Miss Friman's War (Fröken Frimans krig)

God dag, fru Schlyter.

-Började ni med geografi i dag? -Nej, på måndag.

Klar!

Nu skyndar du dig hem.

Jag vet inte när de öppnar, och våra kunder är knappast intresserade.

Inte?

Ett kooperativ som drivs av en hoper rösträttsivrare. Nej, nej, nej.

Jag känner inte en enda anständig kvinna som skulle sätta sin fot där.

Adjö, adjö. Era varor kommer i eftermiddag, fru Wachtmeister.

Två annonser och bara fem svar...

-Varav inget särskilt lovande. -Ett av dem lät inte så dumt.

-Hon har stått i kassan på mejeriet. -Läs vad hon heter.

-Gustavsson. Nils Emil... -Bara kvinnor, har vi sagt.

-Från och med nu? -Gruffar du om Jon?

Nej. Han är dräng, och kvinnor kan inte bära mjölsäckar, bla-bla...

-Vad gör vi åt eländet? -Vad skrev vi egentligen?

-Vem talar om att spionera? -Det känns inte rätt.

Det vore som ett bedrägeri att låtsas söka plats när jag redan har en.

Tråkigt att höra - med tanke på Toras plats.

Min make förväntar sig lojalitet.

Jag blir visst tvungen att tala med min man om Toras anställning.

Inställning.

Jag gör det!

Jag tänkte väl det. Försök ta reda på så mycket du kan.

De har säkert ett öppningsdatum. När? Och vilka kunder vänder de sig till?

Hur ska jag kunna fråga, när det är de som ska intervjua mig?

Använd huvudet, fantasilösa flicka. Sluta sjåpa dig!

Fröken har inte arbetat som biträde, men ni tror att ni har rätt läggning?

-Drygt två år i lanthandel. -Vilka uppgifter?

Viktualier. Jag skar upp och vägde korv, ost, skinka.

-Betygen imponerar. -Jag kan börja omgående.

-Det låter väldigt bra. -Fröken hör nog ifrån oss...

Kom in.

God dag. Jag är här om platsen som biträde.

-Var så god och sitt, fröken... -Tora Nilsson.

-Jag känner inte igen namnet. -Nej, jag har inte skrivit.

Jag jobbar på Frithiof Johannessons som biträde sen två år tillbaka.

Jag är punktlig, räknar snabbt och är artig mot kunderna.

-Även de besvärliga. -Ja, det är ju bra.

-Men det finns ett problem... -Vad då för problem?

-Tora ska ha stort tack. -Tack.

-Nämen, god dag! -God dag.

Nå, vad sa de? Hur var de?

-När öppnar de? -Inte förrän om flera månader.

Mer, då? Detaljer, din gås! Vad sa de mer?

Att det nog var bäst om jag begärde avsked redan nu.

-Avsked...? -Härifrån, alltså.

Även om det dröjer tills vi öppnar.

Hallå!

Lottie?

-Örebro kexfabrik. -Vi får provsmaka och gradera.

Vi börjar med ettöres sockerkringlor.

-Avskeda Emmy? Varför det? -Hon missköter sina sysslor. Du med.

Jag har påpekat det opassande i att behandla kokerskan som en jämlike.

-Tjänstefolk behöver en fast hand. -Hemhjälpen är mitt ansvar.

Hennes engagemang i Svenska Hem har inte gått ut över hennes arbete här.

Eftersom hon är ditt ansvar får du avskeda henne.

Om du är så feg att du straffar Emmy i mitt ställe, får DU avskeda henne!

-Fast jag tvivlar på att du vågar. -Ursäkta?

-Inte ens soppan vågar du klaga på. -Inte? Det säger du?

-Ville herrn något? -Ja. Det var om...

Om vad då?

-Om soppan. Den är för salt. -Jaha?

Inte alltid. Men ibland...

I undantagsfall kan soppan vara en gnutta för salt, helt enkelt.

-Jag förstår. -Vad bra. Då var det bestämt.

Jaha, men då ska väl jag...

Försiktigt. Kom, kom. Jag har dig.

Vad sägs, fru Schlyter?

Har man sett!

-God morgon! -God morgon.

-Mauritz Collin, från Henry Long. -Vad är det om?

Den lyckliga föreningen mellan er framtida framgång och vårt sortiment.

Delikatessansjovis, kejsarsoppa, saftkrämspulver, vinättika...

-...och sköldpadda. Var så god! -Tack, det är bra.

Kaffe i en rad utsökta rostningar. Känn! Obränt java - 1,60 kilot.

Om vi får avbryta... Ingen av oss ansvarar för just varusortimentet.

-Butiksföreståndaren, finns han inne? -Hon.

-Utmärkt! -Hon finns inte inne. Vi återkommer.

Grossistfirman Henry Long. Adressen står där.

-Jag kan återkomma... -Vi kommer till er. Tack så mycket.

Adjö.

-Vi måste ha en föreståndarinna. -Med varukännedom.

Och skinn på näsan. Gärna metertjockt.

Jag är tacksam för erbjudandet, fröken Friman.

Dagmar! Jag vet inte vem som är envisast - Emmy eller jag själv.

-Emmy kan väl fundera på det? -Det behöver jag inte, men tack.

-Kunskapen finns, det vet jag. -Det kan så vara.

Varukännedom har jag, räkna kan jag, och jag har alltid skött kassan.

-Inget herrskap har kunnat klaga. -Så vad fattas?

Titlar är för folk med bildning och fint sätt. Det är så det är.

En apa som klättrar... Ju högre hon kommer, desto mer visar hon rumpan.

Jag vet vad jag är. Det vet fröken också.

Se på mig.

Vem skulle tro på den här som föreståndarinna?

Jag skulle.

YTTERDÖRREN SLÅR

Fru Sjunnesson, samtal.

-Jag har också något att säga herrn. -Jaså? Vad?

-Jag ber att få säga upp min plats. -Ursäkta?

Beklagar om jag ställer till besvär.

Jag har fått en annan anställning.

Jaså? Jaha. Ja, ja...

Då är det väl bara att tacka för åren som varit och önska lycka till.

Tack.

-Vad var det herrn ville? -Va?

Nej...en struntsak. Det kan bero.

Då var vi överens. Mycket bra.

-Vi vill prova gurkor, tack. -De här är fina. Köttiga.

Vi vill prova de mindre också.

När hushåll vill ha varor hemskickade skrivs varje kvitto i två exemplar.

-Är alla med på det? -Men hur ska det gå till utan häst?

Vi har ju talat om det redan.

En häst kostar 400 kronor. Vi har inte råd.

Jag förstår bara inte hur det ska gå.

Vi får klara oss med Jon och kärran.

Kan vi gå vidare? Nästa punkt: inköp av varor.

Barn, hur många bokstäver finns det i alfabetet?

-Gunnar. -28.

Ja, jävlar, vad han blev förvånad!

Har du fått betalt?

Du kunde gott be om påökt. De har väl så det räcker i den där snobbaffären.

Vi behöver mat.

Kom nu, rör på påkarna. Strejkmöte.

Jon, det låter för jävligt. Fortfarande.

Ventilen är trasig. Jag ska laga den.

-När? -När jag får råd.

Det har du sagt länge. Antingen lagar du den, eller så kommer du inte mer.

Gå ut?

Inte snava nu.

Stå still.

Han heter Birger.

Birger drog spårvagnarna innan de där elektriska monstren tog över.

-Vi fick honom för 94 kronor. -Fantastiskt!

-Vem ska vara kusk? -Jon har bra hand med honom.

Han var den siste som gick i pension, så han är ingen ungdom längre.

Ungdom är väldigt överskattat.

Tar du upp Svenska Hem med föreningen?

Inte omöjligt. Eller Hemska Sven som jag kallar dem.

Klokt. Att ta upp saker, menar jag.

De öppnar om mindre än tre månader.

Men det kan de glömma när Stockholms Specerihandlarförening öppnar moteld.

Ja, det tänker vi göra. Men jag vet inte hur.

Man kan ju inte hindra folk från att öppna affär eller handla där.

Men det måste ju förstås finnas varor att handla...

-Hur menar du? -Grossisterna kanske inte vill sälja.

Vad händer om de dumpar priserna? Om de arbetar själva, utan betalning?

Eller deras döttrar, mostrar? Hur ska vi seriösa då kunna konkurrera?

Vi måste bojkotta Hemska Sven!

Ingen säger emot dig så länge vi sköter det diskret.

Enskilda samtal med grossisterna. Ett lågmält, men tydligt budskap:

Specerihandlarföreningen handlar icke med nån som säljer till fruntimren!

-Är vi eniga? -Ja.

-Vad menar ni? -Vi nödgas avslå era förfrågningar...

...p.g.a. vissa överenskommelser med utomstående parter.

-Vilka parter? -Specerihandlarföreningen.

Vad har de med saken att göra?

Tyvärr.

-Nää! Vad är det för mening? -Vi kan lika gärna ge upp.

-Ge upp? -Vi får tänka ut en plan.

Tänka! Vad ska det vara bra för?

Nu tar vi oss samman.

-Ursäkta. -Ett ögonblick.

-Har ni avtalat tid? -Nej, men nu är vi här.

Vi kommer från Svenska Hem och vill diskutera varuinköp. Kontanta medel.

Dagmar?

Ruben... Det var längesen.

Ja, då. Specerihandlarna har varit här med sina önskemål.

En bojkott är det, inget annat. Men så lätt ger vi oss inte.

-Du har blivit stridbarare sen sist. -Jag har blivit äldre sen sist.

-Det har gått bra för dig. -Tja... Förmögen är väl att ta i.

Men jag har ju aldrig haft nån mer att försörja, så...

Jag såg i tidningen att din far gått bort.

Han var långt över 90. Ont krut, du vet.

-Ge mig er lista. -Och specerihandlarna?

De kan göra vad de behagar, jag är inte rädd. Även jag har blivit äldre.

-Hur känner du och herr Leman varann? -Vi var förlovade en gång i tiden.

-Var du förlovad? -Det var längesen.

Ett helt liv sen.

-Vad är det här? -Herrn sa att...ni ska till skärgårn.

Jag kanske inte har nämnt det, men jag har hyrt på Ljusterö i sommar.

-Det har du inte nämnt, nej. -Du har ju varit borta en del.

Men vi skulle nog må bra av lite luftombyte. Inte minst du, käraste.

-Vi åker så snart som möjligt. -Det kommer lite hastigt på.

-Åk, du. Jag kommer efter med barnen. -Nej.

-Vi åker tillsammans. -Jag har ju åtaganden här hemma...

Hörde du inte? Vi åker tillsammans!

Såvida du inte vill ägna dig åt nåt som är viktigare än dina barn?

Tack vare kolonialimporten har vi ändå kaffe, konserver och kryddor.

-Det är en början. -Det räcker inte.

Vi är tacksamma mot herr Leman, men vi måste också agera mot bojkotten.

Hur? Jag kommer inte på nåt vettigt.

Det hade ingen väntat sig heller. Du som hellre passar upp på maken.

Ska vi hålla oss till ämnet?

Ska vi söka upp Specerihandlar- föreningen och konfrontera dem?

Vi går till Kooperativa Förbundet. Vi kanske kan handla via deras agenter.

Är det möjligt?

Det är väl värt ett försök? Solidaritet kooperationer emellan.

Visst.

Jag pekade inte ut Lottie, jag pekade på fakta. Du försvarar henne alltid.