Labou

Ni kommer kanske inte att tro på vad jag ska berätta för er.

Men vid kvällsmaten på tisdag verkar det sant.

I slutändan så handlar berättelsen om tro.

Ibland är det enda som krävs för att hitta det man söker-

lite tro.

Så lyssna noga och avgör själva.

Förr i tiden bodde alla sorters människor i New Orleans.

De älskade att ha kul, och hade det ofta.

Människorna spelar en roll i den här berättelsen.

-Inte enbart om dem, utan om... -Pirat.

Han sägs vara tre meter lång.

Med eld i sina ögon.

Jag såg hans skepp på Mississippi.

Ni lyssnar aldrig.

Och det sägs...

...att han har skatter.

-Hur mycket? -Är det guld? Juveler?

-Är piraterna farliga? -Vad vill han i New Orleans?

Bara ha er gästvänlighet. Lite mat och dryck.

En plats för mina män att vila.

-Hur ska du kunna betala för det? -Jag har resurser.

Ni kommer att bli väl kompenserade.

Är ni den hjärtlösa piraten som har färdats på de sju haven?

Vackra kvinna, mitt hjärta slår precis som ert.

Jag har bara sett tre eller fyra hav.

Skatten tillhör min släkt och stals för flera generationer sen.

Det finns i säkerhet på mitt skepp och ska skeppas hem.

-Hur mycket? -Mycket än du kan tänka dig.

-Ombord på ditt skepp. -Det lämnar hamnen i morgon.

Skatt.

-Ta honom. -Vänta.

De trodde att LeRouge var en ond pirat-

-som gjorde fel som stal det som tillhörde honom.

De trodde det var rätt att stjäla tillbaka från honom.

Tro är märkligt.

Vi ger oss ut till havs. Hissa ankar.

Hissa storseglet.

Er sort är inte önskade i de här delarna.

Alla ville ha skatten. Några för äventyret andra för rikedomen.

Några för alla andra ville ha den. Det sorgliga är att ingen fick nåt.

LaRouge visste inte att en orkan var på väg mot Mexikanska golfen.

Oftast passar inte båtar och orkaner ihop.

Inte ens piratskepp.

Vissa säger att han lämnade Mississippi, men återvände aldrig.

Andra såg det blåsa av floden och landa i träskmarken.

Hur som helst, så hittade ingen skatten.

Det gäller även LaRouge.

Han tappade taget om rodret och förlorade båten.

Enligt legenden, som det alltid låter-

-så hemsöker kapten LeRouge utloppet.

Han letar efter sin älskade försvunna skatt.

Därmed föddes legenden om...

Bayou Bob? Heter kapten LeRouges spöke Bayou Bob?

Jag tyckte att din berättelse var bra tills den blev inkonsekvent.

Varför inte Louisiana LeRouge eller Kapten Cajun?

Bayou Bob? Fanns det ens ett B i hans förnamn?

Alla vet att spöket i träsket heter Bayou Bob.

-Är det en legend? -Nej, jag har själv sett spöket.

Osannolikt. Även om syner har varit en del av folksägner-

har de aldrig dokumenterats.

Det finns inga bevis på livet efter detta.

Det går inte att vetenskapligt bevisa spöksyner.

-Va? -Han tror inte på dig.

Jag har sett honom och vet var han finns.

-Toddster ljuger inte. -Bevisa det. Vi vill ha en bild.

Bilder kan manipuleras. Vi behöver faktiska bevis.

-Vem är du egentligen? -Gavin Thompson.

Jag heter Emily Bryant. Toddster låtsas att han inte känner mig-

men han brukade slå min bror.

-Ni vågar inte se ett spöke. -Gavin vill nog se.

-Såvida han inte förvränger fakta. -Han menar ljuger.

Senast jag såg honom så hemsökte han Salomonhuset.

Vi ses på Jackson Square om en halvtimme. Om ni vågar.

Jag har sagt att du inte ska stå på min parkering.

-Låt mig parkera närmare dörren. -Var inte dum.

Vi måste ro hem det här. Visa ditt stridsansikte.

-Visa mig, pojk. -Stridsansiktet.

Det är min pojk, det. Bara affärer.

Tack för din tid, borgmästaren.

Tacka inte ännu. Jag kan kasta ut er när som helst.

Det här måste vara bra.

Borgmästare Adams, Exploitech vill ha stadens godkännande-

-att få köpa 480 hektar mark öster om Salomonplantegen.

Vi tänker bygga landets största oljeraffinaderi där.

Med vår toppmoderna teknik blir Louisiana världsledande.

Och årligen skapas ekonomisk utveckling med miljontals dollar.

Intressant.

Marken är privatägd.

Det flesta kontrakten har ägts av staden sen början av 1900-talet.

-Marken har inte kunnat brukas. -Den är hemsökt.

Bayou Bob kanske inte vill ha er i träsken.

Vi hade trott på vandringssägnerna-

-om de inte hade stått i vägen för miljontalsdollar.

Men om marken skulle vara till salu så skulle många vara intresserade.

Vi hoppades att ni skulle se fördelar med en hemlig auktion.

Mycket hemlig. Kolla in det, borgmästaren.

-Är den miljömässigt säker? -Modellen.

Raffinaderiet är 100 procent säkert.

-100 procent. -Ge eller ta 50 procent.

250 000 nyanställda kommer att rösta på Adams.

Mr McDowell, Reggie. Vi kan säkert komma fram till nåt.

-Du är verkligen punktlig. -Jag ville följa med.

Är han bara en mobbare?

Han är sinnebilden av det.

Jag trodde inte att ni skulle komma.

-Vad är det? -Mor vill att jag är förberedd.

Jag tog med allt vi behövde: Ficklampa, rep, tuggummi...

Hoppas du har med kalsonger för Bayou Bob...

Sa du Bayou Bob? Ni kommer att få problem.

-Vi letar efter ett spöke. -LeRouge.

-Han vill inte bli störd. -Han vet att han finns. Berätta.

Jo, han finns. Se till att lämna honom ifred.

Det behövs bevis om vi ska tro på att LeRouge finns.

Leta upp honom. När ni ser honom-

-säg då till era vänner att hålla sig borta.

Vet ni det snabbaste sättet att hitta honom?

Jag måste vara hemma halvtio. Spöke eller inte.

Det bästa sättet är att leta efter skatten.

Han kommer att hitta er om ni snokar efter den.

-Nu drar vi, Jack. -Jag heter Gavin.

Man får inte ta med kartorna. Det finns bara en kopia.

-Säg till när ni är klara. -Tack.

-Varför är det så tyst här? -Det är ett bibliotek.

Det här är bortkastad tid.

Tror ni att det finns ett X?

Om legenden stämmer måste skeppet finnas där.

Den påstådda skatten har varit försvunnen i två århundraden.

På den tiden har många flyttat till New Orleans, men ingen skatt.

Vi måste ta bort platser där folk har varit.

Vi börjar med att ta bort vägar, hus och parker.

Hade det funnits ett piratskepp där så hade nån sett det.

Vi måste leta upp en plats där ingen har varit.

-Salomonplantagen. -Vad var det jag sa?

Vi vill titta på en karta över de lokala utloppen.

-Skattletare. -De ser mer ut som cowboys.

Man kan inte låna kartorna. Det finns bara en kopia.

De är populära i dag. Ni får vänta på er tur.

Vi kan inte låta dem få den.

-Männen vill också se kartorna. -Vi är klara.

Vi letade efter nåt som är mindre dammigt.

-Vi ska inte... -Nu går vi.

-De är skattletare. -De kommer inte långt utan den här.

Tänk att du gjorde det. Nu är vi illa ute.

Jag ska lämna tillbaka den.

-Vem har sagt att du ska ha den? -Skulle du ha den?

Ingen kommer nånstans utan den andra.

Bibliotekarien blir inte glad.

De söker problem.

Där ligger Salomons ställe.

Bayou Bob lär bo där.

-"Bor"? -Ska du vara på mig hela dagen?

-Det finns på min del. Vi kollar. -Var glada att det är ljust.

Ingen vet vad som händer när det blir mörkt.

Vi har några timmars ljus. Det kan hålla spöket borta.

-Vänta. -Hej, Gav.

Todd! Vilken röra.

-Vi behöver batterierna sen. -Vi ska inte vara ute så länge.

-Vilken unge. -Okej.

Det låter som en ursäkt för att fega ur.

Chansen att finna skatten är större än att hitta ett spöke.

Hur som helst. Nu är det dags för lite mat.

-Jag älskar Krispy Kreme. -Ser jag ut som en mattant?

Jag har med mig äpplen och beef jerky. Vill du ha?

Socker!

-Gick det bra? -Det var inte där sist.

-Det här stället verkar farligt. -Två bebisar.

-Nån verkar ha bott här. -Troligen piraterna.

-Spökpirater äter inte soppa. -Eller behöver skydd.

Hur förklarar du det, då?

En skattkista.

-Det liknar en tvätt korg. -Det är plast.

-Det är en leksak. -Vad konstigt.

Spela inte dum. Du la hit det för att skrämma oss.

-Det är inte mina saker. -Vems är det då?

Det är mina.

-Det är dags att gå hem. -Det var inget spöke.

Det var LeRouge.

Om LeRouge köper sina piratkläder i en maskeradbutik...

-Ni blev livrädda. -Det blev du med.

Jag är inte rädd för en pirat. Spöke eller inte.

Det menar du inte.

Ska ni redan gå?

Vägen är åt det hållet.

Kackerlackor. De blir mer ambitiösa för varje århundrade.

Bry dig inte om dem. De är borta. Hissa ankar.

Solen går ner och skatten väntar.

Varför börjar ni inte skrika? Här är vi, LeRouge.

-Varför låter telefonen så mycket? -För att mamma ska höra.

-Är hon fängelsedirektör? -Låt honom vara, Todd.

-Jag heter Toddster. -Okej.

Sparar batteriet tills det är täckning.

Det börjar bli sent. Mina föräldrar blir arga.

Hoppas de tycker att i morgon är tidigt.

Vi är mitt i träsket. Ingen väg eller telefon och pirater efter oss.

-De var två och en var spöke. -De är kvar där ute.

Och än värre... Alligatorer.

Ska vi sova här i den öppna terrängen?

Nej. Där.

Jag har aldrig campat tidigare.

-Är nåt på tok, Todd? -Jag är bara hungrig.