Torment

"HAR MAN INTE HAFT EN GOD FAR SÅ FÅR MAN SKAPA EN."

FRIEDRICH NIETZSCHE

Duktig pojke.

Välsigna oss, Herre, och de gåvor vi skall mottaga–

och din frikostighet genom Jesus.

Amen.

–Vad fan är det med hunden? –Jag vet inte, jag är ju här.

Gå och kolla, då.

Duke!

–Har du glömt hur man äter? –Jag tappade aptiten.

Hitta den imorgon. Bordet är till för att äta vid.

Vad i helvete?

Maggie?

Fan också.

Vad i...

Jag vann.

Vinnaren av skriktävlingen är återigen gamle pappa.

Jag är dålig på det här.

Jag har rest i miljontals mil och är jättehungrig.

Har du några morötter? Inte?

Hur vet man att morötter är bra för ögonen? Inga kaniner har glasögon.

Din tur. Är du klar med den? Är du säker?

Första, andra, tredje. Såld.

Vilken är kaninens favoritdans?

–Kallar du det en stuga? –Vad kallar du det?

–Jag vet inte, ett andra hem? –Okej, då är det vårt andra hem.

Vakna, kompis. Vi är framme.

–Gå inte för långt, Liam. –Han klarar sig.

–Fasiken. –Jösses.

Du, det blir jättefint.

Jag hoppas det.

Okej.

Vad tycks?

Ta det lugnt, så gör jag middag.

Varför är det så varmt här inne?

Termostaten står på fullt.

Sitt inte där. Hon får inte sitta där.

–Åh, förlåt. –Jo, det får du visst.

–Vi har pratat om det här. –Det är inte hennes stol!

Du, kompis...

Är allt okej? Du får sitta där.

Du, Liam.

Fan också.

Liam, kom in och be Sarah om ursäkt.

–Hörde du? –Det är inte hennes stol.

–Det är allas stol. –Det är mammas stol.

Du...

Det har varit jobbigt på sistone.

Jag ber dig inte att glömma mamma. Jag glömmer henne aldrig.

Vi kan inte förändra det som har hänt.

Vi kan bara välja vad som ska hända.

Snälla, kom in och be Sarah om ursäkt.

Hon bryr sig om dig. Hon förtjänar en chans.

Nej.

Du får din telefon när du har bett om ursäkt.

Cory!

Vad fan?

Cory!

Sarah?

Herregud.

Vad är det? Vad har hänt här inne?

Ingenting. Stanna hos Sarah. – Vakta honom. Jag kollar hur de kom in.

Visa mig ditt rum.

Det händer oftare än man tror. Ungar bryter sig in och stannar i en vecka.

De festar, dricker och drar vidare.

–Kan man fånga dem? –Sällan.

Om grannarna såg dem och tog registreringsnumret. Det är sällsynt.

Ska ni inte ta fingeravtryck eller leta efter fibrer?

Inte vid inbrott, nej. Du ser för mycket på tv.

Blodet, då?

Vi vet att åtminstone en av de fulla tonåringarna var en tjej.

–Saknas något? –Jag hittar inte min mus.

Hans mjukisdjur. Den ligger säkert under sängen.

Jag har tittat. Han är inte där.

Jag är ledsen. Jag tar inte upp anmälan på saker under 100 dollar.

Du borde åka hit oftare. Antingen det eller anställa någon.

Någon som tittar förbi ibland och klipper gräset.

–Det här hade inte behövt hända. –Det har varit ett hektiskt år.

Du... Det här kommer att låta märkligt.

Det är första gången min fru är här. Vår första resa som en familj.

–Jaså, ni är nygifta? –Ja, sedan några månader.

De ska känna sig säkra.

Ge henne mitt direktnummer, så känner hon sig säker.

–Tack så mycket. –Bra.

Laga dörren och sätt upp lampor, så klarar sig familjen fint.

Okej. Tack.

Varför gifte du dig med pappa?

Tja...

Vi har ju pratat om det. Du, din pappa och jag.

För att din pappa älskar mig och jag älskar honom.

Och vi älskar dig, båda två. Väldigt, väldigt mycket.

–Säg inte så. –Varför inte?

Jag älskar inte dig.

Klart som korvspad, musen tog en promenad.

Mr Mus!

Lille Kanin. Det här är Lille Apan, Mr Mus och Nasse.

Det är inte säkert här. Vi åker hem.

Vi har kört i sex timmar. Inga tonåringar får förstöra det här.

–Eller vad tycker du? –Det är otäckt att folk har varit här.

Jag vet. Jag frågar om Bronsons såg något.

Sedan börjar vi om.

Jag försöker, men jag är rädd att inget ska förändras.

Hör på nu.

Vi är en familj och en dag snart–

ska vi göra familjen större.

Vi bildar en ny familj och Liam får finna sig i det.

Okej.

–Tjurar du? Du vet vad som händer. –Jag tjurar inte.

Just det. Assistent Hawkins vill att du tar hans kort.

–Oj, vad bra. –Om du blir ensam när jag är ute.

–Jag kommer strax. –Skynda dig.

Jag har fienden i sikte.

Fienden är död.

Jag har fienden i sikte.

Fienden är död.

Hallå? Jim? Maggie?

Är det någon hemma?

Liam?

Liam?

Är du klar i badrummet?

–Älskar du Sarah mer än mamma? –Nej.

Inte mer, bara annorlunda.

Hur då, annorlunda?

Tja...

När två människor älskar varandra vill de bli en del av samma familj.

Ibland har universum planer för oss som vi inte kan förstå.

Ibland, om man har riktig tur–

–träffar man någon ny som också vill bli en del av ens familj.

Det är inte fel att vilja släppa in dem.

Och vet du vad? Vi har haft den turen.

Det känns inte som vår familj längre.

Det blir det aldrig.

Okej. Men lova att ge det en chans.

Jag tror att du kommer att ändra dig.

–Okej? Lovar du? –Ja.

Okej, lägg dig nu. In under täcket.

Ett, två, tre.

Okej, kompis. Sov gott.

–Vad sa de? –Det är ingen fara. Det har hänt dem.

Vi måste åka hit oftare, bara.

Kom hit.

–Ja, det är bra. Vad är det? –Liam.

Han är längst bort i korridoren. Han fick sömnmedel, han hör inget.

Barnsömnmedel? Bra.

Allt ordnar sig. Jag lovar.

Cory.

Cory. Det är något i korridoren.

–Drömde du? –Jag var klarvaken.

Ja, inte vet jag. Det finns ingenting här nere.

Okej, jag ska bara gå på toaletten.

Cory!

Liam!

Liam! Liam!

Ta den här. Gå ditåt. Jag går hitåt. Vi ses på baksidan!

Liam!

Åh! Cory!

Cory!

–Vad är det? –Hittade du Liam?

Herregud. Du måste in. Jag hittar Liam sedan. Kom.

Han har aldrig rymt förut. Assistent Hawkins, det är Cory Morgan.

Min son är borta. Ring upp mig.

–Varför svarar han inte? –Han får ringa upp.

Assistent Hawkins?

Cory.

Assistent Hawkins?

–Sarah, gå in igen! –Spring! Spring!

Gå in!

Spring!

Herregud.

Kom igen!