Las primeras 200 líneas.
Jag skriver det här för att det inte ska bli glömt-
-men vem läsaren är har jag ingen aning om.
Danmark badade i sol.
Ingen hade kunnat drömma om-
-att landet stod inför sitt största och blodigaste nederlag.
Jag skriver om en bortglömd tid-
-och om Laust, Peter, Johan och Didrich-
Sofia, Karen, Dinesen, Einar-
-Erasmus, Alfred och tusentals andra-
-som föll offer för galningarnas glädjerusiga misstag.
Vi trodde på dem.
Jag är Inge, godsförvaltarens dotter-
-Lausts och Peters käresta. Jag är det sista ögonvittnet.
Jag är det förgångnas röst.
Då samlas vi här innan vi går vidare.
Det var här det hände, den 18 april 1864.
Danmarks armé stred mot preussarna. - Caroline!
Kan någon knacka Caroline på axeln?
I dag ser man inte mycket, några gropar antyder var skansarna låg.
Men...
...man kan föreställa sig, om man använder fantasin-
-att den preussiska hären stod redo där borta.
Danskarnas försvarsställningar låg runt oss här.
Är den någon som lyssnar? Vi har ju åkt ända hit.
Dybbøls väderkvarn.
Här utkämpade unga danska soldater en hopplös strid-
mot preussarna.
Dybbøls väderkvarn.
Det här är fina grejer.
Jag har ett halvt kilo, jag blir stenrik...! Vill du ha?
Du blir aldrig rik, Zlatko.
"Skans 4."
"I slaget den 18 april 1864 föll kapten S.U.R. Lundbye"-
-"vid 2:a regementet, jämte många meniga"-
"vars namn ej anges här."
Löjligt, en minnessten över de fallna...!
-Jag föll, ge mig en minnessten! -Idiot...
SÖDRA FYN, 1851
God morgon.
"Noak gjorde precis som Gud hade befallt."
Om det fanns två djur av varje sort-
fanns det två löss också?
Noak tog två stycken av varje levande djur.
-Men löss...? -De ingår i Guds skapelse.
-Men löss? -Man blir glad när de är väck.
Utan löss kan jag inte avlusa dig.
-För fan... -Inte svära!
Peter!
Det är därför som Danmark är i krig.
Ingen är så tapper som en dansk soldat.
Tyskarna lägger benen på ryggen. De från Slesvig böjer nacken.
Många av era fäder slåss.
Var stolta över dem, de försvarar Danmark.
Peters far är också med, men Peter kommer för sent.
Tyskarna försöker sluka Slesvig-
-som vargen lockar till sig vilsegångna får: "Följ med mig."
Men nej! För här ligger kungariket Danmark.
Det sträcker sig ända ner hit.
Slesvig är en del av Danmark, även om de inte vet om det än.
-Einar. -Talar de inte tyska där?
Jo, men det får de sluta med. Vi vill inte ha fler språk än danska.
Det var därför Gud gav oss flaggan. - Peter.
Ramlade den ner från skyn?
Den gode guden lät Dannebrogen falla ner till det danska folket-
eftersom han älskar oss mest.
-Hurra! -Hurra!
-Är du säker? - Fortsätt bara, så kommer det ut.
Jag gör det minst en gång om dan-
och lägger det i burken där borta.
Nu kommer det!
Titta.
Det är det som det blir barn av.
Men varför kan inte jag...
Lugn, det kommer.
Varför ringer de redan?
-Det är Didrich! -Soldaterna är tillbaka!
Jag var tolv år 1851-
-när soldaterna återvände från treårskriget.
De hade besegrat preussarna och upprorsmännen i Slesvig.
Alla i hela landet var överlyckliga.
Jag minns hur kvinnorna grät-
-när de återsåg sina söner och makar.
Och jag minns hur stilig Didrich var-
-när han kom ridande. Han såg ut som en prins.
Jag sprang barfota vid hans sida och beundrade honom.
Hans far och det fina folket-
hälsade honom med glädje.
-Där har vi hjälten! -Hurra!
Didrich!
Ser man på...!
Hämta konjak åt min son! - Stig in, min gosse.
Du bommade!
Förbannade tysk!
Mor?
Far?
Kom hit.
Hur många dödade du?
Det pratar vi inte om.
-Fler än Didrich, eller hur? -Lagade du stängslet själv?
-Ja. -Du är händig.
Peter läser böcker.
-Han går i skolan och kan skriva. -Ska du studera i Köpenhamn?
-Kanske. -Får vi en präst i familjen?
Hurra! Hurra!
Nå?
-Hur många nackade du? -Ungefär 120.
Hur mår du?
Satte du dig i respekt? Såg manskapet upp till dig?
Vill du fortsätta inom det militära?
Om du hade sett det jag såg...
-Vuxna män blev slitna i stycken. -Ja...
Jag stod bredvid min löjtnant, och plötsligt...
...var hans ansikte borta.
Det försvann, far. Det kunde ha varit jag.
Krig är alltid fruktansvärt.
Vet du hur det känns att se sig själv dö...
...varenda dag?
Men du lever ju. Om din mor hade levt, hade hon varit glad.
Du är ju tillbaka i ett stycke, frisk och sund.
I ett stycke?
Jag är inte frisk och sund.
Ta dig samman!
Det var inte många som såg ärren på Didrichs själ.
Vem vet vad folk döljer innerst inne?
Även de starkaste känner sig ensamma ibland-
-som ynkliga, gråtande barn eller märkliga demoner.
"Danmark är starkt."
"Lika starkt som de största."
"Ännu starkare."
"Men bakåtsträvarna, de konservativa"-
"och aristokraterna har makten."
Ditlev?
Ser du inte att jag arbetar, kvinna?
Käre Ditlev, vi måste ge oss av nu.
Tack, Emilie.
För helvete, Monrad. Du har ju talets gåva.
Jag behöver din hjälp mot de konservativa.
-Skärp dig. -Vad är det med dig, Monrad?
Vi måste ena landet, men du står och stammar.
Vår ledare står för instrumenten, du spelar musiken.
-Det hörs inte ett ljud! -Jag vet...
Du måste för fan tala i riksdagen!
Åkalla inte hin onde i min närvaro!
Vi har ett storslaget mål, och vi måste göra allt-
för att få tyst på de konservativa.
De älskar också den växande demokratin.
Den danska fanan vajar över Europa.
Vi är ett modernt, demokratiskt kungarike.
Om vi ska bli ett enat folk, så behöver vi...
...din vältalighet, Monrad.
Det är ju för fan det som du är så bra på - du och Grundtvig.
Herren talar till oss genom präster som du, eller hur?
Ta dig samman. Du är en mästare.
-Vad heter pjäsen? -Fru Heiberg... "Macbeth".
Din själ gör mig orolig.
Den är alltför mild-
och alltför full av mänsklig godhet-
för att ta makten.
Mäktig vill du bli, äregirighet saknar du ej-
men skyr det onda som hör till.
Du siktar högt, men fromt.
Du spelar ärligt-
men hoppas på oärliga vinster.
Lyss till ropet:
"Så måste du göra, om du vill målet nå."
Det du fasar för att göra-
önskar du inte ogjort.
Törs du ej följa begärets röst?
Vill du blott önska livets yppersta smycke-
-och förbli en ynkrygg i dina egna ögon?
Låter du din feghet besegra din längtan?
Du är som katten som ville fånga fisk-
men inte blöta ner tassarna.
Bravo!
Bravo!
Du fyller ju år i dag, så du får den här.
-Och... -Spara lite åt Laust.
Tack, Peter.
-Var så god. -Tack.
"Linnés Flora. De skandinaviska växterna."
Jag...bytte till mig den av en svensk.
Den är på svenska, men det lär du dig snart.
-Jag hittade ingen bok åt dig, Laust. -Det gör inget.
-Säkert? -Ja.
Den här kanske duger.
Se efter noga så att det inte är en preussare i andra änden.
Kom, Peter.
Den dagen sken solen på vår värld...
...som var oändligt liten.
Det enda jag såg var två smutsiga pojkar-
-och det enda de såg var mig, som en pelare vid havet.
Men den dagen skulle ingen av oss glömma.
Här får inga flickor vara, det är vårt hemliga ställe!
Precis, du har inget här att göra!
Era rövhål! Era stora...
...förbannade, skitiga grisrövhål!
-Vem är du? -Inge.
Den nye godsförvaltarens dotter.
Jag har lika stor rätt att vara här som ni!
Alla får vara här!
No comments yet. Be the first to leave one.