Kura

- Ett torn? - Som ska vara färdigt till våren.

Har du övervägt att söka kompanjoner utanför vårt släktes gränser?

Berätta om ditt förslag,

så jag kan ta det till min far.

Dolde han nåt hade jag vetat det.

Han kände kanske att det var du som dolde nåt.

Vad är det för ställe?

Ökungariket Númenor.

Jag överväger att dröja.

När sjöprovet börjar och skeppet sjösätts, är du med ombord.

Jag vill inte ha bråk.

Det är en karta över Söderlanden.

Det rör inte bara en plats, utan en plan,

för att skapa ett eget rike.

Söderlanden är i allvarlig fara.

Om Sauron verkligen har återvänt, är Söderlanden bara början.

Om det finns nån här som vill leva...

...så beger vi oss till alvtornet i gryningen.

För honom till Adar.

Sauron sades ha många namn förr i tiden.

Detta är kanske ett av dem.

Ditt folk har ingen kung, för du är han.

Följ med mig till Midgård.

Du saknar alltjämt en här.

Det ska bli ändring på det.

MAKTENS RINGAR

Vi samlas dagligen vid detta hov för att utforma vår ös framtid.

Men vid barnens välsignelse-

- samlas vi för att välkomna dem som ska leva i den framtiden.

En som är lika gränslös som soluppgången över det böljande havet.

Vilket namn har du valt åt henne?

Alinel.

Alinel.

Må Númenors styrka uppstiga i dig.

Dess visdom vägleda dina steg...

Ibland behöver vår ö bara få sträcka på sig.

Alldeles som du.

Det är vackrast tänkbara dag, drottning.

Vilka ärenden vill ni börja med?

Hon kallade alven till hovet.

Nu i morse.

Alvens kompanjon anfaller fyra skråmän och Míriel bjuder henne på te?

Hon straffade nog alven.

Eller fråga om hennes order.

Och medan alven viskar giftigheter i vår drottnings öra,

vem för vår talan?

Kansler!

Säg att jag beklagar. Tala inte så högt.

Vill ni ha en, herrn? Såja, herrn.

Jag insåg inte att du höll på med nåt viktigt.

Kansler!

Statsmannaskap är konsten att sköta små ärenden-

lika idogt som de stora.

Du borde veta det vid det här laget.

Jag försökte visa mig duktig.

Duktighet är för män som siktar lågt.

Jag såg hellre att du vore vis, min son.

Vad har vi för bekymmer?

Möjligtvis vissa stormigheter.

Alvskepp till våra stränder?

Alvarbetare som tar över era yrken?

Arbetare som inte sover,

tröttnar eller åldras.

Nej!

Jag menar att drottningen är antingen blind-

eller en alvälskare.

Alldeles som sin far.

- Alvälskare! - Alvälskare!

- Alvälskare! - Alvälskare!

Och om alven var här nu, vad skulle hon se?

Människor från Númenor,

eller en skock gnälliga barn?

Vi är söner och döttrar av Edain.

Av Elros Tar-Minyatur, vars här besegrade själve Morgoth.

Men nu kan en skeppsbruten alv hota oss?

Var och en av er, se på de skråvapen ni bär.

Arvet av mäktiga händer.

Av män som byggde Havsmuren.

Som byggde Armenelos, vår civilisations största bedrift.

Men nu kan en alv hota oss?

Mina vänner...

Lita på mig.

För vid mina händers valkar,

- svär jag att alviska händer aldrig ska gripa rodret i Númenor.

Som alltid ska det förbli ett människornas kungadöme.

Dryck till alla!

Han känner till varje namn i staden,

- kan övertala varje hop, be alla om en tjänst...

Man blir förundrad.

Jag tänkte säga "förargad".

Från vingårdar nära Meneltarma.

Det sägs att man glömmer alla bekymmer.

Mina har varit svårvunna.

Du är den nya lärlingen.

Jag heter Kemen. Och ditt namn är...

Earien. Ritningarna, nu.

Du förargar mig, alv.

Jag välkomnar dig som gäst,

- och du ger dig ut på landsbygden för att stjäla urgamla bokrullar-

- medan din kompanjon från Söderlanden antastar våra medborgare.

Han är förståeligt hetlevrad. Hans folk dör.

"Hans folk"?

Jag tror inte att mannen ni håller fängslad är nån bråkstake,

- utan Söderlandens förlorade tronarvinge i exil.

Då är väl Elendil här en rhûnsk kejsare.

Bara knapadelsman, egentligen.

Hans folk är skingrat. Utan ledare.

Men med ert stöd kan de förenas under hans fana. Och strida.

Vad menar du med "stöd"?

En gång var Sauron ert folks fiende, lika mycket som mitt.

Jag anmodar er att slutföra den ogjorda uppgiften.

Återupprätta alliansen mellan Númenor och alverna...

Och strid vid min sida för att rädda Söderlandens människor-

- innan Sauron tar över landet för egen räkning.

Vi hör många framställningar här i hovet.

Ditt måste vara den mest oväntade och storvulna på länge.

Likväl har Númenor valt en annan väg.

Inte hela Númenor.

Kung eller snickare, söderlänningen ska dömas.

Audiensen är till ända.

Då har jag inget annat val än att be om en ny.

En med Númenors sanna härskare.

Er far, kungen.

Du ska inte tala om saker du inte förstår,

Galadriel, Finarfins dotter.

Stig åt sidan,

- så att jag kan föreslå det inför en med rätt befogenhet.

Min dam, nog...

Och vad har du för befogenhet, alv?

Ditt folks?

Eller är du en skeppsbruten som famlar efter stöd i stormen?

Stormen är inom mig.

Den blåste mig till den här ön av en anledning.

Och den stillas inte av er, drottningregent.

Låt mig gissa.

Krogslagsmål?

Uppvigling.

Ni har nästan klarat det!

Om några dagar till,

- får jag nöjet att kalla er alla skeppskamrater.

Ro nu, kadetter! Ro!

Isildur...

Ro nu, kadetter!

Ro!

Skotet!

Förklara er.

Måste vara ett misstag.

Det var mitt fel, sjömästare.

Jag tappade taget.

Du har slackat fallrepet rätt hundratals gånger.

Det var avsiktligt.

Ni får avsked från Sjövakten!

Alla tre!

"Västern"? "Det verkliga Númenor"?

Gojan din bror brukade prata, igen!

Jag trodde att bara jag skulle få gå.

Jag är ledsen.

Är du ledsen?

Ledsen? Du har förstört allt för oss!

Var är pottan? Jag måste spy.

Jag ska tala med far.

- Få er återinsatta. - Nej.

Just likt dig att få oss utslängda-

från nåt du aldrig förtjänat.

- Valandil... - Nej.

Ända sen jag kunde hålla en åra, ville jag gå till sjöss.

Jag gjorde allt jag borde göra för att förtjäna det. Men du?

Du har bara grubblat och babblat om din döda mor.

Sluta! Det räcker!

Ja, just likt Isil att gå sin väg.

Isil! Vart går du?

Gå, stanna, vem bryr sig?

Det verkliga bekymret är han. Och det försvinner inte.

Magrot!

Adar...

Adar...

Nampak uglursha.

Nampak uglursha.

Var föddes du,

soldat?

Vid flodens mynning?

Vem är du?

Jag åkte nerför floden en gång...

När jag var ung.

Jag minns...

Bankarna var täckta av blommande salvia.

Det var miltals av dem.

Varför kallar orkerna dig fader?

Du har fått höra många lögner.

Vissa är så djupt rotade-

- att till och med stenarna och rötterna nu tror på dem.

Att reda ut det hela...

...skulle nästan kräva skapandet av en ny värld.

Men det är nåt som bara gudarna kan göra.

Och jag är ingen gud. Åtminstone...

...inte än.

Vad är du?

Uppsök människorna som har flytt till det gamla vakttornet.

Framför ett meddelande.

Vad för meddelande?