Continuum

-I tidigare avsnitt: -Det hände aldrig. Inte nånsin.

-Det är en agent här. -Kolla upp avdelning sex.

-Jag skyddade dig och du ljög. -Det var inte personligt.

Grattis till vinsten.

Jag såg dig vid avrättningen. Du är från framtiden precis som jag.

-Vad gäller det? -900 kilo hemligt sprängämne.

Vi ska skriva historia tillsammans. Striden har bara börjat.

Det finns fler tidsresenärer här. Jag menar frilansare. Mr Escher...

Det var jag som skickade dig till det förflutna. Du anar inte varför.

-Du skuggade mig. -Var är Kagame?

Kagame var i huset när det sprängdes. Han sa att när han dog

så ville han att jag skulle efterträda honom.

Nej!

Släpp ut mig härifrån!

Släpp ut mig! Gud! Nej!

-Nej! -Kiera, hur är det?

-Mitt huvud värker. -Jag har medicin i min väska.

Det känns som om något är fel med mitt CMR.

-Ditt CMR? -Mamma?

Kom, hjärtat. Jag mår bra. Förlåt att jag väckte dig.

En misslyckad nedladdning eller ett hårdvarufel.

Oroa dig inte. Det blir bättre.

-Kan vi prata om det här? -Nej.

Kagame var mycket tydlig. Jag ska ta över Liber8.

Du har bevisat din lojalitet, men tänk på vad den lojaliteten innebär.

Du kan inte göra det.

Jag känner dig bättre än Kagame. Du kan inte skjuta mig.

Om du inte kan få den du vill...

Fan!

Undan!

Ingen förändring.

Ladda till 300.

Flytta er.

Ingen förändring.

Han är död.

Fyll i journalen. Bra jobbat.

Vad fan var det?

-Flytta på er! -Ur vägen! Undan!

Sonya!

EN VECKA SENARE

Hallå!

-Här får bara behörig personal vara. -Lugn, vi har behörighet.

Du såg ingenting, förstått?

Då kan du sticka.

-Var det det sista? -Ja.

Förlåt att jag inte hjälpte till, men vi körde en räd i Warcraft.

-Varför behövde du flytta så snabbt? -Det var dags för något nytt.

Du, alltså...

Javisst. Förlåt. Jag glömde.

Jag har inte allt. Jag går till bankomaten i morgon.

Det är jag.

Det här är mitt fjärde meddelande. Din mobil kanske är trasig.

Vi måste prata om meddelandet från...du vet vem.

Ring mig.

-Vilket meddelande? -Gör inte så.

-Du ville träffa mig. Här är jag. -Ska jag vara tacksam?

Med tanke på hur du utnyttjade mig och sedan avfärdade mig,

så tycker jag att tacksamhet vore en passande reaktion.

Du är inte bättre själv.

Du dök upp på båten efter smällen.

Jag bjöd in dig och du låg lågt några dagar.

Hej. Jag tar en likadan.

Du försvann bara. Nu låtsas du som om inget har hänt.

Inget hände ju. Jag har en känsla av att du ofta beskrivs på det sättet.

Mitt uppförande kanske bara beror på en djupt rotad osäkerhet.

Den hämmar mig känslomässigt.

Du är mycket bättre än så. Det trodde jag i alla fall.

Tack.

Vad var det för ett meddelande? Varför är jag här?

Du och sju andra terrorister for 65 år tillbaka i tiden

för att starta en revolution.

Visst, men jag menade här i baren.

Flera skäl. För det första: Liber8. Kagames uppdrag lyckades.

Travis är gripen. Vad händer nu?

Det är en mångfacetterad del av den så kallade revolutionen.

Det tar tid att infiltrera de kriminella och politiska sfärerna.

Vad är det andra skälet?

-Jag behöver pengar. -Vad intressant.

Jag har gott om den varan numera.

-Ja, på grund av mig. -Hur menar du?

Jag lät bli att gripa dig och här sitter du nu:

Rik, levande och fri.

Tänker du utpressa mig?

Jag måste säga att det gör dig ännu mer attraktiv.

Framtiden står på spel. Vi vill båda att den blir som den ska.

Jag vill hem till min familj och jag vill att Liber8 ska misslyckas.

Hur vet du att framtiden inte redan är ändrad?

-Den som betalar bestämmer ju. -Tack.

Förbannat! Jag hade precis börjat komma över dig.

Förlåt.

Häråt, borgmästaren. De kommer att fråga om bombningen och Liber8.

Nämn gripandet av Julian Randol och Travis Verta och Kagames död.

Lyft fram det som är positivt.

-De lär fråga om Liber8 och maffian. -Säg att polisen har spår.

De har inga än, men det vet inte pressen.

-Hur ser jag ut? -Som någon ämnad för en högre post.

-Kan vi få ett uttalande? -Jag ska göra ett kort uttalande.

Jag förstår, men det var vår grupp som grep Travis Verta.

Det kommer aldrig att hända.

Ja, men det...

Det lät inte bra.

Polismästaren blev ombedd att avgå och gjorde det.

-Blir du sparkad eller befordrad? -Ingetdera, men vi behöver framsteg.

Stadsdirektören tar över tills de hinner ordna ett val.

Han är rädd att vi ska förlora kontrollen, men det ska vi inte.

Gör allt för att hitta skytten innan de sparkar oss båda två.

Visst, det fixar jag.

Carlos... Hur gör vi med Kiera?

Hela grejen är typisk för Liber8.

Jag törs inte tänka på medborgargard- fasonerna som ägde rum i går kväll.

Jag ska se vad jag kan göra.

Mår du bra?

Menar du efter att ha fått ett hus över mig? Jo, jag mår rätt bra.

Läget har ändrats. Du måste in i fållan igen.

Nej, jag jobbar bäst utan polisens restriktioner.

Och långt från Gardiner och CSIS vakande ögon?

-Syftar du på tilltaget häromkvällen? -Annars hade de slagit ut elnätet.

Dillon kallar det medborgargard-fasoner.

-Dillon förstår ändå. -Dillon är väldigt pressad just nu.

Polismästaren fick sparken. Han försöker skydda våra jobb.

Är ni illa ute på grund av det här?

Om vi inte hittar skytten, så åker vi ut båda två.

Jag behöver tillgång till bilder och filmer från brottsplatsen.

Jag ska göra mitt bästa.

-Var borgmästaren mutad av bolagen? -Är inte alla politiker det?

-Vilka var hennes fiender? -Hon införde lagar mot gäng.

De kriminella ville slippa henne, men det är för extremt för dem.

Liber8 vill underminera förtroendet för systemet. Att skjuta folk funkar.

Är du med eller ej?

Du vill att jag ska knäcka Liber8, hitta mördaren och rädda ditt jobb.

Lätt.

Han lever.

Travis är inlagd på sjukhuset för skottsår och brutna revben.

-Vi måste rädda honom. -Borgmästaren är död. Vi ligger lågt.

-Hur många celler har vi där ute? -En mindre på grund av beskyddaren.

Vi har sex celler - hälften politiska, hälften militanta.

Stäng ner allting så länge som det behövs.

-När allt lugnar sig fortsätter vi. -När vi har räddat Travis.

Vi överger inte våra soldater. Du kan inte ge order. Travis för befälet.

Travis är tillfångatagen. Han kan inte leda från fängelset.

Det gör mig till högsta befäl. Har du något emot det?

Ta reda på allt om Travis. Se om vi har någon på insidan.

Skottet kom i en vinkel på 35 grader från den riktningen.

Skytten kan ha stått allt från 100 till 1 000 meter bort.

-Vi har inga ledtrådar. -Övervakningskamerorna, då?

Alla är riktade däråt. Nästan inga vetter åt andra hållet.

Ge mig utredningsmaterialet, så ska du få skytten.

-Du låter optimistisk. -Jag ska träffa en gammal vän.

-Du har ingen erfarenhet. -Men det kan jag få här.

Du kanske inte håller måttet.

Du kanske inte har vad som krävs för Memory Express här inne.

Det har jag. Jag är bra på teknik och folk brukar gilla mig.

Jag är flitig. Ni kommer inte att ångra er.

Vi får väl se.

Kan jag hjälpa er, agent Gardiner?

-Kiera Cameron. -Vad är det med henne?

-Jag vill hitta henne. -Då är vi två.

-Hör av er när ni får tag i henne. -Och om jag inte gör det?

-Får tag i henne eller hör av er? -Ja.

Nu förstår jag inte.

Säg varför ni vill ha tag i Cameron, så kanske jag hör av mig.

-Mig vill ni inte jävlas med. -Det är er chef man inte jävlas med.

Om ni gör det här personligt, tänker jag jävlas ordentligt.

Det där ser inte bra ut.

-Jag behöver all film från mordet. -De ligger redan på servern.

Inklusive bilder från alla källor på en kilometers avstånd.

Det ska nog gå.

Även de som inte är riktade mot borgmästaren.

Jag är nörden här och jag fattar inte hur du tänker.

-Jag kan inte prata om det. -Okej.

Jag lägger alltihop på den här.

Fan.

-Du har besök. -Jag är upptagen.

-Jag är inte din betjänt. -Visst. Nu får vi det överstökat.