نخستین 200 خط.
EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX
Inspirerat av verkliga händelser. Vissa scener, personer,
namn, företag, platser och händelser har ändrats för dramatisk effekt.
Det är vätska i örat, men det är inte infekterat.
Om han får feber eller mer ont, ring mig så skriver jag ett recept.
Ja. Tack, dr Delgado.
-Säg tack till doktorn. -Tack.
Hur är det med Max?
Han måste fylla... nio?
Ja, den här månaden.
-Vi ses i morgon, Lucia. -Hej då, doktorn.
-Dr Delgado? -Ja.
-Skynda dig! -Kom!
Det här är ett misstag.
-Jag är inte rik. -Håll tyst.
Gör inte så här.
Jag känner folk.
Mäktiga män. Ni ska nog inte göra er osams med dem.
Ja.
Det gör du säkert, doktorn.
Det är grönt.
Det är precis dem vi vill prata om.
Minns du honom? Inte?
Men det gör vi.
GUADALAJARA JALISCO, MEXIKO
Stå still.
Jösses. Kolla här. Ett helt jävla apotek.
Pax för allt som är kul.
Det här är inte rätt.
-Ta av den där. -Det är inte rätt.
De som dödade er agent...
De sitter i fängelse.
Inte alla.
Det var inte som ni tror.
De tog mig till huset där amerikanen hölls fången.
De sa inte varför.
Jag hade inget att göra med det! Jag gav honom bara läkarvård.
Jag bad dem att släppa honom.
Jag tiggde och bad!
Han måste vara vid medvetande. Han tuppar av hela tiden, doktorn.
Adrenalin hjälper. Håll fast honom.
Vi fick det här av våra vänner på CIA.
Jag sa ju det.
Vänta. Låt honom vakna ordentligt.
Har ni cigaretter? Mina är slut.
Var det då du bad dem släppa honom?
Vi har bevakat dig i flera veckor.
Vi vet vad du är för en, vi vet vad du gjorde.
Så jag tänker inte fråga dig igen...
...om du inte vill att jag skjuter sönder skallen på dig.
Ge mig ett namn.
Den andra personen på bandet...
Säg vad han heter.
Nej!
Miguel Ángel, vad är klockan?
Väldigt tidigt, älskling.
-Kunde du inte sova igen? -Nej. Inte en blund.
Grattis på födelsedagen, min kära.
Jag har aldrig knullat en 40-åring.
Ursäkta mig. Zuno är här.
Bra.
-Han får vänta på altanen, Clavel. -Okej.
-Du måste nog byta på henne. -Ja, frun.
-Ser du fram emot festen i kväll? -Ja.
Cynthia, jag tar mitt kaffe på altanen.
-Ja, señor. -Vänta.
Öppna den.
Oj då.
Du har väl inte en sådan?
Nej, jag tror inte det.
Den är väldigt fin.
Lägg den bland de andra.
Tack.
Har du hört från din farbror?
Han ber om ursäkt.
Han kan tydligen inte komma i kväll.
-Säger du det? -Kabinettmöten.
Jag vill ha tre guvernörer här i kväll.
Staten är min partner. Det ser illa ut om de inte är här.
-Alla gillar ju fester. -Ja, ja.
Månadens kuvert har inte kommit än.
-Jag ska kolla upp det. -Det brukar komma den första.
-Folk undrar... -Du ska få dina pengar. Som alltid.
Men jag vill inte ha en massa politiska problem.
Staten skiter på sig över jordbävningen.
Folk vet att de ljuger.
De kommer över det. Vart ska de annars ta vägen?
Det är ju staten.
Livet går vidare.
Det förflutna är det förflutna.
Ja. Förutom när det inte är det.
Aztekerna tänkte mycket på jordens undergång.
Vem fan gör inte det?
De trodde att jorden redan hade gått under fyra gånger:
En gång i mörker, en gång i en orkan, en gång av brand, en gång av översvämning.
Och de var rätt säkra på hur den skulle gå under nästa gång.
Den 19 september 1985
inträffade en jordbävning som uppmätte 8,1 i Mexico City.
Hela kvarter rasade. Staten sa att 6 000 personer dog.
Samhällsaktivister uppskattade siffran till närmare 35 000.
Det såg ut som om en bomb hade träffat Mexico City.
Folk grävde med bara händerna för att hitta sina anhöriga.
När armén dök upp tänkte folk: "Bra. Här kommer kavalleriet."
Men i stället för att leta efter överlevande, tittade soldaterna bara på.
Deras enda order var att förhindra plundring.
En vecka efter jordbävningen
gick folk ut på gatorna och krävde vatten, elektricitet
och förklaringar. När staten bara kom med mer skitsnack,
kände de att det var dags för Mexiko att bryta årtionden av PRI:s enpartistyre.
Jordbävningen blev inte det slut som aztekerna förutspådde,
men PRI:s usla respons på krisen skapade en motståndsrörelse.
Och en dag skulle de få sitt straff.
Även om saker har slutat skaka,
kan det ändå finnas allvarliga strukturella skador under ytan.
Glöm inte den här.
Dra åt helvete.
Trevlig resa norrut.
Ring mig när det är klart.
-Vad händer om vi blir stoppade? -Bli inte stoppade.
VALLE DEL CAUCA COLOMBIA
Señorita Isabella, hur mår du?
Chefen väntar på dig.
-Visa vägen. -Akta så att du inte halkar.
Vänta här.
-Affärerna ser ut att gå bra. -Allt ser bra ut...
Om vi bara kunde träffas på ett bekvämare ställe.
Det är här affärerna görs.
Var så god.
Ramon!
Mon!
Kom!
-Är allt klart? -Ja, chefen. Vi kan åka.
Hur länge ska jag behöva se den här Sinaloa-skiten, Nestor?
Jag har inte hört något på två dagar.
Héctor Palma kanske har glömt hur en telefon funkar.
Om jag lämnade 618 kg i någon annans lagerlokal,
skulle jag visa lite mer respekt.
-Du har räknat det. -Har inte du?
Gå härifrån.
Att använda vårt territorium kanske inte räcker längre.
Vi ska flytta det åt dem nu också.
Ställ det någon annanstans.
Flytta bara undan det.
Ja, chefen.
-Är du redo för i kväll? -Ja.
-Vet du vad du ska säga? -Ja, Enedina, det vet jag.
Det är viktigt.
Vår familj förlorar pengar varje dag.
Vi blir utnyttjade, och det måste stoppas.
Okej. Bara vi skickar rätt person för att lösa det.
Ramon!
Väck inte mamma när du kommer hem.
-Och låt honom inte dricka för mycket. -Något mer?
-Nej. -Nej.
Hej, Dina.
Vad snygg du är.
-Ha det så kul i kväll. -Ja.
-Hör du... -Vadå? Jag ska ha det på vägen.
Det är jobb i kväll. Håll dig lugn.
Det gör jag jämt. Håll dig lugn själv. Var inte så allvarlig.
Då åker vi.
Tuta igen, Guero.
Hör du! När vi kommer fram måste vi hitta chefens födelsedagspresent.
Snubben ringde. Den är redan där.
Allt är lugnt. Den har fått ett rum.
Ett jävla hotell, Cochi?
Visst, varför inte?
-Välsigna mig, mamma. -Må Gud välsigna och ta hand om dig.
Var försiktig, min son.
-Ha det så kul. -Hoppa in, ditt as.
Hej, señora Guzman!
Vad fan är det där? Vill du bli avsugen, eller?
Håll käften. Låt mig lägga in den här.
Visste du att vi har med oss fruar?
Jävla Guero.
Äkta kärlek, Cochi.
Hej, Guero.
Jävla Chapo.
Hej, Guadalupe.
Det är Amado. Vad har hänt?
Jag har väntat som en idiot på flygplatsen.
Var är Acosta?
Vad fan.
Han är ju chefen. Hur ska det se ut?
Jävla as.
Kom. Nu åker vi.
Nästa.
Jag vill förnya mitt turistvisum.
NARKOTIKAPOLISEN
Ett ögonblick, sir.
Genom den här dörren. Passkontoret en trappa ner.
Per definition är narkotikakarteller konspirationer.
Att underminera dem är DEA:s första uppgift.
Man börjar med att gripa dem som står längst ner i rang.
Sedan förhandlar man.
Tvåsiffriga fängelsestraff brukar funka
och få honom att tjalla på nästa skithög i rangordningen.
Det var så som Operation Leyenda funkade också.
Sätta folk i häkte, få dem att prata om gå uppåt i hierarkin.
Men eftersom det var i Mexiko kunde vi inte gripa någon.
No comments yet. Be the first to leave one.