Soldater i månsken

–God afton. –God afton.

–Redo? –Jag är redo.

Bil 4 – Hall och Blanck. Vi är redo.

SKRIK

Det började med att hon...

-Det blev för mycket för henne. -I morse...

–Har hon tagit nånting? –Nej.

Hon fick ett nytt jobb för ett par år sen...

–Två barn? –Ja. En pojke och en flicka.

En sån här brödrost har jag alltid önskat mig. Är den bra?

-Det vet jag inte. Jag antar det. -Plats för fyra brödskivor...

Så bra – då kan ju hela familjen äta rostat bröd tillsammans.

–Ja...men det blir inte så ofta. –Det var tråkigt att höra.

Så olika människors liv kan te sig.

Linjer kan löpa från samma punkt mot samma mål, i samma stad...

...men aldrig korsas de.

De kan leva sina liv, tömma sina bägare till sista droppen–

–utan att höra talas om varandra – såvitt inte ödet vill något annat.

Någon har all tid i världen, men ingen mer än blommorna att tala med.

En annan jagas av plikter-

-och rusar från den ena platsen till den andra men kommer bara för sent.

Ingenting tycks de ha gemensamt...

...förrän natten faller på.

När det är tid att sova, då är de alla lika övergivna–

–dömda till en plågsam, sönderslitande vaka.

Ty sömnens gud är vred.

Hypnos, nattens son och dödens tvillingbror...

...den gud inte ens gudarna kan trotsa...

...han behöver hjälp...som vi alla.

Som byggmästarn, han som stod mitt uppe i sitt liv-

-ett larmande, bullrande kaos, fyllt av plikter, löften och konflikter.

Men ett LIV.

Och den sjukskrivna adjunkten som bara stod bredvid och såg på...

De kunde ha levt sina liv utan att någonsin höra talas om varandra.

Men ödet ville något annat.

"Hjärtligt välkommen, Rolf Lindhagen. Detta är den stora banken."

"Välkommen hit. Ska det vara ett glas champagne, kanske?"

–"Ja. Har ni röd matta?" –"Ja, det är ju Rolf Lindhagen."

"Mina damer och herrar – en stor applåd för Rolf Lindhagen!"

VÄCKARKLOCKAN RINGER

Hallå, Affe! Hej!

Pappa...

-Har du sett mitt game–boy? –Du får inte ha det nu.

Jag ska inte spela. Jag måste byta batterier.

-Vi har inga. Vi ska käka frukost nu. -Jo, mamma la dem på hyllan.

–Morning, darling. –Usch, du luktar kaffe!

Du luktar "ej påsatt". Jag har nåt på ryggen. Jag vet inte vad det är.

Kan du inte komma och kolla? Det har kliat i två dagar.

Jag kommer om en liten stund. Jag ska bara tvätta mig. Hej då!

-Åh... -Älskling, det kan komma igång.

-Det gör väl inget. -Jo, jag vill att du är här då.

-Jag är här då. Älskar du mig? -Jag älskar dig. Men...

–Pappa! –Vad är det?

–Mormor... –Mormor kommer en annan dag.

Gå in och titta vad de andra gör.

–Ska du till banken? –Ja. Men jag är så kåt! – Vänta där!

Har du varit här förut? Har du varit här förut...?

Vad sa du?

Var så god och sitt.

Ja...

Gunnar Larsson...

Ni har varit sjukskriven sen...

–Oj, det var ett tag! –Det har inget med hostan att göra.

Nej, men det är hostan ni vill ha undersökt?

Det är min frus idé. Jag brukar gå till vårdcentralen annars...

Jag är "du" med dem där.

HOSTAR

Det låter inget vidare, det där. Har det varit så ända sen...

Sen katastrofen? Nej, det har blivit värre.

Vi ska titta på det där.

MUSIK

EN DÖRR SLÅR IGEN

Fy fan, vad det är skitigt här!

Rolf Lindhagen Bygg AB.

Han är lite upptagen just nu. Kan jag lämna ett meddelande?

Ja, det ska jag göra. Tack.

Sa jag inte till dig att kolla det där isoleringsmaterialet i förrgår?

–Det gjorde jag. –Så fan heller! Det ska jag kolla.

Vad fan glor du på? Tycker du också att det är skitigt här?

Då, så! Tvätta då, för helvete!

Jaha, då ska vi se...

Tvätta dem själv!

Jag tar inte mer skit från dig!

Jag slutar – nu!

–Vi ses aldrig mer. –Nej!

Apa!

A–P–A. Apa!

TELEFONSIGNAL

Det här service–avtalet, ska jag ta upp det med Rolf Lindhagen?

Vi ska ha möte om det nu.

Det får gälla tills vidare.

Vi på banken har det klart för oss, men inte den som skriver på.

Om man vägrar ta emot vår vård i ett akut skede–

sägs lånet upp.

Ursäkta att jag är sen.

Det är en ömsesidig skyldighet.

Vi har 20 servicemän ute hos klienter som omfattas av vårt service–avtal.

-Har nån här inne en sån försäkring? -Jag har ett sånt här serviceavtal.

Och jag har vid ett tillfälle fått hjälp. Men...

Det är positivt att ni ställer alla de här frågorna.

Jag tycker att ni går på lite för...

–Vilken tid det tar. –Har du bråttom?

–Ja. Har du inte lärt dig det än? –Okej. Läs igenom det här.

-Serviceavtal... Vad är det? -Det är ett slags försäkring.

"...vid händelse av nedsatt arbetsförmåga..."

"Service dygnet runt vid akuta behov då tillgång till vård saknas."

Bankerna måste gardera sig. Det är bara att skriva på.

"Hur mår du? "Sjukdomar?"

Serviceavtal... Det har jag bara haft med maskinfirmor.

Hallå?

–Hej. Har du varit hos doktorn? –Ja.

–Vad sa han? –"Ni". Han sa "ni".

–Sa han nåt mer? –Ja.

Han tog en massa prover.

Vad hade du sagt till honom? Han verkade vilja skicka mig till psyket.

Du behöver hjälp. Du har gått så här för länge.

–Du behöver komma i gång igen. –Varför måste jag komma i gång igen?

–Har inte jag gjort mitt? –Nej, det har du inte.

Du har mig och Lotta. Vi vill inte se dig så här.

–Jag kanske är så här. –Nej, det är du inte.

–Vad har ni fått för intryck av mig? –Inte det här i alla fall.

Nej tack.

Lotta ringde i dag.

Jaha.

Hon ville prata om 60–talet...

...och låna några plattor som inte finns på cd.

–Hon undrade hur vi var... –Hur var vi, då?

...om vi demonstrerade, ockuperade, rökte hasch och låg med alla.

–Vad sa du då? –"Ja", naturligtvis.

–Är det så ni vill se mig? –Skål, Gunnar!

–Jag vill inte ha. –Du dricker ju inte ens.

Men du har spriten att tacka för ditt liv.

–Ja. Men jag känner mig full ändå. –Men kände du dig inte tom nyss?

Just det. Full och tom på samma gång.

–Du behöver hjälp. –Ja...men jag börjar vänja mig.

Det är just det.

En som gått hemma i ett halvår anses omöjlig att återanpassa.

–Med mina två år är jag chanslös. –Du får för fan tänka på oss också!

-Du kan ta mitt glas också. -Jag ska göra det.

Är det nån jävel som har...

Hallå? Hej, gumman! Jag är på väg. Jag är hemma om tjugo minuter.