Dunderklumpen!

© 2006 GK-FILM STUDIO AB. All Rights Reserved.

Det var midsommarkväll i Jämtland.

Och det var alldeles stilla.

Himlen och fjällen och skogarna-

-speglade sig i det klara vattnet.

Och solen... Solen ville aldrig gå ner.

Det här är sjön, det här är ön-

-det här är landet där allting kan hända.

-En sån sagolik kväll, hör du. -Fantastisk.

-Ska du ha kaffe? -Ja tack, gärna det.

Å, vad skönt.

Du, har du tagit in några blommor?

Nej, jag tänkte göra det, men det var så mycket humlor.

Jag nändes inte plocka in dem.

-Det är mycket humlor nu. -Ja, de är söta.

Har du tänkt på att humlorna har en liten päls på ryggen?

En brun, varm päls som kanske känns skön att ta på.

Har du varit och tittat i barnkammaren?

Camilla sov som en stock. Klockan är elva.

-Vet du var pojkarna är? -Är hon elva?

Ja, det är ju midsommarkväll. Både ljust och...

Det är mystisk med Jens att inte han är hemma.

-Här är socker. -Vilken ljuvlig kväll. Tack.

Jens? Var är du?

Kom hem.

Han är inte långt borta.

Jens!

-Titta. Du, en humla. -Ja, titta.

Suga på socker antagligen. Där får du, lilla humla.

Och lite saft på vore väl gott, så det blir sött och fint.

Du är törstig också, ja.

Ät nu då.

Han verkar hungrig.

God mat. Jag ska bara kolla hans varma, bruna päls. Vad mjuk.

Äntligen.

Äntligen ska jag få leka.

Vilka små gull. Vad de ser goda ut.

Vad fin han är.

Mitt hjärta pinglar. Jag måste känna på det.

Hej. Jag är Dunderklumpen.

En-Dum-En tror att den där näsan är en morot.

Huvaligen. Du var en rolig en.

Dig vill jag ha.

Å, en sådan fin björn.

Dig ska jag blåsa liv i.

Nu föddes jag

och jag är jätteglad

men se, vem är du

god dag

Oj, du var en god liten krabat.

Hopp.

Tror ni han slog sig?

Nej då.

Har du för stora byxor?

Jo då, han blir rolig han.

Kom, du. Kom du, prickbyxe.

Tänker han stjäla oss?

Om jag inte frös så mycket skulle jag klättra ur den här korgen.

Nämen, se. Lilldocka, du får rum här i konten.

Kom, så får du sova här i näverkonten.

-Jag vill inte. -Jo. Kom nu får du sova i konten.

-Nä! -Va? Jo.

Nä!

-Jag vill inte. -Jo, men snälla du. Kom nu.

Annars måste jag tvinga dig med armkraft.

Och jag är stark. Huvaligen.

-Jag vill ha godis! -Det är nybakad tunnbröd i konten.

-Nähä, det gör det inte alls. -Jo, det är sant.

Det tror jag inte. Jag kan väl titta efter, då.

Va? Vad är detta för en mackapär?

En skattkista?

Ja, det är ju inte så tokigt.

Jens!

Jens! Vi ska sova nu, Jens!

Jens!

Du måste hem och lägga dig!

Camilla sover redan!

Hallå? Var ända in i attiraljerna är han?

-Hjälp! -Camilla!

Camilla! En-Dum-En måste räddas!

En-Dum-En sitter liksom bara och driver på sjön!

Camilla!

Hjälp!

Rädda En-Dum-En!

Jens, kom hem! Klockan är snart tolv!

Jens!

Hej, lilla humlan. Bor du i en blomma här i skogen?

Nej, jag bor i Skåne egentligen, men jag har flugit fel.

Du, humlan, flyg upp och spana efter Jens, är du bussig.

Här får man minsann slita, men okej.

Jag hänger väl med dig. Här får man ju söt och god mat.

Å, vilken båt.

Jag som blir så sjösjuk bara när jag dricker vatten.

Chefen, jag har sett dem.

Jag såg en mystisk båt med skumma figurer-

-och Jens på en flotte med en killing.

Och de jagar varann över sjön. Följ mig, chefen.

Tänk, att det alltid ska hända mig.

Jens! Kom nu!

Jens!

Vänta!

Jens!

Jens, vänta! Jens, jag kommer!

Jens! Vänta, Jens!

Vad gör du?

Släpp leksakerna! Det är mina och Camillas!

Jens! Vänta!

Kom hem, så får du saft och bullar! Ja, våfflor, då!

Eller pannkaka! Med olika sylter!

Jens!

Jens!

Kom tillbaka!

Vart tog du vägen?

Hej, hallå?

Du, vem är du egentligen?

Vem, vem, vem, vem, vem är du?

En-Dum-En tror att han är jultomten, att vi är julklappar i hans säck.

Lyckligt är det barn som får mig.

Jag vill ha glass, jag vill ha glass! Jag vill, jag vill!

Köpa glass i skogen?

Brallor och pannkaka. Det här kan bli farligt.

Vill han kanske åt mina brallor?

Utan mina fantastiska brallor är jag värdelös.

Jag vet precis var vi är. 150 grader mot nordväst eller nästan tvärtom.

Jag stoppade en värmemeter i munnen, och pulsen är två miljoner grader.

Och jag är inte klok.

Men vem är du som bär på det tokiga gänget?

Du är en rolig en, du.

Vem jag är? Jo, det ska jag berätta för dig.

Jag är Dunderklumpen

ifrån Dunderklumpen

det är ett jämtländskt fjäll

och varenda kväll

fast jag var så snäll

var jag så ensam

Och när jag var ensam då dansade jag på det här viset.

Ensam Dunderklumpen

sjöng på den där stumpen

aldrig lekt med nån

därför blev jag sån

en sorts vagabond

nu har jag tagit er

Och varför jag har tagit er, det är för att få vänner.

Får jag dansa med dig, Lejonel?

-Och med dig, Docka? -Men vem är du?

Vad har du gjort i hela ditt liv när du var ensam?

Men det ska jag tala om. Men först måste jag ha en orkester.

Pellegnillot, du kan väl spela munspel.

Och, Docka, du kan spela spindelväv.

Och En-Dum-En kan spela hammare och spik.

Och Lejonel, du får spela på sågen.

Bra, Lejonel.

Och själv spelar jag på stubben och så dansar jag.

En, två, tre, fyra.

Jag är 42 år gammal.

Men jag kommer ihåg när jag var två år och tio år och 32 år gammal.

Har ni förstått? Jaså, inte det?

Jo, jag menar att jag är alla de människorna jag har varit.

Ibland känner jag mig som en ettåring och då gör jag så här:

Och ibland jag blir fnittrig som en femåring.

Och ibland då kan jag vissla som en treåring på det här viset.

Och ibland kan jag bryta en gren som en 30-åring.

Och ibland skjuter jag med slangbella som en tioåring.

Och jag kan ryta "undan gubbar!"-

-som en 40-åring. Och jag kan leka med nalle.

Och jag kan slåss med björn i skogen.

Har ni förstått nu då?

Jag är alla de jag har varit förut.

Ja, sån var jag när jag var ensam. Jag lekte med mig själv.

Femåringen inom mig blev som 40-åringen.

Ja, jag är 42 olika människor. En för varje år jag har levat.

För jag var så ensam, så ensam.

Men nu har jag ju er och är aldrig ensam mer. Aldrig.

Sjung med Dunderklumpen skaka glatt på gumpen

spela på nånting

allting häromkring

låter någonting bli glada för

känner du dig trumpen lek med Dunderklumpen

aldrig är man skraj

om man lattjar laj

lattjo lattjo laj med Dunderklumpen

Hej, pilt. Jag är den flygande, skånska polishumlan.

Kan du gå på två händer? Jag kan gå på en hand.

Jo jo, man skulle ha blivit polishelikopter.

Humlan anropar chefen. Humlan anropar chefen. Här är han.

-Jens, är du där? -Ja, men jag måste skynda mig!

De är här borta! Jag hörde hur de sjöng!

Chefen?

-Hej, Humlan. Har du sett något? -Ja.