Die ersten 200 Zeilen.
Hej Sawyer, det är Cindy Mansfield
från Landler-Bayne.
Jag vill bara bekräfta intervjun med dig den här veckan.
- Ja. - Vi tittar på några andra kandidater.
Men som du vet är vi imponerade av arbetet
du gjorde i somras och vi har en bra känsla för dig.
Vi har e-postat alla detaljer
och ses alltså på onsdag, kl. 9:30
på vårat kontor i DC Kör försiktigt!
Delstatspolisen är på platsen
och dirigerar upp trafiken på gatorna
och det kommer att skapa lite kaos här
men så är det med helgtrafiken.
Ja, det är en mardröm där nere.
Lagom i tid till Thanksgiving helgen, oturligt nog.
BERÄKNAR NY VÄG.
Om du är i närheten, håll dig ifrån motorvägen.
Vi håller dig informerad under dagen
bara på 1270 WLUN, Kentucky.
Vill du hellre ha ett rum fyllt med pennies
eller en trave pennies, hög som Empire State Building?
Eh, jag tror att jag väljer traven.
Jag skulle bli rik.
Svag.
Alternativ väg till: Washington, DC.
Om 48 km, sväng höger.
Om 150 m, sväng höger.
Sväng höger.
Det är inte ens en väg.
Jag antar att vi får ta nästa höger.
Gör en U-sväng, om möjligt.
Ge mig en bättre vägbeskrivning, om möjligt.
Gör en U-sväng, om möjligt.
Sväng vänster.
Tror du att dom sett oss?
Okej.
Det här är inte klokt. Dirigera om mig bara.
Ja! Sug på den, telefonen!
Behöver du hjälp, fröken?
Nej då, det är lugnt. Jag bara sträcker ut benen.
Ja, och din karta.
Visst. Jag tar bara ut riktningen.
Ja, vi såg dig här uppe och tänkte att du kanske hade något problem.
Åh, nej då, jag passerar bara förbi.
Säkert att du är okej?
Du verkar lite upprörd.
Skogarna här kan vara en galen plats, särskilt om man inte känner till dom.
Jag antar att jag är lite frustrerad, kartan är inte särskilt hjälpfull.
Dagens sanning.
Så, det är så det är?
Du är bara en turist som passerar förbi?
Ja, vad fan, om det är vägbeskrivningar du behöver, så har jag och Buck...
Det där är min bror, Buck.
..så har vi levt hela livet här. Så vi kan ta dig nästan vart du vill.
Ja... vet du bästa vägen tillbaka till 64:an?
I-64?
Det är en ganska lång bit.
Du har tur som träffade oss.
Ja.
För det finns bara några få vägar som går över bergen
och, du vet, du vände runt mot ingenstans.
Alright. Titta här? Precis där.
Du håller dig på den här vägen, då kommer du tillbaka till huvudvägen.
Men du måste åka tillbaka en rejäl bit.
Jag antar att jag får ta utsiktsvägen.
Ja, jag antar det.
Alright.
Åh, hey, hey! Glömde nästan. Din karta.
Åh, tack.
Jo du, du kommer inte fram till någonting före solnedgången,
och vi bor bara en bit upp längs vägen.
Vad säg om att komma med på en middag?
- Holli, ska vi inte bara... - Äh, han går ingen stans.
Vad sägs?
Tack. Men jag borde verkligen komma iväg...
Nej. Det... det är nog inte den bästa idén.
Alltså, du körde vilse här uppe, och det var i dagsljus.
Och du vill vara här ute när det är mörkt, lita på mig.
Ta inte illa upp nu, men du börja få mig att känna mig illa till mods.
Är det så?
Hör på nu... vi vill bara att du ska vara vid gott mod.
Det är allt vi vill.
Och det kommer att bli riktigt kallt, riktigt fort.
Så varför inte hänga med till vårat ställe?
Vi tar en drink, eller två, kanske röker någonting?
Det blir som en liten fest.
Ja? Kom igen, låt oss..
Förbannat! Slynan skar mig!
- Vänta nu lite, älskling. - Dra åt helvete!
Ta ifrån henne kniven!
Hon kommer undan.
Den här vägen.
- Är du säker? - Ja. Kom igen.
Okej. Jag kan räkna ut det här.
Ja.
Definitivt.
Förbannat!
Det kommer att ordna sig.
Allt kommer att bli bra.
Fording County, Sheriffens kontor, konstapel Katz.
Ett ögonblick.
Sheriffen, linje ett.
Det här är O'Doyle.
Hej, sheriffen,
det är Penny på Charleston kontoret.
Jag har en rapport om ett övergivet fordon på landsväg 250.
Kan vi få in regististrerings- uppgifterna snarast,
vårat kontor kommer att vara stängt under helgen.
Penny, kan du vänta en minut?
Mm-hm.
Vad vill hon?
Bara ett övergiven bil.
Men det fick mig att tänka.
Den där killen som hängde sig, sydamerikanen.
- Vad hette han? - Edwin Garro.
Ja, ja, Garro killen.
Vi borde se om det finns någon bil registrerad i hans namn.
Jämföra det mot rapporten om den övergivna bilen.
Tror du att kan vara hans bil?
Nej, nej, tidpunkterna är fel
men någonting kanske dök upp förra veckan.
Det är ett långskott, men lite skälig försiktighet, du vet.
Jag kollar det.
Hallå, Penny. Ja, ursäkta mig.
Du sa att var uppe på väg 250, va?
Hallå!
Okej.
Hallå. Här borta! Hjälp!
Attans!
Du är visst tyst som en bomullstrut när du vill det, va?
Är du här i jobbet, sheriffen, eller är det en artighetsvisit?
Jag är inte här för att ta emot oförskämdheter, det kan du räkna med.
Jag fick ett samtal om en övergiven bil i kröken nere vid Rust creek.
Som du kan se så föredrar vi att överge våra fordon här hemma.
Jag brukar ju se dig och Buck knalla upp från den där bäcken
varenda jäkla dag, så när jag fick ett samtal från delstatspolisen...
Delstatspolisen? Vad har dom med det att göra?
Ingenting. Ännu.
Om vi hade sett något så skulle jag berätta det.
Men faktum är att vi inte har varit där.
Du kan komma hit och brösta upp dig hur mycket du vill, men det kommer inte att ändra på fakta.
Pojk, du måtte tro att jag är en prisvinnande dumskalle, va?
Jag har nyheter för dig...
Lugn, sheriffen!
Jesus!
Du är visst lite nervig, snabbskjutarn.
Har du skadat dig?
Jaktolycka.
Ja, du blöder där.
Du borde få det där sytt.
Det är bara en skråma.
Fick du den skråman uppe vid Rust Creek?
Som jag sa...
..vi har inte varit där upp på flera dagar.
Nåja...
Jag försökte.
Jag försökte.
Åh, fan!
Aj. Så gott som nytt.
Allt är bra.
Någon kommer att se bilen...
Dom hittar mig.
Jag är ute i den jävla skogen.
Whoo! Dra åt helvete!
Fantastiskt!
Det där var fantastiskt!
Såg du den jäveln flög?
Kom igen, Buck. Nu kollar vi in den!
Jävla skit.
Kolla in det där. Mitt i prick på eken!
Dom kommer aldrig att skicka ut någon så här långt från vägen.
Ja, fan. Allt vi behöver göra nu är att hitta den förbannade slynan.
Hon blev skuren ganska djupt, Holli.
Hon kommer inte att orka särskilt länge här ute.
Kan vi inte bara åka hem...
Inte förrän dom hittar en kropp
kommer O'Doyle statspolisen att lämna vår röv i fred, Buck.
Men om dom hittar henne, kommer dom inte översvämma stället i alla fall?
Nej, inte över allt.
Bara runt området där dom hittar kroppen.
Fattar du? Bra.
Kom nu, vi börjar vid bäcken och arbetar oss ned mot vägen.
- Fan. - Rör på ditt feta arsle. Den vägen.
Se var du går, Buck.
Åh, herre Gud!
Kom igen.
Inte ens torr.
Kom igen.
Kom igen.
Äh, kom igen.
Kom igen.
Titta.
Mamma.
Om du någon gång hör det här, så...
..så vill jag att du ska veta att...
..jag... jag borde...
Vem är du?
Åh, herre Gud.
Vad gör du här ute?
Gud!
No comments yet. Be the first to leave one.