Vikings

Sen tog han ett av barnen, en liten pojke-

och åt upp honom!

Stopp där!

Vem är du, främling?

Jag är Vitsärk, Ragnar Lodbroks son.

Jag ska träffa kung Olof.

Jag har ridit över bergskedjor och sjöis. Jag är genomfrusen.

Låt mig värma mig vid brasan.

Är det så man välkomnas av en vän och bundsförvant?

Du kommer hit utan förvarning och förolämpar mig genast.

Ja. Förlåt mig.

Nåväl.

- Jag tar med dig till kung Olof. - Tack.

Men först ska du klä av dig.

Va?

Klä av dig. Annars får du inte träffa honom.

- Jag ville gratulera dig. - Tack, kung Harald.

- Vill du inte bli Norges drottning? - Jo.

Men jag sa aldrig vilken kung jag föredrog.

- En lyckans dag. - Ja.

Det här känns som en dröm. Jag har ständigt tvingat gömma mig.

Men nu deltar jag vid min brors giftermål. Björn Järnsida!

En av världens mest beryktade män.

Och det kan jag tacka er för. Ni kunde ha dräpt mig, men lät bli.

Och nu ska vi återvända till Kattegatt.

- Det är klart att jag fröjdas. - Fröjdas. Drick lite till.

Förbered dig för resan. Vissa fartyg kommer att gå under.

Inte mitt. Det tillåter inte gudarna.

För jag är Ragnar Lodbroks son och gudarna vakar över mig.

Det har de alltid gjort. Det bara är så.

- Skål. - Skål.

Min vän...

Gratulerar.

Jag ville ha henne. Hon visste det. Men du fick henne.

Det är fördelen med att vara Ragnar Lodbroks son.

- Jag vet inte varför. - Det gör ni visst. Ni är inte dum.

Ni ville vara Ragnar Lodbrok. Ni betraktade er som hans jämlike.

- Skål. - Tack.

Ni försökte med allt men förstod inte varför alla följde Ragnar.

Stämmer inte det?

Men ni kan aldrig bli Ragnar. Och ni blir aldrig Norges konung.

- Vill ni veta varför? - Säg det, du.

Det har inget med makt eller storleken på hären att göra.

Det är upp till gudarna.

Jag är glad för din skull. Du äktade en skön kvinna.

Enligt vissa är det en stor förbannelse.

Men det tror inte jag.

- Jag avundas dig. - Avund kan jag förstå.

Men vi kan ändå samarbeta och lita på varandra.

- Inte sant? - Givetvis.

Det står mer på spel än bara en kvinna.

Men hon är inte bara en kvinna.

- Kung Olof. Det här är... - Jag vet vem det är.

Slå dig ner, Vitsärk.

Din bror Ivar sa att han skulle skicka dig-

så jag har väntat.

- Ge vår gäst lite mjöd. - Ja, ers höghet.

- Skål. - Skål.

Ännu en av Ragnars söner.

Det är ett tecken på...

respekt.

Nå, vad tycker du om allt det här?

Ska jag säga sanningen?

Jag tror att allt det här är en illusion-

och att ni är den man kallar Buddha.

Undan!

Stanna!

Ur vägen!

Backa undan! Bort med er!

Öppna dörren! Nu!

Kom.

Slå dig ner.

Jag försöker regera väl, Tora.

Jag försöker regera med folkets bästa i åtanke.

Inte främlingarna. De utomstående som hotar oss.

Jag använder min gudomlighet för att skydda er.

Som en far.

Men ändå avskyr du mig.

Du vanärar bilden av mig och du kritiserar mig.

Varför?

Under Ragnars styre var alla fria. Det säger mina föräldrar.

De kunde säga och göra vad de ville.

Ragnar tvingade dem aldrig att göra någonting.

Och framför allt tvingade han dem inte att dyrka honom.

Han visste att han bara var människa, precis som vi andra.

Du har talat väl.

- Gå. - Gå?

Jag minns din far. Han är en god man.

En av oss.

Gå.

Jag ser fram emot att resa till England och härja med din bror.

Jag har hört talas om hans tapperhet i strid.

Vad för slags regent är din bror?

Är han grym? Är han ett monster?

Jag måste få veta det.

Min bror har utropat sig själv till gud.

Han är inte längre den Ivar jag kände. Min bror.

Han är en tyrann.

- Tora! - Far!

Ändå vill du att jag ska ansluta mig till honom?

- Nej. - Inte?

Kan du förklara det?

Spring, Tora!

- Rädda dig själv! - Nej!

Nej!

Jag vill inte be er att hjälpa Ivar att återta York och anfalla Wessex.

Jag vill be er att angripa Ivar och avsätta honom.

Jag förstår.

Men jag kommer troligen att följa ursprungsplanen.

Lyssna på mig, kung Olof.

Kung Olof!

- Du grävde inte ens din dotters grav. - Hon var mer ditt barn än mitt.

- Hon var för god för dig. - Du har rätt. Vem vet?

Man knullar en kvinna och får barn. Vem vet något om det barnet?

Vem bryr sig?

Du är precis som vi andra. Du låtsades bara.

Gör det!

Nej, Ketil. Det tänker jag inte göra.

Den jag en gång var hade kört in spaden-

- lagom djupt i din skalle för att göra dig medvetslös.

Och när du vaknade skulle du få se hur jag brände din hustru levande.

Sen skulle jag tvinga din sista son att skära kuken av dig.

Och medan du långsamt förblödde skulle du se mig våldta din son-

- utan att veta om jag tänkte dräpa honom.

Men vet du vad? Jag tänker inte göra något av det.

För även om du och Eyvind och alla andra i bosättningen-

- har visat att jag inte kan få andra att ändra sig så har jag förändrats.

Och så här tänker jag förbli.

Det är jag de döda skyldig.

Gör vad ni vill med den här platsen. Jag är trött på människor.

Svulst, svulst.

Lilla svulst.

Krymp likt kol i härden.

Skrumpna likt smuts på väggen.

Tyna bort som vattnet i spannen.

Bli lika liten-

som ett linfrö.

Och mindre än maskens höftben.

Tills du slutligen är...

ingenting alls.

- Ni måste ge er av. - Va?

- Vem? - Hon är ingenting.

Det rör er inte.

- Vem är kvinnan? - Hon är oviktig.

- Jag sa ju att ni måste ge er av. - Nej.

En tokig kvinna. Jag har tagit hand om henne.

Ladgerda? Är det du?

Ta den här.

- Björn! - Tack.

Giv oss i dag vårt dagliga bröd...

Och förlåt oss våra skulder... Ske din vilja...

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja.

Fräls oss ifrån ondo. Inled oss icke i frestelse.

Från ondo.

Det gläder mig att veta att Oden förbereder en festmåltid.

Snart ska jag dricka öl ur krökta horn!

Hjälten som kommer till Valhall sörjer inte sin död.

Jag ska inte träda in i Odens sal med rädsla.

Där ska jag vänta på att mina söner ska komma.

När de gör det ska jag fröjdas över berättelserna om deras framgångar.

Asarna kommer att ta emot mig! Jag dör utan att be om ursäkt!

Och jag välkomnar valkyriorna som kallar hem mig.

Fräls mig, Herre, från mina fiender!

Där är han! Där borta!