Knights of the Round Table

Översättning: Monica Vessberg

En dag tvingades Rom dra bort sina legioner från Englan...

...och därpå följde en mörk och farofylld tid för hela riket-

-för varje riddare härskade i sin borg-

-och alla stred de med eld och svärd mot varandra.

Mot dessa onda makter reste sig en ny kraft-

-som stod för höviskhet, godhet och ridderlighet.

Er frände har redan varit här.

Han är ännu här.

Englands drottning Morgan-

och hennes riddare Modred.

Här kommer Arthur Pendragon, hertig av Gwent!

- Gud vare med dig, styvsyster. - Gud må skona dig, styvbror.

Merlin den Vise har kallat oss hit. Möts vi som fiender?

Nej, som fränder - för att återupprätta tronen..

- Och vem av oss är kungen? - Uther Pendragons son!

Jag är Uthers enda, äkta arvinge. Han hade ingen äkta son!

- Din fader hade dock en son. - Född i skam!

- Morgan är den äkta arvingen! - Och Mordred vår laglige kung!

Vi mötas här för att den laglige kungen skall bevisa sin rätt.

Vad står det inskrivet på stenen?

"Jag är svärdet Excalibur."

"Den som lossar mig från städet är Englands laglige kung."

Är det rätt svärd? Varför visste blott Merlin var det fanns?

Kung Uther Pendragon yppade det för mig sista natten han levde.

Då tager jag vad som tillhör mig!

Ers majestät?

- Det är inte rätt svärd! - Det är rätt svärd.

Trolldom är vad det är!

Vi måste kalla alla riddarna till rådslag vid domarringen.

De skall se till att du blir hängd, trollgubbe!

Akta, så att du ej går samma väg trots att du är Morgans bror!

Vi mötas vid domarringen!

Kung av England!

Inte än! Du måste bevisa det i handling, inte med ord.

Sätt tillbaka det i städet.

Med flammande lans på en häst av luft

rider jag genom skog och dal

En konung från skuggornas rike har kallat mig till tornej

många mil bortom världens ände

nog är den färden sällsam

Nu är min mage lika tom som ett tomt löfte.

Är Arthur en skuggkonung?

Ånej. Han söker ära liksom vi.

Ack, käre Lancelot, hur långt vill du söka din sagoriddare?

- Arthur? Till världens ände. - Där är vi redan.

Ja, det ser ut som dödens dal.

Nej, jag hör livets sång, ljuv musik för mina hungriga öron!

Fyra män mot en höna. Ridderlighet, vänd bort din blick!.

Kom och sök en farligare fiende!

- Anden är villig, men köttet... - Möt mig vid domarringen då.

- Kommer kung Leogrance också? - Ja, men inte hans dotter.

Guenievre har bott i mitt hjärta ändra sedan vi möttes som barn.

Där kommer hon att finnas tills mitt hjärta upphör att slå.

Och jag ska göra henne till drottning över hela England.

Än är vi inte där! Nu är vi i Mordreds land.!

Vi måste färdas olika vägar, du över åsen och jag genom skogen.

- Så var det inte sagt. - Men nu säger jag det.

Faller en av oss i bakhåll, får den andre möta Mordred vid ringen.

- Rid med honom. - Nej, det är ditt blod de söker.

Rid med Bedivere! Annars rör jag mig inte ur fläcken. !

Är jag fosterfar till en åsna? Ja, rid i väg dåm i Guds namn!

I visdom, kraft var du min far vida mer än den som avlat mig.

Utan dig fördrar jag livet, med dig gläds jag åt det!

- Vilken väg rider Arthur? - Genom skogen.

- Jag skulle ju få guld så att jag teg? - Mot förrädare hjälper inget guld...

Ge honom hans lön!

Här skiljs våra vägar. Sänd bud när Arthur är död.

- Vart var du på väg utan mig? - Till rådet. Där vore du i fara.

Dit du går, går också jag. Behöver jag säga det?

Så sent du kommer, riddare! Jag har väntat sedan gryningen.

- Hur skulle jag kunna veta det? - Genom trollmakt.

Jag önskade en riddare skulle komma och föra mig bort i majnatten.

- Är jag den riddaren? - O ja!

- Och vad är damens namn? - Elaine från Astolat.

Kom närmare, du får rida om du vill.

- Vart för du mig? - Hem till dig om du säger var det är.

- Än vet jag inte vem ni är. - Jag är Lancelot av Sjön, i Frankrike.

- Varför har du kommit till England? - Jag söker hjälten Arthur.

- Och när du funnit honom...? - ...Så rider vi ut i den vida världen.

- Och vad ska du söka efter där? - Efter jättar och enhörningar...

Bortom England ligger isbjörnarnas land, och De lyckliga öarna-

-där alla är evigt unga. Det sjunger i alla fall Gareth harpspelaren.

- Har du någon käresta? - Nej.

Då ska jag bli din käresta, och en dag för du mig till De lyckliga öarna.

- Vad är det? - Ingenting farligt.

Kom fram och säg ditt namn!

- Vad vill du mig? - Varför gömmer du dig som en skojare?

En riktig skojarhop, ser jag! Dra era svärd innan mina vänner kommer!

Fem mot en är själve Arthurs takter!

- Är du Arthurs man? - In i döden!

Vems tur är det att falla härnäst?

Bakom dig!

Tack, min sköna!

Jag är på din sida!

- Strid för dem, du! - Aldrig!

- Jag ger mig! I ärlig strid! - Ärlig? Det var bakhåll!

Nu ska jag föra dig hem till middag.

Där är han som lade sig i!

- Tack för den hjälp jag ej behövde! - Tappra ord, men otacksamma.

- Du förstörde striden för mig. - Söker du en ny?

Ja, kom och betala din skuld! Med bredsvärd om du så önskar.

- Jag är hungrig! - Det här tar inte en minut.

Akta så hon ej får se en riddare dö!

Jag har aldrig mött din like.

I strid har du ingen överman.

Jag är Lancelot av Sjön - säg mig vem du är.

Jag är Arthur Pendragon.

- Varför krossar du ett gott svärd? - Det har slagit dig.

Jag skänker dig mitt. Må det tjäna dig hälften så bra.

My lord, så länge jag lever ska jag minnas denna stund.

Alla ben i min kropp värker, så jag ska nog inte heller glömma det!

- Säg vem du är, bondpojke! - Jag är ingen bondpojke!

Jag är Percival av Astolat, och jag letar efter min syster Elaine.

Förlåt mig, både du och din häst.

Där ligger jungfrun du söker och sover i godan ro.

Elaine!

Percival!

- Vi har letat efter dig överallt! - Jag har varit i en sådan strid!

Vi kämpade mot fem män... Riddaren här och jag.

- Riddaren och du? - Han och den andre mannen.

- Säg mig, vilka är ni? - Jag är Lancelot och han Arthur.

Arthur! Min härskare!

Låt mig få vara din man och följa dig som en vandrande riddare!

- Vad ska du söka efter? - Den heliga kalken Graal, herre.

- Ett högt mål för en som är så ung. - Hjälp mig att visa mig värdig det!

Om vår sak går väl, ska du komma till Camelot.

Om det blir krig, kom då och visa vad du går för på slagfältet.

Tack, herre!

Kom, syster!

Farväl. Jag ska vänta på dig tills du återvänder från De lyckliga öarna.

- Var ligger De lyckliga öarna? - Kanske i våra hjärtan...

Jag vet blott en ö, men den är inte lycklig.

- Det är den ö vi står på nu. - Tillsammans ska vi göra den lycklig.

Vi är inte många folk utan ett enda, förenade genom hav och fiender.

Vi har en stor gemensam sak - England!

- Blott vi kan rädda England ur faran. - Hur då?

- Vi måste få ett slut på alla strider! - Du är varken domare eller ledare!

Nej, men han säger sig vara det!

Ta er i akt! Han tänker störta tronföljaren!

- Jag begär bara min lagliga rätt! - En man som är av oäkta börd!

Lyssna på mig...

Englands rätte härskare är Englands lag...

...lika gammal som dessa stenar som restes efter solens mått...

...och stjärnornas gång. Varje sten stöds av sin granne.

Om varje sten kan stå upprätt, står de alla intill tidens ände.

Likadant är det med England.

Må granne stödja granne, så kommer världen att förbli som den är.

Jag är Marr, pikternas konung. Vem skulle våga kommendera mig?

Inte en, inte hundra, inte hundratusen... utan Englands folk!

I djupet av sitt elände, tyngda av hunger och fruktan ropar de på fred!

Han vill ha oss att tjäna bönderna som är födda till att tjäna oss!

Vågar Arthur tala så till kungar?

Är Marr, med sina pikter som härjar i England, en äkta kung?

Eller Mark och hans korniska pirater? Brian med sina slavskepp?

England har ingen äkta kung förrän rådet utnämnt en.

Jag ska bli kung av England...

...även om det måste ske med strid.

Vi har bågar och spjut, och även om ni plundrat folket på allt de äger-

saknar de varken vrede eller mod!

Förgör den lömska förrädaren!

- Varthän? Till Camelot eller striden? - Striden! Till jul är du kung!

Vart är ni på väg?

- Hem. - Skonade Mordreds män din by?

Nej, men jag svälter hellre ihjäl där än här.

Jag älskar den här hästen som min egen bror....

Du får gärna äta upp honom, om det kan ge dig hälften av Arthurs mod.

Behåll din häst...

- Jag vill ge dig en julgåva, Gawaine. - Med fickor tomma som din skalle?

Vad är det här då? God jul på dig!

- God jul, sir Gareth! - Ta det lugnt!

- Gawaine är i form idag! - Och Gareth är full av julglädje!

Lyckliga han! Själv håller jag på att rosta igen snabbare än mitt svärd...

- Hur är det ute? - Stelfruset. När anfaller vi?

I vår. Ingen armé i världen kan besegra både Mordred och vintern.

- Det här är som att långsamt dö. - Men vi kämpar redan.

Precis som om vi var på slagfältet.

Det här är den tid när man ger gåvor till dem man sätter högst-

-och jag sätter dig högre än någon annan man.

"Din vän är jag. Kalla mig blott det. Till minne av vårt brödraförbund."

Kristus är född!

- Känner alla till planen? - Ja, alla har fått sina order.

- Mordred ska minnas denna dag! - Må detta svärd ända hans liv!

- Kan de inte uppbåda fler än så? - Lama och lytta...

England är redan vårt!

Död åt Arthur!

Se, Arthur är död!

Segern är min!

Arthur lever! Än kan vi segra!

Tillbaka!

- De drar sig tillbaka! - Förfölj och dräp dem!

Nu har vi dem! Sporra hästarna!

Ned med Arthurs drakbaner!

- Nu har han vunnit sina sporrar! - Ja, hundrafalt, Percival!

De faller som äpplen i stormvind!

Segern är vår! Lever Arthur, Englands konung!

- Väljer ni Arthur till er kung? - Ja!

I sin nåd låter han er alla gå fria från straff-

-på det att ni må hålla fred i England.

Jag har handlat orätt. Må jag få tjäna Arthur som hans riddare.