The Borgias

- Tidigare i "The Borgias". - Räkenskapens tid är här.

Gamarna cirklar runt Vår familj. Vårt Rom.

Vi måste avlägsna honom från Petri tron och från denna världen.

- Min är hämnden, säger Herren. - Hämnden ska bli Vår.

Caterina Sforza. Om hon inte kysser påvens ring-

- ska vi släpa henne i kedjor genom Rom.

Ska jag knäböja för honom? Buga? Det gör jag bara när det passar mig.

Caterina Sforza låg med mig.

- Bad hon att få bli Vår vän? - Hon förblir vår fiende.

Nu behöver Vi en ny allians.

- Jag gifter mig inte. - Du gifter dig efter din fars önskan.

Ge upp inför mina styrkor. Res till Rom.

Jag knäböjer aldrig för Roms horbock.

- Eld! - Vi blir angripna!

Det som skulle vara en ärofull seger blev en neslig förlust.

Vår bror är på väg mot ruinens brant. Han drar hela släkten med sig.

Sov gott.

Påven är omsluten av en järnring.

Vi använder oss av samma vapen som Borgia gör - cantarella.

Jag dör gärna för att befria världen från påven.

- Jag ryser vid tanken på äktenskap. - En älskares hand lindrar smärtan.

- Vi tröttnar på det här spelet. - Det är inget spel.

Du ingår äktenskap för oss alla, Lucrezia. För släkten.

- Vem är ni? - Jag är prins Alfons av Aragonien.

Ja, jag gifter mig med honom. Han är söt såsom äpplet på trädet.

Du vill gå i mina skor, bära mitt svärd. Du måste avgå, Cesare.

Jag har gjort allt för din skull.

Låt bli mitt barn! Juan, låt mitt barn vara!

Familjen får inte slitas itu. - Hjälp honom.

- Tänker du be om förlåtelse? - Du är redan förlåten.

Familjen Borgia förlåter aldrig.

Din bror - kallblodigt mördad.

- Vem skulle göra något sådant? - Otaliga. Jag har önskat honom död.

- Finn mördaren! Sök i hela Italien! - Det behövs inte.

- Vet du vem det var? - Jag utförde den handling...

...som ingen annan vågade.

Om jag inte får din tillgivenhet, kan jag få din förlåtelse?

Vi förstår nu, att Vi själva har dragit på oss detta.

- Far! - Hjälp!

Följ mig! Skynda er!

- Hjälp! - Far!

- Tillkalla läkaren! - Är han död?

Flytta på er!

- Bered väg. - Läkare, fort!

Bered väg! Flytta på er! Undan!

Spärra av staden! Stäng portarna!

Bered väg! Bered väg!

Cantarella. Vad kan ni göra?

- Inget. Hans själ lämnar oss. - Inte förrän jag ger den tillåtelse!

Men det finns ingen medicin mot det.

Jo, det finns något - träkol. Jag har bara läst om det, aldrig sett det.

Jag behöver vatten. Vatten. Öppna hans mun.

Få ner det här.

Hjälp mig, då!

Tvinga in det tills det inte får plats mer, även om han kräks.

- Men detta är häxkonster. - Detta är läkekonst.

- Sätt igång! - Gör som hon säger.

Annars ska jag se till att hans själ inte lämnar oss ensam.

- Vatten. - Tvinga ner det här i hans hals.

Få ut alla människor härifrån.

Tvinga ner det.

Överlever han?

Jag hittade detta i pojkens cell.

- Ett dominikanerpsalterium? - Jag har stängt staden.

Jag måste gå. Gör vad ni kan.

- Fortsätt. - Såja.

De sista orden jag sa till honom. De gjorde honom förtvivlad.

Det är ännu inte för sent.

Vem där, broder?

- Stanna! Det här är Guds hus. - Och Gud är arg.

- Vems rum är detta? - Kardinal Della Rovere's.

Var finns han? Var finns Della Rovere?

Ers nåd. Cantarella.

Ni där, berätta var ni har gömt Della Rovere. Annars är ert liv förspillt.

- Visa. Annars sprättar jag upp er. - Hotar ni mig? Vi är Guds män!

Guds män som vill mörda min far.

Trodde ni inte att jag skulle få veta att det var ni? Se på mig!

Visa mig.

- Visa honom. - Upp med er!

Jag vet inget mer vi kan göra.

Vi kan inte lämna honom här. Kom.

Han är förlorad.

- Vi blir kanske inte bönhörda. - Det beror på era böners natur.

Gud förbjude att han dör.

Men om han skulle dö... öppnar sig möjligheter.

- Förödelse. - Gud vill ha en italienare.

En romare. Vi väljer en av våra egna.

Den pålitligaste italienaren. Välsigne martyren som utförde detta.

En romare. Någon från de stora italienska släkterna.

Colonna, de Luca, Piccolimini, Sforza, Versucci. Orsini.

Han kan vara var som helst.

Hans arm. Lyft hans arm.

Naturligtvis. Jag behöver veta i vilken position.

Kardinal Orsini. Kardinal De Luca. Kardinal Colonna. Kardinal Sforza.

Jag kom så snart jag fick veta.

- Så snart ni fick veta? - Att påven är död.

Kardinal Della Rovere, den vetskapen förekommer verkligheten.

Lever han?

Livet har ännu inte lämnat honom, Ers eminens.

Cesare!

- Ni! - Kniven! Stoppa undan kniven.

Cesare!

Minsta tumult kan avgöra hans öde.

- Snälla Cesare! Tänk efter. - På vad då?

På vad som händer härnäst.

På vad det blir av oss om han dör. Dig, mig och Lucrezia.

Tror du att vi har fått vänner här? Att vi kan lita till våra allierade?

Var är dessa allierade? Vilka är våra vänner?

Jag är inte påve, och inte du heller. Utan honom, vad blir det av oss?

- Kommer han att dö? - Det är ovisst.

Då får vi vänta för att få visshet.

Till dess, lita på att jag beskyddar er.

Vi borde göra upp nu, för att skörda vad vi kan.

- Det finns inget annat. - Borgias egendomar finns.

Är vi eniga? En italienare alltså?

- Och romare. - Della Rovere är både och.

- Han har länge vandrat i öknen. - Alltför länge.

Hur länge kommer någon Borgia att överleva när han är borta?

Jag vill ha statskassan. Jag vill ha mark.

- Han somnar inte. - Lägg honom i hans säng i huset.

Vi gör er sällskap så snart vi känner hans farfars öde.

- Var försiktig. - Ja, Ers nåd.

- Det är inte säkert här. - Inte för mig eller er.

Jag är en Borgia, min plats är här.

- Jag ska bli er make... - Men det är ni inte än. Gå hem.

När allt detta är över, på ett eller annat vis, kallar jag på er.

- Jag skulle beskydda er. - Den tiden kan komma. Men inte nu.

Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare...

Inta era positioner!

Det påvliga gardet!

Kardinal...

Säg mig... Var finns lojaliteten?

Säg inte att min far inte bad er att tjuvlyssna på sådana saker.

Jag vill veta. Vilka kardinaler är skyldiga vilka kardinaler tjänster?

Vem vill bli påve? Och vem vill bara ha ett behagligt liv?

- Säkerligen vet ni allt detta. - Jo, er far uppdrog åt mig att...

- Att veta allt detta. - Och?

Jag har en lista i min privatbostad med namn och noteringar.

Hämta den.

Skickade min kusin Caterina hit er? Ni är inte välkommen här.

Detta är avgörandets stund, kardinalen.

Vi står vid ett vägskäl. Vi får inte låta Rom ta fel väg nu.

- Var det ert verk? - Nej, det överraskade oss.

Men det var vår avsikt, vid rätt tidpunkt.

Förberedelserna har pågått länge. Vissa... saker har ombesörjts.

Detta har endast påskyndat saker och ting mer än vi kunnat förutse.

Ni visste att den här dagen skulle komma, Ascanio.

Allt som har förändrats är att jag kräver er hjälp.

- Vilken rätt har ni att kräva något? - Blodsrätt, av släktskap, frändskap.

Och rätten att se till Roms bästa. Ni bör inte vägra.

- Om han dör... - När han dör.

Vad händer sedan?

Har ni kommit för att fresta mig med den Heliga stolen?

Skulle ni neka om den erbjöds er?

Förstå mig rätt.

Er kusin Caterina låter inte detta tillfälle passera. Han kommer att dö.

Såsom de alla kommer att dö.

- Alla? - Hela skocken oäktingar dör i kväll.

Betänk var ni vill befinna er i kväll, ett steg närmare Roms tron-

- eller inför en påve, vars familj just dödats av släkten Sforza.

Kom hem, Ascanio. Ni har varit borta alltför länge.

Det vore bra om vi kunde räkna med ert stöd.

- Naturligtvis. - Tack så mycket.

Ni tror att en av er kan besegra honom. Det kan ni inte.

Sforza känner alltför väl era styrkor och svagheter-

och er korridorpolitik.

Han kommer att ställa er emot varandra, låta er tävla-

- och sedan besegra vinnaren, utan ansträngning.

Jag kan besegra honom... om ni lånar mig er styrka.

Ingen av er vill bli påve. Det ni vill ha är makt.

Och det skulle jag ge er, så mycket ni kunde klara av.

Ers helighet!

- Vatten! Vatten nu! - Ja, Ers nåd.

Ers helighet!

Er plats är i Vatikanen, kardinalen.

Rodrigo.

Ni kan lämna oss.

- Jag... - Försök inte tala.

Din hals är sargad av träkolen.

Det är ofarligt. Det är ofarligt.

- Jag såg dödens ansikte. - Men du är inte död, far. Du lever.

- Hur länge? - En dag och en natt.

- Av vem? - Della Rovere.

Dominikanerna gömde honom här i Rom.

Men vi har honom, och jag kommer att få veta hur många andra.

Deras namn, deras släkter.

Han kommer att berätta allt innan jag är färdig med honom.