Revolutionary Road

- Vad sysslar du med? - Jag går på skådespelarskola. Du?

- Jag är hamnarbetare. - Nej, jag menar på riktigt.

Ja, på riktigt.

Men på måndag börjar jag med nåt mer glamoröst.

Vad då?

Nattkassör på en cafeteria.

Jag menar inte hur du tjänar pengar. Jag menar, vad är du intresserad av?

Om jag visste svaret på det

så skulle vi båda bli uttråkade till döds på en halvtimma.

Tack gode Gud att det är över.

Då var vi klara med Laurelgruppens debut.

Och hon var en stor besvikelse.

- Frank! Jättebra, Frank. - Tack, mrs Givings.

Vi tyckte så mycket om det. Ni har en mycket begåvad hustru.

Jag ska hälsa henne det.

- Frank! - Hej!

Hon är där inne. Jag är redo för den där drinken!

Några minuter.

April? Älskling?

-Hej. -Hej.

- Är du klar att gå? - Ja.

Jag måste bara ta bort sminket.

Tja, det var väl ingen stor triumf, eller hur?

Det var väl inte det.

-Jag är klar om en minut. -Ta den tid du behöver.

Kan du göra mig en tjänst?

Milly och Shep ville att vi skulle gå ut med dem.

Kan du säga att vi inte kan? Skyll på barnvakten eller nåt.

Jag sa att vi kunde.

Jag träffade dem just och jag sa...

Säg att du misstog dig. Det är väl inte så svårt.

Är inte det lite oartigt?

- Då säger jag det själv. - Ta det lugnt.

Jag ska säga till dem.

Jag menar det, älskling. Du var den enda personen i den pjäsen.

Tack.

Vi skulle inte ha låtit dig vara med.

Det räcker.

Amatörer. Jag menar, du är ju skolad för Guds skull.

-Kan vi sluta prata om det nu? -Visst.

Jag vill inte att du ska må dåligt över det, det är allt.

Det är inte värt det.

Det är illa nog att behöva bo här ute, bland de här...

- Vad sa du? - Jag sa, "Ja."

Kan du sluta prata om det nu, innan jag blir galen? Jag ber dig.

Vad gör du?

April, älskling, låt oss prata om det här, okej?

Gör inte så där.

- Rör mig inte. - April...

Kan du inte bara lämna mig ifred?!

Okej. Okej.

Det slår mig att det är en hel del skitsnack på gång.

Och jag skulle vilja klarlägga ett och annat.

Ett: Det är inte mitt fel att pjäsen var dålig, okej?

Två: Det är klart att det inte är mitt fel att du inte var nån skådespelerska.

Ju snabbare du kommer över det, desto bättre för oss båda.

Tre: Det råkar sig så att jag inte passar i rollen som dum okänslig förortsmake.

Du har anklagat mig för det ända sedan vi flyttade hit,

men jag tar inte på mig det!

Fyra... April!

April!

Kom tillbaka in i bilen!

Nej. Låt mig bara stå här ett tag.

Förbannat.

Kan du vara snäll och sätta dig i bilen,

och sluta springa omkring på motorvägen.

Sa jag inte det klart nog? Jag vill inte prata om det.

Jag försöker säga det lite snällt, herregud.

Så vänligt av dig! Så ruskigt vänligt av dig!

Jag förtjänar inte det här!

Du är alltid så säker på vad du förtjänar och inte förtjänar!

Vänta lite! Vänta för helsike...! April, nu lyssnar du på mig!

Den här gången får du inte vända på allt jag säger!

Den här gången har jag tamejfan inte fel!

Jag önskar du hade stannat hemma ikväll.

Vet du vad du är när du gör så här?

Du är sjuk!

Vet du vad du är?

Du är äcklig!

-Jaså? -Mig lurar du inte.

Bara för att du har mig i fällan tror du

att du kan tvinga mig att känna det du vill.

- Du i en fälla! - Ja, Frank, jag!

Få mig inte att skratta!

Din patetiska, inbilska lilla pojke!

Se på dig själv och säg mig hur du någonsin

skulle kunna kalla dig själv en man?

Helvete!

Herrejesus!

Se inte på mig så där.

Kan vi åka hem nu?

Femtonde våningen.

Jag behöver din hjälp den här morgonen, gamle gosse.

Varna mig de närmaste timmarna om Bandy kommer.

Och du kanske behöver skyla mig om jag skulle kasta upp.

Så illa är det.

God morgon, Jack.

Den är inte god, det lovar jag.

När ni steg av tåget såg jag direkt vad ni letade efter.

En liten ombyggd lada eller vagnslider.

Det gör mig ont att behöva säga att sådana finns inte längre.

Men ni ska inte misströsta.

Det finns ett ställe häruppe jag vill visa för er.

Det är ju inte en så jätteattraktiv del av stan.

Crawford Road. Mest små lättbetonghus med

pickuper utanför. Rörmokare, mattläggare, enkelt folk.

Men så småningom

leder den upp till Revolutionary Road, som är mycket trevligare.

Stället jag vill visa er

är ett sött litet hus med en charmig omgivning.

Enkla rena linjer. Fina gräsmattor. Underbart för barn.

Det ligger efter nästa kurva.

Nu syns det. Där. Ser ni det lilla vita huset? Visst är det sött, eller hur?

Så käckt det ligger där i sluttningen. Charmigt, eller hur?

Åh, ja.

Du ville träffa mig?

Till dig från Toledo. Det tredje den här månaden.

Beklagar. Jag trodde jag...

Jag vill inte ha det här samtalet igen.

Jag skulle bokstavligen bara...

Folk ute i landet ser upp till oss. Vi måste vara effektiva.

Vi kan inte hålla på fram och tillbaka så här.

Det är inte effektivt. Har jag rätt?

Ja.

-Vad handlade det om? -Toledo.

Chefen vill ha en ny broschyr till konferensen om Knox 500.

"Det är inte effektivt. Har jag rätt? Har jag rätt?"

Det låter som en godbit.

Jag vet inte ens vad Knox 500 kan. Gör du?

Förolämpa mig inte.

Om du tittar i den inaktiva filen under SP-1109

så hittar du kopior av allt vi skickat till byrån.

På så vis kan vi spåra den tillbaka till dess ursprungliga källa.

Jag hoppas du inte hade planerat en tidig lunch.

Nej, jag är egentligen inte hungrig.

Bra. Jag kommer tillbaka senare.

-Okej. -Okej.

Vet du en sak, Maureen?

Du hade tur att du träffade mig.

Hurså?

Jag tror jag kan visa dig knepen.

Det är en konst att överleva i Knox. Låt mig visa vad jag menar.

Kyparen? Ge mig telefonen och två Martini till.

Klondike-5-5566, tack.

Hallå, mrs Jorgensen? Frank Wheeler här.

Jag ville tala om att jag måste skicka Maureen Grube

till trycksaksavdelningen.

Jag behöver henne antagligen hela eftermiddagen. Ja.

Du också. Sköt om dig.

Jag har aldrig ens hört talas om trycksaksavdelningen.

Det är för att den inte finns.

Hej, Helen. Kom in.

Jag kan inte stanna.

Jag ville bara ge dig de här fetbladsplantorna.

Det är till den röriga planteringen nere vid uppfarten.

Den påminner om taklök.

Men den här har fantastiska små gula blommor.

Allt den behöver de första dagarna

är en liten droppe vatten så ska du få se hur den frodas.

Tack ska du ha, Helen. Så snällt av dig.

Vill du ha lite kaffe?

Är det nåt jag kan göra för dig, Helen?

Jag glömde nästan en sak!

Det är en liten tjänst jag skulle vilja be om.

Det handlar om... Det handlar om min son, John. Han har varit på sjukhus.

Jag beklagar. Är allt väl?

Nja, för närvarande är han på Pleasant Brooks... psykiatriska.

-Jaha, jag förstår. -Det är inget allvarligt.

Jag menar, han är bara lite slutkörd. Det kan bli lite för mycket ibland.

- Håller du inte med om det? - Jo. Givetvis.

Det är en fantastisk anläggning,

och behandlingen gör underverk för honom.

Hursomhelst, de sa att ta ut honom en eftermiddag

kanske skulle göra honom gott.

Jag tror han tycker att mina vänner är lite för konventionella.

Jag menar, han är berest. Han har en doktorsgrad i matematik.

Man kan väl säga att han är intellektuell.

Det skulle göra honom väldigt gott att träffa ett par som er.

Vi träffar honom jättegärna.

-Verkligen? -Ja.

Jättegärna.

Tack, kära du.

Tack.

Ja, jag måste ge mig iväg.

Jag minns första dagen ni klev av tåget.

Ni var inte som mina andra klienter. Ni var annorlunda.

Ni verkade bara... Speciella.

Det är ni förstås fortfarande.

Kom ihåg, bara en droppe. Jag måste rusa. Tjingeling.

Hej då.

Jag tror du har fått mig lite berusad.

Vet du vad det är för dag idag?

Måndag?

Det är min födelsedag. Jag fyller 30 år idag.

-Gratulerar! -Tack.

Vad var det för namn på avdelningen som du hittade på?

Tryck... Trycksaksavdelningen.

Åh, vilket skämt.

Vilket skämt. Men, oj.

-Vill du höra ett riktigt skämt? -Ja.