Bowie: The Man Who Changed the World

David Bowie har en sak att berätta.

Vi kontaktar nu Burbank i Los Angeles via satellit.

Trevligt att se dig. Du ser ut att må bra.

- Vad har du för hårfärg? - Vilken del?

Delen ovanför din näsa.

Vilken färg ser det ut som?

Det ser ut som nåt ur slutet av Straw Dogs.

Som nåt ur slutet av Straw Dogs.

Du har en sak du vill berätta, David.

Du har ändrat planerna och har ett ess i rockärmen för 1976.

Ja, jag turnerar.

Men jag kommer tillbaka till England i maj för att…

…för att göra spelningar, se England och vara engelsk.

Igen?

Som alltid. Men jag är engelsk i England.

Vad för dig tillbaka? Har du ont om pengar?

Eller saknar du att spela live?

Mer än nåt så saknar jag England.

På vilket sätt? Det England du lämnade för två år sen

är inte samma England som du kommer tillbaka till.

Ingen torsdag är den andra lik, men dock lika viktig.

Jag skulle sakna den dagen om den inte kom efter onsdag.

Vet du om att popscenen har förändrats sen du åkte?

Nej.

Har du hört talas om Bay City Rollers?

Ja.

Vet du att de tilltalar en stor

masshysterisk ung publik som viftar och har sig?

Jag undrar vilken typ av publik du kommer att möta.

Jag vet inte, vad tror du?

Du kanske måste skapa en helt ny scen åt dig själv?

Nej.

Det kan jag inte inskränka mig till. Jag kommer tillbaka och spelar.

- Ett, två, tre. - Ja!

Få musiker har flyttat på gränserna så spektakulärt som David Bowie.

Hans karriär sträcker sig ett halvt sekel och han var en unik innovatör.

Jag har hållit på i hundra år. Och jag känner mig verkligen bekväm.

Det känns… Väldigt tillfredställande.

Popstjärna, kompositör, showman skådespelare och producent.

David Bowie symboliserar mångfald som få andra musiker kan.

Den konstanta evolutionen av hans stil, sound och artistiska persona

påverkade popkulturen enormt.

- David, trevligt att träffas. - Detsamma.

Det känns väldigt bra att vara här i kväll.

Det är otroligt hur mycket skräp jag har skrivit i mitt liv.

När man går igenom alla inspelningar hittar man sånt man inte ville släppa.

Och skälet till det blir också väldigt tydligt.

Men vissa saker är alldeles för roliga, så att de måste släppas.

Han gav popvärlden en teatralitet som gav honom en stark image.

Han tänkte väldigt teatraliskt och han tänkte på framförande.

Det slutar aldrig.

Mitt personliga behov av att underhålla har förändrats mycket.

När jag var yngre ville jag skapa teatralitet

och skapa en artificiell, parallell verklighet på scen.

Ju äldre jag har blivit, de senaste fem eller sex åren

så har jag mer och mer bara börjat tolka låtarna.

Om man vill röra om i grytan

är det bara att ta på sig en klänning på en presskonferens i Texas.

Han såg märklig ut. Allt runt honom stämde för att bli en stjärna.

Mot alla odds på ett sätt.

Jag tycker inte att jag måste ha en viss stil.

Inte ett "David Bowie-sound".

Jag vill hellre vara oberoende

och röra mig från en sak till en annan dit min entusiasm tar mig.

När du funderade på kläder till den här turnén

tänkte du då på hur det skulle tas emot av tusentals fans?

Jag ville bara ha en väldigt enkel linje.

- Jaså? - Det har vi på oss i kväll.

Modelandskapet har förändrats.

Och det har förändrats tack vare såna som David Bowie.

Androgyniteten, science fiction-looken och färgerna, håret.

Det var himmelriket för en designer.

David var ett geni på det området också.

Nu när du kommer tillbaka till England tar du säkert med dig

glamour och glitter och Ziggy Stardust-grejen?

- Blir det så? - Jag vet inte det än.

Jag tror nog… Jag kommer att vara mer spontan.

Har du inte planerat garderoben? Eller en karaktär?

Så du har inte planerat en image, vad det nu betyder?

Min image ger sig nog, om jag känner mig själv väl.

Jag återuppfinner mig själv för tillfället.

- Du återuppfinner dig själv? - Ja, jag är självuppfunnen.

Från midjan och uppåt?

- Ja, det är väldigt obekvämt. - Vad ska du ha på dig?

Ska du ha på dig en dräkt, eller…

Jag vet vilka låtar jag ska sjunga, det är det viktigaste.

David Bowie underhöll inte bara. Han fascinerade och provocerade.

Efter 50 år i rampljuset

har den legendariska musikern lyckats behålla den mystiska känslan.

Jag trodde inte riktigt att jag kunde.

Men mitt band uppmuntrade mig att vara så här.

Det har blivit mindre och mindre teater och mer band och sång.

Tillsammans med The Beatles och Elvis Presley

flyttade Bowie på musikens gränser och definierade vad popmusik borde vara.

Micktest. Nu är det rock and roll.

Ett, två, tre, fyra.

Han är en av de mest inflytelserika ikonerna på 1900-talet.

Glöm inte att ge servitrisen dricks.

Han lämnade ett permanent avtryck på mer än en generation.

Folk här säger att du är en väldigt personlig person, om du förstår?

- Folk som går ut med mig? - Nej, som jobbar med dig.

Jag tyckte du sa "folk som går ut med mig"?

Du är väldigt… Inte hemlig, men du behåller saker för dig själv.

- Tystlåten, ja. - Tycker du att du är blyg?

Nej. Jag är egentligen inte blyg. Jag är bara tystlåten.

Om du inte behöll saker för dig själv

tror du att folk inte skulle bli överraskade?

Det har jag aldrig tänkt på. Jag berättar det efter showen.

- Okej. - Nu är det showdags. Följer du med?

Jag tror att han kom dit han ville.

På en Lennon-platå, Högre kan man inte komma.

Jag tror inte att det har funnits många större artister

som har haft samma kreativa verktyg som David hade.

Beatles påverkade hur unga tänkte.

Och det är likadant med Bowie.

Han är en av de personer som har gjort mest skillnad i världen.

Det låter stort, men det är sant.

Det krävdes många års arbete för David Robert Jones

att bli en av de mest inflytelserika personerna inom musiken.

Han växte upp i det stränga efterkrigs-England

och blev myndig på 60-talet.

Han föddes 1947 i förorten Brixton i London.

Han var son till Margaret och välgörenhetsarbetaren Haywood John Jones.

David bjöd hem mig, till föräldrarnas källare.

Jag var 14 år och med en man från en annan planet, tyckte jag.

Det är fånigt, men jag hade aldrig varit i ett arbetarklasshem.

Det blev en kulturchock, jag hade en väldigt skyddad uppväxt.

Huset var pyttelitet.

Båda föräldrarna satt och tittade på tv.

Jag minns att mamman gjorde tonfisksmörgåsar åt oss.

Men föräldrarna pratade inte.

Jag hade aldrig varit i ett så kallt hus. Det chockade mig.

Jag hade aldrig varit hos nån där man inte skrattade

och var glada. Det var…

Det var som att gå runt med cementblock på axlarna.

Jag gillade hans pappa. Det var väldigt småborgligt.

Folk sa att han var arbetarklass, men det tror jag inte.

Han verkade inte så.

Jag glömmer aldrig en sak David sa.

"Jag vill härifrån, oavsett vad jag måste göra."

"Jag vill inte växa upp här."

David introducerades tidigt till rock n' roll

tack vare sin storebror Terrys skivsamling.

Det återkommande temat med psykisk ohälsa i Bowies tidiga verk

är kopplat till Terry som led av schizofreni och bodde på en institution.

Han begick självmord 1985.

Han besökte sin bror på mentalsjukhuset.

Jag insåg inte hur mycket det påverkade familjen.

Efter det nämnde han aldrig sin bror.

Jag träffade aldrig hans bror eftersom han var intagen då.

Men jag träffade hans mamma och hon var en helt vanlig kvinna.

Jag tyckte synd om mamman. Hon var väldigt stel och stram.

Man fick aldrig chansen att lära känna henne.

Hon var väldigt reserverad.

Många år senare ringde mamman ofta samtidigt som David blev allt mer berömd.

Och han ville aldrig prata med henne.

Angie var den perfekta värdinnan.

Hon tog smällen och sa: "Han är upptagen."

Så jag tror inte att han stod föräldrarna nära.

När han var sex år flyttade familjen Jones till Bromley i Kent.

David gick på Burnt Ash Primary School

och gillade att sjunga och spela blockflöjt.

- Inspirerande att han gick i vår skola. - Du har nog rätt.

Han är skolans mest berömda före detta elev.

För 20, 30 år sen var han ganska radikal.

David Bowie hade en roll i filmen Labyrinth.

Personligen förstod jag honom inte.

David Jones var känd i skolan lika mycket för sin artistiska dans

som han var för sin sång och färdighet med instrument.

Jag minns inte att nån tog lektioner.

Man lyssnade på skivor, om man kunde få några från Amerika.

Och man spelade eller sjöng till dem.

Det är ganska jobbigt när man är ung.

Det är mycket som är så viktigt. Inklusive dig själv.

Men ju äldre man blir, desto mer blir oviktigt.

Förutom vissa grundläggande saker som att älska sin nästa.

Och se till att den närmaste familjen mår bra.

Och vännerna blir som ringar på vattnet.

Efter att ha misslyckats med 11 prov

började David Jones på Bromley Technical College.

Där studerade han musik och design.

Han visade tidigt intresse för utomjordingar och skapade en ufo-tidning.

Senare påstod han att han hade sett bataljoner med utomjordingar.

Angie och jag var i England, och Bowie ringde från Amerika

och sa att han hade pratat med nån som hade besökt Roswell

där utomjordingar har landat.

Han sa: "Jag vet att de finns där."

Han ringde specifikt för att säga: "De finns."

"Utomjordingarna har landat. De ligger i en frys i en bunker någonstans."

Han trodde på det, och vi också. Han sa att han hade sett dem.

Under David Jones ungdomstid hände en förskräcklig olycka 1962

Det påverkade hans image för alltid.

Hans fotogeniska ögon

uppstod delvis genom att han blev slagen av sin vän, George.

Det var inte min mening att skada hans öga när han var 15 år.

Det handlade om en tjej, och det var fånigt.

Efteråt sa han: "Förlåt, det var dumt gjort."

Det var en sån dum sak man gör som ung.

Jag hade inte som hobby att gå runt och slå folk.

Det var nåt jag bara gjorde. Det hände en gång.