Californication - Third Season

Detta har hänt:

Jag älskar dig, Karen,

och jag vill tillbringa resten av livet med att reta skiten ur dig.

Vill du gifta dig med mig, Karen?

- Så ni är officiellt ett par igen? - Tills vi schabblar till det igen.

Det kan hända närsomhelst.

Kastar du bort 15 års erfarenhet för att man strular till det en gång?

Fick du sparken?

- Charlie Runkle. - Daisy.

Jag har försökt att få ett möte med Ronny Praeger.

- Porrens Spielberg. - Jag ska se vad jag kan åstadkomma.

Vad häftigt. Och du kan vara lugn. Jag suger av dig.

Nej, vi ska hålla det affärsmässigt.

Jag är Knullbergets konung!

Det är ingen självbiografi.

Det är en redogörelse för vår sexuella relation.

Skriven av mig som en satans roman.

- Lew Ashby. - Hank Moody.

Jag har ett bokavtal. De vill att jag skriver om varför allt jag rör vid blir till guld.

Nej! Du gjorde det inte!

Lew!

Vart ska du?

Jag ska turnera runt i vårt vackra land med Knull och slagsmål.

- Mödrar, lås in era söner. - Och äkta män.

- Vi gjorde ett stort misstag. - Nej.

Jag följde med dig i bilen den kvällen, och vi försökte fortsätta där vi slutade.

Jag kan inte stanna.

Det är okej, pappa. Det var bra så länge det varade.

Jag vill skiljas. Jag vill vara med Daisy.

Du har knullat min man.

- Vi kanske ska ta paus. - Jag har precis lämnat min fru för dig!

Du sa ju att jag fick ta allt.

Men oroa dig inte, lille vän. Vi låter min advokat lösa det.

Han är väldigt duktig. Vi ses, Runkle.

- Det är han. - Vem?

- Vad vill du? - Jag ska träffa Becca Moody.

Jag har fått ett jobb. I New York.

Du borde följa med. Jag kan inte leva utan det här.

Det känns taskigt att sära på dem nu.

Gör inte det, då. Åk du, jag stannar. I slutändan handlar allt om henne.

Jag önskar att du inte hade sagt allt det där.

- Hurså? - Det får mig att älska dig ännu mer.

Hank?

- Hank - Ja.Hän

- Har du precis... - Nej.

- Det gjorde du visst! - Inte jag.

Hank...

Okej, kanske för ett ögonblick.

- Herregud! - Nej...bli inte sur.

- Du somnade. - Jag slumrade. Knappt.

- Inuti mig. - Kanske. En sekund.

Det säger inget negativt om dig.

Eller om din vagina. Den är ljuvlig.

Den är varm och skön...inbjudande, rymlig och samtidigt tillmötesgående.

Den är uppnosig men inte oförskämd, om du vet vad jag menar.

- Ett härligt ställe att rulla ihop i. - Och somna.

- Herregud, var är mina jävla kläder? - Inte så bråttom.

Jag kanske är trött, men jag är även otroligt hård just nu.

Kände du? Jag spände precis kukmuskeln.

Ganska häftigt, va? spänner igen och igen och igen.

Vad är så farligt med att slumra lite?

Det är inte så lätt att vara ensamstående farsa.

Jag måste upp tidigt för att göra morgonmat och få iväg ungen till skolan.

Sen måste jag hem och brottas med en tom sida.

Och innan man vet ordet av

är det dags för hämtning igen.

- Hört talas om bildelning? - Sen måste jag...

fixa nån någorlunda hälsosam kvällsmat.

Jag måste övervaka datorn och sms-aktiviteten. Det är utmattande.

Jag hinner knappt bli full numera.

Ursäkta mig.

- Var det där... - Nej, du har fel.

- Men... - Du har fel. Glöm det.

Jag trodde du skulle hålla dig orörd, för mamma.

Hon är en vän. Vi gör saker vänner gör.

Praktiskt taget sover.

Så bra. Jag dömer inte.

Mamma håller sig inte orörd för dig.

- Va? - Inget. Glöm det.

Vad gör ni här förresten? Ni skulle ju på bio.

- Vi stack. - Det var så jävla dåligt, Hank.

Hank? Jaså?

Nä, du kallar mig mr Moody, fröken.

Mr Moody.

Vänta nu. Ni är ju höga!

- Pappa, sluta! - Säg var ni fick gräset ifrån.

Jag ska döda den jäveln. Berätta.

- I din skrivmaskin. - Jag visste det!

Helvete.

Okej. Fan. Ge mig vad du har.

Langa hit det. Allting. Jag tänker väga det där.

Vänta, mina damer. Jag är inte färdig med er.

Jag vet att jag inte alltid föregår med gott exempel,

men ni är alldeles för unga för att hålla på med sånt.

Det som sägs om gräs är sant. Det är en inkörsport.

Det kan vara en inkörsport till rätt häftiga saker.

Men det kan leda till fattigdom, hämmad ungdom, manbröst.

Tycker ni det är kul?

Försvinn med er. Fortsättning följer, unga dam.

LITTERATURKRITIKERN

- Tjena, chokladprinsessan! - Vem ska du träffa?

- Runkle. - Vems onkel?

Runkle. Charlie Runkle.

Jaså, den söte flintisen.

Den där posen är inte direkt förtroendeingivande

för din enda klient.

Det är den satans ekonomin, Hank.

Du kan inte skylla allt på ekonomin, skithög.

Inte? Kan jag skylla den för att ingen vill publicera din bok?

- Struntprat. Folk älskar mig. - Ingen, Hank. Inte en själ.

- Vad fan, Runkle? - Jag vet inte.

Jag har samlat kommentarer hela dan. För lång, för självupptagen,

för hatisk, för kvinnofientlig.

- Den är för mjuk, för giftig. - Skulle det vara dåliga saker?

Jag tror knappt att jag säger det, men studiorna, då?

Nej. De nappar inte heller.

Hollywood vill inte ha nåt av den obotfärdige saten

som gav dem Crazy Little Thing Called Love Ett...

- Hank. - ...och Dos?

Jag sa åt dig att leka snällt. Jag sa åt dig att inte knulla regissörens fru.

Jag sa åt dig att inte lämna en brinnande påse med din avföring

- vid producentens dörr. - Jag tycker fortfarande det är askul.

Det är för jävla synd, Charlie.

Jag hade verkligen behövt få in lite cash just nu.

Pengarna för Ashbys bok räckte inte så långt.

Ja, ja. Ställ dig i kön, ditt rövhål.

Jag gladde mig också åt Hank Moodys nya bok.

Vadå "han vill hitta en ny tid"?

Hälsa att jag gnager av hans pyttekuk och ger den till katterna!

- Runkle, sluta runka nu. - Den blir aldrig tröttsam, Sue.

Hank Moody, min chef Sue Collini.

Ett nöje att ha dig hos oss på the Harry Greenberg Agency.

Nöjet är helt på min sida. Uppenbarligen.

Din kille, Runkle...

När man snackar om en storhet, va...

Verkligen?

Den här killen är en hingst! Och hans huvud...

Man vill bara slicka på det och se vad som kommer ut.

- Snälla, låt bli. - Givetvis inte. Det vore opassande.

Vi tar en drink senare.

Jag och Hank ska göra nåt tillsammans.

- Vi har inga planer. - Jo, det tror jag visst.

Nej, det är jag rätt säker på att vi inte har.

Utmärkt. Till ditt förfogande, Sue.

Bäst att du laddar med kolhydrater. Vi går på djupet.

Collini. ..utgår.

Vad var det för ny plåga?

- Hej. Det är Rip van Winkle. - Hej!

Jag tycker vi borde testa igen.

Jag slumrade bara. Jag är fräsch som en nyponros.

- Beccas pappa, eller hur? - Usch.

Det beror på vad hon gjort för att reta dig.

Becca? Nej, hon är underbar. Det är hennes pappa som retar mig.

Ta en kölapp.

Jag hälsar att du väntar. Alltså om jag ser honom.

- Felicia Koons. Chelseas mamma? - Jösses.

Läget. Hank Moody.

Jag undrar hur det kommer sig att min dotter korn hem hög igår.

- Är du säker på att hon var hög? - Jag vet hur en hög tonåring ser ut.

- Jag är collegelärare. - Skit. Spelet är över.

Det är inte min sak att lägga värderingar

på dina fritidsaktiviteter,

men du kanske skulle se till att inte ha gräs tillgängligt?

Vad mer måste jag oroa mig över? Har du vapen hemma också?

Ja, men jag har dem i frysen. Bredvid heroinet.

Du har rätt. Jag schabblade. Jag ska inte göra om det.

Jag har det bara för min starr.

- Far. - När man pratar om hon-trollen.

- Får jag hänga med Chelsea hem? - Nja...

Det beror på Chelsea

och hennes ljuvliga "alldeles för ung för att vara mamma" här.

- Mamma? - Visst. Varför inte?

- Hämta henne senare. - Okej.

Stanna på middag. Vi får gäster.

Nej. Jag leker inte så bra med andra.

- Det skulle inte sluta väl för någon. - Det är sant.

Om vi ska hämta ut de här två från fängelset då och då i framtiden,

är det väl lika bra att vi lär kanna varandra lite bättre.

Korn dit. Lämna gräset hemma.

Ska bli, lärarn.

Och så det här med huset.

Jag vill bara ha min andel.

Det har varit ute till försäljning i flera månader nu. Det blir inte sålt.

Om inte du drog hem varenda arbetslös skådis i LA

med en cougar-fetisch till mitt hus, hade du kunnat fokusera på att sälja det.

Det är vårt hus.

Och om inte du var upptagen

med att köra in din arga pinne i varenda förlorare du kommer över,

hade vi aldrig varit i den här soppan.

Kan jag få ett jävla amen?

Allt jag säger är...

Jag har inte råd att betala hyra och bostadslån samtidigt.

Han gömmer pengar. Jag vet det!

Det finns inget att gömma! Hon snortade allting!

- Du jobbar som agent igen! - Jag jobbar mot provision!

Det är patetiskt, Charlie.

Jag vet. Det är enda sättet jag kunde komma tillbaka.

De rullade ju knappast ut röda mattan åt mig.

Jag undrar varför. Just det.

De kanske var rädda att du skulle runka över den.