Camelot

Kung Uther, en besökare. Hon vägrar uppge sitt namn.

Vem är du?

- Morgan. - Far.

Din hora lever fortfarande.

- Du ska respektera din mor. - Styvmor.

- Vad gör du här? - Jag erbjuder förlåtelse.

För min mors död, så att du kunde ta in horan.

- Och för att du tystade mig. - Jag gav dig en utbildning.

15 år på ett kloster, jag lärde mig mer än du anar.

Jag är ditt enda barn. Varför välkomnar du mig inte hem?

Du har saknat min vägledning för länge. Jag har längre ingen dotter.

- Vänd mig inte ryggen, far! - Du är inte välkommen, Morgan.

Farväl. Igraine, låt henne vara.

Uther? Uther!

Vad är det för fel? Kan nån hjälpa honom? Uther?

Hjälp oss!

Ur vägen! Öppna portarna!

- Flytta på er. - Hjälp honom, hjälp honom!

Ta kungen till hans kammare nu!

Jag är fylld av kärlek, för Herren hör min bön-

för Han har vänt sitt öra mot mig.

Vilka krafter du än har, använd dem nu!

Uther, du kommer att dö.

Giftet var för starkt.

Slut dina händer runt denna, för Britannien och för pojken.

Hans tid är inne.

Merlin!

I begynnelsen var ordet, och ordet var... Gud, ja!

- Det här är inte latinstudier. - Nej, men det är utan tvekan dyrkan.

- Artur! - Det kan inte vara sant.

- Ditt svin! - Kay sa att ni var historia.

- Artur, det gjorde jag inte alls. - Tack för det.

Sluta! Sluta, båda två!

- Jag borde döda dig. - Hur hittade du oss?

Jag vet vart du för dina tjejer. Och även mina nu.

- Jag skulle hitta dig. Vi har besök. - Vad har det med mig att göra?

Det var dumt, jag tänkte mig inte för.

Jo, och att du skulle snacka dig ur det.

- Det var ett misstag. Två misstag... - Håll käften! Snälla, håll käften!

Hon är som Kleopatra, du är Caesar och jag är som Marcus Antonius.

- Nej, det är du inte. - En kvinna får inte splittra oss.

Allt är så lätt för dig. Du uppskattar det inte ens.

Vad är det som händer? Mor? Far?

Han är här.

Så du är pojken?

- Jag är Artur, vem är du? - Merlin, han är inte välkommen här.

- Då ska han gå. - Lägg ner svärdet.

- Gör som du blir tillsagd! - Kan nån förklara vad som händer?

- Kungen är död. Mördad. - Och?

Uther dog utan en äktenskaplig son.

- Vad har det med oss att göra? - Inte med dem. Du är Uthers son.

Nej. Mina föräldrar står här.

Säg det till honom. Säg det.

- Han talar sanning, Artur. - Hur kan han göra det?

Merlin förde dig till oss när du var en vecka gammal.

- Vi svor att ta hand om dig. - Va?

Kungen är död.

Länge leve kungen.

- Ta dina lögner och stick härifrån. - Artur, Artur. Ge mig kniven.

Berätta för honom hur det gick till, berätta om hans födelse.

- Detaljerna är inte viktiga. - Jo, för honom!

Jag borde ha sagt det tidigare.

Jag är verkligen ledsen, min son.

Vila inatt. Imorgon ger vi oss av.

- Var är hon? - Lady Igraine sörjer i sin kammare.

- Männen? - De flesta har lämnat.

- Vem gav dem tillåtelse? - Merlin.

Kvällen efter din fars död gav sig hans krigare iväg.

Då hittar vi egna, bättre och starkare.

- Vi? - Du lyder under mitt befäl nu.

Tack.

Ta ner banderoller! Konfiskera alla vapen och finn köket! Jag är hungrig!

Mina portar står öppna för er. Våld behöver inte brukas.

- Var det du som kallade hit mig? - Jag är Uthers dotter och arvinge.

Mina män dräper i detta nu alla lojala mot Uther.

- Varför kallade du mig hit? - För att erbjuda en allians. Med mig.

Vem passar bättre än ni, kung Lot, min fars främsta motståndare?

- Jag är immun mot smicker. - Ändå kom ni hit.

- Du har inget att erbjuda. - Jag har slottet.

Jag kan sprätta upp dig från mage till hals och ändå ta det.

Ni är klokare än så. Då är ni bara en vanlig krigsherre som tar ett slott.

- Men står vi enade... - Jag står ensam.

Om vi förenar oss så har vi styrkan att ena kungariket-

som kung och drottning.

Det finns redan en drottning här. Jag kan ta henne och därmed tronen.

- Hon landsförvisas snart. - Säger du det?

- Du har väldigt självsäkra planer. - Det stämmer.

Vad gör dig så unik?

Kom nära mig så dödar jag dig.

- Kom inte med tomma hot. - Vem är du?

Jag kände Uther Pendragon.

Jag stod vid hans sida när han dog.

Kungens sista vilja, undertecknad av hans hand-

- med hans sigill och med intyg på din födelse.

Den här var din fars. Ta den.

När du föddes tog jag dig och förde dig hit.

Du är av kungligt blod, men Uther var en barbar. Här fostrades du bättre.

Jag sa till Ector hur han skulle fostra dig.

Han svor att hålla dig i säkerhet. De uppfostrade dig väl.

Kanske alltför väl.

Varför? Varför behöver du mig?

Det får du veta tids nog.

Jag undrade alltid varför du kom undan med så mycket.

- Så var det aldrig. - Jodå, du såg det bara aldrig.

Du är van vid att världen faller för dina fötter när du ler.

Men nu förstår jag varför. De behandlade dig som om du var unik.

- För det är du. - Äntligen medger du det.

Det förändrar inget. Du är ändå min bror, och ändå irriterande.

Jag kan inte ge mig av. Det här är mitt hem, här hör jag hemma.

Alternativet är bättre.

Att strida och leda landet. Det drömmer alla om.

Nej, det är vad du drömmer om. Vi andra drömmer om flickor.

Tror du inte att en ledare kan välja och vraka bland flickor?

Varför skulle det inte vara ditt öde?

Om det var jag skulle jag lämna. Utan att blinka.

Så du följer med?

Jag säger inte att jag tror dig. Men jag vill se det med egna ögon.

Du är redo.

- Varför sa du inget? - Jag ville inte förlora dig.

- Du är ju min son. - Du är för alltid min mor.

- Han är din. Ta hand om honom! - Det lovar jag.

Det är vad du föddes till, vad jag har fostrat dig till.

Kom ihåg vad jag har lärt dig.

När du tar beslut använder du det här, i kombination med detta.

- Men du använder aldrig detta! - Det ska jag minnas.

Ingen son har haft en bättre far. Jag vill att du ska veta...

Jag älskar dig.

Du har gett mig allt hela mitt liv, och vill inte begära ännu mer.

Men jag behöver Kay. Jag vill att han följer med.

Ja, ja!

- Jag klarar det inte utan dig. - Vi trodde att du inte skulle fråga.

- Tillsammans är ni starkare. - Det är dags.

- Säg mitt namn! Vem ska jag bli? - Drottning över kungariket!

- Är du värdig som min kung? - Det vet du!

- Vad ger du mig? - Odödlig lojalitet.

- Svär din trohet. - Svär din till mig!

- Svär! Vad svär du på? - Min ed?

- Mitt liv! - Ja! Och ditt blod!

Var lärde du dig det där?

Din far dör och du förvisar din mor från ditt hem. Imponerande.

Styvmor. Jag är den enda med Uthers blod.

Hans slott och kungarike borde vara mitt.

Så du kallar på mig, Uthers värsta fiende.

Du föreslår en allians och förför mig sen-

innan din fars kropp har kallnat.

Saknar din ärelystnad gränser?

- Beklagar du dig? - Nej, jag är bara nyfiken.

- En drottning behöver ändå en kung. - Ja.

- Tillsammans enar vi kungariket. - Ja.

Vakter! Avfärd!

- Jag ser till att hon kommer iväg. - Ja.

- Du passar där uppe. Vart åker du? - Din far hade gott om bundsförvanter.

- Ville du nåt, eller bara triumfera? - Tacka för att du har livet kvar.

- Jag gjorde inget för att skada dig. - Nej, du gjorde verkligen inget.

Du gjorde inget när min mor mördades.

- Eller när min far förvisade mig. - Ingen drottning går emot sin kung.

Och jag trodde att jag inte kunde få lägre tankar om dig.

Ha en säker resa!

Landet är förrädiskt.

- Jag har ett meddelande från Merlin. - Vad vill han?

Han ber dig att besöka Uthers son på det gamla slottet Camelot.

- Uthers son? - Det var meddelandet.

Han har en son.

Jag är den enda äkta arvingen. Det är Merlins spel, så vi spelar med.

Om du var ansvarig för min födelse förtjänar jag att veta mer om dig.

- Tänk på vem du är istället. - Är du verkligen en trollkarl?

Jag kan göra saker som andra ser som omöjliga. Är det trollkonst?

Visa mig då. Bevisa det.

Du släpar mig från ena kusten till den andra, men berättar inget!

Du frågade mig varför jag behöver dig.

- Jag fick en vision om framtiden. - Vad för slags vision?

Människans mörker. Jag låter det inte hända igen.