After Life

De får det att se så enkelt ut på tv, eller hur?

-I OS? -Ja.

Ja. Jag tror inte att du kvalar in i år.

-Inte? -Nej.

-Herregud. -Herregud!

-Ja. -Vi åker bara runt.

-Folk tittar. -Inte alls!

-Folk tittar på mig och tänker: "Åh". -Det är mig de tittar på.

"Titta på honom. Han försöker hjälpa, men hon är…"

Han försöker inte hjälpa!

Han skrattar åt henne och filmar! Det är ingen hjälp!

-Hej. -Hej.

-Bakdörren var öppen, så jag gick in. -Bra. Hungrig?

-Ja. -Vart ska vi gå?

-Nåt som går snabbt. Jag börjar kl. 10. -Okej.

Vill du ro någon gång?

-Ro? -Ja.

För skojs skull, i båtdammen?

Båtdammen? Varför?

Jag tänkte att du kanske skulle gilla det.

Inte särskilt.

Vi ses senare!

Kom, Em.

-Morrn. -Morrn.

Är du redo?

Vänta lite.

Läget?

-Va? -Sätt dig.

"Va?" Vad är det för hälsning? Hej.

-Vill du komma… -Nej.

Jag var inte färdig.

Till oss på middag. Ta med dig Emma, vi kan ha parmiddag.

Vi är inget par.

Jag menar bara att vi blir fyra.

Då tar jag med Brian, om det bara är siffror.

Inget är enkelt med dig.

Ta med din platoniska vän Emma. Vi kan ha en trevlig vuxenkväll.

Ärligt talat vore det bra för oss. Mig och Jill.

Det är väl kul med gäster? Vi går inte ut så ofta, och…

Det var nog en del av problemet med vår lilla fnurra.

Vad? Att ni inte hade gäster?

-Nej. Du vet vad jag menar. -Nej.

Okej, lyssna.

Jill tycker att jag inte är äventyrlig. Fattar du det?

Ja.

Men allvarligt.

Det är fånigt. Jag har två regnjackor.

Då är man väl äventyrlig?

Fast hur äventyrligt är det att inte vilja blöta ner håret?

Jag tittar på campingprylar. Jag ska nog köpa stövlar.

Kom igen, kom på middag. Snälla.

Hjälp mig överbevisa henne. Jag är missförstådd.

Var med på Oprah då.

Kan du överbevisa henne utan att jag är med?

Det är ingen stor grej! Ni måste inte stanna.

Kom över med Emma, vi har trevligt, klart slut.

-Ska du inte förvarna Jill? -Nej. Spontan.

Jag ska ringa och säga det nu, annars blir hon stressad.

Hon vill förbereda sig. Vi har sällan stora middagar.

Ät innan ni kommer, så tar vi bara ett par drinkar,

lyssnar på musik, skrattar lite.

Det blir inget skratt.

Klockan 19.30?

-Då är jag inne på andra flaskan vin. -Perfekt. Drick den hos mig.

-Okej. -Ja?

-Okej. Om Emma vill. -Kanon.

Tack.

För helvete.

-Jag hör dig. -Jag vet.

-Vänta tills du har gått ut… -Kom.

Vilken pissdag redan.

VÅRDHEMMET HÖSTLÖVEN

-Hej. -Hej.

Hur går det med din vän, Tony?

Precis så. Vi är bara vänner.

Till och med det är lite stelt ibland.

Vi har inte ens tagit en selfie ihop.

Han är galen som inte ger dig mer uppmärksamhet.

Ja.

Det vore trevligt att dokumentera min 50:e roman.

Femtio? Oj. Hur länge har du skrivit?

Hela livet. Det är det enda jag velat göra.

Jag skrev min första roman när jag var 15, och minst en om året sedan dess.

Wow. Vem är din utgivare?

Jag själv. Jag gör omslaget och allt. Väldigt proffsigt.

Inte ur ekonomisk synpunkt.

Jag har förlorat pengar, men det är en passion.

Jag måste lämna något efter mig. Jag är ogift och har inga barn, så…

Men hur tjänar du pengar?

-Jag är ett medium. -Just det.

Jag läser människors aura, handflator, kristallkulor, teblad, vad som helst.

Men det här är min passion. Romaner.

Och alla handlar om en person?

Ja.

Dr Barnaby Love. Jag kombinerar sjukhusdrama med erotik.

Dr Barnaby Love i Två på dödsbädden.

Varför är det Dr Barnaby Love i Två på dödsbädden?

Jag har alltid hoppats att det ska bli en serie, som Columbo.

Men tyvärr inte.

Jag hade velat ha Roger Moore, men nu skulle det nog vara George Clooney.

Han har spelat läkare. Han skulle ha koll.

Han vet nog mer än jag.

Du har ingen sjukvårdsutbildning?

Nej.

-Hur får du de tekniska delarna rätt? -Jag plockar upp saker.

Visst.

Ska jag läsa en bit?

Ja.

Gapa stort.

Inte den. Det är snusk.

Få se. Den här delen är bra. Dr Barnaby opererar någon

som alla toppkirurger i världen sa inte kunde räddas.

Men dr Barnaby håller inte med.

Okej. "Syster Stacey torkade hans panna.

'Bättre så, doktorn?' Deras blickar möts ovanför masken man bär i operationssalen.

'Kalla mig Barnaby.'

Hon rodnar. 'Okej, vi går in!'

Han injicerar medicinen i patientens artär.

'Det borde göra susen', sa Barnaby. 'Sy ihop honom.'

'Middag?' 'Gärna', sa hon. 'Vi ses kl. 20.'"

Så där.

-Överlever han? -Vem, kära du?

-Patienten. -Det skrev jag inte. Det är inte så noga.

Han mår säkert bra om de fick in medicinen i artären.

Just det.

Jag undrar varför alla toppkirurgerna inte tänkte på det.

Dr Barnaby är unik. Han är bäst i världen.

En kåtbock också, det skadar inte.

-Okej. Ta en bild. -Jepp.

Le.

Perfekt.

-Kommer det i nästa veckas tidning? -Jepp.

Kan du nämna att jag läser och signerar böcker på Tamburymarknaden?

Visst.

Bra. Och ta med din fru. Det är mest för kvinnor.

Jag har ingen fru.

Gay? Ännu bättre.

Jag är inte gay, bara…

Jag…förlorade min fru.

Jag beklagar.

-Vill du kontakta henne? -Av hela mitt hjärta.

-Okej, då… -Nej, jag menar…

Jag tror inte på sånt. Men tack.

Den är till dig.

Gapa stort. I det här sammanhanget kan det bara betyda en sak.

-Ja. -Eller hur?

Jag avskyr det där.

Han såg oss, men skulle spara tio sekunder för sitt viktiga jobb som heltidspucko!

Jag hade velat ha en tegelsten att kasta på rutan.

Det vore den sista pusselbiten.

Att du bar med dig en tegelsten och strök runt övergångsställen.

-Jag skulle vara en välgörare, som Batman. -Fast galen.

Ja. Jag kanske inte sörjer. Jag kanske bara gillar att straffa folk.

En klassisk historia. Jag är som Batman, eller Dexter.

Han var seriemördare. Hans pappa lärde honom att bara döda de onda,

men han var bara galen.

Eller Spider-Man. Hans farbror blev dödad och han började jaga skurkar, eller hur?

Han blev väl biten? Jag minns ingen farbror.

Ja, sen gjorde han en snobbig, liten dräkt.

Det skulle inte jag göra. Jag skulle ha mina egna kläder.

Och så skulle jag spöa Spider-Man.

En klen liten tönt i tajt barnpyjamas?

-Men han har spindelsinne. -Jaså? Stamp! Mosad.

"Dr Barnaby lutade sig eftertänksamt tillbaka i sin kontorsstol av läder.

Han oroade sig för en patient med den värsta hjärntumör han sett.

Det knackade på dörren. 'Kom in', sa dr Barnaby.

Dörren öppnades, och där stod syster Cindy,

den snyggaste sköterskan på sjukhuset." Självklart.

"'Ursäkta', sa hon. 'Damernas omklädningsrum är avstängt,

så jag kanske kan byta om här. Du är ju en doktor.'

'Självklart', sa dr Barnaby. 'Jag är kirurg, så en naken kvinnokropp

är inte detsamma för mig som för en vanlig man.'"

Jag kan inte läsa mer.

-Läs. -Du kan läsa.

Herregud.

"Syster Cindy klädde långsamt av sig. Hon var jävligt sexig,

och märkte att dr Barnaby såg på henne annorlunda än om han hade opererat henne.

'Ser jag frisk ut, doktorn?' 'Sannerligen', sa dr Barnaby.

'Du får nog ta min puls, syster.'"

Det är gulligt. Lite gammaldags och hoppfullt.

Och så är hon spåkvinna.

-Hon sa det, ja. -Varför skulle hon ljuga?

-För att det är omöjligt. -Inget är omöjligt.

Jag ger upp.

Det är inte fejk bara för att du inte har sett det.

-Om ingen har sett det då? -Det kan vara osynligt.

-Ja. -Får jag besöka henne? För att undersöka?

-Om du vill. -Jag har ett öppet sinne.

Är man skeptisk så kommer man aldrig att tro.

Ska jag ordna det?

-Ja. -Nu önskar jag att det var jag.

Här är han.

Du skulle ju vänta utanför.

Han skjutsar mig till ett möte. Vi är förstås inget par.

Men jag gillar att anlända i en Rolls-Royce, visst?

-Ja. -Ja, det funkar fint.

-Vad får du ut av det? -Folk tror att han har en tjej.

Men han vet att det är uteslutet. Synd.

En trevlig kille som är miljonär och har en Rolls-Royce.

Det vore perfekt, om inte för det uppenbara.