Hell Below

I början av andra världskriget-

- sänker ett av Hitlers ubåtsess, Otto Kretschmer, dussintals fartyg.

Avfyra torped ett!

Först ensam, sedan som en del av "vargflockarna".

Tills ett misstag...

Dyk! Dyk!

...hotar allt.

Under andra världskriget-

- låter ett undervattensvapen krigare kämpa under vågorna.

Med list, styrka och uthållighet slår deras fiender tillbaka.

Det är banbrytande, men delvis primitivt-

- och ett desperat försök att vända på krigslyckan.

De har blivit legendariska.

Den 8 juli 1940.

- Avfyra torped ett. - Eld!

Nazisternas ubåt U-99 har sänkt ett handelsfartyg utanför Irland.

Jagare!

Nu ger sig en brittisk jagare efter dem.

När man anfaller är man jägaren-

- Dyk. - Dyk!

Men när eskorten anfaller blir man bytet.

s besättning dyker för att undkomma.

Kretschmer har varit i undervattensflottan hela kriget.

Han har sänkt 12 skepp på 10 månader-

- och anses vara den bäste torpedskytten i den tyska flottan.

Han är obarmhärtigt effektiv, med mottot "en torped, ett fartyg".

Kretschmer är ingen vanlig ubåtskapten.

Han tillhör en elit som åsamkar det mesta av skadan.

Han är charmant, duktig och har is i magen.

Det är Kretschmers andra patrull på den nya U-99.

Hans ovana besättning står inför en explosiv början.

Det är första gången som Kretschmers lugn-

får ett elddop.

För det är första gången som de allierades eskort anfaller honom.

Fartyget som jagar Kretschmer är en av Storbritanniens nya korvetter.

Det är 62 m långt och har ett deplacement på 940 ton.

Det har anpassats från valfångst till ubåtsjakt.

Det tyska anfallet på den brittiska handelsflottan är oväntat.

Britterna är varken materiellt eller psykologiskt förberedda.

De får anpassa sjöfarten till ett krig som de är inte redo för.

Alldeles efter kl. 08.

Korvetten släpper undervattensbomber som kallas sjunkbomber.

När sjunkbomberna börjar explodera-

- ser man sig omkring i ubåten. Är nåt trasigt? Är skrovet intakt?

De nöjer sig inte med två eller tre bomber. De håller på i timmar.

U-99 är en ubåt av typ VII.

Den började tillverkas 1936-

och var 66 m lång och 6 m bred.

Typ VII har normalt 14 torpeder och 45 män ombord.

Det är den ubåt som Tyskland bygger flest av.

Typ VII är faktiskt en av de mindre.

Den kom från ubåten UB, en av de mindre i första världskriget.

Den hade avsevärd räckvidd.

Mer än 700 byggdes av dessa relativt billiga och enkla båtar.

Ubåtarna placeras ut av Karl Dönitz, hjärnan bakom Hitlers ubåtar.

Man ska förstå att Karl Dönitz är en ubåtsmänniska.

Ubåtarna genomsyrade hans liv och tankar.

Dönitz skickar ut ubåtar för att skära av brittiska farleder.

En av Tysklands viktigaste strategier var att skära av dessa livlinor.

De anföll konvojerna för att besegra Storbritannien genom utsvältning.

Det blir som ett schackparti, för man mäter sig med fiendens list.

Var är han nu och härnäst? Man får tänka flera steg framåt.

Dönitz placerar ut sina få ubåtar strategiskt.

I det här skedet av kriget finns det få ubåtar.

Ubåtar var inte Tysklands högsta prioritet-

- för de tänkte strida på land både i väst och i öst.

Han fick använda några få-

- och hans enda val var att sprida ut dem i havet-

- som att breda smör på en enorm brödskiva.

I början av andra världskriget var taktiken som i det första:

Ubåtarna patrullerade på egen hand.

Den 8 juli angriper Dönitz U-99 ensam fienden.

De har varit under angrepp i flera timmar.

Alla är stressade. Svetten rinner i deras ansikten.

När man är stressad andas man häftigt.

Han vet inte hur länge anfallet kan vara-

- och Kretschmer vill bevara ubåtens begränsade luftreserver.

Befälhavaren måste spara på syret.

Besättningen får ordern att ligga ned, att sova.

De får kakor och choklad för att hantera situationen.

Efter flera timmar är de säkert väldigt trötta.

Vissa har masker som absorberar koldioxid för att förbättra luften.

Det är svårt att föreställa sig hur det kändes i detta ögonblick.

Det måste ha varit förfärligt.

Medan ännu en bomb träffar-

verkar ubåtens befälhavare helt lugn.

Kretschmer satt lugnt och läste en deckare.

Killen som skötte hydroakustiken, Kassel, tänkte: "Vilken kille!"

Mitt i all stressen sitter han och läser en roman.

Efter några minuter inser Kassel att boken är upp och ned.

Och han hade inte vänt blad en enda gång.

Så Kretschmer agerade briljant som ledare.

"Om jag kan sitta och läsa så kan du också ta det lugnt."

Under den långa attacken hade Kretschmer mycket att tänka på.

Ubåten får inte gå för djupt, annars förstörs den av vattentrycket.

Därför behöver han framdrivning. För det behövs batterikraft.

Under ytan drivs U-99:s propellrar och system av 124 battericeller.

De kan bara laddas om vid ytan.

Tolv timmar efter att anfallet började-

är Kretschmers båt fortfarande fast.

Kretschmer får veta att de börjar få slut på batteri.

Lystring! Vi ändrar kurs till 207.

Kretschmer måste agera, annars är U-99 förlorad.

Väntar de tills batteriet är slut så har de ingen chans att överleva.

Under ett tolv timmar långt angrepp-

- rör sig U-99 så långsamt som möjligt för att spara på energin.

För att fortsätta behövde han drivkraft.

Han fick använda batterierna så effektivt som möjligt-

- för att hålla i gång båten och dess system.

Dyk, och ändra kurs till 270.

Sätt i gång! Djupare!

Kretschmer riskerar sin sista kraft och ändrar kurs.

Han försöker att undkomma genom att sicksacka, ändra sitt djup etc.

Efter fjorton timmars angrepp-

dör ljudet av fienden bort.

Sedan får de höra att eskorten var på väg därifrån.

U-99 överlevde 127 sjunkbomber.

Redo för stigning!

Batterierna var nästan tomma-

- och syret nästan förbrukat. De var tvungna att stiga.

Uppe vid ytan har eskorten försvunnit ur sikte.

Det sägs att luften var gulgrön.

Författaren till en roman om Kretschmer-

- hävdar att han såg ut som döden när han kom ut ur ubåten.

Han var ett av de första tyska ubåtsbefälen-

- som upplevde ett långt sjunkbombsangrepp.

Han hade tur: eskorten försvann.

I öst har ledaren för Tysklands ubåtar vunnit en viktig seger.

Hitler har invaderat Frankrike.

Dönitz kan använda dess hamnar för sina ubåtar.

Efter Frankrikes fall 1940 hade Tyskland plötsligt nya baser-

- som var perfekta för anfall mot brittiska konvojer.

De hade skickat ut sina båtar från baser i Tyskland-

- vilket innebar att mycket bränsle gick åt under resan-

till och genom de aktiva områdena.

Nu i Frankrike hade båtarna avsevärt mer tid-

- till att jaga och angripa de allierades konvojer.

Den 13 oktober 1940 skickar Dönitz ut U-99 från Lorient i Frankrike.

34 fiendefartyg med timmer och annat krigsmateriel seglar-

i konvoj till Storbritannien.

En konvoj är en grupp fartyg som eskorteras av krigsfartyg.

Det låter kanske riskabelt-

- men havet är stort. Koncentrerar man sjöfarten-

så är fartygen svåra att hitta.

Och hittas de så har de eskort och är svåra att anfalla.

Kretschmer rusar fram nordvästerut på jakt efter konvoj SC 7.

Alla konvojleder har en egen beteckning.

HX - Halifax. SC - "slow convoy", för långsamma fartyg.

Det har en betydelse och det delar in konvojerna.

Dönitz låter fler ubåtar ansluta sig i letandet.

Det är en av de första "vargflockarna"-

som Hitlers ubåtar blev berömda för.

Det centrala i vargtaktiken-

- var att flera ubåtar anslöt sig i attacken mot en konvoj.

Vargflocken övervakas från Dönitz högkvarter.

Man har en stor tavla med nålar för varje ubåt.

Det är som ett drivgarn av ubåtar med dubbla synbara avståndet-

- mellan sig, som rör sig vinkelrätt gentemot konvojens kurs.

Det fungerar som en snubbeltråd så att den fångas i snaran.

En annan ubåt som är med i jakten är U-100.

Ubåtens kapten är Joachim Schepke-

Kretschmers vän och rival.

Schepke och Kretschmer var de första i Dönitz ubåtsträning.

Efter tretton månader är de bland Hitlers ubåtsess.

Sluga män ute efter att sänka brittiska fartyg.

Ubåtsflottan har inte många ess så de gör det tyngsta jobbet.

Man kan se på tyska ubåtars framgång-

- att 20 % av kaptenerna står för 75 % av antalet sänkta ton.

För de är beredda att riskera allt.

Kan dessa ensamvargar jaga i flock?

Hösten 1940 har en ny era av ubåtskrig börjat.

Amiral Dönitz räknar med sina ubåtsess-

- för att lyckas med sin nya vargflockstaktik.

Tyskland har bara 27 ubåtar i drift.

En tredjedel av Dönitz flotta står på spel.

Hans strategi handlar om antal sänkta ton per ubåt.

Strategin är logisk - och den enda de har.

Den innebär att man sänker fartyg eller gör dem obrukbara.

Ett angrepp på en konvoj är ett perfekt tillfälle.

De 34 skeppen i långsamkonvoj 7 har bara fyra fartyg i sin eskort.

För att upptäcka ubåtar litar de på sonar:

Ett aktivt ljudpulssystem.

Eko med bäring grön 20, svänger höger.

Sonar uppfanns i slutet på första världskriget.

Den använder ljudpulser för att hitta ubåtar i havet.

1918 introducerades ett akustiskt lokaliseringssystem-

som hade utvecklats i Frankrike.

Det är det man ser i filmer, när ett ljud skickas ut-

och reflekteras av nånting.

Man mäter avståndet och får en känsla för hur långt bort föremålet är.

Det var flottans viktigaste ubåtsförsvar.

En ubåt var sårbar under ytan.

Problemet var att den inte fungerar vid ytan.

Och en ubåt vid ytan, som är svår att se på natten-

- visade sig snart vara en väldigt farlig fiende.

När konvoj SC 7 genskjutits närmar Kretschmer och vargflocken sig.

Ordern om att anfalla gavs i skydd av nattmörkret.

Då satte flocken i gång.

Man ville inte bara sänka fartygen, utan även chockera-

- och visa att man kunde sänka brittiska skepp när man ville.