Die ersten 200 Zeilen.
Min syster Kate lärde sig simma innan andra barn lämnar lekhagen.
Jag älskar henne. Det gör alla.
När hon föddes ville jag döpa henne efter Sankt Gobnet, biodlarnas helgon.
Men mamma - Mrs Flax - tyckte jag var lite underlig. Det håller jag inte med om.
Mrs Flax är inte mycket för ritualer eller traditioner.
Nej.
Kanske.
Ja, det tror jag!
Men jag har velat vara religiös sedan jag såg en flicka med aska på pannan
som gjorde korstecknet och läste Ave Maria före en stavningstävling.
Charlotte, vi är judar.
- Vad är det här? - Ostbollar
med prinskorv och till efterrätt... marshmallowspett.
Ett ord säger allt om Mrs Flax och mat.
Ordet är småplock.
"Piffig plockmat" är hennes bästa kokbok, och det är allt hon lagar.
Allt annat är för pretentiöst. säger hon.
Det är Fred. Okej, hur ser jag ut?
- Som en kvinna som ska synda. - Precis vad jag hoppades!
- God natt. - Sitt inte uppe och vänta!
Mrs Flax går ut med sin chef.
Å, Fred!
Det betyder att vi kommer att flytta snart.
Vänta nu. Vänta...
Jag får alltså inte följa med på resan,
och till råga på allt tar du med en annan kvinna?
Älskling, det är inte en annan kvinna, det är min fru.
Vi har flyttat 18 gånger.
Det är lätt att tyda tecknen.
Jag känner som om jag har slösat bort halva mitt liv i bilar.
Jag försöker vara god, ta hand om Kate och inte döda mamma.
Men vem hör Guds ord när man dundrar fram på motorvägen i 100km/tim?
VÄLKOMMEN TILL MASSACHUSETTS
President Kennedy anlände till Hyannis Port i eftermiddags från Washington.
När helikoptern landade möttes han av...
Jag tror inte han ville ha de där presenterna han fick.
Rökning och myror?
Raring, det som de tre vise männen gav Jesus var rökelse och myrra.
Jaså.
Jag kan de där sakerna. Jag bara väljer att tro nåt annat.
- Nu fick jag en idé. Knäck? - Ja!
- Charlotte, vill du koka knäck? - Jag kan inte göra nånting
förrän jag har fått allt i ordning som det var.
Charlotte, det roliga med att flytta är att det kan bli annorlunda.
Jag tycker inte om att vakna och inte veta var jag är.
Jag ska göra en skylt till dig att ha ovanför sängen.
"God morgon. Du är nu i East Port. Ha en bra dag."
Oklahoma var bra. Jag trivdes där.
Du kommer att trivas här när du blir van.
Ja, och när du blir van vid det här, då ska vi flytta igen.
Livet är att förändras, Charlotte. Döden är
att leva i det förgångna och att stanna för länge på samma plats.
Charlotte, påminn mig om att jag ska köpa ett par skor till dig.
- Jag vill inte ha några. - Var inte löjlig.
- Alla kvinnor vill ha nya skor. - Men de är från honom.
Honom? Jaså, honom.
Charlotte säger att han kommer hit en dag. Hur får han veta att vi är här?
Det enda man kan lita på när det gäller din far är att han inte är att lita på.
Jag har bara ett minne av min pappa.
I alla fall... tror jag det var min pappa.
Älskling, det är solförmörkelse. Sätt på dig de här.
En dag kommer han tillbaka. Jag hoppas bara han hittar oss.
Gode God, gör så att vi inte flyttar snart igen.
Gör så att jag slutar ljuga.
Gör så att jag inte blir kär så mycket, och gör så att någon blir kär tillbaka.
Och ge mig ett tecken. Amen.
- Hej. - Hej.
- Hej! - Kör då!
"Förste vaktmästare till bostadsfastighet eller hotell."
"Erfaren mekaniker." "Metallarbetare"
På något sätt.
Charlotte, du kör som gamla människor älskar.
Mamma, jag är bara 15. Jag blir nervös.
Att köra bil råkar vara en av en kvinnas två viktigaste färdigheter.
Du borde vara överförtjust att jag lärde dig tidigt.
Vänta ett tag. Ja, det här låter bra.
"Duktig, pigg, ung sekreterare med glatt sätt
sökes av liten advokatbyrå."
Varför blinkar du? Avfarten är tre kilometer längre ner.
- Okej. Kör in här och stanna. - Rör på er!
- Håll käften! - Kate!
Hej.
Jag ville bara höra om ni hade flyttat in ordentligt.
Ja, det har gått bra.
Jag heter Joe Peretti. Jag arbetar uppe på kullen.
Så om det är nåt frun vill ha gjort...
Frun?
Vad finns uppe på kullen, Mr Peretti?
Klostret. De Välsignade Själarnas Beskyddare.
Det är ett tecken. Tack gode Gud! Det är ett riktigt tecken!
Är våra närmaste grannar nunnor?
Jag antar du tycker det är Guds försyn.
Vet du vad? Det är faktiskt en sak, Joe.
- Här. Hänggungan på verandan. - Ja.
- Jag kan inte nå den. - Okej. Jag tar en titt.
Nå, Joe... hur gammal sa du att du var?
26 och vacker som en gud. Synd att du har bestämt dig för att bli nunna.
Vet du, Charlotte, du är nog tillräckligt gammal för att ha pojkvän nu.
Om jag är tillräckligt gammal, är du kanske för gammal.
Var inte löjlig. En riktig kvinna blir aldrig för gammal.
Gode Gud, gör inte så att jag blir kär och vill göra otäcka saker.
Gode Gud! Jag älskar sättet han kastar på.
Kom då!
Mrs Flax.
Jag går på lunch med min fästmö. Se till att ni är här när jag kommer tillbaka.
- Hur går det med utskrifterna? - De blir färdiga.
Idioter.
- Tycker du om din nya chef, mamma? - Nej, det gör jag inte. Har du listan?
Kate behöver en baddräkt. Jag behöver skrivböcker, pennor och underkläder.
Jag har bara en halvtimmes lunch, så vi går och köper skor.
Sen kan ni gå och köpa resten själva.
- Jag vill ha röda. Illröda. - Okej.
- Med röd rem. - Ja, Katie.
- Jag behöver inte några. - Charlotte, gör mig inte arg nu.
Du ska gå till skolan på måndag, och det ska inte de där stövlarna.
- Vad är det för fel på dem? - Allt.
Jag kommer alldeles strax.
Ave Maria, full av nåd.
Ni måste vara Mrs Flax.
Joseph talade om för oss att en trevlig judisk familj hade flyttat in bredvid oss.
Välkomna till East Port.
Gode Gud, gör sa att Mrs Flax inte gör bort sig.
Ni har fortfarande storlek sju i skor, fromma Moder.
De flesta kvinnors fötter blir nämligen större.
- Bara om de gifter sig. - Å, nej!
Det är för att fötterna sväller. När man är gravid sväller fötterna.
Hur kunde hon?
Ja, mina svällde när jag var gravid.
Mamma, hur kunde du säga så där? Hon är en helig person!
- Vilken fin röd sko! - Tack.
Och varifrån är damerna, då? Själv har jag bott i South Dakota.
Kan ni tänka er... att försöka äta koscher i South Dakota?
Jag kan inte tänka mig äta koscher nånstans.
Nehej... Å!
Är det allt, fromma Moder? Bara en nykomling?
För vart år blir vi färre och färre.
Trevligt att råkas, Mrs Flax. Hoppas ni trivs i East Port.
Ja?
Jag ville fråga vilken färg hon hade på behån
och om hon alltid hade rena tankar, men...
Ja, adjö, då.
Ja, hon har fått ett par som hon tycker om. Och du då?
Jag behöver inte några skor, tack.
Fina stövlar.
Kanske vi ses på föräldramötet.
- Det kanske vi gör. - Å... Bra.
Ja. Det skulle jag vilja!
Kom nu, Katiegumman! Du kommer för sent till uppropet.
- Hej då, sergeanten. - Hej då, lilla fisken.
Ojojoj, då. Titta vem som kör skolbussen.
HELGONENS LIV
Jaså, nu tror jag visst att fröken Charlotte rodnar.
Gör det inte så märkvärdigt. Stoppa bara in den i munnen och rök.
Jag kan inte. Mary, jag kommer att spy ner hela rummet.
Hur var det när du var ute med Scott Jones, Mary?
- Han är ett djur. - Betyder det att du hade kul?
Vi hade oralsex under den gamla järnvägsbron.
Jag gillar när de stönar. Gör inte ni?
Mary, du kommer att råka illa ut!
Jag vet. Jag längtar.
Flickor!
- Fort! - Det ringde in för fem minuter sedan.
- Förlåt, Mrs Crain. - Om hon talar om för mamma, dör jag.
- Noree? - Ja.
Vi har en ny elev här idag - Charlotte Flax.
Jag är säker på att ni får henne att känna sig välkommen.
Charlotte.
Charlotte, där nere.
Charlotte... Flax, eller hur? F-L-A-X.
- Och... Kent? - Ja.
Hej då.
Prata med mig, Joe. Snälla prata med mig.
Vad tycker ni om ert nya hus, då?
Ursäkta?
Vad tycker ni om ert nya hus?
Jag hatar huset.
- Jag är född där. - Jag älskar huset.
- Är du? - Under köksbordet.
Det är minsann nästan lika bra som en krubba.
Ge mig styrka att inte sätta mig i knät på honom.
Så det var du som ristade in Red Sox på dörren?
Det var mitt rum.
Jag bor i hans rum!
När min mamma dog, satt jag två dagar på sängen och kramade om hennes tröja.
Jag brydde mig inte om nånting längre. Inte ens Red Sox.
Nu kommer jag säkert att brinna i helvetet.
Han talar om sin döda mamma. Och jag vill att han ska knäppa upp min klänning.
Okej!
Det där är nog Carrie. Hon säljer smink.
Å... Då kommer hon att tycka om min mamma.
Okej...
Jag tänkte fråga... Jag undrade, hm...
Vad gör folk här på helgerna?
Ja, jag är ledig på söndagar. Ibland åker jag och fiskar.
Jaså? Jag älskar att fiska.
Ja, ibland sitter jag bara vid vattnet och tänker.
Det låter också trevligt.
Ja, kanske du och din syster...
Ja, Kate är faktiskt rädd för vatten.
- Jaså. - Men jag kommer gärna.
No comments yet. Be the first to leave one.