Wolves at the Door

FÖLJANDE SKEDDE UNDER TVÅ NÄTTER

I LOS ANGELES SOMMAREN 1969,

MERA KÄND SOM "SUMMER OF LOVE".

DE HEMSKA HÄNDELSER SOM ÄGDE RUM VAR KRONAN PÅ DET TURBULENTA 60-TALET

OCH AVSLÖJADE DEN KALIFORNISKA DRÖMENS MÖRKA BAKSIDA...

BASERAD PÅ EN SANN BERÄTTELSE

Älskling.

Älskling, vakna.

-Vad är det? -Vakna.

Det låter som om någon knackar.

Okej. Tänd lamporna.

Vad gör du?

Stanna här, Mary.

Vad var det?

Det var inget.

Kom.

Kom hit.

Gud.

Vad är det där?

Jag ringer polisen.

Hej, jag är på 3301 Cameron Street.

Jag tror att någon försöker bryta sig in i huset.

Vem är där nere?

Lilla gris.

Herregud!

De är här inne.

John, det är någon där ute!

LILLA GRIS

Polisen! Jag kommer in.

SLÄPP IN MIG

-Skjut inte! -Skjut inte!

Inspektör Clarkin.

Hustrun säger att hon såg någon, men detaljerna är lite vaga.

Det var mörkt. Hon var där uppe och såg ut genom fönstret.

Hon trodde att det var en vit kvinna, men hon var inte helt säker.

Hon är fortfarande lite upprörd, men när hon lugnat sig lite kanske...

Varje dag är det något nytt.

Vädret är åtminstone bra.

-Är det ägarna? -Ja. Den här vägen.

Vet du något skäl till att någon skulle göra det här?

Nej.

Missnöjda anställda, arga familjemedlemmar, grannar?

Nej! Ingen vi känner skulle göra något sånt här.

Så klart.

Jag var tvungen att fråga.

Det har gått epidemi i hemintrång de senaste veckorna

så detta hänger säkert ihop med det.

Men vem skulle göra något sånt här?

Rymlingar, hippies, radikala, skolavhoppare.

Allt du kan tänka dig finns här i Kalifornien.

Jag har några teorier,

men inget jag kan delge just nu.

De goda nyheterna är att de har alla varit mindre allvarliga brott.

Folk som smyger in, flyttar på grejer.

Ursäkta mig, konstapeln.

Detta ser inte ut som något mindre allvarligt.

Och det känns verkligen inte så.

Nej, det tror jag nog inte att det gjorde.

Jag kan medge att det här verkar som en eskalering.

Vem vet vad som kunde ha hänt om du inte ringt just då.

Jag förstår det bara inte.

De är galningar, älskling. Galningar gör galna grejer.

Fuller. Bord för tre.

Hola. Den här vägen, tack.

Önska dig något.

Grattis på födelsedagen, Abby.

Jag fyller år i oktober.

Vi vet.

Men är inte födelsedagskalas roligare än flytta-iväg-kalas?

Vad? Det var inte min idé.

-Vad var din idé? -Jag vet inte.

Att kidnappa dig. Behålla dig här för alltid.

-Så gulligt. -Tack.

Vänta, vänta.

En grej till.

Vad är ett födelsedagskalas utan presenter?

Sharon.

Vacker.

-Jag tog den när vi... -Jag vet.

Det är Zuma.

Vår strand.

Den är vacker, Sharon.

Vi säger alltid att den har ett mystiskt grepp om oss.

Ja.

Det var här vi träffades för första gången. Minns du?

-Ja. -Lägereldsfesten?

Det var en bra fest.

Äras den som äras bör.

I det här fallet, jag.

Jag kommer sakna stranden.

-Och vi kommer att sakna dig. -Ja.

Så när du tröttnar på Boston och beslutar dig för att komma tillbaka,

är det första vi gör att åka dit.

Tack. Jag älskar den.

Sharon, vilka är här nu?

Tack.

Tack.

Du lovade att du inte skulle anordna en fest.

Och jag höll mitt löfte.

Men du vet hur det är.

Folk dyker upp när de känner för det.

Du kanske borde ompröva den policyn när barnet kommer.

Den där låten förföljer mig. Det gör den bara.

Jag har inget mer att tillägga.

Klockan är 22.44.

Detta är HJB-programmet,

där vi alltid har roligt.

Vi kommer att hänga hela natten

och ha roligt, göra grejer, ni vet.

Lyssna vidare för era bästa blues-och R och B-låtar.

22 grader i Los Angeles nu, 24 i The Valley.

Bara berätta vad det är som pågår.

Jag har ingen aning.

Men vi kan ta reda på det.

Sharon! Du kan inte bara titta in.

Vadå? Jo.

Jag undersöker bara. Det är lugnt.

Förlåt.

Är William här?

Han hyr gäststugan. Den är runt hörnet.

Tack.

Du ser bekant ut.

Det gör inte du.

Är du säker på att vi aldrig träffats?

Om vi gjort det, hade du kommit ihåg det. Det kan jag garantera.

Jag kommer definitivt ihåg dig nästa gång.

Ha det så bra.

Behöver mogna lite till, men på det hela taget, inte illa.

Herregud. Du är så hemsk.

Vad händer när jag är borta?

Vem ska se till att du uppför dig?

Du måste inte åka, Abs.

Du kan stanna här. Det finns gott om utrymme.

Och sen då?

Och sen... Vem vet?

Det är det som gör livet spännande.

När du säger sånt där, smäller fyrverkerier av.

När jag säger sånt, får jag punktering.

-Var inte löjlig. -Det är sant.

Hallå!

Tänd när ni går in, tack.

Jay?

Wojciech?

Någon?

Du kan inte fatta vilken tydlighet, mannen.

Jag diggar plattan.

Den där tonarmen?

Den är också ny.

Den gamla modellen hade en klumpig i plast. Kommer du ihåg?

Den är jättefhäftig, Steve.

Fyra hastigheter.

Volym.

Tonkontroller.

Vad mer kan man behöva? Eller hur?

Hur låter den?

Makalöst, mannen.

Men är du säker på att du vill höra?

Ja.

Varför skulle jag inte det?

För så snart du hör den här skönheten

kommer du inte låta mig ta med den härifrån.

Jag har stålarna, om det är vad du undrar.

Här, sätt på de här.

Efter det här behöver du inte syra för att se musiken.

Okej.

Men det skulle inte skada.

Inte det minsta, mannen.

Varför gjorde du så där?

Den som betalar pipblåsaren bestämmer låtar.

Vad betyder det?

Kommer du langa fram degen för den, eller vadå?

Hej, mamma. Du är uppe sent.

Jag vet.

Ja, jag vet.

Jag ser fram emot att träffa dig med.

Ja.

Det gjorde jag. Klänningen kom idag.

Ja, just det, precis i tid. Den är...

Den är vacker.

Jag bär den imorgon.

Tack.

Okej, gå och få lite sömn.

Jag älskar dig med.

-Jag antar att det är slut på modet. -Vi borde bränna den.

Vi går och hämta spadarna.

Hon tvingar mig att ha den imorgon.

Vem är bruden som bor uppe i stora huset?

Hon verkade bekant.

Hon har varit med i ett par filmer och TV-serier.

Festar du med henne?

Ibland, ja.

Hon och hennes make har en skön stämning där uppe.

Folk kommer och går.

Är det jämnt?

Okej. Vi ses, mannen.

Fjärde juli var för en månad sen.

Vad håller de på med?

Jag vet inte. Firar slutet på sommaren, kanske?

Folk spränger saker av minsta anledning.

Så,