Where the Crawdads Sing

Våtmark är inte detsamma som träsk.

Det är en ljus plats...

...där gräset växer i vatten...

...och vattnet kysser horisonten.

Undangömt i våtmarkerna...

...finns träsk.

30 oktober 1969

Träsket vet allt om döden...

...och ser den inte som tragisk, än mindre som en synd.

- Chase Andrews borde ha begripit bättre. - Bästa quarterback vi nånsin haft.

Pojkar, är det era fotspår?

Ja.

Var är hans fotspår?

Tonåringar får så mycket för sig, dricker och tror att de är odödliga.

Chase Andrews var ingen tonåring.

Titta.

- Lyfte han gallret själv? - Det kan ha varit en olyckshändelse ändå.

Döden inträffade kl. 00.00-02.00.

Dödsorsak: fall från 19 meters höjd.

Eftersom ni hittade blod och hårstrån på balken -

- utgår jag från att den orsakade den dödliga skadan.

Enkelt uttryckt slog han i bakhuvudet i fallet.

- Då måste han alltså ha ramlat baklänges. - Ja.

- Han kan ha blivit knuffad. - Det finns inga fingeravtryck nånstans.

Inga fingeravtryck alls? Inte Chases heller?

Inga fotspår heller.

Vi har röda fibrer som hittades på jackan.

Labbrapporten från Atlanta kom precis.

De var inte från hans kläder.

Ylle, står det. Det kan vara en tröja, halsduk...

Vad som helst, som vi måste hitta.

Vacker fru, fin familj. Chase hade väl inga fiender?

Du vet mycket väl hur han for fram och fick damerna på rygg.

- Tala inte illa om de döda, Frank! - Många äkta män önskade livet ur honom.

- Mr Milton. Brunswicksgryta, antar jag. - Helt rätt.

Vad tror du om Chase Andrews, Tom?

Jag har gått i pension.

Det kan ju vara hon som bor i träsket. Helgalen. Det skulle inte förvåna mig.

- Träskflickan, den felande länken... - Nåt hade Chase för sig ute i träsket.

Hade han ihop det med träskflickan? Då tiggde han om problem.

Vad tror du, Frank? Kan träskflickan ha dödat Chase?

Ingen aning, men sanningen kommer alltid fram.

Massor av fjädrar och jag vet inte vad.

Är det vetenskap eller häxkonst?

Miss Clark...

Det är polisen.

Titta.

- Skäl för husrannsakan. - Ja, bara att gå in.

Det är säkert olåst.

Där.

Det är polisen. Stäng av motorn.

- Rakt fram. - Följ efter!

- Träskflickan är skyldig! - Det här ska du få sota för!

Sunday Justice. Var är du, kissen?

Stanna hos mig.

Miss Clark...

Jag heter Tom Milton. Jag är advokat. Får jag komma in?

Tack, mr Frazier.

Ni misstänks för mordet på Chase Andrews.

Jag erbjuder mina tjänster som försvarsadvokat.

Ni har inte varit i klammeri med rättvisan och jag kan förklara hur allt går till.

Vem som gör vad i rätten.

Har ni anhöriga som ni vill ska närvara?

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga...

Jag vet att ni heter Catherine Danielle Clark -

- men för dem som bor i Barkley Cove är ni "träskflickan".

Och i rätten -

- vilar ert öde i händerna på en jury som inte känner er på nåt annat sätt.

De kommer att fatta sitt beslut vare sig de känner er eller ej.

Men jag kan inte hjälpa er om jag inte känner er.

Om än bara lite grann.

Då så...

Jag kommer tillbaka när ni hunnit fundera på saken.

Här ska ni få nåt under tiden.

Mr Frazier.

Ingen tänker på varelser med skal.

En gång hade jag min familj.

De kallade mig Kya.

Kya! Gå inte för långt!

Den lilla grisen får gå på torget... Sitt still.

Den lilla grisen får stanna hemma.

Den lilla grisen får mjölk och kaka.

Den lilla grisen får också smaka.

Den lilla grisen säger nöff, nöff, nöff.

Min fina flicka.

Jodie!

- Hej, Tate! - Följer du med och fiskar?

- Jag hinner int. - Det heter inte "int".

Ni får ju inte leka i båten!

In! - Är du dum i huvudet?!

Allt glömmer du.

Du ska visa respekt.

- Sluta! - Rör inte pappa!

- Nästa gång skjuter jag dig! - Lugna ner dig.

Håll käften!

Håll käften!

Rör mig inte! Snälla, sluta!

Mamma!

Mamma...

Mamma kom aldrig hem igen.

De andra hade lika bråttom därifrån. Murph gav sig av först.

Några månader senare var det Mandy och Missy.

Och allra sist Jodie.

Kya.

Kya...

Det går inte längre.

Du måste akta dig.

Råkar du illa ut, får du gömma dig långt ute där kräftorna sjunger.

Som mamma alltid sa.

Spring!

Jodie!

Jag lärde mig av de andras misstag hur man måste göra.

Hålla sig ur vägen. Inte synas. Klara sig själv.

Jag hade varit ute många gånger med Jodie, men aldrig ensam.

Jag hittade inte hem.

Fan för dig som lämnade mig här, Jodie!

Fan för dig.

Är allt som det ska?

- Du är Jodie Clarks syster. - Han är inte här längre.

- Hittar du hem? - Ja.

Jag kör också vilse jämt.

Jag heter Tate, om vi ses igen.

Tate.

Det var någonting med honom som gjorde mig lugn.

För första gången utan mamma och Jodie kände jag mig inte sårad.

Jag kände mig modig.

Jag är hungrig.

God morgon, mr Clark, hur står det till?

Jodå, Jumpin', det knallar och går.

Min dotter, Kya Clark.

Trevligt att träffas.

Hon ska hålla sig undan folk.

- Faran lurar överallt. - Ja, men det nappar bra.

Majsgryn.

Jim Beam.

Och full tank.

Mabel.

Vi ska ha växel tillbaka.

Hjälper du pappa medan mamma är borta? Det var länge sen jag såg henne.

Hon har mycket att göra hemma.

Gröt blir man inte fet på.

Då ska vi se... Din pappa gav oss 2 dollar.

Och det här blir 1 dollar och 50 cent.

Vad blir då kvar till bensin?

Strunt i det. Jag har en annan fråga: Går du i skolan?

Visste du att skolmaten står i tidningen? I dag vankas det...

pannbiff. Du kan äta dig mätt, få vänner.

Många skolbarn går barfota.

Men kjol måste du ha. Be mamma om det.

Varsågod.

Och så får du 50 cent tillbaka.

Pojkar! - Chase Andrews, vad säger man?

Förlåt, miss Pansy. Flickan stod i vägen.

Hejsan.

Nu går du väl åt fel håll, skolan ligger väl ditåt?

- Vilken lortgris. - Usch.

Du har lika stor rätt att vara där. Gå du, bara. Var inte rädd.

Catherine Danielle Clark, kan du redan läsa och skriva?

Kan du bokstavera "dog"?

Vem är det?

G-O-D.

Övning mår alla bra av.

Sätt dig nu, miss Catherine Danielle Clark.

- Sumphöna. - Träskråtta.

Tyst i klassen, om en timme är det lunch.

Koncentrera er nu.

Hur låter en lång vokal?

- Hon har säkert lera överallt. - Och löss.

Nåt luktar illa.

Det var min enda skoldag. Jag lärde mig mer av naturen.

Hej, Tate!

Du måste akta dig här ute, hör du det?

Man litar inte på nån. Man skyddar sig själv.

Virginiauv.

Under en tid var pappa snäll mot mig.

Du kan ha den till fjädrar och fågelbon och annat som du samlar på.

Tack.

- Det är min gamla armé... - Posten!

Min gamla arméväska.

Det är från mamma!

Det är mammas handstil!

Mamma lever!

Ge hit brevet. Ge hit!

- När kommer hon hem? - Vänta.

Vad skriver hon?

- Nej! - Tyst.

Pappa! Sluta!

Sluta! Nej! Sluta!

Tyst!

Mamma.

Nu hör du vad jag säger.

Hon kommer aldrig tillbaks. Hör du det?

Det är inte sant!

Och det heter inte "tillbaks"!

Kärringjävel!

Värdelös.

Pappa eldade upp allt som påminde om mamma.

Ut med skiten.

Och sen, en vacker dag...

...var han borta.