Siberian Education (Educazione siberiana) (Educazione siberiana)

Under kommunismen deporterades kriminella etniska grupper-

- av säkerhetsskäl till en region i sydvästra Sovjetunionen.

Regionen blev ett ghetto som styrdes av olika klaner.

Den fattigaste och mest fruktade var den sibiriska klanen.

Genom våra förfäder, fria jägare och krigare...

Genom de stora nordliga skogarna, floden Lena och Amur...

...ber vi till dig.

Välsignade Maria, Guds moder, full av nåd-

- hör vår bön, vi ödmjuka tjänare, förlåt oss ärliga brottslingar-

- för de synder vi tvingas begå. Hjälp oss i vår kamp-

- mot maktgiriga politruker och deras gunstlingar-

- snutar, soldater och varje annan djävul i uniform.

Barmhärtiga moder till vår nådige Gud-

- välsigna våra vapen, härda våra knivar, styr våra kulor-

- och helga oss så att vår vrede kan bli din.

Kolima.

Respektera alla levande varelser...

Förutom polisen, regeringsmän, bankmän, ockrare...

...och alla som är giriga nog att utnyttja enkelt folk.

Man får stjäla ifrån den sortens människor.

Men kom ihåg... Det är osunt att vilja ha för mycket.

Man kan inte äga mer än vad hjärtat förmår uppskatta.

Stanna... Sitt kvar i bilen!

Lär av vår broder Plank...

Det är vanhelgande att förvara pengar i sitt hus...

Det gäller även stulna pengar.

TIO ÅR SENARE

1998 - Kaukasus, ryska arméns specialstyrkor

Kolima, kan jag få hans cigaretter?

Tack!

För tre minuter sen... Ja, det är bekräftat.

En lastbil full med heroin. De är nog dem vi har sökt efter.

Ja, vi lär hitta dem. Okej, uppfattat. Klart slut.

De hade lite bensin och ingen extradunk med.

Basen ligger nog i närheten. Jag hittade det här också...

Vet ni, det påminner mig om första gången jag spelade...

...död.

1988, Riverbank, Sovjetunionen

- Är han död? - Nej, jag bromsade i tid.

Inte en skråma.

Han har puls. Vad kan ha hänt?

Är han sjuk?

- Var är jag? - Det är ett mirakel att du lever.

Onkel Vasia?

Jag är inte Onkel Vasia. Vad gör du här helt ensam?

Jag gick vilse. Jag har tappat minnet.

Det är bäst att jag går hem.

- Klarar du dig verkligen? - Ja, sir.

- Gagarin? - Kolima, vi har så det räcker åt alla.

Fort, armén kommer. De letar efter lastbilsplundrarna. Fly!

Sakta i backarna...

- Ni sätter er. - Men, farfar...

Gör som jag säger.

- God kväll, kamrat. Vad står på? - Var är din man?

På Gasparovs begravningsplats.

- Är ni kvinnans far? - Nej, han är min svärfar.

Jag frågade inte er.

En lastbil plundrades nyligen. Hundra par stövlar stals.

Anna...

Kan du fråga den här sopan en sak?

Hur kan han komma beväpnad till Riverbank-

- och tränga sig in i en hederlig brottslings hem?

- Svärfar frågar: "Om..." - Tyst!

- Hör här, din skithög! - Kolima!

Bort med tassarna från min farfar, ditt svin.

Stället kryllar av...!

Milda makter! Jag är ledsen, farfar Kusia!

Tur att ingen blev skadad.

Inser du vilka tider vi lever i, broder Plank?

Vi får inte vara ifred ens i våra hem.

Så sant. Men vi står er alltid bi, farfar Kusia. I glädje och sorg.

Kolima.

Säg, syster Lena

Berätta, broder Amur

om hur jag red från den ene änden till den andra i vårt land

Jag plundrade tåg Hanen spändes

Endast Tajgan vet hur många snutar jag har skjutit

Nu när det är razzia

måtte jag ha styrka att hålla mig från bössan

Moder Sibirien, rädda mig ännu en gång

Moder Sibirien, rädda mig ännu en gång

- Han försvarade oss. - Men han bröt mot tre regler.

Han tog ett vapen utan tillåtelse, från det röda hörnet...

Han avsåg att skjuta inomhus. Det är sånt man inte får göra.

Aldrig!

Men... Det var modigt gjort.

- Du har väl ingen stilett? - Nej.

Här har du en.

- Får jag den? - Ja, Kolima.

Den har tillhört dig sen du föddes.

Det är samma blad som skar av navelsträngen på dig.

Stiletten är som korset, det bär man med sig hela livet.

- Det är inte din stilett, Gagarin. - Men jag...

Det är inte den kniv som skar av navelsträngen, men du får den här.

Må vår Herre ledsaga din hand och...

Kolima!

In med fingrarna. Skyddar du fingrarna så skyddar du din själ.

Snabbt och vrid om. Så här...

På så sätt blir skadan större och motståndaren dör snabbare.

Handflatan uppåt, vrid bladet och fläk upp.

Titta på Gagarin. Han är duktig och har lärt sig på egen hand.

Vi är här. Det ligger troligen en knapp kilometer härifrån.

Var uppmärksam och smyg försiktigt.

- Det är heroin. Han har tio kilo. - Snälla, farfar Kusia.

- Jag har tre munnar att mätta. - Tre munnar?

- Ja. - På det viset...

Då så...

- Då börjar vi med din. - Nej! Snälla, nej!

Vill ni fråga mig om nåt?

Svaret på frågan som ni inte vill ställa är enkel.

Knark får inte förekomma i vår bygemenskap.

Vi, sibirier, smutsar inte ner våra händer med sån smörja.

- Kom igen, Mel! Bli klar! - Jag försöker. Det är inte så lätt.

- Flytta på dig, Vitalic! - Bort!

- Undan! - Ur vägen!

Tre jävla georgier...

- De stal mina nya frimärken. - Började du böla framför dem?

Till och med det skära, med Stalin på.

Han är klädd som en pilot. Det är en riktig raritet.

Men jag bölade inte... Inte framför dem.

Se vem som är här.

Ser man på, lille bögen med frimärkena.

Du är riktigt söt på nära håll, trots att du har glasögon.

Himla söt. Synd att du är bög!

- Vitalic! - Vi är här, Vitalic!

Vi ger oss!

Min vän vill ha tillbaka frimärkena, särskilt den med kamrat Lenin på.

Det var Stalin.

Det räcker! Gagarin, vi vann!

Lyssna noga, din morsgris. Jag säger det bara en gång.

Ingen i den här stan rör oss, sibirier!

Håll käften!

Först släpper jag ut honan.

Vänta...

Nu!

Du förstår, Kolima... Om de alltid får vara i buren, så dör de.

Det är i skyn vi hör hemma.

Stanna!

Fly!

Spring!

Spring!

Spring!

Det är från Visia!

Den är från Sergei.

Mel, här är det. Det är från Gagarin!

Jag har fått sju år, Kolima. De ska skicka mig långt bort.

Men jag klarar mig. Jag är tuff. De djävlarna knäcker mig inte.

Vintern tog aldrig slut... och flocken svalt.

Flockens ledare som var äldst-

- tröstade ungvargarna och sa att våren snart skulle komma.

Efter en tid beslutar en ungvarg sig för att sluta...

Han säger att han har fått nog av kyla och svält.

Han beslutar sig för att leva med människorna.

"Det viktigaste är att överleva."

Ungvargen lät sig fångas.

Med tiden glömde han att han hade varit varg.

En dag många år senare när han är ute och jagar med sin husse-

...springer han lydigt iväg för att hämta bytet.

Men han blir varse att bytet är den gamle flockledaren.

Han tystnar i skam, men den gamle flockledaren säger till honom...

"Jag dör lycklig för att jag levde mitt liv som varg".

"Du däremot hör varken till vargarnas eller människans värld."

"Hunger kommer och går, men när man har tappat sin värdighet..."

"...återfår man den aldrig."

1995 - RIVERBANK, FORNA SOVJETUNIONEN

- Kolima, flickan där tittar på dig. - Jaså?

Ja, faktiskt!

- Känner du henne? - Nej, gör du?

- Nej, det skulle jag komma ihåg. - Kom, vi måste sticka!

Du tog tid på dig att återvända.

- Känner ni inte igen honom? - Gagarin!

Gagarin?

Det var som fan! Gagarin har kommit tillbaka till Riverbank!

Mamma skrev en gång bara för att berätta att hon hade sålt huset...

...och stuckit med en rumän. - Rumäner lär vara bra älskare.

Vad är det där?

Ett minne från dem på kåken, så jag inte glömmer dem.

- Vad gör ni här på stationen? - Koppar, det är värdefullt.

- Vem köper det? - Gimp... som vanligt.

Nöj er med priset jag erbjuder, det är mitt sista bud.

Du tror att vi är idioter, Gimp. Men det vi begär är skäligt.

- Vad är skäligt? - Tre gånger så mycket.

Tre gånger? Ni är helt vettlösa.

- Var har han sina pengar, Mel? - På kontoret.

- Gagarin, du får inte... - Skynda er!

- Grabbar! - Bra.

- Kom, vi sticker. - Nej, Gagarin...

Vi sa vad som var skäligt.

Skäligt?

Vad är skäligt, Kolima?

Det finns inget som är "skäligt".

Hur gick det till? - Mamma!

Mamma!

Ingen har varit här sen min man dödades.

Han förvarade alla fiskedon här inne.

Är du säker? Föredrar du inte ett annat ställe?

Inget är bättre än att se dig och Vitalic varje morgon, faster Katya?

Vi griper inte dig. Om du inte berättar var Ugaev och hans män är-

- dödar vi dig bara. Fängelserna är fulla med folk som du.

Resonera klokt nu.