Avatar: Fire and Ash

Kom igen!

Se dig för!

Du var i vägen.

Okej…

Är det allt du har?

Vill du flyga snabbare?

Det där var grymt.

Släpp, idiot.

Det här var kul, bror.

Hit med fyran.

Jag måste tillbaka nu, bror.

Innan du går vill jag veta en sak.

Hur dog jag?

Du blev skjuten.

Jag fick oss att vända om för att rädda Spider.

Då var vi ju tvungna. Det var inte ditt fel.

Säg det till pappa.

Vi skulle inte ens ha varit där.

De tog oss för att jag inte lydde order.

Det är ju sån du är.

Jag älskar dig, brorsan.

Idiot.

Jag dödade min bror.

Vad som än händer…

får jag leva med det resten av livet.

Jag önskar att jag kunde göra det.

Jag önskar att jag fick göra det.

Men om jag får ett anfall under vattnet…

Då är du som jag utan mask.

Ska vi pröva och se vad som händer?

Akta stygnen!

Vad säger du nu, då?

Nej!

Hatets eld lämnar bara sorgens aska efter sig.

Mamma sörjde enligt gammal sed.

Hon besjöng sin sons liv under förmörkelsen varje dag.

För ljuset återvänder alltid.

Na'vierna har sitt sätt…

och pappa har sitt.

"Var tyst och håll dig sysselsatt."

Enligt revfolken ska havet rena en.

Skölja bort ens synder.

Vad har du där?

Du skulle samla gevär. Den där är obrukbar.

Fokusera.

Låt inte din mamma se den där.

Ursäkta.

Ursäkta!

Tuk!

Kolla.

Snyggt.

Vad är detta?

Tsireya?

Vad håller du på med?

Det här är en automatkarbin.

Här är magasinet med kulorna.

Det är tomt.

Tryck in…

mata fram…

och sen är det bara att peppra.

Den kan döda mycket skyfolk.

Keramisk mekanism.

Sköter man om dem håller de sig som nya.

Detta är inte na'viernas väg, Jakesully.

Du vet att metallvapen är förbjudna.

När man vidrör dem förgiftas hjärtat.

Eywa står oss bi.

Okej.

- Sorgetiden är inte över än. - Tuk…

Ni ska vara med er familj, inte samla såna där.

Din kvinna behöver dig.

Min son vilar med urfäderna på revet.

Det här är vårt hem.

Jag har lovat att försvara det

men kan inte bekämpa stridsskepp med spjut.

Vi sänkte demonskeppet.

Rosaskinnen fruktar oss nu.

Vi hade tur.

De har många fler skepp.

Nu har vi åtminstone de här.

Vi är tacksamma för ditt stöd, Jakesully.

Men vi behöver inte vapen

utan Sista skuggans ryttare.

Rid den stora toruk som du en gång gjorde.

När man rider på besten blir man själv besten.

Och ens blodtörst skenar.

Jag kommer inte att bli toruk makto igen.

Jakesully…

Du kommer alltid att vara toruk makto.

Kom, Rotxo.

Hörs jag?

Ja, vi hör dig klart och tydligt.

Vi har sökt igenom hela vraket.

Samt en 200 meters radie.

Inga döda na'vier, bara det som är kvar av besättningen.

Fortsätt leta.

- Utöka sökradien. - Ska bli.

Men jag har hittat en intressant ny alg.

Hör ni mig?

- Sully lever. - Det vet vi inte.

Plundrare kan ha hämtat liken.

Nej, han överlevde.

Han finns i en av byarna.

Ge mig bara ett skepp…

Du fick ett skepp. Det ligger på havsbottnen.

Med min besättning.

Döda, allihop.

Ni förde hit mig

4 biljoner mil

med ett enda uppdrag.

Att eliminera en enda man.

Jag backar inte.

Har vi fortfarande kontakt?

Satte de mig på mute?

Urfädernas själ finns i den här bågen.

Den var vår styrka.

Jag kan hjälpa dig laga den, Lo'ak.

Nej!

Den är förstörd!

Allt jag vidrör blir förstört.

De har aldrig kommenterat det.

Men det har legat där…

som en lurpassande thanator.

Jag vet att du aldrig överger din pilbåge.

Så…

håll dig på avstånd när den träffar.

Så, du håller med Ronal?

Jag skulle aldrig säga emot min man inför den kvinnan.

Jag är marinsoldat.

Jag möter inte skjutvapen med kniv.

Eller böner.

Vad ska jag göra?

Jag kan inte fly, inte strida…

Men just det!

Eywa står oss bi.

Vart var Eywa när vår son…

Jake!

Jag har ingenting här.

Inte mitt folk, inte min skog…

Till och med fars pilbåge är borta.

Allt jag har…

är min tilltro till…

att detta är Allmoderns plan.

Du har vår familj.

Du har mig.

Och jag älskar dig så mycket.

Du är bäst, Payakan!

Kolla här!

Det här är grymt!

Kom igen!

Sjukt häftigt!

Eller hur?

Jag trodde du var död.

Det suger att Payakan fortfarande är utstött.

Ja, efter att ha räddat oss.

Nej. Som tulkunerna ser det ansvarar han för de döda.

För alla som dog i striden.

Det är hans börda.

Jag är ledsen. Du räddade ju oss.

Det gör ingenting.

Vi är bröder.

För evigt, broder.

Alltid.

Pappa!

- Var är reservmasken? - I korgen, tror jag.

Var är reservmasken?

Den ska vara här. Leta upp den!

- Den är inte här. - Var är den? Skynda på!

- Kom igen! - Här, pappa!

Nej, Spider!

Andas!

Andas.

Djupt och lugnt.

Så där, ja.

Jag mår bra. Det är okej.

Idiot! Du måste vara försiktig.

"Försiktig" är mitt andranamn.

Ja, var försiktig, din lilla skit.

- Lägg av! - "Dum" är ditt andranamn.

Du måste vara uppmärksam.

- Säkert att du mår bra? - Jadå.

Vindfararna är här!

Vindfararna kommer!

Kom!

Kom!

Kom, Tuk.

Hallå!

Titta.

Du ser ju. Han tar inte mycket plats.

Bara han inte är till besvär.

Sätt er.

Kiri.

- Snälla Kiri… - Sätt er, barn.

Er mamma och jag har fattat ett beslut.

Du ska bo hos Norm i höglägret, Spider.

- Va? - Vindfararna tar med dig.

- Nej, pappa! - Det får han inte.

Du kan inte ha masken på dig dygnet runt.

Jag vill vara här hos er.

- Jag vet, men det är farligt. - Det är orättvist.