt samvete, och...

Det här är bedårande. Titta hur långt vi har kommit...

...på bara två generationer.

Din mormor kallar den inte Crazy Rich Asians.

Hon kallar den "filmen som har för många orientaler."

Och nu sitter du och... "Åttiofem? Jag tar tillbaka det. 97!

Vad är rätt svar?"

Det är välment, men en del uppför sig lite konstigt.

Jag frågade en dam: "Har du sett Crazy Rich Asians?"

Hon svarade: "Ja." "Tyckte du om den?"

"Jag har inte sett den." Jag liksom...

Varför ljuger du?

Trodde du att du skulle få kakor?

Men en gång frågade jag någon: "Gillar du Crazy Rich Asians?"

Hen sa: "Vet du vad? Jag ska vara ärlig.

Första gången tyckte jag inte om den.

Men så såg jag om den med en av mina asiatiska vänner,

och jag såg vad det betydde

för henne att representeras på film, och det fick mig att gilla den."

Jag sa: "Det betyder inte att du gillar filmen.

Det är bara en konstig, nedlåtande och dum kommentar."