Modern Family

Varje eftermiddag har jag gått till Lukes campus

för att träna med honom inför rugbyuttagningen.

Ska vi träna inkast en sista gång?

-Och... -Jag måste gå.

Jag vill inte bli sen till genusvetenskapen.

Det är vad jag kallar lunchrasten.

Okej. Lycka till på uttagningen!

Häromdagen

såg jag något intressant.

EN INTRODUKTION TILL FASTIGHETSMÄKLERI

Modifieringar måste göras i mikroekonomiska standardprocedurer

för att tillämpa analysen av utbud och efterfrågan.

Först skapar vi en nyttofunktion

där Y är lika med inkomst och X är lika med omkostnad.

Vi kan variera X...

Vill du säga något?

Med all respekt,

du har ett rum fullt med blivande mäklare,

men jag befarar att du skrämmer bort dem

med siffror och formler.

Det är ett spännande yrke.

Det handlar om människor och känslomässiga kontakter,

och magneter med ens ansikte på.

Tror du att du bara kan komma in här och ta över min föreläsning?

Ursäkta, jag borde inte ha...

Nej, jag ber dig, kan du hålla i den här lektionen?

Om jag går nu, slipper jag att betala dagsparkeringen.

Efter tio minuter med dekanen som jag faktiskt har sålt ett hus till,

blev jag legitim.

Tänk, Phil Dunphy formar unga sinnen i de helgade korridorerna

på Sequoia Community College, etablerat 2016.

Som ni kan se i det här diagrammet,

handlar det inte om X och Y.

Det handlar om bu och bä.

INKOMST

Så vad handlar mäkleri om?

Åttio procent...

...ögonkontakt.

Din frukost är nästan klar.

Du måste vara energisk i rättssalen idag,

ifall du måste skrika:

"Bryter jag mot ordningen? Du bryter mot den! Hela systemet bryter mot den!"

Jag skippar nog det. Jag verkar vinna, systemet är på min sida nu.

Det kan inte skada att låta någon erfaren

ta en titt på polisarbetet.

Slarvigt.

Jag vet att du ser dig själv som en kriminalare.

Jag var något av en amatördeckare som ung.

Ett vandrande uppslagsverk. De kallade mig Thesaurus Jones.

Jag behöver bara lite tystnad, så...

Mitt svåraste fall var nog: "Den försvunna snögubben."

Först trodde jag att han hade fått liv, men det visade sig...

-Min rättegång! -Idag är det dag fyra

av distriktsåklagarens vittnesförhör.

-Herregud. -Är det du?

Jag ser ut som en alv på sin egen överraskningsfest.

Det är som gången då vi försökte mikra en squash.

Det här är min första, stora rättegång. En chans att göra mig ett namn.

Den enda man kommer att prata om är den fula bilden!

Det här är en katastrof.

Det finns ett ställe i stan

dit alla advokater går, det kallas The Sidebar.

De har skisser på väggen från allas första stora rättegång.

Kanske ingen såg den.

Anta inte det värsta. Det kan vara ett larm om försvunnet barn.

-Hej, pappa. -Yo.

Det är vår första dag med vår nya partner,

så jag tänkte att du kanske kunde komma någorlunda i tid...

Jag ska göra mitt bästa.

Hej.

Ursäkta. Är jag sen?

Inte alls. Vi oroar oss inte över tiden.

Vi tror att personalen jobbar bättre om de får följa sin egen rytm.

Intressant. Jag anser att personalen är som gladast

när företaget inte går i konkurs.

Vilket betyder att vi börjar kl. 09.00.

Kan vi pratas vid snabbt?

Visst.

Kulturen är annorlunda här,

och du kan inte bara braka in så där,

det kommer att göra läget spänt.

Du vill väl inte stöta bort människor.

Ska jag bli någon annan?

Nej. Dölj bara vem du är.

Bara lite. Vi tar av den här.

Redan bättre. Vem är denna 50-åring?

Okej, jag ska uppföra mig.

Tack, pappa.

Ursäkta.

Inga problem. Familjetid är viktigt.

Därför erbjuder vi 14 månaders betald pappaledighet.

Okej.

Låt oss se uppdateringen på Thinfinity-modellen.

Cool design.

-Vem ska jag ge en high-five för den? -Allihopa.

Våra designmöten är organiserade kring brisering.

Alltså en blixtsnabb kreativ process som släpper loss det omedvetna.

Coolt.

Tycker inte någon annan att det stör?

Det är jättebra för att stimulera vänstra hjärnhalvan.

-Jag möter vinnaren! -Vi räknar inte poäng.

-Inte? -Se upp!

Vad fan?

Känner du inte till zorbing?

Det främjar balansen mellan kropp och själ.

Det är som den tyska versionen av orgasm.

Nu räcker det.

Jag ska visa er latmaskar

något vi kallar ryggknäckande, själakrossande hårt arbete.

Hur många hjärtattacker har ni haft här de senaste fem åren? Noll?

Var är jag?

Amerika älskar garderober och jag är här för att bygga dem!

Ni får tillbaka den när jag ser att folk kommer till jobbet,

gråtande i sina bilar.

Ja.

Måste du göra det där?

Vet du vad, vi ska se till

att tecknaren ser din bästa sida.

-Och så dina röda kinder. -Sluta.

Du ser märklig ut när du säger "O", så undvik det.

Menar du allvar?

Svaranden representerar Orange County Oceaniska & Ornitologiska Organisation.

Det var jobbigt att se.

Ställ er upp.

De sista detaljerna.

-Sluta. -Varsågod och sitt.

Mr Pritchett, ni kan fortsätta förhöra vittnet.

Han är här!

Visa dig från din bästa sida, undvik lysrörsbelysningen,

inga O, och vad du än gör, ställ dig inte bredvid ordningsvakten, han är underskön.

-Herregud. -Advokaten?

Ursäkta, herr domare.

-Miss Carpenter... -Fel sida.

Såg ni denna man kvällen ifråga?

Ja, sir.

Är han, så vitt ni vet, VD

för Orange Countys Oceaniska & Ornitologiska Organisation?

Ni mumlar. Kan ni upprepa er?

Är han chef för fågel- och vattenstället?

Ja.

Är han här idag i den här...

-Som jag sa... -Lite längre.

Är han här idag i den här rättegångssalen?

Det är han.

Låt oss notera att vittnet har identifierat den åtalade.

Armbågslappar?

Har du fått brännhål i ännu en blazer på Benihana's?

Det är för mitt nya jobb som lärare i fastighetsmäkleri

på din skola.

-Vad pratar du om? -De erbjöd mig ett jobb.

Men hör här.

Glöm att det är min livslånga dröm.

Jag tackar inte ja om du inte är okej med det.

Det är jag inte.

Jag förstår.

Du vill inte att farsgubben sumpar din stil.

Jag tackar nej.

Så lustigt, jag kommer inte ihåg när jag var så här upprymd sist.

Men det är bortkastat om det inte gör dig glad.

-Inte ens lite. -Nej.

Men det är synd om barnen.

Jag har så mycket att erbjuda.

Vilka hus säljs med hjälp av vilka kakor, till exempel?

Fransk arkitektur, makroner.

Engelska tudor, mördegskakor.

Men vi vet båda vad du vill, så jag tackar nej,

och återgår till att söka efter vad jag vill göra med mina sista år.

Okej.

Jag behöver någonstans att bo ett par dagar.

Jag kan inte gå hem eller till skolan, jag vill inte prata om det.

Uppfattat.

Jag visste att Alex ville prata om det, men jag hade mycket i tankarna.

Jag hade en jobbig morgon med Joe.

Ha en toppen första dag.

Ska du inte följa med mig in?

Nej, i första klass släpper jag bara av dig.

Ingen sa något om att släppas av.

Tänk om jag inte hittar mitt krypin.

De har inte krypin här, de har skåp.

Vänta. Var är min matlåda?

Du ska få ta del av skolmaten.

Vad är det här för ställe?

Jag har känt mig pressad över

vad jag ska göra efter att jag tagit examen i år.

Mina föräldrar frågar mig ständigt om det.

-Jag trodde att du skulle arbeta. -Jag med.

Men jag har börjat ifrågasätta allt.

Jag har övervägt att byta bana.

Det är en stor förändring.

Men behåll åtminstone ditt namn.

Jag vet inte ens om jag vill det.

Du måste vara säker,

det är väldigt svårt att få det ogjort.

Kan vi prata om något annat? Var är Joe?

Han började i skolan idag.

Han fick panik när jag släppte av honom.

-Det är bara första klass. -Bara första klass?

-Det är då pressen börjar! -Du skrämmer mig.

Alex kommer att bli en väldigt nervös man.

Ursäkta mig! Skissaren!