No Place To Hide

Det är jag. Du måste göra mig en tjänst.

Det ligger ett videoband I nattduksbordet. Göm det.

Gör det nu bara.

Pamela.

Kom hit till mig. Kom nu.

-Var är du? -Här.

-Vad vill du? -Öppna den.

Varför gjorde du det?

Jag älskade dig mest. Mer än de andra.

-Vem äger mig? -Du äger mig.

Jag vet inte var jag ska börja. Det är mycket jag vill komma ihåg.

Men mycket mer som jag gärna vill glömma.

Så om jag skrev ner det och la undan det-

-skulle jag veta vad jag ville komma ihåg.

Den tredje september. Kära dagbok.

Jag har inte skrivit på ett tag, men det har hänt så mycket.

Jag måste nog börja med Joe Garvey-

men vad ska jag skriva om honom?

Jag hade aldrig tidigare träffat nån som han.

Hans chef sa att Garvey var den bäste medarbetaren som han haft.

Han sa att han var lojal mot sina vänner och jobbet.

Det är vad som gör en till snut. Jobbet.

-Vad gör du här? -Jag blev hitskickad.

-Av vem? -Byråchefen ringde mig.

Knivens vinkel...

-Jag skulle ha sagt att han var här. -Glöm det. Vad har vi?

Då ska vi se.

Vit kvinna på 24 år.

Pamela Hanley. Hon dog under repetitionerna i går.

Avskurna artärer i halsen, bröstet och i underlivet.

Mordvapnet är troligtvis en kniv, men det är ännu inte bekräftat.

Vi har inga vittnen, mördaren var nog en man.

-Varför? -En anställd såg en man bakom scen.

Titta här. Hon har en tatuering på fotleden.

Kanske är det en del av ett telefon- nummer eller nåns födelsedag.

Vet du vad det konstigaste är?

Det finns inga tecken på försvar.

-Hon gjorde inte motstånd. -...självaste kriminalpolis Garvey.

Kom över hit så vi får se på dig.

Det här är en polis som inte vet vad ordet "lojalitet" betyder.

Nu får du känna på utanförskap.

Du ska få alla skitjobben.

Ge mig nycklarna.

Åk ut och titta på tjejens lägenhet. Sen rapporterar du till mig.

Sen hittar jag mer skitjobb till dig. Sätt fart.

Om du hade tillräckligt mod skulle du skjuta skallen av dig.

Fråga lite runt. Hör om grannarna vet nåt.

De andra sa att Garvey hade utvecklat en dumdristighet-

-som man bara ser hos de helt utbrända.

Jag förstod visst aldrig vad det betydde.

Jag minns första gången jag såg hans kalla ögon och hårda ansikte.

Han kunde skrämma en bara genom att titta på en.

Snutar anlägger ofta ett hårt ansiktsuttryck.

Så att man tror att de ser alla ens hemligheter.

Och de verkar hårda och elaka. Men Garvey kunde inte lura mig.

Jag visste att det hårda ansiktet var hans normala ansiktsuttryck.

-Stå stilla! -För tusan!

Upp med händerna.

-Gå ett steg och vänd er om. -Bara ta min väska.

Gå ett steg fram och vänd er om.

-Vad heter ni? -Tinsel. Tinsel Hanley.

-Vad gör ni här? -Jag bor här.

-Jaså? Var är ditt rum då? -Tänker du våldta mig?

-Var är det? -Där borta.

Hur känner ni Pamela Hanley?

-Hon är min syster. -Har ni nån legitimation?

-Ett busskort. -Visa mig det.

-Kan ni inte lägga bort pistolen? -Visa mig det.

Ta bara ner händerna. Jag är polis.

Är du bara en jävla snut?

-Varför skrämmer du livet av mig? -Jag visste inte vem du var.

Du kan ju för fan inte bara komma in och hota med pistol.

-Förlåt. -Som om det skulle hjälpa.

När jag blev rånad häromdan så hotade du inte rånaren.

Träffar jag honom dödar jag honom. Vem bor annars här?

Jag behöver inte svara. Det här är min lägenhet.

-Vad gör du egentligen här? -Det har hänt nåt med din syster.

Jag vet det. Hon blev uppsnittad igår.

De sa det på nyheterna. Det är för risigt.

-Va? -Risigt. Nåt dåligt, va?

-Dåligt? -Vill du att jag ska flippa ut?

Hon är ju död, va? Jag kan inte göra nåt åt det.

Jag är redan upplyst.

Man behöver väl inte gråta. Det är personligare att gråta inombords.

Strunt i om du gråter. Men att kalla din systers död "risigt" är kallt.

Du ska inte bestämma vad jag ska känna. Jag kan inte ändra nåt.

-Jag sticker. -Du stannar här.

-Det ska du inte bestämma. -Sätt dig ner. Nu!

Ni snutar älskar att ge människor order.

-Du bestämmer inte över mig. -Fint.

-Vem betalar hyran? -Pamela.

-Vem köpte pälsarna och möblerna? -Pamela.

På en dansarlön? Var fick hon pengarna ifrån?

Fråga henne i stället.

Du spelar smart, va? Hur gammal är du, smarting?

Det angår inte dig.

Det har hänt ett mord så allt angår mig.

-Hur gammal är du? -Jag är 22.

Om du har ett skolbusskort så är du inte 22. Svara nu.

-Jag är 19. -Då följer du med till stationen.

Vänta lite.

Vad du är våldsam.

Jag är 14 år.

Var är dina föräldrar?

Döda. Pammy har tagit hand om mig sen jag var nio år.

14. Du ser ut som en 30-årig hora.

Du ser inte själv ut som en drömdejt.

En socialarbetare kommer och hämtar dig.

Så får du en fosterfamilj. Bli inte arg på mig, det är inte mitt fel.

Här är mitt nummer. Ring mig om du kommer att tänka på nåt.

Jag har varit snut i 19 år och jag har ännu inte mött nån normal människa.

Och vet du vad, smarting?

Det har jag fortfarande inte.

Ingen av grannarna vet nåt. Och du då?

Hon har några dyra pälsar. Se om du kan få reda på vem som betalt.

-Vet du vad det här är? -Jag har aldrig sett en sån tidigare.

Ring och be socialförvaltningen hämta Hanleys syster.

En 14-årig galen unge som heter Tinsel. Hon är redan upplyst.

Hon gråter bara inombords för det är mer personligt.

Du tycker att det är konstigt att jag inte grät för Pamela.

Jag ville gärna, men jag kunde inte.

Jag har aldrig sagt det till nån. Jag vet inte hur man gråter.

Jag vet inte hur man hittar tårarna.

Jag låtsas som om jag är likgiltig. Är jag då en dålig människa?

Varken stan eller kåren behöver den sortens publicitet.

Det kommer på landets alla förstasidor.

Kriminalkommissarien leder utredningen-

-och dr Rosen från rättsmedicin är temporärt avdelad på fallet.

Varje politiker i stan kommer försöka ta sig fram på vår bekostnad-

om inte vi löser fallet snabbt.

Låt oss inte göra det lätt för dem.

Garvey, jag vill gärna prata med dig.

Jag loggar in oss.

Stäng dörren, Joseph.

Låt oss komma till saken. Fråga honom var han står. - Din skitstövel!

En av våra bästa män blev kallblodigt nedskjuten.

Om du inte vet var du står ska du inte ha en polisbricka.

Han ska ut ur arbetslaget.

Det pratar vi om senare. Jag lånar ditt kontor, va?

Jag ska nog se till att fixa dig, Garvey.

Han är en bra polis som följer reglerna.

Men han blir aldrig mer än kriminalkommissarie.

Du är antingen dum eller misslyckad. Jag vet inte vilket.

Jag är visst lite av varje. Jag höll mig till sanningen.

Sanningen?

Den är att en av våra killar är död.

Och avdelningen faller sönder-

-för att det är två poliser som sa att de blev beskjutna först.

Och du anser att du inte är säker på det.

-De var bara ute efter att spöa nån. -Det vet du inget om.

-Du såg inte vad som hände. -Jag känner dem.

Visst. Det är din åsikt. Men de är dina kolleger.

Här finns människor som vill skada dig för det.

-Det bryr jag mig inte om. -Men det gör jag.

För jag vill veta om du följer plikten eller rättvisan.

Jag trodde att vår plikt var att sörja för rättvisan.

Det är det också i en bättre värld.

Vi koncentrerar oss på problemet. Du får inte klanta bort det.

Fan också. Du var en stigande stjärna. Du kunde ha blivit allt.

Min generation håller på att sluta och vem ska leda avdelningen?

Du stannar på Hanleyfallet.

Låt internutredarna ta hand om det andra. Det här är viktigare.

Först kollar du rättsläkarens rapport så vi inte missar nåt viktigt.

Och Joseph. Låt mig anförtro dig nåt.

De flesta snutar skulle kyssa mig i häcken-

-för att bara uppnå lite av det anseende som du har här.

Stick nu med dig.

Du är väl inte längre på fallet?

Tyvärr. Det är visst inte din dag idag.

Jag ska inte bo hos nån fosterfamilj.

Är där nån?

Du ska dö. Precis som Pamela.

Stanna. Vänta!

Joe. Vänta!

Det finns inget att göra.

Ditt svin!

Du ska dö!

Din förbannade idiot! Jag ska slå ihjäl dig!

Jag ska slå ihjäl dig! Släpp mig.

Det var en som ville mörda mig.

-Vem är det? -Tinsel

Han ville mörda mig precis som Pamela.

Lugn. Var är du?

Vid bion på Ventura Boulevard.

Skulle du inte hämtas?

Jo, men jag gömde mig. Jag vill inte bo hos främlingar.

Så hitta en polis och säg till honom vad som hände.

Nej, det vill jag inte. Han kan ha förföljt mig för att mörda mig.

Vad glor du på, din idiot?

Jag skulle ringa om det hände nåt. Håller du vad du lovar?

Jaså, det gör du inte?

Okej. Gör exakt som jag säger. Vad ser du därifrån?

-En kafeteria i ett köpcenter. -Gå över dit och vänta på mig.

Nu.

-Jag är alltså lite rädd. -Det vet jag. Bara släpp luren.

Okej, då gör jag det.

Karen? Det var en som ville mörda Hanley-flickan.

Jag vet inte mer.

Jag hämtar henne vid bion på Ventura, så skicka förstärkning.

Kom då.