A Merry Little Ex-Mas

Jag har en saga att berätta.

Det är en julsaga.

Jag heter Kate.

Det där är jag för 20 år sen.

Direkt efter college fick jag ett jobb på en fantastisk arkitektfirma i Boston.

Jag skulle förändra världen.

Sen förändrades min värld när jag dansade på en fest

med en läkarstudent vid namn Everett. Vi var besatta av varandra!

Den där första kärleken-känslan när man inte ens kan tänka ...

Vi har alla varit där.

Så när Everett åkte hem för att starta sin mottagning

följde jag förstås med

till hans magiska hemstad som heter Winterlight.

Det är som om han växte upp i en snöglob.

Det var för svårt att ge sig av.

Vi gifte oss, fick barn,

och jag upptäckte att småstadsläkare är gifta med sina jobb.

Det var som att vara en ensamstående mamma med en vigselring.

Och min karriär som arkitekt?

Överraskning! Jag blev hantverkare istället.

Barnen växte upp.

Everett och jag växte isär.

Vi hade inte kul längre.

Och hela den där "Jag ska förändra världen"-grejen?

Förresten, låt mig visa er vad som hände.

Okej, så ni är säkra på att ni vill skilja er?

- Japp. - Absolut.

Som Winterlights borgmästare och er vän tror jag att ni begår ett misstag.

Skilsmässa innebär inte att vi inte är ett lag.

Juridiskt sett gör det det.

Vi kallar det inte ens "skilsmässa". Vi tillämpar "medvetet frigörande".

Ja, vi har varit separerade i månader nu, och vi är lyckligare.

Det är ett hälsosammare sätt att avsluta ett äktenskap.

Kan vi ligga lågt med det? Du vet hur folk är i den här stan.

- Tack. - Muffins?

Man ska inte skilja sig på tom mage.

- Fint. - Tack, Buck.

Hörde du inte? De kallar det "medvetet frigörande".

- Oj. - Vad är så roligt?

- Jag trodde ni skulle skiljas? - Nej. De tillämpar "medvetet frigörande".

Jaså minsann?

Hörni, att skiljas måste inte vara hemskt.

- Jo, det måste det. - Det här är vår första jul som separerade,

men vi ska ändå tillbringa den tillsammans.

- Ja. - Som en familj. Normalt.

Ja. Vi ska göra alla traditioner som familjen Holden brukar göra.

Vi ska äta julmiddag

och alla måltider tillsammans i Moderskeppet.

Man måste jobba på det.

Vi ska utöva total ärlighet och inleda alla våra meningar med...

"Jag känner..."

Herregud!

Nej!

Förlåt att jag är sen. Jag fastnade på en husvisning.

Hej!

Det var ett minihus, så inte för alla. Ingen över 150 cm.

- Åh. - Hur gick mötet med Christina?

Det var nästan en offentlig tillställning.

Men det får man väl räkna med om man skiljer sig på ett fik?

Har du berättat för Everett att du ska flytta?

Inte direkt.

Jag trodde att ni hade en total ärlighetspolicy?

Ja! Men inte om det här. Jag berättar inte för barnen heller.

Det här är vår sista jul i det här huset, och jag vill att den ska vara lycklig.

Att du ska sälja Moderskeppet är ofattbart.

April, jag har ett jobb som väntar på mig. Du måste stötta mig.

Du ber mig att vara osjälvisk. Det är mycket att begära!

Jag har varit fast i den här stan i halva mitt liv! Och vad har jag gjort?

Uppfostrat barn?

Krossat glastaket i hantverkarvärlden?

Ja, och byggt maskodlingar i utbyte mot bakverk.

Gabe går ut high school i år, och Sienna går redan på college.

Det här är min chans att ta mig härifrån.

Tomtens små nissar är här!

- Bjöd du in Everetts pappor? - Självklart. Vi har gemensam vårdnad.

Hej!

- Där är vår Katie! - Katie-patejti.

Hej.

- April, häll upp. - Absolut.

Jag visste inte vad ni skulle laga, så jag tog med en sötpotatisgryta.

Vad snällt. Nu har vi två.

- Åh. - Försök aldrig överträffa Kate på julen.

Eller påsken.

- Hej farfäder! - Hej!

- Kul att se er. - Gabe, du är längre varje gång vi ses.

- Ja. - Verkligen?

Det är nog ni som blir kortare.

- Därför gillar ingen tonåringar. - Jaså?

Åh.

De är här om några minuter.

- De? - Ja, vänta du bara!

Okej.

Behöver du hjälp?

- Åh, raring! - Hej!

Hej. Okej...

- Hej! - Hej.

- Hej Nigel. - Hej!

Trevligt. Åh...

- Hej. - Åh.

Okej.

Nigel, du känner min mamma, Kate.

Det här är mina farföräldrar, Mike och Daryl.

- Hej! - Hej.

- Det här är min gudmor, April. - Hej.

Och det här är min stora lillebror, Gabriel.

Det här är Nigel.

- Hej! - Hej Nigel.

Trevligt att träffa er. Jag önskar att jag hade med mig nåt.

Vänta, det gjorde jag. En trollstav! Accio julmagi!

Så du har en trollstav?

- Ja. - Det har han.

Jag förtrollade denna vackra dam med den.

Åh.

Wingardium leviosa!

- Wingardium levi... - Okej.

Nu går vi in.

- Okej. - Det var bra.

Behöver du hjälp?

- Han fixar det. - Jag klarar mig.

Jag blir häpen över hur mycket ni liknar varandra

Alla säger det, men jag ser det inte. Vi är helt olika.

Nigel, går du också på Oxford, eller nån annanstans?

- Nej. Nigel går inte på college. - Mamma...

Han gör inte det.

Jag såg vapenskölden på din jacka. Vad står det? "Griffin-duff"?

Gryffindor.

Ja, Nigel jobbar heltid som Harry Potter-guide.

Är det ett jobb?

- Tydligen. - Han är bra på det.

Ja, jag är bäst. Jag talar ormspråk.

Sienna säger att ni har några ovanliga jultraditioner?

Ja, som jag bojkottar i år.

Det är din grej, mamma. Ha det så kul. Okej?

Varsågod.

- Vad är det för traditioner? - Vi ger varandra handgjorda julklappar.

Ja, handgjorda presenter kommer från hjärtat.

Till skillnad från riktiga presenter från Amazon.

Och Kate köper inget julpynt. Det är bara popcorn och kottar.

Vi gör julpynt från återvunna och upphittade föremål.

- Fåglarna då? - Jag älskar fåglarna.

Vi gör origami-fåglar

och skriver nåt vi är tacksamma för på var och en av dem.

Det låter briljant.

- Det är ett sätt att uttrycka det. - "Pinsamt" är ett annat.

- Boken då? Det är inte konstigt. - Sant.

På julafton läser mamma och pappa ur vårt familjealbum.

- Åh. - Det är gulligt.

På tal om Everett. Han hälsar. Han fick en patient i sista minuten.

- Det låter som Betty. Jobbet kommer först. - Vem är Betty?

Mina föräldrar kallar varandra Betty och Al. Fråga inte.

Jag ser fram emot att träffa honom. Och hans nya flickvän.

- Va? - Va?

- Va? - Aj! Varför sparkade du mig?

Säg det inte högt.

- Hon tittar på mig. - Titta bort.

Kate, jag har läst om geotermisk energi.

- Jag vill höra vad du tycker om det. - Nej. Nigel?

Nigel, jag kan fortfarande se dig.

Nigel?

Nigel, gör det inte.

Snacka.

- Har pappa inte berättat? - Berättat vad?

Att han dejtar nån.

Nej, jag träffade honom nyss. Om han dejtade nån hade han sagt det.

Okej, så Everett dejtar nån. Än sen?

- Visste ni om det? - Vi råkade få reda på det.

Vi fick lova att hålla tyst, vilket du vet att jag avskyr.

Och ni två visste?

Jag listade ut det. Det fanns många ledtrådar.

- Farföräldrarna berättade. - Det gjorde vi inte!

Jag må ha sagt nåt. Också av misstag.

Ja, nej... Ät er lunch.

Jag måste göra en sak. Ursäkta mig.

Vi ska prata om det här när jag kommer tillbaka.

- Hon åker. - Jag borde ha berättat för henne.

- Dejtar du nån? Vi har knappt separerat! - Al, jag har en patient.

- Och nio månader är knappt. - Dina pappor visste. Barnen visste.

Till och med Siennas konstiga pojkvän visste.

Jag visste!

Jag ska klä på mig.

Jag ville inte att du skulle få veta så här.

Jag hittade inte rätt tillfälle att berätta.

Jag känner... att när du inte är ärlig mot mig

kan jag inte lita på dig.

Jag känner att jag har varit ärlig mot dig om allt förutom det här.

Jag fick inte ut orden, Al, och...

...jag är ledsen.

Det är okej.

Nu går vi vidare.

- Berätta om henne. - Hon heter Tess.

Hon hade lite ärenden här.

Hon skulle handla, halkade på isen, stukade foten,

och hon behövde en läkare.

Jag är läkaren.

Så du bröt mot några etiska regler och började dejta henne?

- Det är inte ens en gråzon. - Är det inte en gråzon?

- Nej. - Åh.

- Nej. - Okej.

Tack för uppriktigheten.

Jag ser fram emot att träffa henne.