The Most Beautiful Day (Der geilste Tag) (Der geilste Tag)

I slutet är allt enkelt.

Det finns nästan ingen vind alls.

Solen är inte stark, men min solbränna svider.

Jag har salt i håret och munnen smakar tonfisk och apelsinjuice.

Mittemot mig sitter Benno. Vi har känt varandra en halv evighet.

17 dagar, för att vara exakt.

Benno är konstig.

Vi gillar inte ens varandra riktigt.

Benno är min bästa vän.

ÖVA, ÖVA, ÖVA

Stick nu! Nej, vänta!

Carmen Nebel förtjänar bättre!

DEN BÄSTA DAGEN

Är det en bra början?

- Varför kom ni inte tidigare? - Nej, ingen bra början.

Det är inte er första svimning. Hur länge har det pågått?

Så länge jag kan minnas.

Har ni träffat en läkare?

Jag fick höra att det var hormonerna. Att det skulle växa bort.

Husläkare...

Jag mådde bra.

- Ja, men nu har det spridit sig. - Vad?

Det sitter här, bakom gommen. Det orsakade troligen svimningen.

Men det är bara ett antagande.

Men ni är full av det, från topp till tå.

Och vad betyder det?

Vill ni ha försäkringskassans svar, eller mitt privata svar?

Jag vet inte. Vad är skillnaden?

Behandlingens längd. Slutresultatet är detsamma.

Och hur är mina chanser?

Dåliga.

Det är ett mirakel att ni fortfarande sitter här.

- Beate, vill ni också ha en? - Åh, ja.

Ska vi ringa någon?

Kommer ni att...

Hallå där ute. Blogginlägg 453.

Idag drar det lätt i vänster arm.

Fingertopparna på pek- och långfingrarna pirrar.

Jag rättar: Mitt- och ringfingrar pirrar.

Morfinet är ökat till 30 milligram.

32:an i rummet intill, dog igår.

Den nye är redan på plats. Det sägs att han inte blir långvarig.

Åh, det här är roligt. Sjukhusclownen ställde in idag.

Den nye svimmar när han skrattar. Av alla slags känslor.

Hans cancer har humor.

- Frukost. - Hallå!

Katten! Katten!

Var lite tyst, tänk på den nye intill.

- Förskräckligt. Så ung. - Men inte jag, eller vadå?

Jag öppnar fönstret lite.

- Då behöver jag min halsduk. - Naturligtvis.

Var är min sökare?

- Va? - Var är min personsökare?

Vad händer när lungan kommer? Hur ska de nå mig?

Ta det lugnt, vi letar.

Den försvinner inte bara av sig själv.

- Har ni den? - Va?

Åh, herr Benno. Är ni vaken?

Bra, det blev lite mycket.

Ta det bara lugnt nu. Jag kommer snart tillbaka till er.

Och här, har ni sett? Tvättade, mysiga kläder.

Välkommen.

Vad var det?

Det var den sista.

Helvete.

Fru Patonga, har ni lite tejp till herr Reiter?

Jag behöver ju tid att förbereda mig inför transplantationen.

- Det har ni sagt. - Ja, för tre år sedan.

Ni sa, att den kan komma när som helst.

Det är vår. Folk kör motorcykel i bergen.

För en lunga som passar er krävs en masskollision-

-med hundra icke-rökande maratonlöpare.

Bara en liten kollision bakifrån.

Ni kan ge tillbaka personsökaren.

Nej.

Ni vet ju var ni är?

Åh, toppen.

453, ett tillägg.

Det ser ut som om det här blir sista inlägget.

Det är kallt som fan. Så mycket för våren.

Jag hatar Tyskland.

Det var det.

Nu ska jag hoppa. Jag gör slut på det.

Helvete!

Samma sak hände mig också.

- Du sa inget? - Du verkade inte vilja gå tillbaka.

Jag låter dig vara då, okej?

Varför finns det inget handtag på ut- sidan? Det stämmer inte med byggnormen.

- Ta hand om dig. - Vänta lite.

- Hur kommer vi tillbaka in? - Vi?

Jag fryser.

Maila dem. Kanske kommer de och hämta dig.

Jag bloggar. Om vardags- livet med lungfibros.

- Med vad? - Lungfibros.

- Mina lungor blir till ärrvävnad. - Låter som en storsäljare.

Det finns mycket framgångs- rika cancerbloggar.

Helvete.

Ursäkta...

Kan jag få låna din filt?

Tack.

Inte en jävel bryr sig.

- Va? - Min blogg.

Jag har tolv följare. Fyra är mina läkare och tre är döda.

Men det vet inte Facebook än.

Det gör ingen skillnad om jag är här eller borta.

Jag lämnar inget efter mig.

Vad hade du tänkt lämna efter dig?

- Vet du, vad det här är? - Vad är det?

Det är från Mozart.

- Det är en fläck. - Det är en halv paus.

Min pappa sa alltid att om jag lämnade hälften så mycket efter mig-

-som den här mannen gjorde i en stunds tystnad, så var det värt det.

Och? Var det värt det?

Hur ser tycker du att det ser ut, idiot?

Lang Lang spelar hos Carmen Nebel, och jag har en kvarts lunga.

Jag har alltid övat, förgäves. Jag har aldrig varit med om nåt.

Hela mitt liv är en jävla paus.

Jag sätter mig aldrig vid pianot igen.

Hör du, hör du. Är du okej?

Hallå? Hallå.

Gör det ont?

Vad?

Här, din...

Din...

Nej, jag känner inget.

Är du inte rädd?

Jag är ingen självhjälpsgrupp.

- Man ska inte gå och bära på sorg. - Då får jag väl sätta fart.

- Med vad? - Din pappa är ett praktmiffo.

- Han är död. - Men det är inte du än.

Herregud. Hallå?

Jag lämnar balkongdörren öppen, okej?

Toppen.

God morgon!

Seså, dags att stiga upp! Än lever vi.

Hallå, de anhöriga klagar.

Vad är det här för grejer?

- Folk beställer allt möjligt. - Till hospice?

Ja, på kul. De behöver ju inte betala för det ändå.

- God morgon. - Va?

- Har du betalningsanmärkningar? - Om jag har vad?

Har du skulder? Obetalda hyror?

- Nej, har du? - Det har jag. Jag får inga lån.

Vill du uppleva något?

- Vill du? - Javisst.

Tvättning.

Du tar ett lån, så delar vi på pengarna.

- Och betalar inte tillbaka. - Varför inte?

- Därför att vi är döda sen länge. - Det är inte schysst.

Är det schysst att vi ska dö? Eller att du har en hemsk hårfärg?

- Hemsk? - Håret är orange.

- Jag är blond. - Nästan rött.

Vi tar från dem som har. Så har de själva gjort.

Nån fördel måste vi ju ha av den här skiten.

Var snäll och böj dig framåt.

- Du vill ut? - Ja.

- Ut härifrån? - Ser du nån banktjänsteman här?

Det går inte. Jag har 0,0 procent immunförsvar.

En snuva och sen är det ajöss!

Och sen är det mina moraliska betänkligheter... Aj!

Du ville lämna nåt efter dig? Att folk ska veta vem du är?

Vi skriver en blogg. Ingen skitblogg som din.

Två döende killar som lurar systemet.

Vi skaffar pengar och lever det liv som idioterna bara drömmer om.

Och vi lägger upp allt.

Och när vi båda är överens om att det var den bästa dagen i livet...

Då avslutar vi det.

Och efter vår sista post, Andi, tro mig-

då vet alla vem du är.

Överens?

Överens.

Du måste ta i hand.

- Det här är Andi. - Okej. Och jag är Andi.

Igen.

- Det där är Benno. - Det där är Andi.

- Benno har cancer. - Och han har fimos.

Va?

Fibros.

- Vad sa jag då? - Fimos.

Vad är det för skillnad?

Att dö har många nackdelar. Till exempel vätskeansamling.

Och näsan och luftvägarna blir ömma.

Genom att...

- Det där är Bennos tumör. - Nej, det är inte min tumör.

Att dö har också fördelar.

- Vilka var det nu..? - Håller du fortfarande på?

Ja, jättebra.

Det finstilta...

Och sen skriver ni under här.

Jag gratulerar.

Vill ni möjligen ha en espresso från vår barista-maskin?

Var det allt?

- Ja. - Så alltså... Han har fått lånet?

- Självklart. - Ja.

Ja, då...

Hämtar vi pengarna i kassan, eller..?

Jag förstår inte riktigt.

Åh, jaha, ni...

Ni tänkte att ni bara kunde gå ut med pengarna?

Självklart inte...