The Aftermath

"Du kommer att möta ett främmande folk

"i ett fiendeland."

"Håll distans till tyskarna."

"Man får inte...

"...fraternisera."

Vad betyder det?

Att vi inte ska vara vänliga mot dem.

Huset är rekvirerat för brittiska boende

på order av Kontrollkommissionen, Tyskland.

Ursäkta oss, Fräulein.

Det tillhör familjen Lubert. Han är arkitekt, sir.

DE ANDRAS HUS

Tågbyte för alla.

Hamburg 1945 Fem månader efter de allierades seger

- Ska han träffa dig här? - Susan!

- Hur var resan? - Lång. Låt oss komma hem.

Rachael.

- Hej, Lewis. - Jösses. Se på dig.

- Det är svinkallt. - Verkligen.

Här.

Låt mig ta väskan.

Välkomna. Kom in. Låt mig visa er huset.

Välkomna. Kom in. Låt mig visa er huset.

De hittar fortfarande kroppar.

Tjugofem tusen döda saknas fortfarande.

- Hur mår du? - Bara bra. Och du?

Det... Det har varit svårt.

För dig också, antar jag.

För oss alla.

Vi släppte fler bomber över Hamburg på en helg

än som föll över London under hela kriget.

Det är inte samma sak.

Nej visst.

Tack, Barker.

Överste Morgan.

- Välkomna. - Herr Lubert.

Kom in. Låt mig visa er huset.

Det här är min fru, mrs Morgan.

Hur står det till?

- Efter er, mrs Morgan. - Tack.

Det finaste rummet i huset.

Visst är det fint, älskling?

Det är mycket modernt.

Ja, det är det.

Det där är en Steinway.

- Ett utmärkt instrument. - Ja.

- Spelar ni? - Det var ett tag sedan.

Det blir bra att någon spelar på den igen.

Vad satt på väggen förut?

En målning. Den blev skadad. Jag har inte ersatt den ännu.

Huvudtrappan är här borta.

Vårt bibliotek.

Herr Lubert är arkitekt.

Har varit. Nu sköter jag en metallpress.

Ska vi?

Die Elbe. Den flyter ända ut i...

Förlåt, jag vet inte det engelska ordet.

- North Sea. - North Sea, ja.

Det är ändå samma hav till slut.

Verkligen.

Det är kallt. Kan vi gå in?

Må ni trivas här lika bra som vi gjort.

Min dotter och jag håller oss ur vägen tills vi flyttar till lägret.

Tack.

Du borde ha sagt något, bara.

Vad är det?

Jag tänkte på vår smekmånad.

Herregud.

Du är så vacker.

Du har kvar det här.

Självklart.

Röker du?

Dr Mayfield sa att det skulle lugna nerverna.

Har det gjort det?

Minns du stugan?

Med sitt läckande tak.

- Det regnade i två veckor. - Det stämmer.

Jösses, vad kallt det var.

- Du eldade upp mina böcker. - Jag var ju tvungen.

Det var Agatha Christie.

Du kunde väntat tills jag fick veta vem som var mördaren.

- Butlern. - Det är alltid butlern.

Lyckliga dagar.

Bra. Chefen är här.

- Wilkins. - Sir.

De träffades när de körde mat till lägret. Troligen en granat.

Två av de våra döda. Plundrarna gör det värre.

Undan! Få undan dem!

- Pressa tillbaka dem! - Såja.

Få undan dem.

Jösses. Deras andedräkt stinker.

Så blir det när man bara får 900 kalorier per dag.

Nåja, de är mindre besvärliga när de är hungriga.

Keith Burnham, divisionens underrättelsedetalj.

Nå, vad har vi?

- Är det han? - Just det.

Troligen "varulvar". 88:or.

Nazistjävlar som inte tål att vi vann.

Kapten, ta hand om de här två.

Absolut.

Stanna!

- Wilkins, ta hit en sjukvårdare! - Ja, sir!

Som jag trodde. En 88:a.

Menige. Få upp våra mannar på lastbilen.

Och svep in den här, någon.

Hej.

Du måste vara Freda.

Vad läste du?

Freda.

Du får inte vara här nere.

Och ta av dig den där uniformen.

Hon lyssnar aldrig.

Jag är bara hennes far.

Freda, dags att gå till skolan.

Förlåt, jag...

Förlåt mig, nödläge.

Jag ser att du har fått kaffe.

Ja. Jag föredrar te.

De är inte mycket för te här. Jag ska skaffa lite från NAAFI.

Kaffe duger bra.

Har du sovit gott?

Ja, faktiskt.

Bra.

Väldigt bra.

Jag ser fram emot när det bara är vi två.

Vad är det?

Om vi skulle låta dem stanna?

- Tjänstefolket? Behöver vi dem? - Luberts.

Menar du... bo med dem?

De skulle bo på vindsvåningen.

Vi skulle knappt märka att de är här.

- Gör alla så? - Här.

Det är inte samma sak. Inga andra har ett sådant hus.

Vi bad inte om det här.

Ett stort hus, tjänstefolk, konst på väggarna.

Jag vet.

Jag trodde att vi skulle vara tillsammans.

- Det är vi ju. - Ensamma.

Jag...

Jag känner mig inte bekväm.

Med dem. Inte bekväm med dem för att de är tyskar.

Det är rena kaoset där ute, Rachael.

Vi har ingenstans att göra av dem. Vi har ingen mat att ge dem.

Det...

Det känns fel att kasta ut Luberts.

Du sa inte vad jag hade att vänta.

Det var inte så här det skulle vara.

Inget här är som det ska vara. Men det är som det är.

- Jag är väldigt tacksam. - Ingen orsak.

Tack.

Ursäkta. Kan någon av er hjälpa mig? Jag vill flytta krukväxterna.

Krukväxterna?

De skymmer solljuset.

Hon gör sig då hemmastadd.

Som en riktig herremansfru.

Tycker ni inte om stolen?

Det är en Mies van der Rohe.

House of Construction?

Den ska vara en av de bekvämaste stolar som finns.

Det är den inte. Den är ful.

Han hörde till Bauhaus-skolan.

Deras filosofi var att ta bort all onödig utsmyckning.

Behövs det en filosofi för att göra något bekvämt?

Tja, bakom varje föremål finns ju en filosofi, eller hur?

Herr Lubert, gå inte omkring i huset, är ni snäll.

Vi skulle ju hålla oss till respektive våning.

Våra "zoner". Ja, givetvis.

Jag ska försöka komma ihåg det.

Och om er dotter vill ha något från sitt rum,

kan Heike ta upp det.

- Allt det här är nytt för henne. - Likväl.

Jag ska hålla samtal med henne.

- Ha ett samtal. - Ursäkta?

På engelska "håller" man inte samtal med någon.

Ni bör ha de här.

Som frun i huset.

Mycket gott, Heike. Danke schön.

Nu gör hon det igen. Hon hånflinar.

Du sa att hon var delikat.

- Jag gjorde mitt bästa. - Jag vet.

Jag förstår inte hur du orkar.

Vad?

Du fortsätter precis som förr med alla dina små ritualer.

Kliva upp, raka sig...

...äta frukost, gå till arbetet.

- Som om inget har förändrats. - Snälla Rachael.

Det är nog inte bra att prata på det viset.

- Inte? - Nej.

- Hur ska jag prata, då? - Du kan ju föregå med gott exempel.

När blev du så självrättfärdig?

Har ni sett honom?

Har ni sett honom?

Låt henne vara.

Kom, så dricker vi te.

Jag vet inte när han blev så skenhelig.

Jag orkar inte med all denna anständighet.

Lawrence av Hamburg kallar Keith honom.

Han som var så förtjust i lokalbefolkningen.

Han verkar faktiskt gilla Lubert.

Lew lät dem stanna i huset.