Love Is Blind: Sweden (Love is Blind: Sverige)

Om jag hade suttit här nu och gråtit, och berättat om bilkraschen,

sen så kommer det in en ny kille och inte gråter,

inte blir emotionell, inte har det här att prata om…

Skulle inte du känna: "Jag hade en bättre, djupare kontakt med han innan"?

Ja eller nej vill jag bara ha på den.

Där skulle jag säga att du har lite tillit till oss kvinnor, att vi inte kan…

Men det är ju samma sak därute bland kompisgänget.

Den som mår sämst får mest uppmärksamhet och man tycker att den är djupast.

Nej, jag tror inte det alls.

Man kan ha ett djup utan att ha gått igenom ett trauma.

Du kan vara öppen för att prata om jobbiga saker. Det är ju att ha ett djup.

Men det inte finns så mycket jobbiga saker i mitt liv.

Det är inte så att du föddes och nu är du här.

-Du har haft ett nästan 40 år långt liv. -Ett fantastiskt liv!

Det har ju hänt saker i ditt liv och jag vill höra om dem.

Jag är på en bra plats i livet,

och jag behöver ingen som tar mig därifrån.

Jag menar mer så här, eftersom du känns som en människa som vill hjälpa…

Du är medmänniska nummer ett här.

Hade jag haft nånting som jag behövde hjälp med,

då hade du och jag kommit närmare varandra på ett djupare stadium snabbare.

Bara för att det inte finns nånting som är ett trauma

eller nånting som är jobbigt så innebär inte det att jag är ytlig.

Jag skulle nog inte säga att jag har upplevt dig som ytlig…

Men nu när vi pratar blir jag lite orolig för det känns som att du uppfattar mig…

Det känns som att vi missuppfattar varandra lite.

Mm.

Jag menar att jag vill lära känna dig mer.

Inte att du måste lista dina trauman i ordning.

Nej, vad bra. Tack.

Ja, jag ska reflektera över det här och notera lite efteråt.

-Gör det. - Jag behöver det.

-Jag hoppas att vi ses snart igen. - Ta hand om dig nu.

Det ska jag göra. Ha det fint. Kram. Hej.

Shit… Fan då.

Jag tror inte att jag ligger i hennes toppskikt längre.

Det är svårt att liksom tävla mot de som faktiskt har varit med om nåt.

Hon kanske vill ha nån som hon kan lägga handen runt och hjälpa lite.

Jag är rädd för det.

Hur har det gått för dig?

- Jag har haft en knasdag idag. - Mm.

Jag känner mig lite förvirrad, och så känner jag mig lite missförstådd…

Ja.

…av en av killarna. Eller han målade upp en bild av mig

som jag inte tyckte stämde.

Det var som att jag letade efter nån att ta hand om

och att jag letade efter nån som jag ska typ, rädda.

Det kändes konstigt.

Men sa ni typ så här: "Men vi pratar vidare om det här…"

Alltså… Vi har inte sagt att vi ska ses igen

men vi har inte sagt att vi inte ska ses. Jag måste tänka på det.

Jag behöver bli bättre på att lyssna på vad jag känner.

Det ska vara ditt enda fokus, för du är här för din skull.

Att åka ut så här tidigt är jättejobbigt.

Det är det som är värsta. Det är så jäkla tidigt.

-Det är inga potentiella som du känner… - Nej.

Idag har det varit lite tungt, känner jag.

Jag hade jättegärna pratat vidare med Ibrahim

men det blev inte så.

Jag tänkte nog Daniel, trodde jag med dig.

-Kanske nånstans där. -Jaha. Ja.

Jag vet inte om han är en för…

…stor personlighet för mig.

Ja… Men du behöver inte liksom, lämna.

Du kan fortsätta att prata och se om det leder nånvart.

-Ja… Sant. -Ja… Mm.

-Okej. Hej då. - Nu går vi, tjejer.

- Let's go. - Lycka till!

Jag känner ändå att jag har kommit hit av en anledning.

Det är att jag vill träffa nån.

Och om jag inte ger det 100 procent, då kommer det inte hända.

- Det kommer att gå bra, gumman. -Ja. Tack!

Jag ser fram emot att träffa Daniel idag, så får vi se hur det känns efteråt.

Men jag vill känna mig som någons första val.

Jag vill sitta där och känna att den här personen har valt mig.

Att inte vara någons andra val.

-Halloj! - Hallå, Daniel. Det är Johanna.

Är det bank-Johanna?

Bank-Johanna?

Eller vad var det? Du… Nej, det var… Jag blandar ihop alla här nu.

Ja, det var inte bra.

Vad… Då ska vi se. En sekund här bara.

-Jag jobbar som event och sales-manager. - Event och sales-manager?

Det är ju jag från Sydney.

Ja, just det.

- Kommer du ihåg vem jag var? -Ja, nu så.

- Vi hade… Nu föll myntet ner. -Nu föll polletten på plats.

Första dagen blev du Australien…

Du hade redan flyttat in då.

Då hade jag redan flyttat till Australien. Ja.

Och nu har du glömt bort mitt namn. Oj då. Det vänder fort.

-Jag blandar ihop, det gör jag. - Ja.

Men alltså, du är 37 år.

Ja, 38 om två veckor.

Det är ingen ålder på en häst, men…

-Men jag är väldigt glad i livet. - Ja.

Jag… Alltså, jag känner ändå att livet bara har börjat.

Jag träffar ju hellre en som har levt lite än nån som precis ska börja leva.

Då vet man ju oftast vad man vill och inte vill ha.

Ja, men exakt.

Och det är det som är grejen i det här experimentet.

Jag söker ingen att gå och lägga mig med.

Jag söker nån jag vill vakna med, liksom.

- Det var fint. -Ja.

Det var så kul att du sa det där.

Jag har alltid sagt att jag vill ha en partner

som jag kan se mig sitta på altanen med

på en sån här gunga, när vi är 80 år

och bara skratta åt livet, liksom: "Vad… Fasiken, vad kul vi har haft."

Ja, och jag skulle hellre vilja köra mina sista 25-30 år i typ Australien.

Gungandes i en stol.

Kanske ta över mosters vingård. Sitta där och pimpla.

-Eh… -Leva livet.

Ja. Leva livet.

Vill du veta vad jag heter i efternamn?

- Om du vill ta det, så. -Jag heter Daniel Fjäll.

-Ja, det blir jobbigt för dig och mig då. -Varför då?

-För jag heter Johanna Storm. -Heter du Johanna Storm?

-Ja. -Nej, men Fjällstorm. Fatta vad coolt.

Då ska vi ju sno det.

-Ja, eller Stormfjäll. - Ja, eller Stormfjäll. Vad coolt.

-Alltså… - Vad fan.

-Okej, så vi heter olika väder. -Jag vet.

Gud, vad härligt.

Jag fick en dålig start men det känns som att du har förlåtit mig.

- Jag är inte så lätt… - Lättkränkt?

Nej, exakt. Det är mycket du kan säga utan att jag bryr mig.

Gud, vad bra.

Hur har jag missat det här?

För det har jag ju gjort lite grann. Men jag tror att han känner likadant.

Att jag kanske inte alltid har varit hans favorit.

Så vi kanske klättrar på varandras "tycka om-lista".

-Har det gått bra? -Ja, ja. Ja, ja, det har gått jättebra.

Det har gått fint. Det var roligt.

- Vem var det nu? - Du får inte säga till de andra.

-Jag hade Johanna där… -Ja.

…och det kändes jättebra.

Det här är jobbigare än vad jag trodde.

Känslor som man inte kan rå för bara sköljer över en.

Jag har ju lagt alla mina ägg i en korg nu

och det är klart att det är läskigt, men…

Jag kommer inte nöja mig med att känna mindre än vad jag känner för Aniela.

Och jag kommer inte att göra det för någon annan.

Håll tummarna för mig, grabbar. Fan.

-Den här är viktig för mig. -Kör hårt.

Man blir ju nyfiken. Hon har säkert tre dejter till innan mig.

Kanske fler, till och med.

- Mot dejterna. - Och en framtida man.

Och en framtida man.

Alltså jag har ju längtat hela dagen efter att prata med dig.

Jag har tänkt på dig hela natten, i princip.

Det är säkert många känslor som hinner dyka upp hos henne innan hon träffar mig.

Pulsen jag hade när jag skulle in i rummet…

Herregud. Vem är den här tösen?

Åh…

Herregud.

Varje gång man har gått in genom dörren så har man hoppats att det var du.

-Tack! -Du har varit nummer ett hela tiden.

Gud, vad glad jag blev nu.

Det är så mycket tankar. Det är som en tvättmaskin i huvudet.

Alltså, jag har skitkul. Jag njuter av varje dejt.

Jag vill inte sålla ut för fort.

Samtidigt så är det svårt att inte liksom… Fästa sig lite, vid vissa.

Just nu kanske det pirrar lite extra för Ibbe, men…

Det stressar mig att han har gett mig så mycket bekräftelse.

Det är allt eller inget nu. Jag ska ge henne min mp3-spelare.

Jag hade en låt med hennes namn, smeknamn, på min mp3 utan att jag visste det.

Jaha.

Jag låg ju där och lyssnade på musik och så spelades låten "Annie".

Och jag är inte särskilt vidskeplig överhuvudtaget

men det kändes ändå lite speciellt, tycker jag.

-Grabbar? -

-Lycka till, Ibbe. - Hejdå!

Jag kom inte hit för att träffa nån, bara.

Jag kom hit för att träffa den jag vill gifta mig med.

Går det bra så ses vi väl imorgon, men annars åker jag väl hem.

-Hej. -Hej.

- Hej! -Hej. Hur är läget?

Det är bra. Hur är det med dig?

Du fattar nog inte vad jag har genomlidit idag.

Alltså…

Hur… Hur har du haft det idag?

Jag har haft det bra.

-Det är mycket känslor i det här. -Ja, jag fattar det.

-Men jag är glad att sitta här med dig. - Ja, detsamma.

- Har du skickat in hörlurar? - Ja.

-Det är några låtar… - Mmhm.

…och så finns det en liten surprise där i början.

Okej, då slår jag på den här då. "On."

Ska jag… Ska jag lyssna på hela låten?

Nej, nej, nej. Jag tror att det räcker med första… Första.

-Alltså… - Ja…

Alltså fattar du hur sjukt det är att jag hade den låten?