Santa Clarita Diet

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Bet du av fingret? Vad löste det för problem?

Det var ett misstag.

Hur biter man av en kroppsdel av misstag?

Jag försökte hålla masken när jag var med Carl,

som jag för övrigt inte dödade.

Det ger du inget för, okej.

Jag bet på naglarna och plötsligt - kras.

Herregud.

Du stressäter dig själv. Såg nån dig?

Nej, jag virade in det på toan.

När jag kom tillbaka hade investeraren gått.

Det är ett jämnt bett.

- Kan det sättas tillbaka? - Jag vet inte.

Det kanske finns nåt sätt.

Gummiband, förlängningssladd... Påsförslutare?

Nej.

Billy Joel-cd, Blockbuster-kort...

Titta, en av våra stressbollar.

"Ingen stress när du jobbar med äss."

Jag är nog rätt så jävla stressad.

Är det här din tå?

- Jag ville inte slänga den. - Den borde inte vara i skräplådan. Den...

Vi kan nog lägga den här så länge.

Det enda bra var att Carls presentation gick så illa

att investeraren vill höra min idé.

Vi två ska presentera den för honom i morgon.

Nej. Du kan inte vara nära Carl. Du biter av delar av dig själv.

Carl kommer inte. Han blev så förödmjukad

att han sa att han ska golfa med alla levande presidenter.

Han visste att han gick för långt.

Carl kommer kanske inte då, men det blir hundra möten till.

När projektet är över är du bara en mun på en stol.

Herregud, Joel.

En mun jag ändå stolt skulle kalla min fru.

Jag ger inte upp om projektet.

Jag vill inte sluta leva bara för att jag är odöd.

Helvete.

Vart tog det vägen?

- Herregud. - Hittade du det?

Abbys napp.

- Herregud, hennes "mi-mi". - Jag vet. Så fort.

Helvete.

Jag fick sms:et om musslorna. Strålande. Jag letar efter Japopo's leverantör.

Vi är upptagna.

Bara snabbt. Jag hittar inte leverantören online, men har en plan.

Vi går till Japopo's och låtsas vara far och son i ett skaldjursföretag.

Vi är arbetspartner, vänner, familj.

Min fru har tappat fingret.

I en krabbtina? Det kan bli svårt att få in,

men bra att du tänker på storyn.

Jag hittade det!

Och vi har myror.

Kom in, då.

Tror du vi kan fixa det?

Min tå satt aldrig kvar.

Din tå ruttnade loss, så den var döds-död.

Fingret gick av, det är mer levande-dött.

Kan vi fixera det kan det bli som vanligt igen.

- Och om inte? - Du kan skylla på en olycka.

Vi tänkte oss en krabbtina, eller hur, "pappa"?

Vi låtsas inte vara far och son i skaldjursbranschen.

Han tror att jag gör en dokumentär om drickspengar.

Storyn är bra, men jag har tagit på mig alldeles för mycket.

Visst, jag fattar.

Det gör inget.

Okej, försök nu.

Jag kan bli av med delar och sätta tillbaka dem.

Som en snögubbe.

Våra liv blir bara bättre och bättre.

Ta det försiktigt i några dagar.

Månader? Sekunder? Jag vet inte.

Men håll det torrt. Eller fuktigt?

Var det här en reaktion på din chef?

Ja, han var en nedlåtande skitstövel igen.

Skicka dit Abby med en bricka. Hon fixar till honom.

- Vad menar du? - Ja, vad menar du?

- Brickgrejen. - Vilken brickgrej?

Vilken brickgrej?

Tänk att Abby slog en kille med en bricka.

Vi har så mycket på gång. När tar det slut?

Vi har många bollar i luften.

Hur klarar jonglörer det? De har fem saker på en gång.

Och farliga saker. Motorsågar, knivar...

Jag såg en jonglör jonglera med en mindre jonglör.

- Hur är det farligt? - Den lille ville inte.

- Var det en del av föreställningen? - Jag såg inte början.

Jag menar att det är svårt att jonglera massa saker,

särskilt saker som inte vill vara där.

Vad har vi för plan?

Vi vet allt, men hon vet inte det.

- För en gångs skull har vi överhanden. - Äntligen.

Vi går in, frågar henne hur skolan var och låter henne nämna brickgrejen.

- Smart. - Ja.

Jag kan höra er.

- Fan. - Jävlar.

Abby, är du där inne?

I så fall vill vi prata med dig.

Herregud. Kom in!

Hej!

Hörni, jag har lite otvungen ärlighet att dela med er.

Jag slog nån med en bricka.

Tja, nu vet vi det. Men vi vet inte hur du tänkte.

Han var jävlig mot sitt ex online.

Folk kan vara jävliga, Abby,

men om de inte har kniv kan du inte anfalla dem så där.

Du dödar och äter folk.

Jag gör det för att jag måste.

Jag slog honom för att jag måste.

Din mamma är sjuk. Den jämförelsen är kränkande.

- Eller hur? - Ja.

Jag är orolig för din framtid. Du kan bli relegerad.

Det blir jag inte. Rektor Novak fick ingen att prata.

Inga lösa trådar. Det lärde jag mig av era misstag.

Okej, vi är dåliga på mord. Jag tycker att det är positivt.

Det jag tycker är mest upprörande är att du inte tycks ångra dig.

- Det gör jag inte. - Inte alls?

- Ska jag ljuga och säga ja? - Självklart inte.

Eller hur?

Vad händer med henne? Uppfostrar vi ett monster?

Jag vet inte. Hon har sett så mycket galet på sistone.

Jag borde inte ha slitit serben i bitar framför henne.

Jag kunde ha hanterat det annorlunda.

Jag dödade hennes bästa väns styvfar och la kroppen i vårt badkar.

Det säger jag inte på hennes bröllop.

- Åh nej, det sipprar från mitt finger. - Herregud.

Inbillar vi oss bara? Tänk om vi inte kan hålla alla bollar uppe.

Det måste vi.

Det är så överväldigande.

Abby, att stoppa en musselpest, och jobbet har blivit konstigt.

Vår nya sheriffgranne utreder mordet på vår förra sheriffgranne.

Jag önskar du kunde äta kyckling.

Okej. Högsta prioritet är att få Abby på rätt spår igen.

Så i morgon tar vi henne till pojken hon slog

- och får henne att be om ursäkt. - Bra.

Som den store jonglören Francisco Garibaldi sa:

"Med rädsla i hjärtat och knivar i luften

fokuserar den vise jonglören på ett enda blad."

Vad är det med dig och jonglering?

Jag såg en cool dokumentär om en jonglör. Du borde se den.

- Jag tänker inte se den. - Den har en bra vändning.

Berätta.

Han hade fyra fruar och 18 barn, och de visste inte om varandra.

Han jonglerade med både bollar och familjer.

Så galet. Den hade jag gärna sett.

- Du kan fortfarande se den. - Nej. Du förstörde det.

Att ni faktiskt gör så här. Ber ni era offer om ursäkt?

Sluta jämföra våra beteenden.

Om du en dag får barn och ett virus och börjar döda folk

lär du uppskatta vilket bra jobb vi gör.

Precis. Sen ringer du och bara:

"Mamma, herregud, det är så svårt." Och jag svarar: "Mm-hm."

De senaste veckorna har vi inte fokuserat på föräldraskapet.

Men nu ska vi vara mer aktiva.

Lektion ett är att när man skadar nån...

- Du menar döda? - Det här gäller dig.

När man gör fel tar man ansvar.

Som att överlämna sig till polisen?

Fortfarande du. Man ber om ursäkt.

- Till sörjande släktingar? - Jag är klar. Din tur.

Säg förlåt, annars tar vi Ipaden.

Pressa mig till att säga nåt jag inte tror på är bra föräldraskap?

Du erkänner att det är föräldraskap.

Okej då. Låt oss få det överstökat.

Pampigt hus. Fint från gatan.

Går det här bra ger vi dem vårt visitkort.

Hej. Vi är... Joel och Sheila Hammond.

- Så ovant att använda våra riktiga namn. - Ja.

Du känner vår dotter Abby.

Jag har sett henne.

Hon kom hit för att be om ursäkt. Inte sant, Abby?

- Det stämmer. - Det låter som om du inte vill det.

Nej.

Häftigt. Kom in.

- Vilket snyggt hus. - Det vet vi, för vi säljer massor.

Exklusiva hus, som det här.

Herregud.

Jag är hälften av ett skaldjurs- leverantörsbolag drivet av far och son.

Jag är sonen.

Hur som helst, pappa kan inte komma.

Inte för att han är frånvarande, långt därifrån.

Vi gör mycket ihop. Tennis, ordlekar...

Ibland sitter vi tyst bredvid varandra och det är också okej.

Vad vill du?

Vi vill bli din nya skaldjursleverantör.

Vi kan börja på prov. Vi kan börja med musslor.

Vem köper du musslor av?

- Vi serverar inte mycket musslor. - Du kanske hänger med fel musselfiskare.

Vad heter din musselkille?

- Varför tar du upp musslor hela tiden? - Gör jag? Det var du som nämnde dem sist.

Jag vet inte vad det här är, men du borde gå.

Vi respekterar ditt beslut att behålla...

Vem sa du att din musselkille är?

- Stick. - Mycket bra.

Vågar jag?

Den där korven luktar jättegott.

- Det är den sista. - För all del.

Så. Det Abby kom för att säga var...

Christian, jag är verkligen ledsen...

...att nåt gick så fel i dina förhållanden till kvinnor