The Girl Before

BASERAD PÅ BOKEN AV JP DELANEY

HEMBITRÄDE HUSSYSTEM AKTIVA

Inte din typiska enrummare i London,

men efter att du tagit en titt inser du nog varför den är speciell.

-Jävlar. -Wow.

Jag menar, wow.

Det är som ett konstgalleri.

TRE ÅR SENARE

Det är strålande.

Det säger alla.

Jag har aldrig sett nåt liknande.

Är det inom vår budget?

Ägaren hyr ut billigt till folk som bor på hans sätt.

-På hans sätt? -Ja, han är arkitekt.

Han skulle själv bo här vid ett tillfälle

har jag för mig, men nu hyr han ut det i stället.

Vad rör det sig om? Ingen rökning, inga husdjur?

Det är mer än så.

Inga bilder, inga dekorationer, inga mattor, inga böcker.

-Inga böcker? -Givetvis inga barn.

Ingen plantering i trädgården.

-Något mer? -Åh, ja.

200 regler, allt som allt.

Inga glasunderlägg, inga tidningar, inget krimskrams.

Hur tänder man ljuset?

Han är inte förtjust i knappar. Allt är automatiskt.

-Vem bor här just nu? -Ingen.

Det har stått tomt länge.

Varför var dörren öppen, då? Du gick bara in.

Som sagt, allt är automatiskt.

Har du på dig en sån här, behöver du ingen nyckel.

Vill ni se ovanvåningen?

Hur är han? Mannen som byggde detta.

Antagligen rätt så konstig.

Han sägs vara charmig. Ni kanske träffas om ni satsar på det.

Kanske?

Han intervjuar personligen potentiella hyresgäster.

De som tar sig förbi inledningsfasen. Först måste man fylla i en enkät.

Vanligtvis får vi ett mejl där det står, "Tack, men nej tack."

Inte förtjust i trappräcken heller.

Vilka sorts personer godkänns?

Sedan jag blev mäklaren, ingen.

-Hur länge har det varit? -Tre år.

Ni får i princip allt ni behöver.

Sängkläder, kuddar, madrasser, även hygienartiklar.

Han är noggrann på det sättet.

Allt du ser i huset har valts av...

Var stoppar man alla sina grejer?

Han är inte förtjust i sånt heller.

Det här är ditt enda skåp.

En av reglerna är att inget läggs på golvet eller på sängen.

Allt ska läggas undan.

Hur skulle han veta?

Regelbundna inspektioner ingår i kontraktet

och bryter ni mot reglerna får han reda på det.

Glöm det. Som att gå i skolan.

Jag vill inte bli tillsagd för ett par smutsiga strumpor.

Om det inte vore för alla regler så kanske, men

vi är slarviga.

Ems sida av sängen liknar en explosion i en klädbutik.

Vi kan ändra på oss.

Ja, visst.

Tyvärr, grabben.

-Det blir ett nej. -Si!

Jag är bara praktisk. Var ligger nästa?

Brent Cross. Enrummare. Ny. Mer konventionell än denna.

Vad tycker du?

Ett ställe som detta borde inte stå tomt.

Inte i tre år.

Det känns som...

...att det väntar på någon.

Hej då, huset.

Fråga nummer ett.

Var god lista de ägodelar som du anser vara väsentliga.

Sen har han lämnat plats åt typ fem grejer.

Ja, men du förstår hur han menar.

Han är en minimalistisk arkitekt.

Om man designar något för ett specifikt levnadssätt,

varför låta folk göra som de vill med det?

Är du säker på det här?

Varför inte?

Huset är underbart.

Jag kan hjälpa dig inreda sovrummet.

Och du skulle kunna tänka på att gå i terapi...

Jag vill inte inreda sovrummet.

Att leva på ett annat sätt, på ett annat ställe...

Jag tror det hjälper.

"Var god lista de ägodelar som du anser vara väsentliga."

-Vi gör inte det. -Jag bara läser.

Vet du vad?

Jag tror det är en kuggfråga.

För att han inte gillar prylar.

Det smarta är nog att lämna det blankt.

Ja, för vi fyller inte i det.

Så vi är överens om första frågan.

Fråga nummer två.

"Skulle du offra dig själv för att rädda tio främlingar?"

Jag kanske kan starta en blogg. "Min Minimalistiska Resa."

"Emma Matthews, fröken av färre."

Du har inte lagt upp något på den förra.

Jag har inte haft tid eftersom jag alltid städar.

Städar? Det här är enda lägenheten i London

som är prydligare efter att tjuven brutit sig in.

Fy fan, Si. Det är inte roligt.

-Em. -Du lovade att vi skulle flytta.

Det här är coolt.

Jag vet, men vi ska inte ha för höga förväntningar.

Det är bara en intervju.

"Välkomna, Emma och Simon."

"Var goda gå till bottenvåningen."

Hur vet de att vi är här?

Emma, Simon, hej. Jag för er till Edward.

De är här.

-Kom in. -Tack.

Kaffe?

Trevligt att träffas. Jag heter Simon.

Det här är min flickvän, Emma.

Varsågoda.

Kaffe låter bra, tack.

Så...

Berätta varför ni vill bo på Folgate Street 1.

Det vore så klart en jättebra möjlighet

att bo nånstans underbart.

Du har gjort ett fantastiskt jobb med att designa det

och vi kommer att försöka göra det rättvisa.

Det skulle vara en dröm att bo där.

-Eller hur, Si? -Definitivt.

Och jag tror det ändrar oss.

På vilket sätt?

Vi fick inbrott.

Eller, jag fick det. Simon var ute med sina polare.

Tjuven hade kniv.

Fortsätt.

Jag tror att Folgate Street 1 skulle kunna...

...hjälpa mig bli starkare.

Någon som inte bara står där...

...och låter någon trampa på mig...

...om det låter vettigt.

-Ert kaffe. -Tack.

Jösses, Emma!

-Jag hämtar en trasa. -Det behövs inte, Alyssia.

Bara släng dem, är du snäll. Oroa er inte.

Det var väldigt fula ritningar. Borde ha övergett dem för längesen.

Jag är riktigt ledsen.

Ett litet råd, Simon,

be aldrig om ursäkt för någon du älskar.

Du ser ut som en idiot.

Jag låter er veta. Tack för att du kom, Emma.

Du med, Simon.

-Jag kan ge dig sparken. -Försök du bara.

Jag jobbade för fan på huset i sex månader.

Det var ett annat hus.

Huset du jobbade på hade aldrig vunnit.

Dra åt helvete.

Jane Cavendish.

Självfallet. Kom in.

-Vann du? -Snälla.

-Vann vad? -Bråket.

Det där var inget. En före detta partner.

Vi hade olika tillvägagångssätt.

Var han inte minimalist?

Jag ser inte mig själv som minimalist.

När man ständigt eliminerar allt som är onödigt och bristfälligt,

är det förvånande hur lite som kvarstår.

Mina hus ställer krav på folk, Jane.

Peter, min teknologiplanerare, pratar om något

som heter UX. Användarupplevelse.

Hembiträdesystemet samlar info från den som bor på Folgate Street 1

för att förbättra användarupplevelsen i realtid.

Vilken sorts info?

Vilka utrymmen du oftast använder,

vattentemperaturen i duschen, såna saker.

Och andra mer psykologiska.

Den konstiga enkäten jag fick fylla i.

När vi har en mall, gör vi om det

då och då för att se hur svaren ändras.

Nästan inget som inte Google eller Facebook vet om dig.

Jag tror inte Facebook följer mig in i duschen.

Det är priset hyresgästen betalar för att bo där.

Info i stället för marknadshyra.

Vi har inte ont om sökande.

Ändå har du svårt att hitta någon som är acceptabel.

Tre år om jag förstått rätt.

Vi måste hitta någon som passar,

men vi kanske har hittat henne.

Jag ska inte hålla nåt känslosamt tal

om varför jag vill bo där.

Bara att du byggt ett hus med integritet...

och jag tänker bo där med integritet.

Mäklaren nämnde att du själv skulle bo där i början.

Inte i det huset.

En annan byggnad på samma område.

Det huset byggdes aldrig.

-Varför inte? -Ed, vi måste prata.

Idioterna snålar med fiberoptiken.

Förlåt, Jane. Du får ursäkta oss.

Självklart.

Alyssia, följ ms Cavendish ut.

Tack för att ni kom.

-Hitåt. -Den enda lösningen