Bosch: Legacy

Detta har hänt...

- Vad är det som är så bråttom? - Vi har ett problem.

- FBI har tagit över Wakefield-fallet. - Fan.

- Digitala filer, mejl, inspelningar. - Inga kopior?

Den enda.

Jobbar på brottsofferuttalandet. Varför gör jag det?

Det ska vara bra för en.

Jag vill bara vända blad.

James Allen är död.

Så mycket för Davids alibi.

För att inte nämna DNA: t.

Jag är inte berusad.

- Vägrar du göra ett nykterhetstest? - Absolut.

Lägg händerna på ryggen.

Vi arbetar på Lexi Parks-mordet. Vice Harrick är vår kollega.

Jag förstår.

Du presenterade dig falskeligen för att ta dig in.

Jag tittade på ett hus som är till salu.

Gå över gränsen igen, så får det konsekvenser.

Vår kille är oskyldig och mördaren går fortfarande lös.

Varför tror du att damen bar klocka?

Exklusivt klocketui, märke efter en klocka på vänster handled.

Det var verkligen Sherlock-skit.

Så fint.

I 24 timmar, ingen alkohol, läppbalsam, kyssande, sugrör.

Vad skulle jag göra utan dig, dr Schubert?

Ringa en annan läkare, antar jag.

Du sa i slutet av veckan.

Ja, jag ändrade mig.

- För lite. - Hur mycket?

Hälften.

- Jag har två hembesök imorgon. - Boka fler.

- Varför? - Det här är räntan.

Varje dag.

Kom igen. Det är inte rättvist.

Rättvist?

Vilket koncept.

Slutet av veckan åtminstone?

I övermorgon, din skit. Klockan tickar.

Mamma vill ha de vita blommorna ikväll.

Helvete.

Matthew, sitt med oss.

Jag bjuder på en drink.

De sa att de utredde ett fall av inhemsk terrorism.

Visade mig ritningen. Jag trodde att jag skulle spy.

Jag sa att jag inte visste vad det var, eller vad de talade om.

Dåligt val att ljuga för en FBI-agent.

- Håll tyst eller skaffa en advokat. - Jag vet.

- Ja. - Varför ringde du inte mig?

Jag var rädd. De sa att de visste att jag ljög.

- Att de hade bevis. - De bluffade.

Jag fick panik.

När jag ändrade min historia, hade de mig.

Vad sa du om ritningen?

Att det var en ritning över en fraktcontainer.

Frågade de var du fått den ifrån?

Jag sa att du gav mig den.

Bad mig att undersöka den.

Jag är så ledsen.

Frågade de om Simons mobil?

Jag sa att ritningen hade laddats ner från Wakefields mobil,

men att jag inte var säker på det.

Och att jag inte visste var mobilen finns nu.

Vilket är sant.

- Är det allt? - De sa att jag hade två val.

Samarbeta eller bli arresterad för att ljuga för dem.

Du är uppenbarligen inte arresterad.

Får jag sparken?

Jag låter dig veta.

Under tiden, håller du oss underrättade

om alla dina kontakter med dina federala vänner.

Vad jag än kan göra.

Du kan sluta ljuga för mig.

- Litar du på honom? - Inte alls.

Vad?

Åklagarmyndigheten vill att du kopplas bort från fallet.

Det där du ställde till vid Harricks hus.

Det är en förhandling imorgon bitti.

Nyheten har kommit ut. Två dussin sms...

Nio röstmeddelanden.

- Är du inte nyfiken? - Jag vet redan.

Alla snutar. Dö, skithög, och bla, bla, bla.

Nåt sånt.

Hur är din Bounce Back?

Det är bipollen som gör det.

Hur är din Ensamma drake?

Inte alls ensam.

- Komplicerat? - Komplicerat nog.

Som ditt liv.

- Om du verkligen vill veta... - Du behöver inte.

Jag gjorde slut med en kille för ett år sen.

- Jag förstörde tydligen hans liv. - Så han vill förstöra ditt.

Han arbetar för ett läkemedelsföretag.

Han hackade min familjs journaler och hotar med att lägga upp dem online,

det skulle bli en ekonomisk katastrof.

Har du försökt hacka honom?

Han är för bra.

Jag är ingen hacker. Jag bara skriver om dem.

Vet du, det här förstör en perfekt stämning.

Det är inte ditt problem. Vi beställer en omgång till.

Vi testade de euforiska, ska vi prova afrodisiaka?

- Vi ska inte förhasta oss. - Okej.

- En till "Ensam drake"? - Vad sägs om en "Efter sin tid"?

Det låter bra.

Vad vill ni ha?

Ta två.

Självklart.

Bra när man vet vad man vill.

Tack för att du lyssnade. Det här var The Hack.

Nästa gång har vi hacktivisten tidigare känd som "Faceless",

redo att svara på alla mina frågor.

Jag är er värd, Jade Quinn, och kom ihåg, när ni lyssnar...

Jag måste varna dig för något.

Vad har du gjort nu?

- Jag stötte ihop med Lexies man. - Jag kanske aldrig får höra slutet.

Ja, förlåt.

Påminn mig, när går du i pension?

- När folk slutar döda varandra. - Det låter rimligt.

Det kan man inte säga nåt om. Jag vill, men jag kan inte.

- Är allt okej? - Det är åklagaren.

- Om ditt uttalande? - Jag måste gå.

Tack för kaffet.

Herr domare, Harry Bosch hade absolut inget intresse av att köpa Harricks hus.

Han borde bli avstängd från fallet,

och alla bevis han skaffat bör uteslutas.

Advokaten.

Herr domare, var är brottet?

Bosch använde sitt eget namn.

Han hittade ett lagligt sätt att få tillgång till hemmet.

Ms Chandler har rätt.

Alla bevis som Bosch kan ha erhållit kommer inte uteslutas,

och inga bestraffningsåtgärder kommer att vidtas mot honom.

Jag vill nu träffa advokaterna enskilt.

Emmitt. Hela vägen från Hall of Justice.

Det här fallet gör det värt att gå över gatan.

Hur går det med förhandlingarna?

- Det är inga. - Varför inte?

Det brutala mordet på en tjänsteman kräver en offentlig rättegång.

Den tilltalade förtjänar rättvisa, som ett så hemskt dåd kräver.

Jag ser ingen press i rummet, Emmit. Kan vi tona ner retoriken?

Herr domare, min klient förtjänar sin dag i rätten.

Låt oss tala klarspråk.

Vi vet att det här fallet är avgjort för åklagarsidan.

- Herr domare, med all respekt... - Jag vill få det gjort.

Börja tala.

Vi kan överväga dråp, 15 år till livstid, möjlighet till villkorlig frigivning.

Generöst med tanke på omständigheterna.

Inget låter generöst för en oskyldig man.

Vad sa jag om retoriken?

Jag ska framföra erbjudandet till min klient.

Säg åt honom att acceptera.

Vi ska diskutera det och jag ger honom min professionella åsikt.

Jag vill ha ett svar i slutet av veckan.

- Vad är det här? - Lexie Parks samtalslista.

Snacka om tråkigt.

Gud finns i detaljerna.

Vad letar jag efter?

Jag vill veta om hon pratade med nån om klockan.

Sprakande grejer. När behöver du det?

Snart. Prioritet. Allt annat får vänta.

Vissa av oss har ett privatliv.

Hur patetisk tror du att jag är?

Frågan besvarar sig själv.

Planet borde vara där om 30.

Okej. Ja. Vänta.

Du, Maddie, en dam från åklagaren är här för att träffa dig.

Jag satte henne i CRU-rummet.

Tack, Mank.

Distriktsåklagare Anna Keiser. Offer-vittnessamordnare.

- Jag har sökt dig. - Jag har varit upptagen.

Handlar det här om uttalandet?

Jag ville kolla av med dig.

Du kan göra ett uttalande, eller inte.

Eller du kan skriva ett som jag läser upp i rätten.

Jag har märkt att det här ger många offer en känsla av avslut.

Valet är ditt.

Vad du än bestämmer är okej. Vi finns här för att stödja dig.

Jag tror att om domaren fick höra ifrån dig,

skulle det räcka långt så att han döms till maxstraff.

Jag hoppas att du kan närvara vid prövningen.

Din närvaro är viktig.

- De andra offren ska vara där. - Jag är inget offer.

Ursäkta?

De är hans riktiga offer, inte jag.

Jag vill inte att ni glömmer dem.

Det ska vi inte. Jag lovar.

- Vi inser att vi begär mycket. - Jag måste börja jobba.

Låt oss bara veta.

Vad är det?

Bosch, är allt bra?

Förlåt. Bara distraherad.

Ditt uttalande?

- Jag har fastnat. - Vill du prata om det?

Vill inte prata om det.

Okej. Vi kan prata om vad som helst.

Oroa dig inte, jag ska inte säga nåt om din pappa.

Hela den där mörka sidan-grejen.

Du gjorde det.

Det här var jättegott. Tack.

Jag kollade din podcast.