Las primeras 200 líneas.
HÄKTET
-Läget? God morgon. -God morgon.
Läget?
SEAN O'NEAL HAR RINGT FRÅN HÄKTET
Hej, Jay. Det är jag. Jag försöker en gång till.
Jag vet inte ens om det går fram-
-men jag undrar bara om du har hört nåt datum än.
Ring mig när du kan. Älskar dig.
HÄKTET
-Hailey. Hallå där, kom hit. -Hej. Vad är det?
-Sean O'Neal har ringt. -Jag vet. Jag ska ta hand om det.
Han ringde inte hit. Sean O'Neal ringde hem till mig.
-Va? -Han hade mitt hemnummer.
Randall svarade. Han hade ett meddelande till dig. Randall la på.
-Vad som än behöver göras... -Jag fixar det.
-Om du behöver hjälp... -Jag tar det. Säger du till teamet?
-Jag ringde i förväg. -Division nio?
Ja, skyddshäkte.
Det är bra så.
Du kom.
Varför tror du att jag inte har svarat på dina samtal i fem veckor?
-Jag antar att du är upptagen. -Nej. Jag vill inte prata med dig.
Samtalen upphör nu. Jag har gjort en lista på folk du inte får kontakta.
Om du försöker hitta mig, eller kontakta nån jag känner...
-Du och jag har mycket... -Det finns inget "du och jag"!
-Du räddade ju mitt liv. -Voight räddade ditt liv.
Vad du än säger, Hailey, så har du ett band till mig.
Om du ringer mig igen ser jag till att du flyttas till en värre plats.
En plats där det saknas skyddshäkte. Är det förstått?
Folk berättar saker för mig här inne.
De tror att jag vill höra det. De tror att jag...går igång på det.
Saker som jag vill berätta för dig. Saker du har användning för.
De tog en kvinna, Hailey.
-Vilka är "de"? -Jag vet inte. Om jag bara visste.
-Okej... -Beck.
-Vadå? -Det är hennes namn.
Samantha Beck. Det är allt jag vet.
Det är på riktigt.
-5021-H. -Låt höra.
Jag söker en adress, efternamn B-E-C-K, förnamn Samantha.
Jag hittar en Samantha Beck, kvinna, 33 år.
Ostraffad, adress: 1220 West 47th. Ska jag skicka uppgifterna?
Ja, var snäll och skicka. Tack.
Chicagopolisen, är det nån hemma?
Chicagopolisen!
Hallå där? Hur är det med dig?
Stanna, kom inte närmare! Snälla, stanna där!
-Stanna där! Rör dig inte! -Okej.
Okej. Jag ska inte komma närmare. Jag vill bara se så att du mår bra.
-Okej? -Okej.
-Vad heter du? -Callum.
Callum? Callum Beck?
Okej, Callum. Jag heter Hailey Upton. Jag är polis.
-Är det fler personer i huset? -Nej, de har gått.
-Vilka är de? -Männen som tog min mamma.
De sa att de skulle spränga huset om jag rörde mig.
Jag ska inte gå närmare. Jag sätter mig ner.
Jag sätter mig ner och ringer några vänner så att de kan hjälpa oss.
Du och jag stannar här tillsammans. Låter det bra?
Okej.
5021-H.
-Är Hailey kvar där inne? -Hon lämnar inte grabben.
Hon tror inte att hotet är verkligt, men killen är vettskrämd.
-Vad vet vi? -Pojkens mor Samantha äger huset.
Ensamstående, ostraffad. Ingen mer bor här.
Pojken sa att hans mor kidnappades av två män igår.
-Lämnade de bara kvar honom? -De kanske inte ville skada ett barn.
-Vi har fått grönt ljus. -Ingen bomb?
Inga sprängmedel, inga trådar, lasern är en vanlig laserpekare.
-Allt är fejk. -Vänta här.
Nej, snälla. Stanna där. Gå, snälla!
-Varför kommer det folk hela tiden? -Ingen kommer om det är farligt.
Okej?
Hej... Det är du som är Callum, eller hur?
Jag heter Hank och är Haileys vän. Vi jobbar tillsammans.
Du är ganska rädd, eller hur? Jag kan tänka mig det.
Våra killar har gått igenom hela huset, från tak till grund.
Callum. De här killarna är skickliga. De är de bästa som finns.
Det här är deras jobb.
Om de säger att det är säkert så finns det inga bomber.
-Det finns inget som kan skada dig. -De sa att det finns...
Jag vet vad de sa. Det är onda män. De är lögnare.
Jag tror att de visste...
Om de inte hade sagt nåt galet till dig...
...så hade du varit modig nog att jaga dem för att hjälpa din mamma.
Har jag rätt? Ja?
Jag ska visa dig en sak.
-Ser du den där? Callum... -Nej, nej, snälla. Stanna.
-Snälla, gå härifrån. -Jag ska inte komma närmare.
Jag vill visa hur säker jag är på att vi inte kommer att bli skadade.
Jag skulle aldrig låta dig bli skadad, Callum. Aldrig någonsin.
Kan du kliva ut ur fyrkanten? Kan du det?
-Nej, det kan jag inte. -Jo, det kan du. Du klarar det.
-Du klarar det. -Hailey har rätt.
Du klarar det.
Vet du vad vi kan göra? Det räcker om du ställer dig upp.
Kan du göra det? Okej?
Ja.
Du...
Du... Det var bra gjort.
Så där ja. Okej.
Nu ska du bara gå till mig.
Du kan ta min hand.
Du klarar det.
Kom igen. Så ja.
Så där ja. Wow. Det var inte dåligt. Mycket bra jobbat.
-Det är alltid vi två. -Varje söndagsmorgon?
Vi äter munkar, sen går vi till matbutiken.
-Och igår? -Vi gjorde samma sak.
Sen packade vi ut ur bilen.
-Genom bakre dörren? -Ja.
Plötsligt sprang de in.
De tog tag i mamma och skrek att hon skulle följa med dem.
-Såg du deras ansikten? -Nej.
De hade läskiga clownmasker.
Kunde du se deras hud på händerna eller halsen?
Var de vita som jag? Okej.
-Smala, stora? -Smala.
-Båda var väldigt långa. -Det är bra. Det är bra, Callum.
-Vad gjorde din mor när de skrek? -Hon slogs.
Hon ville inte följa med dem. Hon ville stanna hos mig.
Ja, så klart. Vad hände sen?
Hon började...skrika och sparka.
En av dem dunkade hennes huvud mot bänken.
En kille släpade ut henne.
Den andre killen... Han...
Satte han dig i den tejpade fyrkanten?
Kommer ni att hitta henne?
-Är du hungrig? -Skojar du? Han äter som en häst.
Tack, Callum.
-Varsågod, kompis. -Tack.
Var fan kommer Sean O'Neal in i bilden?
Jag vet inte, men han är nog inte inblandad.
Han vill ge mig ett lockbete.
Fängelsedirektören har översyn på hans samtal.
Samantha Beck kom inte till jobbet igår.
-Var jobbar hon? -Hegewisch, sin fars lastbilsfirma.
Han inventerade och visste inte ens att hon var försvunnen.
Han är på väg för att hämta Callum.
-Säg att vi har nåt. -Tyvärr. Ingen såg eller hörde nåt.
-Vi väntar fortfarande på kamerorna. -Hennes telefon har varit avstängd.
-Några kända hot? -Nej. Grannarna älskar Samantha.
De älskar hennes son, hon jobbar hårt, delar med sig.
-Och Callums pappa? -Dog i en bilolycka för fem år sen.
Vi ligger redan efter. 28 timmar och vi har inga ledtrådar.
Vi får utvidga sökningen. Kolla in hennes kollegor, pressa teknikerna.
Om nån har varit i det där huset den senaste veckan vill jag ha namnet.
Sätt fart. - Hailey.
Prata med Sean igen. Om han är inblandad - ta reda på hur.
Hur fan visste han om det annars?
-Du lyssnar inte på mig. -Jo, jag lyssnar.
Om du inte är inblandad får du ge mig ett namn. Nu. Ge mig ett namn!
-Först ska du gå med på en sak. -Så fungerar det inte.
Berätta för mig, annars gör jag ditt liv till...
Vadå, Hailey? Vad ska du göra?
Vad mer kan du ta ifrån mig?
Ska du byta min bur mot en annan bur?
Ska du beröva mig min isolering, se till att jag blir skjuten i skallen?
Du kan inte göra mig mer illa.
-Ge mig ett namn. -Det ska jag.
Om du lovar att komma tillbaka.
En gång i veckan, varje vecka.
Kom tillbaka så ska jag ge dig namn och fall.
Jag ska ge dig allt som psykopaterna här inne ger mig.
Jag ska bli din källa. Jag kommer att hjälpa dig.
Det kommer att hjälpa mig. Då blir livet du räddade värt nåt.
Då blir min pappas liv värt nåt.
Vi kan göra världen bättre. Vi börjar nu direkt med Samantha.
Du kan rädda henne. Du ska bara säga ja.
William Parker, en annan fånge i skyddshäkte, cellen bredvid Seans.
Parker pratar med Sean via luftventilerna, under måltider.
Enligt Sean tror Parker att de är likadana.
Så det är Parker som har snackat om kidnappningen?
Och Parker uppgav offrets namn för Sean?
Sean var vaken nog att be om mer detaljer.
-Varför då? -För att kunna delge mig dem.
Han fick fram Samanthas namn, men sen knep Parker igen.
Vi har det, samt att förövarna var Parkers vänner på utsidan.
Det kan bli ett problem. Parker är återfallsförbrytare.
Familj och kontakter tar tid att kolla upp.
Parker hörde om kidnappningen på häktet.
Förövarna ringde, skrev eller besökte honom. Börja där.
Chefen. Richard Beck kom precis hit.
Nej. Jag känner inte igen honom. Parker?
William Lee Parker, född i Morton, suttit inspärrad halva livet.
Jag känner inte igen honom. Knappast Samantha heller.
-Varför säger ni det? -Hon skulle inte röra sig bland såna.
Min dotters liv är väldigt litet.
Hon jobbar och åker hem och ägnar all sin tid åt Callum. Det är allt.
Kan ni komma på nån som ville göra henne illa?
Nej, självklart inte.
-Hur länge har hon varit borta? -Ungefär 30 timmar.
Det brukar sägas att man bara har 48 timmar på sig att få hem en person.
Är det sant?
Vad ska vi göra nu?
Jag har gett er allt. Parkers länkar till omvärlden var mötesrummet-
-telefonerna och hans mejl. Ni har fått allt det.
Vi går igenom det nu, men det är 47 namn. Det tar tid.
Tid vi inte har.
-Okej. -Tack.
No comments yet. Be the first to leave one.