Die ersten 200 Zeilen.
Du är gripen.
-Ner på knä! -Jag har inte gjort nåt.
Upp med händerna!
William, du skulle ta tvätten.
-Billy, vart ska du? -Tvättstugan.
-Kan du ta min tvätt med? -Nej.
Hoppas Sherman tar dig.
Säg till om du ser honom. Han får inte skrämma fler barn.
EFTERLYST
De letar fortfarande efter honom.
Ingen får gå ut när det är mörkt. Jag sa ju det.
TVÄTTSTUGA
Vi har inte fått nån ny information.
Misstänkt ljud inifrån byggnaden. Vi kollar upp det.
Nervös? Du fipplar med flaskan.
Du är lite rastlös.
Nej.
-Är du nervös? -Nej, jag ska ju bli vän med din syster.
-Vad känner du för det? -Det är lugnt.
Vad är det här? Fulvin eller finvin?
Vi har en Moscato i kylen om du föredrar det.
Vi kan beställa hem nåt vin.
-Har du målat den här? -Ja, för länge sen.
-Han ogillar att jag har satt upp den. -Man måste gå vidare.
Men du har inte gjort nåt på två år.
Du är min musa, och jag ser dig inte tillräckligt ofta.
-Sluta nu. Du är bara för mycket. -Tack.
Han är fortfarande sur för att vi anlitade en annan mäklare.
-Fruktansvärt! Kan du tolerera det? -Du vet inget om marknaden i Chicago.
Han måste gilla dig eftersom han visar rumpan för dig.
-Du betalade överpris, Bri. -Det är nära galleriet.
-Det är praktiskt. -Vad är problemet?
Det här området är hemsökt.
-Så är det överallt. -Börja inte nu.
För länge sen hette området Smokey Hollow.
Sen hette det Little Hell och sen Combat Alley.
-Vad heter det nu? -Cabrini-Green.
Förr låg det hyreskaserner här och området hade dåligt rykte.
-Vem kan tro det? -Nu är allt gentrifierat.
De vita byggde ett getto, som de rev när de insåg att de hade byggt ett getto.
Ta det inte personligt.
-De gjorde det beboeligt. -Jag hade ordnat nåt bättre.
De lurade i folk att de skulle få det bättre,
men de rev rubbet för att bygga nytt överallt.
Precis som här.
Vill ni höra en spökhistoria?
-Nej. -Synd.
Jag sa nej, Troy.
Herregud... Seriöst?
Den måste vara bra.
Det här är berättelsen om en kvinna som hette Helen Lyle.
Hon var en vit student som skrev om urbana legender i Cabrini-Green.
Hon gjorde research i Cabrini.
Intervjuade folk, tog foton på graffiti och människor.
Men plötsligt, en dag...
...får hon...
...frispel.
Hon skar huvudet av en rottweiler. När polisen kom
hittade de henne i en lägenhet där hon gjorde snöänglar i en blodpöl.
Skitsnack! Inte en chans att hon dödade en rottweiler.
-Det här är för mycket. -Det har skrivits artiklar om det.
Hon blir inspärrad men rymmer nästan genast.
Hon gav sig ut på härjningståg
och dödade alla i sin väg.
En bebis till en av hyresgästerna blir bortförd.
Mamman är förtvivlad, alla letar efter honom men inte ett spår.
När alla som bor i Cabrini tittar på den årliga brasan
kommer Helen för att utföra ett offer.
Hon springer mot brasan med bebisen i famnen, men stoppas av folkmassan.
Hon var som i trans och gjorde motstånd. Men de räddade bebisen.
Medan alla fokuserade på honom,
reste sig Helen upp och gick rakt in i brasan.
Och det är på den platsen hon dör. Hon bränns till döds
mitt i Cabrini-Green.
Är min rosé kvar i frysen?
Vill du inte ha Moscato?
Moscato är ett dessertvin.
-Hej då, Bree-Bree. -Det var så trevligt att träffas.
Anthony, börja måla. Syrran kan inte försörja dig.
Lägg ifrån dig vikterna och ta fram penslarna.
-Rolig kille. -Han är tramsig.
Han har rätt.
Äntligen dejtar Troy nån som är normal.
Det var hopplöst när han dejtade europeiska modeskapare.
Hallå?
-När kommer Clive i morgon? -Vid tio.
-Är du nöjd med det du ska visa? -Jag tror det.
Det finns några han kan gilla.
Okej...
Hon dödade faktiskt en rottweiler.
Jag bryr mig inte. Jag vill inte bli uppskrämd i min nya lägenhet.
Din nya lägenhet är spöksäker. Och det var en seriös mäklare.
Vårnya lägenhet. Förlåt.
Kom här...
Vem är du?
-Jag... -Det här är Anthony McCoy från förr.
Jag vill ha framtidens Anthony McCoy. Morgondagens nya svarta hopp inom konsten.
Det var den killen som jag gav en separatutställning direkt efter skolan.
Jag vill inte behöva ersätta dig på sommarutställningen,
men du är den enda som inte har visat mig vad jag ska ställa ut!
-Jag jobbar på nåt nytt. -Gräv inom dig!
Ett projekt om hyreskasernerna.
-Hur den vita överhögheten... -Vita människor.
De bygger bostadsområden som snabbt förslummas för svarta medborgare.
-Där du växte upp. -Ja. Bronzeville.
-South Side är redan gjort. -Eller Cabrini-Green.
-Jag är hungrig. -Jag med.
-Vi ska till din mamma ikväll. -Klockan sju.
Hej då.
CABRINI GREEN DÅ OCH NU
HÖGHUSEN RIVS MEN RADHUSEN BLIR KVAR
HELEN LYLE
BRASA HELEN LYLE
HELEN LYLE DÖR PÅ BÅL
Förr såg man dem aldrig här.
Om de inte skulle gripa nån.
Men det var länge sen. Nu trålar de här för jämnan.
På kvällarna ställer de en polisbil i varje ände av kvarteret.
För att vi ska vara trygga...
...eller inspärrade.
Har du bott här länge?
Ja, sen innan de rev höghusen.
-William. William Burke. -Anthony McCoy.
Behöver du bärhjälp?
Hem, ljuva hem.
Ju mer förändring, desto mer står det stilla.
Frågar man de vita här om "Girl X" eller Dantrell Davis stirrar de bara på en,
men när en vit kvinna dör i området får historien evigt liv.
Men det är en bra historia. Är de okej om jag antecknar?
Undrar vad som får nån att flippa så där.
Helen Lyle letade efter Candyman. Frågar du mig, så hittade hon honom.
Vad är Candyman?
För mig var Candyman en snubbe som hette Sherman Fields.
Han hade krok i stället för hand.
Han brukade stå och dela ut godis till oss när jag var liten.
En oktoberdag hittade en liten vit flicka ett rakblad i sitt halloweengodis.
Polisen kom och letade efter Sherman, men han var borta.
En dag...såg jag honom med egna ögon.
Han hade gömt sig i väggarna.
Jag såg skräcken i hans ansikte.
Nu tar vi honom! Kom igen!
Kom igen!
-Här är han! -Ut med grabben härifrån!
Poliserna var som en bisvärm runt honom.
De dödade honom på fläcken!
HAR NI SETT DENNA MAN?
Nej!
Vad dyker upp några veckor senare?
Fler rakblad och mer godis.
Då förstod vi att Sherman var oskyldig, harmlös.
Men det var inte det sista vi såg av honom.
Vad ska jag säga? Beshaw drog sig ur utställningen.
Jag sa åt dig att sätta henne på rehab.
Du får lösa det här. Det är inte mitt fel.
Okej, bra.
Läget?
-Du glömde din mamma. -Fan också! Förlåt.
-Var snäll och ring henne. -I morgon.
Det är fint att hon vill träffa dig. Det inte alla som har det så.
-Hur är det med henne? -Hon tror att jag hindrar dig.
-Hon är sig lik, med andra ord. -Sluta.
Jag vill visa dig en sak.
-Behöver jag komma upp? -Nej, stanna där du är.
Sherman misshandlades till oigenkännlighet.
Det var så legenden uppstod,
att han sågs överallt i Cabrini och att han var ute efter en.
Med tiden glömdes hans namn bort och han blev "Candyman".
-Vad tycker du? -Det är en ganska beskrivande approach.
Ingen plats för tolkning när symboler ersätts med konkret avbildning av våld.
Okej, men hur reagerar du?
Det är...smärtsamt.
Det här berör mig. Jag har aldrig känts så tydligt.
Jag vet precis vad jag måste göra just nu.
Älskling, det är toppen.
-Jag är säker på att Clive... -Det är en sak till.
Det sägs att om man upprepar hans namn fem gånger framför spegeln
så framträder han i spegelbilden och dödar en.
Så jag tänkte att vi kunde...
-Vad tänkte du? -Frammana honom.
I helvete... Nej.
-Candyman. -Anthony.
-Candyman. -Anthony, nej!
-Candyman. -Sluta!
-Candyman! -Sluta!
-Säg det inte en sista gång. -Okej, okej.
-Candyman. -Du tar ingenting på allvar!
-Vad har hänt med handen? -Ett jävla bistick.
-Det gör ont. -Det ser så ut.
-Kyss det. -Lägg av!
Hjälp...
FÖR ATT FRAMMANA "CANDYMAN" SÄG HANS NAMN FEM GÅNGER I SPEGELN
-Vi kan gå nu. -Äntligen.
Förra året hade vi en monter på Frieze LA med Jameson. Fenomenalt bra!
Det här är relaterade verk,
men här har han klippt om arkivfilmer som han låter gå runt.
Ta den tid du behöver.
Det här skiljer sig rejält från dina tidigare verk.
Öppna.
Jag försöker rada upp ögonblick från samma plats.
Idén är att kalibrera tragedin
No comments yet. Be the first to leave one.