The Man in the Net

Stöd från tittarna gör programmet möjligt.

Donera till er PSB-station.

KÄNSLIGA TITTARE VARNAS

I FILMEN FÖREKOMMER INNEHÅLL OCH SPRÅK FÖR VUXNA, OCH VÅLDSAMMA SCENER.

Att komma hem från Vietnam var nästan lika traumatiskt som kriget.

I flera år pratade ingen om Vietnam.

Vi var vänner med ett ungt par

och det var efter 12 år när fruarna pratade

visade det sig att vi båda varit i marinkåren i Vietnam.

MARINKÅREN 1969

Vi sade aldrig ett ord om det.

Nämnde det aldrig.

Hela landet var så.

Det var så splittrande.

Som att leva med en alkoholiserad far.

"Vi pratar inte om det."

Landet gjorde så med Vietnam.

Det är inte förrän nyligen,

som baby boomer-generationen började säga:

"Vad hände?"

Vad landet behöver

är att läka såren och lägga Vietnam bakom sig.

Dödandet i detta tragiska krig måste upphöra.

General Westmorelands strategi ger resultat.

MARS 1967

Fienden är inte längre närmare segern.

JANUARI 1966

Oavsett hur man mäter det,

har vi lyckats bättre än vi trodde.

STOPPA KRIGET I VIETNAM NU!

Du har varit allt annat än ärlig

när det gäller hur inblandade vi är i Vietnam.

Vi har utökat hjälpen

till regeringen, det är logistik.

Vi har inte skickat dit stridande förband.

En rad dominobrickor är uppställda, och om den första faller

så faller med säkerhet den sista också.

Om aggressionen lyckas i Korea,

kommer den spridas genom Asien och Europa

och till detta halvklot.

Viktor Frankl, som överlevde dödslägren under Andra världskriget,

skrev en bok som hette Man's Search for Meaning.

"Att leva är att lida.

Att överleva är att hitta meningen med lidandet."

Och för oss som led på grund av Vietnam,

ARMÉN

har det varit vårt sökande sedan dess.

Amerikas inblandning i Vietnam var från början hemlig.

Den avslutades 30 år senare, misslyckad,

inför ögonen på hela världen.

Den påbörjades av hyggliga människor med goda avsikter

på grund av ödesdigra missförstånd,

överdrivet amerikanskt självförtroende, och felbedömningar av Kalla kriget.

Och det förlängdes då det verkade enklare att hanka sig fram

än att erkänna att det orsakats av tragiska beslut,

tagna av fem amerikanska presidenter,

från båda politiska partierna.

Innan kriget var över

var fler än 58 000 amerikaner döda.

Minst 250 000 soldater från Sydvietnam

dog också under konflikten.

Det gjorde också fler än en miljon Nordvietnamesiska soldater

och gerillasoldater i FNL.

Två miljoner civila, från nord och syd,

tros ha omkommit,

samt tiotusentals fler från grannländerna

Laos och Kambodja.

För många vietnameser var det ett brutalt inbördeskrig.

För andra var det ett blodigt avslutande kapitel

på ett århundrade av kamp för självständighet.

För de amerikaner som stred i det,

och för de som stred mot det på hemmaplan,

och för de som bara såg det på kvällsnyheterna,

var Vietnamkriget ett årtionde av plågor.

Den mest splittrande tiden sedan inbördeskriget.

Vietnam verkade ifrågasätta allt,

värdet av ära och tapperhet,

egenskaperna grymhet och barmhärtighet,

den amerikanska regeringens ärlighet,

och vad det innebär att vara patriot.

Och de som upplevde det har aldrig kunnat glömma,

har aldrig slutat debattera vad som egentligen hände,

varför allt gick fel, vem som var ansvarig,

och om det var värt det.

Det har gått fyrtio år.

Även de vietnamesiska veteranerna,

vi pratar inte om kriget.

Folk sjunger om seger, om befrielse. De har fel.

Vem som vann och förlorade är inte frågan.

I krig vinner eller förlorar ingen.

NORDVIETNAMESISKA ARMÉN

Det finns bara ödeläggelse.

Bara de som aldrig har stridit

vill debattera vem som vann och förlorade.

Fransmännen anföll och tog vårt land i mitten av 1800-talet.

Invasionen var blodig och grym.

Den franska erövringen av Indokina började med ett anfall

mot den urgamla vietnamesiska hamnen Da Nang 1858.

Det tog 50 år att ta över hela regionen,

Laos and Kambodja, och det 1 900 km långa området

som skulle komma att kallas Vietnam.

Allt styrdes av en fransk generalguvernör

från sitt palats i Hanoi.

Fransmännen levde framförallt på plantager...

...och i städer som Hanoi, som gjordes om för att se ut

som de där hemma.

De flesta brydde sig inte om att lära sig det lokala språket.

I stället installerade de lydkejsare

och använde ett nätverk av

fransktalande vietnameser, mandariner,

som utförde deras önskningar.

Fransmännen lät undersåtarna bygga vägar och kanaler,

järnvägar och broar.

Fransmännen var stolta över sin civilisation,

och skröt över att de tog med den till vietnameserna.

Vietnameserna behövde inte den franska civilisationen.

De behövde självständighet.

Vietnameserna accepterade inte den franska ockupationen,

på samma sätt som de kämpat mot tidigare kinesiska invasioner.

I början av 1900-talet ökade nationalismen.

Men de som vågade kämpa emot riskerade exil,

fängelse eller giljotinen.

De kontrollerar allt,

resurserna från vårt land.

Men framförallt tog de vår självständighet

och vår frihet.

Som ett litet barn fick jag nationalismen från skolan.

SYDVIETNAMS MARINKÅR

Jag såg alltid fransmännen som min fiende.

Min fiende.

Fransmännen såg vietnameserna som ett underlägset folk.

I Vietnam fanns ingen "egalité."

SYDVIETNAMS ARMÉ

Det var därför vi hatade dem så mycket.

Mitt hat för dem var rent.

Rent.

MARINKÅREN 1967

Jag hatade dem så mycket.

Och jag var så rädd för dem.

Jag var livrädd för dem.

Och ju räddare jag blev, desto mer hatade jag dem.

Jag var en 18-årig marinkårssoldat som knappt

hade lämnat gymnasiet.

Jag ville inte skämma ut mig inför mina vänner.

Men jag var så rädd.

Det kändes som jag klamrade mig fast vid min ära

hela tiden jag var där.

Våren 1919,

då de segrande allierade träffades i Paris

för att bygga upp världen efter Första världskriget,

ledde president Woodrow Wilson den amerikanska delegationen

som bodde på Hotel Crillon.

En dag kom en lång, smal, 29-årig man

med en petition till presidenten

som han och andra vietnamesiska nationalister hade skrivit.

Inspirerad av Wilsons deklaration

att kolonialfolkens intressen

skulle ges samma prioritet som deras europeiska härskare,

bad mannen att denna princip skulle tillämpas för hans hemland.

Presidentens sekreterare lovade att visa det för Wilson,

men det finns inga bevis för att han gjorde det.

Hans namn var Nguyen Tat Thanh,

men han använde ett alias, Nguyen Ai Quoc.

"Patrioten Nguyen."

Under sin långa, mystiska karriär,

skulle han använda 70 olika pseudonymer,

och valde till slut "den mest upplyste",

Ho Chi Minh.

Ho Chi Minh var en man

som lyckades skapa en bild

av någon som var helt inriktad på att befria

sitt land och folk från utländsk dominans

till den grad att han offrade sitt eget välbefinnande,

sitt eget liv, då han inte hade någon egen familj.

För en vietnames är det en stor uppoffring...

...för enligt oss behöver alla en familj.

Ho Chi Minh föddes 1890,

son till en lägre tjänsteman i den franska regimen.

Efter att ha deltagit i en demonstration mot lydkejsaren

och fransmännen som styrde honom,

blev Ho reglerad från skolan och riskerade att bli arresterad.

Han lämnade Vietnam 1911 och levde i exil i 30 år.

Han jobbade som kökshjälp på ett franskt fartyg,

och besökte New York och Boston,

där han jobbade ett tag som konditor på Parker House.

Han skottade snö i London, färgade fotografier i Paris.

Där gick Ho Chi Minh med i det franska socialistpartiet.

Men när han upptäckte Lenins antikoloniala skrifter

blev han kommunist.

Han blev inbjuden till Moskva för att studera,

blev utbildad som Sovjetisk agent,

kritiserades ibland för att främst vara nationalist

och kommunist först i andra hand,

och skickades sedan till Kina

för att organisera en cell med andra exilvietnameser

och hjälpa till att starta det indokinesiska kommunistpartiet.

"Han var alltid stram och skakig",

mindes en vän, "med bara en tanke,

sitt land, Vietnam."

1940 var en stor del av världen i krig igen.