Earthfall

Är bensinen slut?

- Du skämtar med mig?! - Det får inte sluta så här. Nej!

Två veckor tidigare

- Steven? Steven! Steven! - Jag är upptagen, Vince.

- Boken? Är inte den redan klar? - Jag har snart deadline, så kan du...

- Du har inte kollat bloggosfären, va? - Jag skriver och är inte uppkopplad.

Det är nåt på gång. Galna saker i etern.

- Etern får faktiskt vänta, Vince. - Nej! Folk är som tokiga.

Dopplerkartor funkar inte. En konstig frekvens fångas upp i rymdstationen.

Det var en flock med delfiner utanför Bajas kust som strandade.

Det kallas nyhetsflöde, Vince. Jag har massor att göra...

- Och jag måste ringa ett samtal. - Just det. Tjejerna?

- Är du fortfarande gift? - Vad rolig du är.

Det här har gjort mig skakis. Lågt blodsocker, jag tar nåt att äta.

Nej, Vince! Gå hem...

Fyndet är inbillning. Titta på densitetsberäkningarna.

Det kan inte finnas så mycket naturgas i ett område.

Vi borde borra 96 mil söderut, nära stratovulkanens platta.

Data förutser en 7 biljoner kubikmeter stor yta med naturgas.

- Så klart att det är ett misstag. - Ja, det måste det vara.

Där har vi det dagliga samtalet. Hälsa Rachel... och Steve.

- Jag ska. Gå inte iväg för långt. - Jag är här utanför.

Var är de andra två? Vi kommer att bli jättesena.

- Ska du gnälla eller hjälpa till? - Så fort jag har avslutat samtalet.

- Du pratar ju inte i mobilen. - Jo, nu.

- Jag är nästan klar. Den blir bra. - Toppen! Slutar den lyckligt?

- Lyckliga slut är så 90-tal. - Alla gillar lyckliga slut, pappa.

Kanske i filmer. Skulle du inte gå på konsert? Varför är du i ett motell?

Det är inte bara en konsert, pappa. Det är Life Rock Music Festival.

- Det är avslappning före slutexamen. - Du borde plugga till examen.

- Avslappning kommer efteråt. - På tal om efteråt.

Faster Kathy kan inte komma på Thanksgiving, så det blir vara vi.

På tal om det... Allie bjöd med mig på en skidresa, så...

När jag tänker på det, älskling...

- Det blir svårt för mig med. - Det är inget svårt med Thanksgiving.

Det enda svåra blir att tugga kalkonen om jag måste tillaga den.

- Jag blir kvar här i ett halvår till. - Nancy...

Jag är inte heller glad, men ju snabbare jag blir klar här-

- desto snabbare kommer jag hem och jag kommer hem till jul.

Jag vet, men det är alltid nåt som ändras.

- Vi tillbringar ingen tid tillsammans. - Betyder det ett ja till skidresa?

- Kände du det där? - Det var en jordbävning!

Det där var ingen jordbävning.

En ljudbang!

- Jag sa ju det! - Håll truten!

Vad tusan var det?

- Vad var det? - Det lät som en olycka.

Kom, nån kanske är skadad!

- Gode gud... - Spring, spring, spring!

- Skynda dig, Craig! - Herregud...

Tio dagar senare

- Stormen är på väg bort. - Är du säker?

- Jäklar, jag får inte radion att funka. - Låt den vara, Vince.

Nej, nej, nej, nej, nej!

Kom igen, inte nu. Snälla?

Är du säker på att bensinen är slut?

Varför stänger du inte av alarmet, Steve?

Du vet varför, Vince. Jag ger aldrig upp!

Inte så länge det finns en chans. Vince!

Det finns en bensinmack lite längre fram.

- Hur vet du det? - Kartan säger det.

De kanske har bensin. Vi kan knuffa den dit, ställ dig vid ratten.

Vi kommer att hitta dem, Steve.

Nu kör vi!

- Skjuter du på? - Ja.

Det hade varit bättre om vi var i en nedförsbacke.

Kan vi stanna lite? Jag är så trött.

Det är vi alla, men vi måste fortsätta om vi ska komma fram.

Vi kommer aldrig fram eftersom du skulle följa din manliga kompass.

Vi går västerut, vilket är rätt väg. Det är ingen kompass, det är fakta.

Kan vi ta det lite lugnt, tack?

Vi kanske gör fel. Vi vet ju inget om stället.

- Vi borde ha stannat och väntat. - Och slutat som Craig? Eller värre?

Ingen kom ju! Antingen stannar vi här ute och dör-

- eller så försöker vi åtminstone att ta oss till säkerhet.

Allie. Gör inte så, Allie.

- Du kan inte dricka allt vatten! - Jag är så törstig.

- Det är vi med, men vi måste ransonera. - Titta!

- Det ser ut som ett svampmoln. - Tror ni att det var vad som hände?

Kärnvapenkrig? Någon som släppt en bomb på oss?

Jag utesluter det inte.

Nu fortsätter vi.

- Ännu ett meningslöst möte. - De behandlar ju oss som fångar.

Det är nog för vårt eget bästa.

Jag är Philip Keeley och ansvarar för nordvästra sektorns naturtillgångar.

Vad är det som händer? Ingen berättar nåt.

- Det har gått två veckor! - Jag ska förtydliga en sak.

För två veckor sen var jorden så här.

Nu är den så här! Är det tydligt nog?

En lös planet som färdades i 482000 km/tim missade precis jorden.

Planetens storlek, hastighet och massa agerade som en stor magnet...

...och knuffade jorden ur dess omloppsbana.

Och nu drar den oss efter sig. Jag upprepar: den drar oss efter sig.

Jag ger er en stund att smälta det.

Gudarna vet att jag verkligen behövde det.

Universum har precis serverat oss en usel macka som vi nu försöker svälja.

Halva jorden är vänd mot solen, andra halvan befinner sig i totalt mörker.

Det är därför vi har haft så många stormar.

Framtiden är okänd.

Men ni kommer alla att underrättas så fort jag får mer information.

De lovade oss rapporter om våra familjer.

Vi jobbar på det. Databaser kompileras, register gås igenom.

Men det är miljontals dödsoffer.

- När får vi åka hem? - Los Angeles har drabbats hårt.

Båda kusterna är hårt drabbade. Vi måste vänja oss vid detta faktum.

Normalt liv på jorden upphörde för två veckor sen.

Följaktligen kommer alla naturtillgångar på den här kontinenten-

- all olja, allt guld och allt fossilt bränsle att fungera som nationens blod.

Och vår framtid beror på detta.

Det innebär att vår framtid ligger i era händer.

Vi bär alla på en enorm börda.

Låt oss bära den tillsammans.

Förlåt, men jag har en make och ett barn där ute och jag tänker inte...

Jag förstår, men ni har tyvärr inget val.

Mason. Låt henne gå.

Ni får alla bli frustrerade och skrika. Ni kan till och med få slå till mig.

Men jag är helt oförmögen att själv ta oss ur den här mardrömmen.

Kom igen, Vince!

Lite till. Okej, stanna!

Hallå?

- Pumparna är avstängda. - Va?

Jag jobbade på bensinmack under high school. Du tankar.

- Händer det nåt? - Nej, inget.

Försök med nummer 3.

Ja, bra!

Fortfarande ingen täckning.

- Förvånar det dig? - Nej.

- Talar du kinesiska? - Nej, det gör jag inte.

- Steven... - Vad är det?

Den är på väg rakt mot oss. Vi måste härifrån. Kom igen!

Skynda dig, vi måste sticka. Skynda dig!

Kör!

Herregud, titta på det.

Vi måste härifrån.

Håll i dig!

- Öka farten. - Jag gör ju det!

- Jag fattar inte att det här händer. - Det gör det.

Jag kommer inte in i mina filer.

- Varför är det viktigt? - Det är ju mitt arbete!

De har döpt om dem. "Operation SAFE".

- Varför har de gjort det? - Det spelar ingen roll längre.

Jag är trött på att folk talar om för mig vad som är viktigt och inte.

- Vad gör du? - Jag sticker.

- Låter de dig gå? - De kan försöka hindra mig.

- De har vapen. De skämtar inte. - Inte vi heller.

De har stängt av alla vägar.

De två viktigaste personerna i mitt liv är försvunna där ute.

- Jag tänker inte sitta sysslolös. - Vet du vad som väntar där ute?

- Los Angeles är utplånat. - Min dotter var inte i L.A.

- Tänk om det blåser upp till storm? - Jag tänker inte bara sitta här!

- Okej, men då följer jag med dig. - Nej, absolut inte!

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag släppte iväg dig ensam.

Berätta bara hur vi tar oss härifrån. De vill verkligen inte att vi går.

Nämnde jag att de har vapen?

- Hur gick det, Vince? Är du okej? - Ja...

Jag tror att jag bröt ett revben.

- Tur att det bara är ett revben. - Ja.

- Du blöder. - Det är ingen fara.

Vad som än hände tidigare så har det blivit värre.

Du tror väl inte det är kärnvapenkrig?

Kärnvapen, Vince? Kärnvapen...

Jag läste en bok en gång om hur jorden la sig på sidan.

Vissa tror att det är orsaken till dinosauriernas död, inte en meteorit.

Det har jag aldrig hört. Tror du att det är vad som hänt så har du helt fel.

Men det var nåt stort. Nån global katastrof.

Och den här planeten och alla som överlevde har inlett en ny tidsålder.

Det enda jag vet är att vårt transportmedel är borta!

- Vad är det? - En lapp om musikfestivalen.

Det är en gård eller ett fält. Det måste vara i närheten.

- Vad hände med arenor och amfiteatrar? - Det är väl inte häftigt nog.

Jag minns när vi spelade på rockfestivalen-92. Vi rockade...

Vince? Allvarligt?

Nu sticker vi.

Vänta lite! Hela mitt liv finns i den där skåpbilen.

- Ingen kommer ändå att stjäla den. - Okej.

Var det en förolämpning?

Vi skulle aldrig ha lämnat stora vägen. Det finns inget skydd här ute!

Börjar det storma igen är det kört. Vi skulle inte ha gjort det.

- Ska vi vända? Vi har ju inget val! - Jag behöver en paus.

- Vi skulle ha åkt hem. - Tänk om det är borta?

Du hörde samma sak som jag. L.A. är i stort sett utplånat.

- Det vet du inte säkert. - Nej, vi vet inget just nu.

Vi kan bara hoppas att informationen stämmer och att Safehaven är säkert.

- För rika och myndighetspersoner? - Jag behöver vatten.

- Tänk om de inte släpper in oss. - Vi är amerikanska medborgare...

- Det var allt vatten vi hade! - Det var Allies fel.

- Allie! Allie? Hur är det? - Herregud!

- Hon är uttorkad. - Tror du?

- Titta, Matt! De kanske har vatten. - Tyst.

- Tror du att de är farliga? - Jag litar inte på folk med vapen.

Hoppas att de inte hörde mig.

- Vince, här är det. Här är det! - Ja.

- Det var ju bara en chansning, Steve. - Jag vet, jag hoppades bara.

- Kanske bättre att ingen är här. - Vart tog de vägen?

- De kanske åkte hem. - Kom igen, Vince.

Kanske om de bodde i Denver eller Mellanvästern, men folk vet väl ändå?

De är bara ungar, de vet ingenting.

Det är på väg hitåt.

- Nej, jag tror det rör sig bortåt. - Tills nästa kommer.

Vad är det där?