The Beat That My Heart Skipped

Visst träffade du min pappa? Han var mer den gåpåiga typen.

Han gick mig verkligen på nerverna, hela tiden, men det blev värre.

Han brukade låtsas att fråga mig. "Gör det här." Och jag gjorde det.

Nu ber han mig om råd, vad jag skulle göra i hans ställe.

Vad jag tyckte om att han satte på tjejerna på jobbet. Jag avskydde det.

Han snackade på som om vi vore polare. Det gjorde mig galen.

Sen insåg jag. Det var som om han var min son - mitt ansvar.

Som om jag vore hans pappa. Hajar du?

Man vaknar upp en morgon och det är ombytta roller.

Ge mig tändaren.

Värst är att man inget kan göra. Det tjänar inget till att skrika och slå.

Att farsan blivit gammal får en att inse att man inte längre är odödlig.

Tror du på Gud? Såna stunder får en att börja tro.

Till slut lär man sig handskas med det.

Sen blev pappa sjuk och jag tog hand om honom som ett barn...

Torkade arslet på honom, matade honom och torkade munnen.

Det värsta var att jag inte ville att det skulle ta slut.

Året därpå fick jag mitt första barn.

MITT HJÄRTAS FÖRLORADE SLAG

Jag förstår inte varför. Jag förstår inte alls varför.

- Jag berättade ju om fastigheten. - Du sa aldrig att du var intresserad.

- Det är ett intressant område. - Varför tog du inte hela området?

- Du försökte lura mig, erkänn? - Kan du inte släcka den där cigarren?

- Hur mycket vill du ha? - Vet inte.

- Hälften var? - Jag fixar affären och du får hälften!

- Jag är skicklig och har pengar. - Så skicklig att jag går med på det...

- Vad vill du ha då? - Inget alls!

Det är du som är orolig. Jag behöver inte dig.

- Hörde du Sami? - Jag bryr mig inte!

Sköt dina affärer och sluta snacka skit.

"Du behöver inte mig." Det senaste halvåret, vem har hittat ställena?

Utan mig skulle du fortfarande hålla på med den där skiten.

- Och tennisbanorna? - Tennisbanorna?

Tomten längs motorvägen. Kommer du inte ihåg det så måste du till doktorn.

- Så vad erbjuder du? - 50-50, som jag sa.

- Okej, plus hälften av Belgrand. - Belgrand är värd fyra gånger Massy!

Om Massy är så värdelös varför gör du så stor affär av det hela?

- Är det här? - Till vänster.

Lägg av!

Du tar den vägen.

- Andra våningen. - Ge mig ficklampan. Du har ju en till.

- Vad hände? - Vet inte. Kanske en råtta bet honom.

Han skrämde mig.

- Vad hände? - Den bet mig!

Jag ser inget.

- Vad vill du ha? - Mina cigg.

Låt mig vara, för fan! Låt mig vara!

Jag har tänkt över saken. Vi säger så.

- Vad då? - Massy och Rue Belgrand, 50-50.

- När ska pengarna in? - Den tjugoandra.

- Hur mycket under bordet? - 500000, 250000 var. Är det okej?

Jag förstår inte. Varför lägger han ut råttor om han hatar dem så?

- Varför lägger han inte ut nåt annat? - Vad då, ormar?

Mår du bättre nu?

Gå härifrån!

- När är det klart? - Det här ikväll. Resten om två dagar.

Jag skriver kontrakt på torsdag kl. 11. Ge mig ritningen före åtta.

- Det kan jag inte. - Det är klart att du kan.

Varför så bråttom? Han är skyldig Martens 60000.

Martens får kassera in pengarna. Han är skyldig mig en tjänst.

- Bara vi inte tvingas köpa av honom. - Han ska inte få veta nåt.

Du tar hand om Martens, så fixar jag advokaten och länsstyrelsen.

Det är förbjudet att gå in där!

De har brutit upp låset.

Det här är privat egendom! Vad håller ni på med?

- Vad är problemet? - Det är jag som är ägaren. - Försvinn.

- Gå inte in! - Jag bor här.

Det gör ni inte alls.

- Var har du varit? - Jag satt fast i trafiken.

- Jag satt fast i trafiken, sa jag! - Nattvakten sa att du aldrig kom!

- Och se vad som händer! - Nu får cirkusen packa ihop!

Låt dem vara. Jag är från boende- rättsföreningen. Ar ni ägarna?

- Det här är olagligt. - Lagen är på vår sida.

Det har varit här i två dygn.

Hitta en ny bostad åt dem om ni vill ha tillbaka huset.

- Vi går till polisen. - Där är polisen. Gå prata med dem.

Det är inte husockupanter utan familjer, som sagt.

De har ockuperar delen mot gatan. Ta hit Lesrec och hans män snabbt.

Hur många lägenheter finns här?

Det blir inte så enkelt, va? Inkompetenta...

Stopp! Det räcker!

- Har du beställt? - Nej, jag väntade på dig.

- Det där verkar... Vad är det för nåt? - Elektro.

Vill du lyssna?

Och du gillar verkligen det här? Helt seriöst?

Jag lyssnar ju på det.

- Vad sa du att den här skiten hette? - Elektro.

- Är du nervös eller kliar det i skrevet? - Du ville snacka.

Vad säger du om jag gifter om mig?

- Känner jag henne? - Inte än. Jag bad henne att komma.

Du ska se henne. En riktig skönhet. Hon har såna bröst...

- ...och långa ben och en sån bak! - Det får duga...

- Känns det jobbigt för dig? - Nej.

- Måste du gifta dig med henne? - Måste? Nej, varför säger du så?

- Hon är inte gravid. - Det var inte det jag menade.

- Säger du emot så gör jag det inte. - Gift dig, om det är vad du vill.

- Är du säker? - Jag är säker. Gör det.

En sak till. Killen på Couscous är skyldig mig sex månaders hyra.

Han slingrar sig. "Min fru är gravid och min dotter ska gifta sig."

Jag fick veta att det där svinet köper fastigheter.

Inte nog med att han inte betalar, han lurar mig också.

Kan du ta hand om honom? Det är ingen småsak.

Jag sa ju att jag fixar det.

Jag skrev ner allt här. Varsågod.

Här kommer min sköna.

Allt väl? Chris, det här är min son, Thomas.

Jag ska ringa ett samtal. Sitt kvar. Jag är snart tillbaka.

- Vill du ha nåt? - En kir.

- Och du? - Inget.

- Så det är du som är Roberts son? - Ja.

- Vad sysslar du med? - Jag är katalog-och reklammodell.

Jag var på casting i morse.

Konkurrensen måste vara hård.

- Alla östeuropeiska tjejer. - Östeuropeiska?

Det är bara nåt som jag hört.

- Varsågod. - Tack.

- Jobbar du också med fastigheter? - Ja.

- Hur går det? - Det går bra.

Vad är Chris en förkortning av? Yvonne?

Nej, Christine.

Driver du med mig? Har jag förolämpat dig, eller?

Jag bara skämtade. Gillar du Robert på allvar?

Jag tror det. Vi har inte känt varandra så länge.

Vi går ut och har kul. Han presenterar mig för folk.

Jag vill inte att han blir dumpad och att jag sen behöver trösta honom.

- Har ni beställt? - Jag måste gå.

Beställ du, jag är snart tillbaka.

- Varför ska du gå? - Jag glömde att jag har ett möte.

- Varför ska du gå? - Jag glömde att jag har ett möte.

- Vad tycker du om henne? - Det är du som ska gifta dig.

- Men vad tycker du? - Inget.

- Vad menar du? - Hon är en hora.

- För att hon är fotomodell? - För att hon är en hora!

Du, glöm det. Förlåt att jag sa nåt.

Monsieur Fox!

Kan du fråga mannen där...

Känner ni inte igen mig? Jag är Thomas Seyr.

Sonias son? Tom, eller hur?

- Hur gammal är du nu? - 28.

- Kom du hit för konserten? - Ja...

- Hörde du honom spela på Pleyel? - Nej, jag hade ingen möjlighet.

- Jag är hans manager. Har du tonsatt? - Med musiken?

- Har du fortsatt spela piano? - Jo... eller nej.

Det var inte så lätt efter att mamma dog.

Du hade talang. Du skulle spela nåt för mig, minns jag.

Sonata nummer 32 av Haydn.

Monsieur Fox, det börjar strax.

Här är mitt kon. Kom och spela nåt för mig.

Kom på en provspelning. Ring min assistent och boka ett datum.

Jag räknar med dig.

- Jag kan inte koncentrera mig. - Ska vi ta det igen?

Jag är för... Mitt hjärta slår för fort.

- Inte bra! - Jo, det är bra.

Jag år nervös. Jag klarar det inte.

- Det är inte perfekt. - Men mycket nära.

Nära men inte bra nog.

Det verkar så lätt men...

- Det låter rent. - Men det krävs mer känsla.

Kan jag hjälpa er?

- När spelade ni sist? - Tio år sen.

- Tio år utan övning? - Jag övar. Jag la inte av helt.

Jag spelar själv när jag känner för det.

- Och ni vill provspela? - Det stämmer.

Ni är för gammal för konservatoriet. Är det för en tävling?

För en manager. Så att han tar sig an mig.

Jag förstår inte riktigt. Ni är alltså inte en professionell pianist?

Så vad ska ni med en manager till?

Han ville att jag skulle provspela. Han var min mammas manager.

Jag uppvuxen med musiken. Det fanns alltid ett piano i hemmet.

Så ligger det till. Är jag bra så tar han sig an mig.

- Som vad då? Pianist? - Javisst.

Ja, som konsertpianist.

- Får jag fråga vad ni arbetar med? - Jag arbetar.

- Inom vilket område? - Fastighetsbranschen. Jag är mäklare.

Jag lägger ut råttor i fastigheterna, stänger av vatten och el.

Ibland så går vi in med slagträn och tvingar ut folket som bor där.

Vad är det ni vill egentligen? Var så vänlig och spela nåt för mig.

- Men vad sysslar ni med? - Dra åt helvete, idiot!

Det är en firma som ligger i centrum. Jag pratade med Madame Bouffera.

06-22-68-90-12

Jag har sagt det till dig. Gå dit och prata med henne-

och ring mig sen.

- Vad vill du? - Jag hörde dig prata med vår lärare.

- Vill du ha pianolektioner? - Nej, bara en bedömning.

Min vän är pianist. Hon heter Miao Lin.

Hon kom just till Paris. Hon läste på konservatoriet i Beijing.

Hon har fått ett två-årsstipendium. Hon ger lektioner och konserter.

- Är du intresserad? - Kanske det.

I så fall ring det här numret och fråga efter Jean-Pierre.

- Vem är Jean-Pierre? - Det är jag.

- Hej, vad är det här för råtthål? - Jag jobbar i närheten.

- Är allt bra? - Visst.

Det hände nåt lustigt. Minns du monsieur Fox?

- Som skötte mammas konserter. - Den där bögiga idioten?

Jag träffade honom och vi pratade. Han bad mig provspela för honom.

- Provspela? Du? - Varför inte?

- Tror du inte att jag klarar det? - För vad då?

- Vet inte. Det beror på. - Beror på vad då?

- Se vad som hände din mamma. - Säg inte så.

Vad ska jag säga, då? Den där Fox är en hallick.