The Eye

Bruja! Bruja!

Bruja!

Förlåt mig.

-Åh, shit! Tack, jag såg den inte. -Inte jag heller.

Folk säger " att se är att tro" . För min del är det inte riktigt sant.

Jag förlorade synen som femåring. Minnena av detjag sett har bleknat.

Jag skulle inte känna igen mig själv. Nu serjag genom mina andra sinnen.

Jag kan känna doften av regnet, men inte se det falla.

Jag kan känna solen, men inte se den gå upp eller ner.

Jag vill se världen som alla andra. Se solen, regnet, och musiken...

Jag är säker på att musiken ser vacker ut.

Tack, tack.

Det smakar bra.

-Grattis på födelsedagen. -Tack.

-God kväll, fröken Wells. -Hej, Miguel. Tack.

-Liljor? -Fräscha från i morse.

Jag föredrar rosor, men... Ni var den första som märkte dem.

-Nervös inför morgondagen? -Nej.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Natten innan min mamma opererades drack hon två glas sherry.

-Lugn som en filbunke dan därpå. -Tack.

-God natt. -God natt.

Dr Haskins meddelar att ni kommer att opereras i morgon som avtalat.

Kom till sjukhuset fyra timmar innan, för preop. Tack.

Hej, gumman, din syster här. Mitt flyg landar fem på morgonen.

Besättningen övernattar, så jag fixar skjuts till sjukhuset.

Jag älskar dig Sydney. Jag längtar tills vi ses. Hej då.

Hej.

Martha kan höra. Hon jobbar från 12 till 06.

Hon tar mina M&Ms om jag stiger upp ur sängen. Jag är Alicia.

-Jag håller fram handen för att hälsa -Jag är Sydney.

Syndey Wells. Jag såg ditt kort. Hornhinnetransplantation.

-Hur gammal är du? -Nio och ett halvt.

Jag har en golfbollgrej i skallen.

Jag blir snurrig och kan inte cykla. Läkarna ska försöka ta bort den.

-När kommer du se? -Ganska snart, tror jag.

Bra. Jag kommer tillbaka. Så får du se hurjag ser ut.

-Hej då. Kul att träffas. -Hej då.

-Jag förlorar känseln i fingrarna. -Jag också.

Okej, om du ursäktar mig.

Då så...

Sydney, då tarjag av bandaget.

-Är du beredd? -Ja.

Det var det ena.

Och det andra.

Okej, nu ska jag hjälpa dig att öppna ögonen mycket långsamt.

Okej.

Sakta, sakta, sakta...

Seså... Bra. Säg nu vad du ser.

Jag kan inte...

Jag håller upp handen. Säg hur många fingrarjag har uppe?

-Så det där är fingrar. -Ja, det är de.

Då så...hur många?

-Alla? -Ja, mycket bra.

Sydney, försök nu sträcka ut handen och ta tag i min hand.

Det är okej. Alla klarar det inte på en gång.

Det svider lite.

-Är det normalt? -Ja, helt normalt.

-Mycket bra. -Tack.

Serjag ut som du trodde?

Jag vet inte. Du är så suddig.

-Jag önskar mamma och pappa såg detta -Ja.

Jag tror jag ville det här mer än du, Sydney.

Inte när du var tolv.

Jag har väntat på det här i 15 år, trodde jag skulle få en känsla av...

-Det är liksom... -Det är inte ditt fel.

Det är inte ditt fel.

-Jag är ledsen. -Du behöver bara tid ska du se.

-God natt. Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

Sydney...

Kan du se mig? Bli inte ledsen om du inte kan det.

-Vad har du på huvudet? -En bandana, farfar gav mig den.

Kanske vi kan gå en promenad i morgon så kan jag visa parken. Palmerna...

-Alicia... -Kommer! - Jag måste gå.

Hej då.

Snälla...

Jag vill inte ge mig av.

Mrs Hillman?

Mrs Hillman.

Mrs Hillman.

Vart för ni henne?

Mrs Hillman?

Vart för ni henne?

Jag fryser.

Jag fryser.

Jag fryser.

Jag fryser.

Jag fryser.

Var är Mrs Hillman?

Jag är ledsen. Hon avled i natt.

Allt är perfekt. Du återhämtar dig riktigt bra.

-Och ögonen har slutat rinna? -Jag tror det, ja.

Bra.

-Vems ögon var det här? -Förlåt?

-Min donator? -Det kan jag inte säga, Sydney.

Ögonen är dina nu och de fungerar. Oväsentligt vems de var.

-Gjorde det ont? -Ja, lite.

När kommerjag kunna se tydligare?

Det varierar mellan patienter, några dagar, några veckor.

Men det handlar inte om själva synen.

Eftersom du varit blind länge ska en specialist, Paul Faulkner, hjälpa dig

Försiktigt...

-Gick det bra? -Jadå.

-Ha en trevlig ledig dag i morgon. -Tack, Sydney.

-Hej. -Hej.

Är du beredd att visa mig runt?

-Ska du ge dig av? -Ja, de har fått nog av mig här.

Min syster Helen. - Helen, det här är Alicia.

-Kan vi ta en bild av oss? -Jag tar den.

Jag vet att du är rädd, Sydney. Var inte det.

Världen är verkligen vacker.

Okej, le...

Mitt handbagage är i bagageluckan. Jag tar soffan, lagar mat, städar.

Vi kan gå på konstgallerier. Blir det för jobbigt? Ska vi stanna?

Nej, nej. Vi kan prata varje dag. Du kan titta förbi.

Jag bara tycker att jag måste klara det här på egen hand.

Jag förstår.

Jag köpte nya lampor åt dig. Jag har satt in dem.

-Jag gör det. -Okej.

-Det här är väl för tidigt. -Nej, det är okej.

-Kännerjag någon av er? -Välkommen hem.

-Hej, Jim. Hur är det? -Kul att se dig.

-Kul att se dig med. -Sydney, det är Bret. Välkommen hem.

-Hej, Syd. Alex en trappa upp. -Åh, Alex, vad kul att se dig.

-Din kusin Sarah. -Åh, Sarah...

-Så länge sen! -Jag är så glad.

-Känner du igen min röst? -Hej, Cynthia.

-Hur visste du att det var jag? -Hur kunna missa det?

-Läget? -Åh, Richard!

-Hej! -Hur är det?

Så...det är så här " skallig" ser ut.

Hej, Sydney. Hur är det?

-Miguel? Hur är det? -Ni ser bra ut.

-Allt väl? Lite vatten? -Ja, jag går till köket.

Stanna här med gästerna.

01 :06.

Hej. Förlåt att jag är sen. Det där är Henry.

-Jag är Paul. -Sydney.

Sätt dig.

-Du skadade hornhinnan som femåring. -Syrran och jag lekte med smällare.

Jag fick en transplantation närjag var 12, men det blev en avstötning.

Stamcellsforskning ändrade det. Därför du provade igen?

Nej, min syster var den som höll sig informerad om allt det där.

Det här är dr Haskins testresultat.

Inget fysiskt fel på dig. Operationen gick bra, men var beredd på en chock.

Du får information genom hörseln, lukten och känseln, men nu...

...kommer du angripas av miljoner saker du inte ens visste existerade.

En helt ny nivå av förvirring. "Ska jag titta hit eller dit?"

"Är ljusa viktig, mörka? Närmar sig, försvinner? Farlig eller inte?"

Med öppna ögon blir man distraherad. Hur ska man koncentrera sig?

Jag talar till dig, du ser på kvinnan och tänker: "Ska hon äta den?"

-Det är en ananas, förresten. -Jag tycker om ananas.

Du ser, så folk förväntar sig att du ska göra sånt du inte kan.

Läsa skyltar, känna igen kroppsspråk, ansiktsuttryck, gå ur vägen för dem.

Dina ögon vill se världen på sitt sätt, men du kan inte lita på dem än.

Jag ska lära dig se världen som den verkligen är.

En del blir underbart, mycket blir svårt, viktigast är: var förberedd.

Och där kommerjag in i bilden. Vi är två om det här.

Åh, du skrämde mig.

-Har du sett mitt betyg? -Ditt betyg?

-Bor du här? -Min pappa kommer bli så arg på mig.

Har du sett mitt betyg?

-Förlåt. -Vi tar fem minuters paus.

Förlåt mig. Jag vet inte vad det är med mig.

Koppla av. Du driver på för hårt.

När jag åkte till London och filharmonikerna var jag så nervös.

I Prag var jag berömd. I London en av många.

-Men det gick så bra i London. -Trodde aldrig jag skulle vara redo.

Men när det var dags att gå vidare bleknade allt bort.

Det var bara jag och musiken.

Jag kastade bort tid på oro, när det inte fanns nåt att oroa sig för.

Och nu börjar snart våra vårkonserter.

Sydney, kommer du vara redo? Vi räknar alla med dig.

-Jag kommer vara redo. -Det är jag säker på.

-Nummer 42! -42, det är vi.

-Jag hämtar. -Tack.

-42? -Ja.

-Lax? -Skinka.

-Jag beställde sallad. Kan ni byta? -Ja.

Du trorjag ska låta dig gå, bara?

Du tror inte jag tänker göra något. Det stämmer, va?

Jag tänker göra det. Jag sa att jag tänkte göra det.

Gå inte!

Vad hände?

Det var en kvinna här. Hon kom fram till mig.

Vilken kvinna? Vilken kvinna?

Herregud, Sydney, samla dig.

Förlåt. - Förlåt.

-Jag ber om ursäkt. -Det är ingen fara.

Enligt de senaste undersökningarna är det inget fel på dina ögon.

-Kanske nåt fel på undersökningarna. -De visar inga onormala reaktioner.

Kreativa, ja. Såna som konstnärer och musiker har, men du är ju musiker

-Andra musiker ser inte det jag sett. -Följ med.

Jag är ingen idiot. Jag förstår. Min hjärna måste lära sig koderna.

Det har inget att göra med det overkliga jag ser. Du är verklig.

Du är här. Jag har varken perspektiv eller skärpa, men...

Du är verklig. Jag kan se dig.

Vi ser det vi tittar på, men är påverkade av vad vi vet.

-Det är mycket du ännu inte förstår. -Vad är det du säger?

Tror du att jag hittar på? Tror du jag vill ha det så här?