The Red Tent

Mitt namn betyder inget för er.

Mitt minne är stoft.

Bara mina fäders och bröders namn är ihågkomna.

Deras berättelser firas i er heliga text,

medan min bara är en fotnot.

Trist, våldsam.

Nästan bortglömd.

Det var inte menat att bli på det viset,

men länken mellan mor och dotter var bruten,

och ordet blev männens att bevara.

Män för upptagna med Israels 12 stammarnas härkomst

för att bekymra sig med en enkel flickas liv,

mig, Dinah.

Jacobs enda dotter.

Men frågar ni mig, kan jag berätta en annan berättelse.

En som börjar med ett rött tält

och de kvinnor som uppfostrade mig...

Dinah!

För jag var också dotter till Jacobs fyra fruar.

Och det var här, på den heliga platsen

som kvinnor gick för att blöda när det blev fullmåne,

som jag lärde mig mina mödrars hemligheter och visdom och kärlek.

Fyra halvsystrar från samma far,

en grym och snål man som heter Laban,

som förbannade gudarna för de gav honom bara döttrar.

Hans äldsta, min mor, Leah,

var stark och kapabel och präktigt arrogant.

Min moster, Rachel, hade en skönhet från en annan värld,

och hon använde den som ett svärd.

Mina mostrar, Zilpah och Bilhah,

var Labans döttrar från hans slavfru,

och gavs till Jacob som del av Leah och Rachels hemgifter,

men han behandlade de aldrig som mindre värda.

Jag kan fortfarande höra deras skratt.

De sånger och historier de spann som guld,

och de heliga ritualerna de lärt sig av sina mödrar,

för de gudar vi tillbad i hemlighet.

I det röda tältets svala skugga,

gav de mig minnena som gåvor,

och det var genom deras röster som jag upptäckte min egen.

Men om min historia började med mina mödrar,

började deras när min far gick i deras läger.

Vatten!

Är jag död?

Drick.

Mina ögon säger att jag är död.

Varför? Vad ser de?

Ett ansikte

för vackert för den här världen.

Jag heter Rachel.

Och du är inte död.

Far!

- Far! - Var har du varit?

Du skulle hämta vatten för länge sen.

Far! En man vid brunnen,

han sa att han letade efter det här lägret och att han vandrat i dagar

och sen svimmade han av feber vid mina fötter.

Jag vårdade om honom och han kysste mig.

- Han sa vi var kusiner och... - Sluta pladdra!

- Vad gjorde du? - Kysste honom tillbaka, så klart!

Kanske har du feber?

- Kyssa nån du just träffat? - Du skulle inte förstå.

- Du vet inget om kärlek. - Kärlek?

Tyst! Allihopa!

Farbror, jag är Jacob,

son till Isaac och din syster, Rebecca.

Hon skickade mig hit, och ber att du välkomnar mig som din släkt

och låta mig förtjäna mitt uppehälle som vakt över din domän.

Och din fars domän?

Vem vaktar där?

Min bror, Esau.

Han och ja...

Jag får inte plats där längre

Vi får se om du ta hand om hjorden lika bra som min dotter.

Leah.

Ta hand om vår "släkting."

Kusin.

Leah.

Från den stunden, tillhörde hennes hjärta honom.

Det första året, levde Jacob upp till sitt löfte till Laban,

och blev mer förtrollad av Rachel.

Bilhah, vilken blir det?

Den här.

Säkert? Han är minstingen.

Det är därför han behöver mig.

Och din syster behöver hjälp att mjölka.

Okej.

Tack, Jacob.

Det är snällt av dig.

Jag tänkte ändå sälja tre eller fyra av dem.

Vi får bra betalt när vi tränat upp dem.

Du har jobbat bra här, Jacob.

Knappt ett år, och hjorden har nästan fördubblats.

Ullen är finare, getterna feta.

Jag fick råd av en vis person som hjälpte mig.

Du smickrar min far för mycket.

Vi vet båda att han är en lat idiot.

Det var inte honom jag pratade om.

Har Jacob berättat?

Pappa har äntligen bestämt brudpriset.

Vi gifter oss nästa vecka.

Jag blir glad.

För er båda.

Jag vet hur länge du har väntat.

Se till att använda det bästa garnet.

Jag vill se perfekt ut.

Om Jacob minns något från er bröllopsnatt,

är det hur du ser ut utan de här kläderna,

inte i dem.

Jag trodde att Leah skulle vara först,

eftersom hon är modigast.

Är du säker att du är redo?

Zilpah, du gör henne nervös!

Det borde hon vara.

Det är en sak att kyssa en man.

Det är en annan där nere.

Jacob är tålmodig.

Han hjälper henne.

När har du sett en hane vara tålmodig när det är parningsdags?

Det kanske är så djur gör det.

Min Jacob skulle inte vara så rå.

De kan inte rå för det.

Nu har gjort henne upprörd!

Hon behöver veta.

Det börjar!

Jacob dansade så där.

I Inannas namn, som allt liv flödar igenom...

För att fullborda äktenskapsceremonin, måste du vandra runt honom tre gånger...

Jag blir yr.

När hon tar sista steget in i kvinnosläktet.

Tänk på hållningen, huvudet upp.

- Klarar nog inte det. - Vägled henne i äktenskapsplikterna.

Jacob verkade lycklig.

- Välsigna denna förening. - Hållningen!

- Det blir ett fint bröllop. - När hon görs klar...

Sluta! Jag kan inte!

Lugna dig, syster! Du beter dig som ett barn!

Jag bryr mig inte. Jag är inte redo.

Berätta för far att jag ändrat mig.

Det kan jag inte göra.

Allting är förberett!

Jacob väntar där ute.

- Ta min plats då. - Syster, nej.

- Vad? - Snälla, Leah?

Jag är rädd. Gör det för mig, snälla.

Jacob får inte reda på att det är du. Du är dold under slöjan.

Och när han tar av den inne i tältet?

Låt honom inte.

Säg att...

Du är blyg och vill behålla den på,

bara första gången.

Efter det, spelar det ingen roll.

Äktenskapet blir fullbordat,

och det måste han acceptera.

Och det gör du?

Hon var så rädd.

Jag är ledsen.

Inte jag.

Visa mig vad jag ska göra.

Berätta, Ruti.

Hur känns det?

Hungrig.

Vad är det?

Jag är inte van att se dig skratta.

Jag är inte van att vara lycklig.

Visa mig vad jag ska göra.

Laban!

Är det så du belönar mitt hårda arbete och lojalitet?

Genom att dumpa mig i ett äktenskap som jag inte ville ha?

Vad har du gjort?

Låtsas inte att knepet var någon annans än ditt.

Du såg en chans att gifta bort din äldsta dotter,

och du tog den!

Du drogade mig med starkt vin så jag inte skulle märka i tid

att jag äktade den gamla häxan istället för min kärlek.

Jag hedrade mitt löfte

och låg med henne, såsom min plikt är.

Men missta dig inte,

jag anser henne inte vara min fru innan Rachel också är det.

För dubbla priset du erbjöd mig.

Och varför skulle jag gå med på att ge

två av mina döttrar till en miserabel herde?

Fyra.

Jag tar Zilpah och Bilhah som hemgift för de andra.

Och du går med på det,

för denna "miserabla herde"

har tjänat in åt dig på ett år det du tjänar på 20.

Inte ens du är dum nog att avstå det.

Ruti!

Rachel!

Hur kunde du?

De sa att du inte rörde vinet!

Du visste att det var Leah och stoppade inte det hela!

Säg något!

Ljug aldrig för mig igen.

Över de kommande 10 år, fördubblades lägrets storlek.

Jacob tog in flera trälar och deras familjer,

och stammen blomstrade.

Jag tar det till honom.

Det tog Leah och Rachel år att lära sig att dela make.