Sightseers

CRICH, SPÅRVAGNSMUSEET

BLUE JOHN-GROTTAN

FOUNTAINS ABBEY

MOTHER SHIPTONS GROTTA

PENNMUSEET

RIBBLEHEADVIADUKTEN

Mamma? Mamma?

Mamma.

Mamma?

Mamma...

Mamma!

Mamma, mamma!

Mamma?

Hur är det med dig?

Jag tänkte bara på Poppy.

-Hon var min enda vän. -Å, mamma!

Jag är din vän.

Du är ingen vän! Du är bara en släkting.

Jag är 34 år! Och jag har hittat nån som gillar mig, och jag gillar honom.

-Och jag ska på semester med honom. -Du rymmer.

Från din...skuld!

Gör inte så med Poppys koppel, mamma.

-Du har alltid haft fint hår, Tina. -Det är ganska tjockt, eller hur?

Jag har alltid beundrat ditt tjocka hår eftersom mitt är så tunt.

Jag tror att du har en del kluvna hårtoppar.

Det får du hålla ögonen på.

-Har du fler väskor som ska med? -Jag kanske behöver fler handdukar.

Du har inte berättat för mig att din mamma är konstnär!

-Titta på det här! -Gå inte in dit, Chris. Kom ut!

-Vad gör ni? -Jag beundrar din konst, Carol.

-Ingen får ju gå in i mitt rum. -Chris sa just att du är begåvad.

-Det är privat, ingen får titta. -Ingen tittar i din helgedom, mamma.

-Ska jag lämna dig här med penslarna? -Jag ska bara sitta ner en stund, ja.

-Jag kan tänka mig en kopp te. -Det ska du få, mamma.

-Nu stänger jag dörren. -Det blir bra.

-Hej då! -Hej då.

-Allt väl? -Ja.

Jag har alltid velat ha en kille i min säng!

Jag har alltid velat vara i den här sängen.

-Det här är Jonty. -Han får mig att tappa lusten.

-Jag gillar det här rummet. -Gör du? Jag hatar det.

Varför det?

-Jag gillar sakerna. -Barndomsminnen.

Men om allt förstördes skulle det kännas bra.

-Hur var du som liten? -Olycklig.

Gillade du inte skolan? Inte jag heller.

-Hurdan var du i skolan, Chris? -Ett ingenting, jag var som osynlig.

-Ditt röda hår? -Det är ett problem.

-Det är ju inte osynligt. -Nej, men jag ville vara det.

-Att resa med honom är inte tryggt. -Det är tryggt!

Jag känner till många som upplevt mycket tråkiga saker i husvagnar.

-Som vem då? -Som Louise.

Hon ramlade ju ut ur den.

Du har gått alltför långt med honom alltför fort. Du känner honom knappt.

-Du verkar inte...lita på honom. -Det gör jag inte.

-Låt honom bara sköta sitt. -Vad är det han gör, då?

-Han packar. -Hur mycket av våra saker har han?

Han har inget som är ditt, mamma. Var inte fånig.

-Tandborste? -Ja.

-Och en tvättsvamp? Paraply? -Ja.

-Tvättpåse? -Ja.

-Vad är det? -Potpurri.

-Varför? Vi behöver inte potpurri. -Jag kan nog inte vara utan potpurri.

-Din semester får en kvinnlig touch. -Ja, det hoppas jag.

-Sluta titta på min rumpa. -Jag tittar inte på den!

Den bara kom i in i mitt synfält.

Milady.

-Hej då, mamma. -Du kommer tillbaka.

-Om en vecka. -Vi ses då, Carol.

Hon kommer hem oskadd, oroa dig inte.

-Du samlar på snökulor, eller hur? -Jag tycker inte om dig.

Okej... Vi ses, då.

-Visa mig din värld, Chris! -Vi börjar med spårvagnsmuseet.

-Mörderska! -Det var en olycka, mamma.

-Det var du också. -Lyssna inte på henne.

Det blir 32,99.

-Extrastarka. -Att du bara kan!

-Det skärper sinnet. -Poppy älskade mintpastiller.

-Hon fick diarré av dem. -Minta mig!

Håll i er, tack.

Detta, mitt herrskap, är en av cirka 1 200 spårvagnar av typen E 1-

-som Londons landsting låtit tillverka-

från 1912 och framöver.

Av dessa 1 200 spårvagnar finns endast två kvar.

Rörlighet är ju nyckeln till personliga möjligheter.

Därför gillar jag Abbey Oxforden, som husvagn.

Så jag är kapten över mitt eget öde.

Ursäkta mig... Du har tappat ditt omslagspapper.

Ditt omslagspapper...

Du har tappat ditt omslagspapper, sa jag!

Såg du? Såg du...!

HÄR STANNAR MOTORBUSSAR

Nåt sånt väntar man sig inte.

Han var en gris, Chris. Påklädd gris. Låt inte det förstöra semestern.

Om ett barn gör så är det begripligt, men han är en vuxen man!

Och han beter sig så inför barn!

På en plats med kulturminnesmärken!

-Jag kan bara inte... -Ät lite scones nu.

De har inte bevarats i århundraden-

-för att såna där kräk ska få använda dem som toaletter!

Hyssja inte åt mig.

Tina Read, er mor är i telefonen.

Jag får gå och kolla vad som är på tok.

Du väntar väl här?

Jag kan inte njuta av museet om du mår så här, då får jag åka hem.

Chris står och ser på mig.

Nej! Jag får väl åka hem, jag kan inte låta dig må så här.

Hur är det? Men hur är det?

-Vad har hänt? Vad sa hon? -Jag måste hem.

Varför det? På grund av henne?

Blue John-gruvan imorgon, pennmuseet. Du ville så gärna se det.

Jag har vouchers också, två-för-en på en restaurang.

De går ut om en vecka, det är nu eller aldrig.

Han gick bara rakt ut, Chris, och det var inte ditt fel.

Du kanske har rätt. Jag är bara så förtvivlad, för hans familjs skull.

-Din mamma kanske hade rätt. -Om vad?

-Om allt! Om allt... -Chris!

Han har förstört spårvagnsmuseet för mig nu.

-Minta mig. -Va?

Du hörde. Minta mig!

Kära mamma! Jag åker inte hem.

Yorkshire är fint, inte alls som du sa.

Folk kan le, och min pastasås finns att köpa.

Sängen är kort men Chris är en lyhörd älskare.

Jag hoppas att du kan vara glad för min skull. Kram, Tina.

De har två platser kvar:

En vid Dingley Dell och en vid dassen.

-Han kör mot Dingley Dell! -Jag vill dit!

-Jag ska ta Dingley Dell. -Kan vi inte köra om?

-Vänta bara, jag ska göra det. -Kör om dem, den vägen.

-Jag ska, vänta bara. -Kör bara runt den.

Titta inte på dem, Chris.

Ta er i arslet!

Jag är bäst. Fatta!

-Ser du det där? -Ja.

Stoppa in den i det lilla hålet där borta.

-Varför det? -Strunt i det, bara gör det.

-Okej? -Det lilla hålet...

Det lilla...hålet.

Vänd den så att den passar in i den lilla delen där.

-Det hålet... -Jag gör det! En sån fånig kontakt.

Jag har aldrig sett på maken.

Så, ja! Bra.

Jag ska bara ta hand om det där.

-Chris... -Vad då?

-Det är lite otäckt, eller hur? -Ja, det är det.

Jag trodde inte han skulle dö.

Under en husvagn finns mycket som kan döda.

-Jag kommer att få mardrömmar om det. -Du ska inte in under nån husvagn.

Du ska sitta i förarsätet.

I bilen, med mig.

Inte som förare, utan i passagerarsätet. Jag kör.

Det är ganska så nedsölat...

Så, nu är den så gott som ny.

Det här är precis så som jag hade tänkt mig det.

Ingen som lägger näsan i blöt, ingen som nästlar sig in i mitt inre.

Jag måste få ordning här...

Den där eken, till exempel.

Den är inte svekfull, nedvärderar inte ens femårsplan.

-Var ska jag ställa den, då? - Det där trädet kan inte...

...gömma ens saker för att retas.

Det trädet håller inte på med nån nedrig mobbning-

-som gör att man måste sluta på jobbet.

-Jag har nåt att erkänna. -Chris! Tål du inte vete?

-Vi är inte bara på erotisk odyssé. -Inte det?

Det är förstås en stor del av det, men...

-Jag skriver på en bok. -Gör du?!

Jag har tagit ett sabbatsår från jobbet för att hitta min egen röst.

Men jag har haft lite skrivkramp, kreativitetsförstoppning.

Jag träffade dig på capoeiran och insåg att du är den musa jag behöver.

-Är jag din musa? -Ja.

-Vad tycks? -Jag har aldrig varit musa förut.

Jag har aldrig haft nån musa förut. Det är toppen.

-Tack. -Väl bekomme.

-Vad handlar boken om? -Jag går in i mitt inre...

...och antecknar efter hand.

Fantastiskt. Jag är så nöjd med det jag skrivit.

-Knack, knack. -Hej.

-Har ni funnit er till rätta? -Ja, tack. Det är en fin plats.

Inte illa, va? Jag går bara rundan. Beklagar ståhejet.

-Det är festival på yurtaängen. -Vilka är de?

De är shamaner, ett slags präster.

Från Portsmouth. Det är bara en liten festival, så de blir nöjda.

-Hur länge ska de trumma? -Bara i kväll.

-Tack ska du ha. -Ha det så bra.

Angenämt.

Han verkade trevlig.

Yurtor...

-Här finns en bäck. -Jag behöver stövlar.

Jag var här med min förra flickvän.

Ja... Här var den.

Det här är ett dike, Chris.

-Vi hade väl plats vid Dingley Dell? -Jag vet, älskling.

-Vi står vid toan! -Det kan vara rätt så praktiskt.

Det är väl en Sterlinger från sent 90-tal?

-Sterlinger från sent 90-tal? -Ja.

-Hur mycket bensin går det åt? -Inte så farligt mycket, faktiskt.

-Mindre än med andra äldre modeller. -Det har du nog rätt i.

-Vår slukar mycket bensin, eller hur? -Ja, vi älskar den.

Har ni nåt emot att vi tar oss en titt på insidan? Går det för sig?