Death of a Unicorn

Ledsen för förseningarna, men det dröjer en kvart till-

-innan ni kan gå av. Så sitt kvar, så får vi ut er så fort vi kan.

Säkerhetsbältet.

Ma'am. Säkerhetsbältet.

Ursäkta mig.

Sitt kvar tills vi är vid utgången.

- Aj! Vad fan? - Förlåt. Nej, jag skulle ta...

- Du somnade på mig. - Varför skulle jag göra det?

- När landade vi? - Det är jag igen.

De sa nu att trappan som de har här inte passar till vårt plan.

Vi ska få ut er på marken när vi förstår vad det betyder.

KÖR FÖRSIKTIGT

Jag tror att min mobil har fryst, för det står fortfarande sex minuter.

Hallå? Hör du mig? Försvann du från mig? Hallå?

Hallå...? Hej, gps:en kraschade också.

Gud, vad... Har din mobil...? Jag har ingen täckning och kan inte...

- Varför skulle jag ha täckning då? - Vänta, vet du vad? Jag...

Jag har en mejlad vägbeskrivning.

Kan du rulla upp din ruta? Allt pollen knäcker mig.

Tack.

Så, hördu, jag vill bara säga... ja, du vet, tack igen för...

...du vet...att du följde med.

Sluta pilla. Hey, sluta pilla. Kom igen, låt bli.

- Försökte du knäppa till mig? - Var inte nervös. Du ska ha roligt.

- Det är inte därför jag är här. - Men du kan ändå göra det, va?

Uppleva lite natur, kanske terränglöpa med mig.

Eller inte. Men då går du miste om nåt.

Bergen här uppe är ofördärvade. Helt orörda av människan.

Du vill inte vara här, men för Odell och Leopolds är familjen viktig.

De antar att vi två är särskilt tajta-

-på grund av allt som... ja, du vet, allt som har hänt oss.

- På grund av allt som hänt oss? - Ja.

Eller menar du bara den grejen?

Förlåt, men jag vill inte agera sympatipryl för singelfarsagrejen.

- Som du kör för dina chefer. - Nej, det handlar inte om det.

Fast vi kan äga det och mjölka dem på medkänsla.

Jag kan spela halt, kanske öva in en tårdrypande monolog om mamma.

Men du måste nog bolla det med mig och vi behöver tid för det.

- Få det ur dig innan vi kommer dit. - Menar du min personlighet?

Okej. Jag bara ler när de planerar för sina överpriser vid matbordet.

De står högt över läkemedelspriser och bryr sig om mycket annat också.

Jag menar, hela naturreservatet här donerades av dem.

Jo, men du vet att filantropi är oligarkernas ryktestvätt.

Jo, okej, kanske för konststudenter-

-men i verkligheten måste man kompromissa.

När jag blir befullmäktigat ombud och har suttit i styrelsen i fem, sex år-

-max tio, så tjänar jag tillräckligt för att se till att vi klarar oss-

vad som än drabbar oss.

- All right? - Visst.

NATURRESERVAT - DJUREN SKYDDADE Överträdelser kan ge fängelse

- Odell. - Det är Griffin.

Mr Leopold väntade er för över en timme sen.

- Fick ni inte mina sms? - Nej.

- Säg att vi är där när som helst. - Elliot, var är ni?

- Förlåt, mr Leopold. Det har varit... - Du måste sänka farten.

Nej, jag behöver täckning. - Hallå? Hör ni mig?

- Hör ni mig? - Han låter som en torterad robot.

- Här. Ring honom igen. - Gör det själv. Det är bara din grej.

Herregud! Använd en näsduk. Det där är äckligt.

- Är du okej? Är du okej? - Kunde du inte titta på vägjäveln?

Det är okej, det är okej. Vi är okej.

Jag tog utökad ansvarsförsäkring... Vad fan var det där?

Jag tror inte att den är död.

Bara... vänta där.

Vad?

Vad?

Jag menar...

Den lider.

Tror du... att den är utrotningshotad eller...?

Vi kan inte bara lämna den här. Va?

Jag menar...

Fuck!

Om en skogvaktare hittar den... Ingen använder den här vägen.

Nu är jag sen och hamnar i fängelse.

Ridley? Är du okej?

Släpp!

Ridley!

Sluta! Sluta!

Förlåt att vi är sena.

- Välkomna till sportstugan. - Stuga? Wow.

Advokaten! Vad hände?

- Gick ni från flygplatsen? - Du anar inte.

Glöm det. Jag skämtade. - Jag tar över, Shaw.

Hemskt ledsen att vi är sena. Hur är det? Är dina föräldrar här?

Var annars? Jag skulle precis bada, men kom här och få dig en kram.

- Tack. Detta är min dotter Ridley. - Shep Leopold. Angenämt.

Är det Elliot? Perfekt tajmat.

Jag zoomade nyss med stiftelsen om flyktingarna. Vi evakuerar dem.

Eller vaccinerar vi dem...?

- Det är så bra att... - Jag måste be om ursäkt i förväg.

Odell är väldigt känslig för om folk får veta att han är sjuk.

- Därav minimistyrkan här. - Ja då, vi får alla offra nåt.

Här är han ju. Och vi antog nästan det värsta.

- Förlåt att du fick vänta, Odell. - Sånt händer.

Hur var åkturen genom passet? Såg ni nåt storvilt på hitvägen?

Tyvärr inte. Men det var så vackert.

- Är du okej, kära du? - Vad?

Ja, förlåt. Jag mår inte så bra.

Åh nej. Behöver du lägga dig? Griff kan visa dig till ditt rum.

- Nej... - Säkert? Han älskar det.

Det vore kanske inte så dumt.

Jag känner bara inte att vi kan stanna... hela helgen.

Ni måste stanna på middag. Griff gör min berömda moussaka.

Jag vet inte, mamma. Hon ser risig ut.

Du har nåt i ansiktet. Bara så du vet.

Du kanske ska stänka lite vatten i ansiktet och se om det hjälper.

Jag var som hon i den åldern.

Hormoner.

- Griff! - Griff?

- Griff! - Odell vill bli flyttad.

Efter att ha uttömt alla behandlingar förlikade jag mig med min dödlighet.

Och när jag förberedde min bardo-

-mediterade jag över vem som vore den bästa länken mellan min familj-

-och bolaget i min frånvaro och jag kom snart att tänka på dig, Elliot.

Belinda och Shep förstår när de lärt känna dig.

Jag är så glad att du säger det, Odell.

För jag ser det här som början på en långsiktig familjerelation.

Fullmakten och ombudsavtalen täcker alla...

Förlåt. Förlåt...

Fullmakten och ombudsavtalen täcker allt som redan diskuterats-

-när jag ska tillvarata familjens intressen i Leopold Laboratories.

Så Belinda kan fokusera på stiftelsen-

-och, Shepard, du kan ägna dig åt din...

Min diversifierade portfölj med entreprenörsaktiviteter. Ja, vi vet.

- Vetenskap hämmar mig inte. - Just det, Sheppie.

Exakt. Så inga överraskningar här.

- Och... - Sätt dig.

När jag väl är på plats i min nya ställning-

-finns det möjligheter både i och utanför läkemedelssektorn-

-som jag gärna skulle berätta om, men nu räcker det med signaturer.

- Jag uppskattar bristen på förspel. - Det gör han.

Men hela syftet här var väl att skynda långsamt?

Vi vill känna dig som person. Inte som etik- och efterlevnads-vice vd:n-

-som vinner vårt välgörenhetslopp varje år.

Det är bara en mil.

Och för att verkligen känna nån måste man känna hans familj.

Därför insisterade vi på att unga Ridley kom hit i helgen.

Här är vi nu och vi vet ännu inte vad hon läser på universitetet.

Konsthistoria.

Eller jag vet faktiskt inte. Hon har kanske inte bestämt sig.

Pappa?

Ursäkta.

Jag behöver dig där - och normal. De skriver på när de känner dig.

Nej, vi måste fixa vårt bagage - nu. Nåt händer med djuret.

- Jag känner den ropa på hjälp. - Okej, lyssna. Den är död.

Skärp dig och låtsas att allt är okej.

Jag begraver den i natt när alla andra sover. De får aldrig veta nåt.

Och vi behöver aldrig prata om den igen.

Jösses.

Jag är hemskt ledsen. Ridley verkar vara rätt sjuk.

Typ ett virus, kanske smittsamt.

Så jag kör henne till flygplatsen. Nu.

- Vad är fel? Vad pågår här? - Är det nån förhandlingstaktik?

Nej, det är det inte. Jag lovar. Jag kan bara släppa av henne.

- Så kommer jag sen och svarar på... - Vad skulle du göra?

Elliot, när jag berättade om dig så berättade jag om din karaktär.

- Just det. Min karaktär. - Om ditt kurage under umbäranden.

Hur du och din dotter har klarat er under åren efter din frus död.

- Tja... - Din lojalitet och hängivenhet då.

För sånt engagemang krävs.

- Även om det betyder... - Det här är helt fuckat.

- Är lilla fröken okej? - Ja, jag mår bra.

Det är bara...

- Nej, du behöver inte... - Mr Leopold, sir.

- Ja? Vad är det? - Vet du, jag är inte säker.

Ta en titt.

Är det där...?

- Är det nåt i er bil? - Vad? Nej.

Att döma av huven tror jag att de har kört på ett djur. Är det så?

- Körde ni på nåt med bilen? - Körde på nåt...? Nej. Gjorde du?

- Vad är det i er bil då? - Bagage.

- Dödade ni den inte ens? - Vad pratar ni om? Vad är det här?

Okej, jag vet att det kommer att låta konstigt, men...

Vänta, vänta, vänta!

Jag tror inte att jag borde ha badshorts för det här.

Jag vet att många arter i trakten är sällsynta.

Men är just den här...

- ...bekant för er? - Bekant för oss? Nej.

Detta är nytt. Verkar det inte nytt för dig?

Jo, det är nytt... nu när du säger det.

- Fast vad exakt säger vi att det är? - Vi vet exakt vad det är.

Det jag helt säkert kan säga är att Elliot körde på ett hästliknande...

...däggdjur? Ryggradsdjur? Vore det rätt klassificering?

Nej. Men den är hästformad-

-med nåt slags utsprång eller utväxt.

Det är min arbetsteori också. Vildhäst. Galen, tumörplågad.

Hoppar ut mitt i vägen. Ingen förares fel, förvisso.

Det är en fucking enhörning.

Det verkar vara en enhörning.

Jag kommer, sir.

- Vad har ni gjort? - Vi körde på den med bilen.

Sen utövade jag trubbigt våld på den... av medlidande.

- Jag fick dess blod i hela ansiktet. - Ja, just det.

Ditt... ditt... ditt ansikte.

- Vad är det? - Det är ett ansikte. Vad?

- Det är min akne. - Men, vännen, du har ingen akne.

Inte nu längre.

Och... hur mår du?

Prima? Och inga jobbiga biverkningar att tala om?

- Nej. - Du hade ingen annan kontakt med den?